Polisens kåranda blek kopia av journalisternas
Hur någon, muslim eller inte, kan bli upprörd över Jyllandspostens teckningar är helt obegripligt. Allah med en dynamitgubbe i turbanen, hur kul är det jämfört med Jesus framställd som läderbög; det senare är verkligen kul och dessutom stor och skön konst.
Den uppmärksammade diskussionen om de danska ”Mohammed-teckningarna” har nu även fått en upphovsrättslig dimension.
Så nu kan det vara sluttittat. Tidningsutgivarna meddelar nämligen detta:
”De danska tecknarna, företrädda av Danmarks Journalistförbund, har meddelat Tidningsutgivarna att de som upphovsrättsinnehavare inte tillåter något återgivande av teckningarna i svenska tidningar.
Det kan konstateras att den undantagsregel om att det är tillåtet att återge konstverk (teckningar) i dagstidningar och tidskrifter i samband med ”dagshändelser” inte är tillämplig i detta fall. Detta gäller nämligen inte om konstverket (teckningen) är framställt just för att införas i en viss tidning eller tidskrift. I detta fall var teckningarna framställda för att införas i Jyllands-Posten. Ett återgivande av teckningarna innebär därför ett upphovsrättsintrång.”
Skynda att titta på de omstridda teckningarna här:
http://www.magazinet.no/
-----------------
VERKLIG KÅRANDA : Det är märkligt att journalister beskyller poliser för kåranda, vilket sker i DN i dag; jag känner något till kårandan bland läkare, där är den stark, hos poliser är den säkert också ganska stark och ogenomtränglig, men ingenstädes finnes en sådan diamanthård kåranda som bland journalister. Det är en gyllene regel inom denna kår att aldrig medge ett fel utåt, att alltid skydda en medarbetare, vilket ofta innebär silkesvantar mot de sämsta, vidare förnekas varje illasinnat motiv fast godtycket och snedvinkeln egentligen är det enda som driver journalistiken; hur många gånger har jag inte hört (och själv sagt): Va bra, nu kan vi dra honom i skitrännan, äntligen.
Vi har en egen ombudsman, pressombudsmannen, journalist naturligtvis, vars utslag mestadels betraktas som ett skämt på redaktionerna - det kan gärna bli tårta för en fälld medarbetare, straffen är löjliga, det enda som krävs är att ett uttalande publiceras under en 14 p rubrik rubrik någonstans längst bak i tidningen.
Jag föreslår härmed Janne Josefsson att han i hemlighet spelar in snacket på ett morronmöte på någon kvällstidning och att detta sedan körs ocensurerat i radio-TV - stor succé, stor skandal, åtalen skulle stå såsom spön i backen.
För min del vill jag ha ett anglosachsiskt system för journalistiken - det du skriver skall vara sant intill sista kommatecknet annars blir det dyrt; detta skapar en tuffare och sannare journalistik, och en undersökande journalistik som inte finns i Sverige.
Liksom alla nybörjarfotografer i vår bransch förr hängde på sig en liten Leicakamera för att markera fotografstatus, det blev dock usla bilder, så är nu varje journalist med självaktning med i föreningen Grävande Journalister, men det blir liksom med bilderna mestadels strunt av det hela.
Se hur jag haver grävt, sa journalisten efter två telefonsamtal.
Jag har inte mycket till övers för min egen kår som ni förstår, framförallt stör det mig att den är så sossefierad. Unga rebeller blir inte oberoende på den högre journalistiska utbildningen i dag, och mer rebelliska och uppkäftiga, istället deformas de till politiska fjantar, ofta värre än politikerna själva, vilka de skall bevaka i en ömsesidig pardans med inslag av mutor, ofta löften om politiska jobb. Därför vore det bra om all journalistutbildning avskaffades och att unga skrivbegåvningar finge fritt söka sig in i yrket utan föregående deformation.