Östra Ölands fria horisont

Destruktionen av det svenska försvaret, den allmänna värnpliktens avskaffande, nedläggningen av bygderegementena, kustartilleriets nedmontering, flottans försvinnande, ubåtsvapnets upphörande, arméns battlegroups istället för bataljoner, regementen och brigader samt den urholkning av försvarsviljan, som medvetet sker, påminner så starkt om åren 1912/14 samt om åren 1925/35 att parallellerna är nästan kusliga. Det enda som skiljer är vår tids sanslösa satsning på flygvapnet, som om detta stora lands territorium kunde hållas och försvaras med några rotar JAS.

Vad som skiljer då från nu tycks emellertid vara att det inom officerskåren inte finns en intellektuell opinion som förmår att hävda sig, om av rädsla för den egna karriären eller andra skäl må vara osagt. När försvaret hotades 1912 reagerade bönder, den borgerliga oppositionen till höger, militären samt allmänheten (de frivilliga insamlingarna och bondetåget 1914). Det förekom en livlig debatt i pressen om försvarsfrågorna. Samma var förhållandet under 20- och 30-talet då framstående officerare startade Ny Militär tidskrift, ett försvarsorgan att samlas kring för framstående officerare (Rapp, Jung, Ehrensvärd), de som såg tidens tecken och ville nåt annat för landet än nedrustning och allmän uppgivenhet.

Nu finns ingenting, ingen debatt om försvarsfrågor i pressen, ingen borgerlig opposition mot den socialdemokratiska försvarsförödelsen och det förekommer tyvärr inte någon intellektuellt utformad opposition inom officerskåren, allt glider på så lätt och geschwindt för socialdemokrater, miljöpartister och kommunister. De nedrivande krafterna inom de politiska partierna härjar fritt och med försvaret hunsas det på ett nedlåtande sätt.

Den totala omställning ner mot noll i försvarsförmåga sker i förhoppningen om den eviga fred, som nu helt plötsligt skulle ha inträffat - dock, politiken växlar, det är tillfälligheter som utspelas inom den sektorn, geopolitiken är evig eftersom länder ligger där de ligger.

Akuta militära hot:

. En rysk kraftutveckling efter ett gånget tioårigt interregnum i nedgångens tecken.

. En kinesisk militär kraftutveckling, återtagande av Taiwan - konflikter med Japan och Indien. Spänt förhållande till USA, kamp om världsmarknader.

. Pakistan - kärnvapen.

. Under det kommande året måste antagligen Israel och USA förstöra Irans kärnvapenanläggningar innan det är för sent. Ett regn av tomahawkmissiler under en halvtimme följs av massiva flygvapenanfall med penetrerande bomber - USA och Israel sägs redan ha spaningsförband inne i Iran. Ett säkert tecken.

. Europas belgienisering och balkanisering medför stora konfliktytor; länder under sammanbrott är alltid farliga.

. Al Qaida har förflyttat sin verksamhet till Mellanöstern.

De svenska nedrustarna, Håkan Juholt (s), Eskil Erlandsson (c) och ÖB Håkan Syrén resonerar som i styckena som följer här nedan, skrivna av den visionären försvarsstollen Elof Lindberg (s) år 1930; Lindberg stod för övrigt i riksdagen och anklagade dem som inte trodde på Hitlers uttalade fredsvilja för högmålsbrott, de som tvivlade på Hitler orsakade spänningar med det nya Tyskland och vill vill ju hade lugnt och stilla : jag vill sitta här... under korkeken och lukta på blommorna och ha det skönt...

Här kommer nu några citat av den oförglömlige Elof Lindberg, den man som Erlandsson och Juholt verkar ha skrivit av i sina argument för att kunna genomföra visionen om ett nollförsvar.

"Neutralitetsförsvaret" synes sålunda vara utmönstrat och

"självständighets försvaret" förefaller att vara lika omöjligt, i varje fall

för småstaterna. Det är "solidaritetsförsvaret" som nu tränger sig

fram vid sidan om avväpningskravet. De nya förstörelsemedlens

beskaffenhet föranleder en dylik omvärdering. Men i samma mån

som kunskapen ökar om "det nya krigets skepnad" växer den

pacifistiska rörelsen och blir en faktor att räkna med även i den

praktiska politiken. Att taga detta ad notam är klok politik och alis

icke ansvarslöst lättsinne.”

”Man må säga vad man vill från militärt håll, men för närvarande

synes frågan om ett land med framgång kan militärt skyddas vara

med nej besvarad. Sådant är det intryck man får av

meningsutbytet de militära fackmännen emellan. Hur svaret i en framtid

kommer att se ut må lämnas öppet, men även i vissa

försvarsvänliga kretsar är man böjd att tro, att anfallsmedlen komma att

utvecklas i hastigare tempo än försvarsmedlen. Man må icke undra

på att den trygghetskänsla ett militärt försvar avser att ge är

underkastad förvittring.”