Östra Ölands fria horisont

BLOGGSCOOP UR ARKIVET : År 1970 hade den kommunistiska infiltrationen av svenska media gått så långt att det väckte internationell uppmärksamhet och en viss oro. Utlandet följde noga vad som skedde, särskilt den brittiska ambassaden. Rent häpnadsväckande detaljer om vad som inte kan kallas annat än en kommunistkupp på kvällstidningen Aftonbladet berättades det om i en ”konfidentiell” brittisk depesch hem till Foreign office i London. Det var andresekreteraren på informationen, M Cederlund, som skrev den initierade rapporten om kommunistinfiltrationen.

Ambassaden var synnerligen välinformerad, antingen från egna källor eller också från svenska Säpo.

I ambassadens skrivelse heter det att en liten men bestämd vänstergrupp gradvis hade försökt ta kontrollen över Aftonbladet; ägaren, LO, stod maktlös.

Den tidigare chefredaktören Kurt Samuelsson var en utomordentlig journalist, men han misslyckades med att ta tidningen ur den röda fållan.

Istället utsågs Gunnar Fredriksson, en ung teoretisk filosof, som trots sin ungdom var en framstående vänsterideolog. Han ansåg att demokratin börjar på arbetsplatsen och han införde därför medbestämmande, vilket urartade till ren laissez-faire, detta vakuum fylldes snart av en hård kärna extremister från kommunistpartiet. ”Denna junta bestämde över nyhetssidorna, de frös ut de oönskade journalisterna; de skrev och de förföljde. Den ende som till slut hade någon kontakt kvar med verkligheten var Gunnar Fredriksson.

1969 var situationen på Aftonbladet utanför all kontroll. LO tillsatte Gunnar Arvidsson för att få ordning på situationen, en pragmatisk socialdemokrat. LO sade till honom att han skulle rensa upp på tidningen till varje pris, han fick avskeda vem som helst, och blev det ingen ordning på torpet var LO berett att omedelbart och utan tvekan lägga ner Aftonbladet.

LO:s Arne Geijer hade förklarat att han inte skulle tveka att offra 800 typografers jobb på Aftonbladet för att hejda vänsterextremismen på tidningen.

Gunnar Arvidsson blev helt utfryst, redaktionschefen Sigurd Glans identifierades som ledaren och Arvidsson förklarade för Glans att om han inte underordnade sig och rättade in sig i ledet skulle han få avsked på grått papper.

Glans sade ingenting, men strax därpå invaderades Arvidssons rum av en stor hop hotfulla journalister som förklarade att om Glans finge gå skulle de alla lämna tidningen.

Under denna tid började Arvidsson enligt den brittiska depeschen få otäcka  anonyma brev och telefonsamtal; han och hans familj hotades till livet.

Gunnar Arvidsson tvingades söka polisskydd, han behöll jobbet på Aftonbladet men efter ett tag övertalades han av sin fru att lämna tidningen.

Gunnar Fredriksson vände sig nu till LO och bad om en ny chefredaktör för nyhetssidorna.

LO utsåg sin pressekreterare Gösta Sandberg. Journalisterna protesterade, hotade med strejk och ville ha en återgång till status qou, till slut accepterades dock situationen.

Depeschen konkluderar:

”Denna historia har stort intresse eftersom Aftonbladet är den första tidning som kidnappats av denna typ av extremister, vilka också försöker få kontroll över radio och TV och Dagens Nyheter. De är också förekommande i de vanliga veckotidningarna men där har de hittills haft föga framgång. LO är den förste tidningsägaren som slagit tillbaka på ett effektivt sätt.”

De flesta av dessa vänsterextremister har en solid medelklassbakgrund, de är välartikulerade och pålästa i Marx, Marcuse, Mao och Castro. De vill riva ner det ruttna svenska samhället med våld om det behövs. De är redo för ett samhälle på stenåldersnivå eftersom det nuvarande förtrycket är så stort att inget pris är för högt för revolutionen.

I en kommande blogg en beskrivning av Sverige Radio-TV och Dagens Nyheter sedda med engelska ögon det revolutionära året 1970.