Jag vill ha Åke Green som ärkebiskop
Ärkebiskopen KG Hammars lesbiska syster känner sig kallad att efterträda sin bror som ärkebiskop; det blir alltså en syndare i biblisk mening som skall leda hela kyrkeriet, om det nu går så. Ganska bra. Då spricker kyrkan i två delar, bibeltroende samlas här, de andra, Bibeln Light med stora bokstäver och ett vått finger i luften, där.
Och därefter kan staten göra vad den borde ha gjort för länge sedan med kyrkan : Ta sin hand ifrån den. Man får väl sannerligen hoppas att det inte är regeringen som utrser ärkebiskop nu för tiden, men vem vet.
Men sett ur en slags allmänteologisk synvinkel är det ändå inte så dumt med syndare i ledningen för religiösa samfund. Det är den så kallade ryska Rasputinteologin jag åberopar mig på. Va, säger ni nu och förstår ingenting. Men det är så här, enligt Rasputin.
Vanliga småsyndare som du och jag bryr sig Gud inte om; våra små vardagstrivialiteter bara tröttar honom och gör honom less vid människosläktet. Vi som är vardagssnälla kommer alldeles säkert in i himmelen bara det finns plats.
Vad Gud längtar efter och bryr sig om är en rejäl syndare, en syndare på djupet. Denne tar sig Gud an.
Alltså: Synda så in i glödheta så har du en plats nära Gud, han bryr sig om dig.
Så sade Rasputin och med den banbrytande syndateologin fick han alla vackra ryska adelsdamer i säng - de rös, de njöt och de syndade, sedan badade de bastu och bad till Gud med ångande tårar; se, de kom riktigt nära, Gud.
Korpelasekten hade samma grundsyn, ta den värsta syndaren och gör honom till pastor, låt oss därefter såsom svinen vältra oss i synden ty i förlåtelsen kommer vi Honom nära. Han bryr sig om oss.
Kanske kan sådant syndatänkande leda oss framåt i den apostoliska successionen på högsta nivå, som kyrkan nu står inför.
För övrigt saknar jag pastor Åke Greens utläggning i ämnet lesbisk ärkebiskop. Här har vi nu en av staten och Högsta Domstolen godkänd uttolkare av den Heliga Skriften, det har han papper på, vad säger han? Varför tillfrågas han inte?
Och varför inte Green till ärkebisp, ämbetet delat med Hammartanten - en mot synden och en för den, en kyrka för alla.
Det kanske är förmätet att påstå att synes ligga i farans riktning med nepotism, i den sakrala utnämningspolitiken.
Nog är väl ändå urvalet inte så begränsat till omfattning, att det finns någon som helst, statistisk grund eller rimlighet till det systerliga efterföljandet.
Eftersom kyrkan vinnlagt sig om hög moralisk hållning och tillika anseende, så borde man således inte utmana till tvivel så länge religionsfrihet må råda.
Således vid valet emellan allmänhetens uppfattning och den egna förtjänsten, så tyvärr....eftersom frågan kommer upp.
Vad i helvetet har gud att göra med tillsättningar. I ett jämviktssystem såklart ingenting, eller lika mycket som i alla av människan skapade system.
Det finns inga belägg hävdar för att CIA landat på svenskt territorium? Minns jag så fel när jag tycker mig minnas något på Bromma och en egyptier....
Martin Luther sade "pecca fortiter", dvs "synda tappert." Det var inget han hade hittat på, utan han stödde sig på aposteln Paulus som i brevet till de kristna i Rom, kap 5 vers 20 skrev att "lagen (dvs Guds bud) kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större där överflödade nåden än mer". Om man anser att samlag utanför äktenskapet är den allra största synden så är det fritt fram att göra som Grigorij Rasputin och adelsdamerna. För övrigt har ännu en av syskonen Hammar anmält sig intresserad av att bli ärkebiskop, docenten Hans Börje H, som varit kyrkoherde på många platser men tydligen haft svårt att stanna på någon av dem. Han gör reklam för sig själv i Svenska Dagbladet idag. trots att han har fyllt 64. Svenska kyrkan är ett lika stort och dåligt skämt som försvaret.
Carl Norberg: Du har så fel. Så här ligger det till.
Respekt i synliggörandet av den delvis kyrkliga stämning som får utgöra en bråkdel av den sammanlagda summan av godheten.
K-G är despotisk, men inte tillnärmelsevis dvärg av folket. Ledstjärna är systerlighetens valsystem. Denna symboliserar inte Gud, utan Hjalmar Bergmanska efterföljare - Pälsen på eller inte. Tillåt mig att tvivla.
Pingstvän med postmodernistiska strömningar i ryggsäcken kan sägas håna den spricka flygande hundar lyckats skapa. Är detta värt att hjälpa? Hjälp till hjälp i ett land där Fågeln kan liknas vid Bävern - jämnvikt... skulle inte tro det.
Italienska mödrars omfamnande av den illa skötta helikopterskadade Lutheranska inriktningen är ett uttryck för den allenarådande uppfattningen att gult inte är rött. Således ej förståndig i en sakral ton.
Om inte ärlighet är ett centralbegrepp, verkar trovärdigheten svår att se.
Är det fel att påstå att egennyttan sätts framför vad det allmänna kan tänkas anse om tillsättningsskälen.
Tyvärr för de ledda så är det bara till att konstatera, vem tjänar vad...