Östra Ölands fria horisont

Det tillhör ett av livets stora glädjeämnen, att bli uppmärksammad på goda böcker med goda åsikter, som man inte kände till tidigare; häromdagen fick jag av en vän en liten skrift avfattad i 33 paragrafer: titeln är Den nationnale Winsten; författare Anders Chydenius, en enkel prästman från norra Finland. Den lilla boken kom ut 1763 och är en lågmäld men ändå flammande appell för mänsklig frihet.

Jag häpnar när jag läser den helt moderna texten; detta är Adam Smith före Adam Smith, Rosseau före Rosseau och liberalismen före Mill, det är ekonomisk upplysning av stor intellektuell bredd på svensk-finsk botten. Denna 243 år gamla skrift behandlar egentligen dagens ekonomiska problem, allt finns med på en spänstig prosa och jag rekommenderar dagens politiker att läsa och lära

VAD VI SKALL JOBBA MED : Härav bliver således handgripligt att en nation icke vinner därigenom att hon sysselsättes med många hanteringar utan därigenom att hon arbetar i de näringar som bäst betala sig. Det är där det det minsta antalet människor kunna frambringa varor till det högsta värdet.

SUBVENTIONER SKADAR : Det arbete betalas alltid bäst som haver högsta värdet, och det sökes helst som det bäst betalas... När alltså någon genom publique belöningar (statliga subventioner) uppmuntras att arbeta i någon annan näring än där han förtjänar bäst, så är det ofelbart att det sker en nationell förlust.

EUROPAS SJUKDOM : Nästan alla statsmän i Europa arbetar på att draga arbetarna från den ena näringen till den andra genom subventioner; de glömmer därvid att arbetarna i frihet hade tillverkat till ett högre värde... Varken tillverkningssubventioner eller utskeppningsbidrag kan på något sätt befordra den nationella vinsten.

Subventioner minskar alltså produktiviteten eftersom de drar arbetskraft från lönsamma till olönsamma näringar.

VI VET INTE VAD SOM ÄR BÄST : Ingen statsman är ännu i stånd att positivt säga, vilkendera näring som kan skaffa oss den största nationella vinsten, varigenom lagstiftaren måste stanna i villrådighet vart han genom författningar skall leda våra arbetare.

BYRÅKRATIN : Jag vet inte om det någonstans gives flera uppsyningsmän än hos oss, men vem skall hava uppsikt då de själva sova till kl 10 om morgonen. Jag har hört att när bonden ej vill arbeta flitigt på sitt hemman borde han ha spö, men spö och frihet tillsammans är en underlig idé.

Arbetsamhet gives aldrig under oket, men när de av frihet och en god ersättning och egen vinst upplivas bliver den naturliga trögheten övervunnen, som med hugg och slag aldrig i längden kan fördrivas.

OM INVANDRINGEN : Så snart utlänningar är inkomna fordra ju en sund politik, att vi skall göra oss bästa nyttan av deras arbete, och det sker ofelbart i den näring, som bäst lönar sina idkare, men ingalunda på de ställen där de måste födas staten och publicum till last. De förra söka de upp själva, det senare bliva de ej gärna vid, utan genom tvång, och armod bliver då deras flyttningslön.

Tänk, inte ens detta enkla invandrarrecept, framfört för 243 år av en enkel präst, har vi kunnat ta till oss.

Låt oss anta att Chydenius författat denna skrift på engelska - hur internationell berömd skulle han då inte ha varit. Jag får en stor lust att efterforska hur det svenska samhället år 1763 reagerade på denna frihetsfackla; på samma sätt som nu kanske, genom tigande.