Nyhet : Så placerar centern alla miljonerna
Under några veckor har jag varit som besatt av tanken och frågan på hur centerpartiet placerat sina 1.8 miljarder kronor, pengar partiet fick för utförsäljningen av de fina centertidningarna.
Redogörelse för ärendet:
1. Jag började med att ringa en informatör på partiets pressavdelning. Vi kom ihop oss; han var agressiv; jag impulsiv. Han visste ingenting och vågade inte säga någonting utan hänvisade hela tiden till partisekreterare Jöran Hägglund. Jag fick dennes mobiltelefonnummer.
2. Ring, ring, kanske tio gånger. Inget svar under en treveckorsperiod. Senast ringde jag i dag på morgonen. Inget svar. Kan han inte ta och slänga sin mobil i sjön; vad har han den till?
3. Mejl, mejl, mejl till partiet centralt. Fyra mejl. Intet svar.
4. Till slut tänkte jag som så: centerpartiets ungdomsförbund har en rask ordförande, Fredrick Federly. Där blev det så napp till slut.
Nu fick jag reda på hur det förhåller sig med centerns 1.8 miljarder.
Tidningspengarna har inte placerats än utan sitter på ett vanligt konto. Vid senaste mötet i partistyrelsen beslutades att entreprenadupphandla placeringen. Mäklare, banker, andra investerare får alltså lämna anbud på förvaltningen av tidningsmiljonerna.
Centern vill ha en normalplacering av pengarna, aktier, obligationer, statspapper och liknande; syftet är förstås en god och normal utveckling av kapitalet. ”Fula aktier”, porr, sprit, vapen skall undvikas, helt naturligt.
Varje år skall 15 miljoner tas av avkastningen och tillföras partiet; det var ungefär vad tidningarna utdelade.
Under valår skall 50 miljoner tas ut för centerns valkampanj.
Fredrick Federly hade inget emot att centertidningarna såldes och han anser att de kommer att utvecklas bättre hos de professionella ägare de nu fått.
Federly tillhör förnyarna i centern: platt skatt var hans förslag förra året. Han har dessutom en avspänd inställning till kärnkraften och tror på en bred uppgörelse inom alliansen om kärnkraften före valet.
Allt eftersom det kommer in yngre män och kvinnor på ledande poster i centern, personer som inte har personliga bindningar till kärnkraftsexercisen i slutet av 70-talet, kommer också centerns kärnkraftspolitik att förnyas och föryngras; kanske radikalt förändras, vilket vore en nåd att stilla bedja om.
-------------------
Hör Täppas Fogelberg i radions P1. Jag förstår inte att någon överhuvudtaget vill ringa till den oförskämde och aggressive mannen. Ring och bli förolämpad, tycks vara hans motto. Vad jag inte står ut med är hans hycklade godhet, ty godhet är som riktig rikedom, den är diskret och aldrig skrikigt offentlig.
-----------------
En annan besatthet de senaste dagarna är biltullarna i Stockholm; de berör mig inte men de fascinerar mig, mest för att denna inskränkning i den personliga integriteten accepteras så lätt.
Riksdagsmännen som beslutat om eländet slipper naturligtvis betala biltullar eftersom de har sitt tjänsteställe som sin arbetsplats; de kunde själva ha valt att betala biltullar men det gör de inte. Om Yvonne Ruwaida (mp), som alltid åker taxi, om blott så för 400 meter, tar en bulle igenom en tullstation, vem får då betala, tror du: Ruwaida eller du?
Jag slår vad om att Ruwaidas bastanta kroppshydda, hur den än förflyttas, i sidled, höjdled eller längs vägarna, betalas av oss, det är det s k Ruwaidateoremet: Ingen vägsträcka är för kort för en riksdagsman för att inte debiteras på allmogen.
Dessutom kan jag avslöja att höjdarna i Stockholms stad, det är de som har tjänstebil, har förhandlat till sig höjd lön så att höjningen, efter skatt, motsvarar hälften av biltullarna. Vet den stockholmska allmogen om det? Stockholms plågade bilister betalar alltså fullt, överheten i form av riksdagsmän eller stadshustjänstemän, har gratisfärder eller 50 procents rabatt.
Det är som på grisfarmen hos Orwell: vissa grisare är jämlika än andra.