Östra Ölands fria horisont

Det politiska fegandet inför mullornas kärnvapenbeväpning i Iran påminner om 1938 - undfallenhet, appeasement, ledde fram till katastrofen. Det enda svaret är ett kirurgiskt anfall mot anläggningarna och ett inre frihetsuppror.

För övrigt meddelar folkpartiets ungdomsförbund denna morgon att det skall hållas en konferens för förintelseförnekare i Iran. Inbjuden är den ökände Ahmed Rahmi från Radio Islam. Av honom är jag utnämnd till ”judelakej” eftersom jag sagt några vänliga ord om Israel och hävdat landets rätt att existera.

----------------

Eftersom Sverige inte har nåt försvar längre kanske vi skulle utrusta oss med fattigmans vapen : självmordsbombare. Hur många ställer upp, för Sveriges skull?

----------------

SANNINGEN I DETALJEN : Den historiska sanningen ligger ofta i en detalj. Att försvaret låg illa till och befann sig i botten såg jag för några år sedan då jag hade ärende till centrala försvarsinstitutioner, FMV. Området bevakades inte av svenska värnpliktiga med skarpa vapen utan av Securitaskillar/kvinnor.

-----------------

VÄXTHUSGASER : En otroligt märklig nyhet inom den gröna sektorn offentlggjordes i radion i går, måndag. Forskning visade att skogen, just det skogen, inte alls var den nyttiga gröna massa man tänkt sig; ity den släppte ifrån sig miljontals ton med metangas, en växthusgas som är lika farlig, om inte värre än koldioxid. Så bra tänkte man då, så bra att vår egen skog blåste ner så slapp vi bli ihjälgasade och jorden än mer uppvärmd. Man borde ju inte ge skogsägarna en enda krona för att plantera än fler giftpinnar. Nu vill jag veta mer om den skadliga skogsmassan. Ett vet jag, barr är inte att leka med.

-----------------

TYSKT KLARLÄGGANDE : Den tyska trafiken genom Sverige, som Per-Albin och statsledningen beslöt godkänna strax före midsommar 1941 bestod av lite olika delar. Vi hade genomfarten för division Engelbrecht till östfronten och vi hade den så kallade permittenttrafiken samt hästskotrafiken (tågen gjorde en u-sväng genom Sverige). Det handlade inte om några tiotusentals tyska soldater utan om ett par miljoner, vilka alla for genom Sverige från och till Norge och norra Finland och även direkt till Tyskland via Trelleborg. Hur högre svenska officerare såg på denna trafik finns livligt beskrivet i Carl-August Ehrensvärds fina minnesbok I rikets tjänst. De högre officerare och soldaterna ansåg denna trafik vara förödande för den nationella moralen - Ehrensvärd avskydde den och gjorde vad han kunde för att få slut på eftergifterna, vilket skedde först 1943 då det stod klart att Tyskland med säkerhet skulle förlora kriget - i samband med uppsägningen av tyskavtalet väntades ett tyskt anfall och Sverige hade denna sommar/höst det största antalet soldater mobiliserade under hela kriget.

Andra eftergifter, kanske ännu värre och än mer förödande för vår nationella moral, var malmtransporterna, vilka var direkt avgörande för att Tyskland skulle kunna föra ett effektivt och långt krig. Denna eftergift talar vi aldrig om och den förblir nästan okänd, som om det aldrig skett.

Ja, men det var väl bara några malmklumpar, inget att tala om, och kanske de transporterades om nätterna så att det inte gjorde nåt.

Ja, det var malmklumpar, miljontals ton högvärdig malm från Kiruna som vi skickade till Hitlers masugnar.

Andra länder kan minnas krigsåren med stolthet, för oss var det en lång skammens historia. Vi gav ingenting för friheten, i själva verket motarbetade vi den, och efter det har vi tagit oss före att undervisa andra i demokrati och högmoralisk utrikespolitik.

-------------------

NOTERAT : Tony Richardsson fick äntligen priset som Årets Idrottsman, flera år för sent.

- Commander in chief - äntligen en bra serie i TV4. Det är ganska kul att se alla gubbkonspirationer falla platt när intelligenta presidentskan slår till tillbaka. Hon hade satt gubbarna i Iran på plats.

- Kalmar skall kanske få en ny stor idrottsarena á la Ullevi invid nybyggda IKEA. Inga jobb har vi längre, allt är outsourcat eller nedlagt, men bröd, skådespel och handel, det kan vi bjuda på.

- Och själv har jag varit på journalistjubileum i Göteborg; det var 40 år sedan vi lämnade journalistutbildningen. Av denna ystra och rebelliska hop på 24 personer hade det blivit stadgade tidningsträlar nästan rakt över, men ingen av oss har blivit berömd som till exempel Jan Guillou, och nu är det väl för sent för den saken. Vad som förvånade mig lite var att alla tycktes ha varit fackligt aktiva, att de stod på vänsterkanten eller tillhörde sossarna medan jag själv gått åt ett annat håll och därför är något av en politiskt förlorad son i denna krets och i alla andra journalistiska kretsar också för den delen.

Någon föreslog att vi skulle träffas igen, nu lite oftare med tanke på stigande ålder. Jag föreslog för min del att vi kunde göra en pensionärsresa med Gårdbybuss, först till Eringsboda Blomsterträdgård och sedan till Tyskland för att köpa sprit.

Ingen tyckte det var nåt kul.