Östra Ölands fria horisont

Som ni kanske lagt märke till genomgår statsminister Göran Persson då och då, med ungefär sex månaders mellanrum, metamorfoser, som förvandlar honom till än det ena, än det andra. Han är som ett lackmuspapper som ändrar färg, som en vandrande pinne som skiftar från grönt till brunt till rött allt efter bakgrundens färgskiftningar; det kallas mimicry.

En gång var han vegan, han åt inte sylta och kväljdes av fläskkorv.

Sedan blev han han genomgrön gubbe och såg sitt liv speglat i en vattendroppe.

Sedan en obotlig romantiker som pussade Anitra och vandrade i snön med henne såsom en scen ur Lady och Lufsen. Han var Lufsen.

Därefter skogsägare och storbonde, en sådan som satte tänderna i oxstekar och stora korvar. Eu-bidrag, hitåt. Ner med tallarna.

Sedan dansade han med TV-kossan en stund och regredierade till en femåring.

Däifrån igen uppstånden och igenkommande som en busig tonåring i protest mot allt, okynnig, rebellisk, lille busige Göran i sin sjömanskostym. Där är han av allt att döma nu; ty läser jag inte i Aftonbladet att han var på ett sjusärdelses skojfriskt humör i riksdagen.

För er skull, alla bloggläsare, haver jag nu gått igenom okynnige Perssons riksdagsanförande. Han sade detta:

Sverige är ett modernt land, alla andra är efter oss. Det beror på att 70 års socialdemokratisk regerande gjort oss orädda för förändringar.

Det är enorma överskott i alla ekonomiska system.

Därför blir det ett paket för äldreomsrog värt 10-12 miljarder, åtgärder och bidrag.

300 000 får höjda bostadstillägg, åtgärder och bidrag.

Studiebidraget höjs för alla, åtgärder och bidrag.

Alla ungdomar mellan 18-25, åtgärder och bidrag.

Arbetslösa, mer åtgärder och bidrag.

Tandvården för de äldre, efter 70 års s-styre ramlar tänderna ur munnen  på folk, åtgärder och bidrag.

Vi skall minska oljeberoendet, högre skatter, åtgärder och bidrag.

30 000 nya jobb inom jordbruket med etanol, åtgärder och bidrag.

Det var allt. Jag förmår inte ens åstadkomma en rolig avslutande knorr på det hela.