Östra Ölands fria horisont

Våld lönar sig och med hotelser kommer fanatiker långt; det mjuka västerlandet med sin toleranta demokrati står sig slätt i förhållande till muslimska fanatiker/fascister. Det är den enkla läxan som vi lärt oss av Jyllandspostens skämtteckningar av Muhammed (inte Allah, som jag i  allmän förvirring skrev). Tidningen ber om ursäkt, Danmarks statsminister kryper, Laila Freivalds säger i radion att ursäkten är på sin plats och att hon själv ringt till palestinierna och klargjort den svenska ståndpunkten, som är fy och skäms på er i media som publicerar bilder av Muhammed.

Den fanatiska islamismen har därmed flyttat fram en av sina viktigaste positioner avsevärt; den yttrandefrihetsvinst som uppstod genom den friande domen mot pastor Green är nu långt tillbakakastad, vilket visar sig att våld och hot om våld mot demokratier  och de värden de står för är en framkomlig väg; lita på att denna erfarenhet kommer att utnyttjas. Jag har till och med hört följande sägas om det jag skriver : Att du vågar, tänk om dom hämnas på dig. Och själv har jag fallit till föga en del; jag hade tänkt att på denna blogg återge de danska Muhammed-teckningarna, men avstod med tanke på de konsekvenser det kunde få, inte för mig, för det struntar jag i, jag har levt mitt liv, men för mina närstående.

Så har islam injagat den stora skräcken i oss, och detta sker samtidigt som västerlandet sitter och diskuterar fortsatt nödhjälp till de krafter som hotar oss med våld och död. Jag minns en scen ur en djungelfilm gjord av Jan Lindblad, filmen hette Anaconda.

I floden simmar den enorma anacondan, 14 meter lång, tjock som två timmerstockar, en orm i kolossalformat. Ner till stranden kommer den lilla kapivaren för att dricka och bada; den får syn på ormen och blir som förhäxad, den blir stående en bit ut i vattnet, ormen kommer närmare och närmare, kapivaren rör sig inte, har frusit fast, ormen stirrar på den med sina stora, kalla ögon, öppnar gapet och slukar den levande.

SSU-FYLLAN : Man måste hålla i SSU-fyllan en stund till. Försvarslinjen tycks nu övergå till att utnämna Crazy Horse till ett sunkigt ställe; Sjödinskan säger så, Helle Klein på Aftonbladet likaså : Alltså, man kan uppträda på SSU-vis eftersom det var ett sunkigt ställe.

När jag ser alla unga damer från SSU som nu radar upp sig för att försvara sin ordförande tänker jag som så: här har viktväktarna en tung uppgift att utföra ty vad alla dessa kvinnor haver fetmat och det i så unga år.

Jag har också ett gott öga till pressekreteraren Peter Skeppström som hotade krögaren med justitieministern, är inte det ett olaga hot, skall det intge prövas? Han viftade också med sin riksdagslegitimation.

Jag hade en kollega som alltid viftade med sitt pressleg, när han blev full.

Får jag en whissckjii till...

Det ska inte vara mer där.

Hit med en wischkiii annars skriver jag ner schtället, tjoade min vän varvid han slet fram pressleget och viftade med det.

Varje lördag på Stadt, samma visa. Till slut fick han lämna ifrån sig leget på redaktionen när han gick hem på fredagarna.

Hur vanligt är det egentligen, att en fylla på krogen slutar så våldsamt att polis måste ingripa och att den berusade omhändertas och slängs i fyllecell? På samma sätt som skedde med SSU-Sjödin?

I de kretsar där jag rör mig, journalister, lokalpolitiker, lärare medelklass/bondeklass/arbetarklass är det mycket ovanligt. Faktum är att jag känner ingen som någonsin suttit i fyllecell och jag har ändå levt i mer än 50 år och sanna mina ord, på krogen haver jag vistats.

Jag har heller aldrig varit med om under något krogbesök att polis eller vakter ingripit, rörigt och glatt och stökigt, det är sant, men aldrig på sjödinskt vis.

Det är alltså SSU-ordföranden som är avvikande, inte vi andra - jag tror att vi har ett alkoholkpoblem här; ni vet, man säger : den som åker fast för rattfylla i en alkokontroll har innan dess kört rattfull minst 20 gånger och det finns ett allvarligt underliggande alkoholproblem hos denne individ. 

MUSLIMSK FASCISM : Muslimska fascister hotar nu svenska, danska och norska hjälparbetare i Gaza på grund av Jyllandspostens och norska tidningars återgivningar av Allah i bild; har svenska  tidningar varit modiga nog att återge dessa bilder? Tror inte det, men i så fall, varför hotas svenskar, vi som öst in miljarder i PLO. Inte ens ett tack får vi, utkörda blir vi. Otack är PLO:s lön.

Samtidigt diskuterar eu om inte moderata krafter inom Hamas är på väg att ta över så att miljardregnet kan fortsätta.

von Papen, von Schleicher, andra moderata ministrar skulle ta hand om Hitler, moderera honom, tämja honom, få honom rumsren, det var tanken. Men det gick inte att rida tigern.

Trodde jag mina öron i går när jag lyssnade på Gomorron världen och hörde HB Hammar yttra sig? Nej, det gjorde jag inte. Jag måste gnugga mig i örona med topz för att kontrollera om jag hörde rätt. Det var den ärkebiskopsambitiöse HB Hammar, den äldre brodern, som intervjuades; han vill ju efterträda sin yngre bror i ämbetet. 

I SvD har han i en artikel lagt fast tio punkter för sin uppgift som ärkebiskop varav den nionde innehöll lite homosexerivälsignelse som sig bör: gärna lite teologi men först en rejäl dos homosex. Tillfrågad om dessa tio punkter kunde rubbas svarade denne Hammar, att det kunde de inte eftersom de hade samma fundamentala tyngd som tio Guds bud.

För min del undrar jag på vilket berg han mottagit sina tio punkter. Var de på papper eller inristade på stentavlor?

Varför faller ordet hybris på mig och in i mina tankar?

Jag har ju tidigare sagt att jag alltid fäster mig vid detaljer. I söndagens DN fanns en sådant detalj på en bild som hörde samman med ett kort reportage om nazistbråken i Stockholm i lördags. 300 nazister som slåss med 300 galningar från andra kanten är en stor nyhet anser jag, men den är så pinsam så den tonas väl ned ordentligt. Hur som helst så tycktes de luvklädda AFA-stollarna ha utrustat sig ordentligt. Var och en av dem hade en plexiglassköld med stålomramning på vilken det stod AFA i mitten - var köper man sådana upploppsattiraljer?

Inom Israelkontrollerat område finns ungefär 3.2 miljoner palestinier; fler är de inte till antalet men ändå upptar detta lilla antal ca 60 procent av alla nyhetssändningar, dygnet runt, år efter år, FN och eu tycks också på heltid sysselsätta sig med den palestinska frågan. Himmelens vad jag är trött på Hamas, PLO, Jihad, al Aqsa-moskéns brigader, Arafat, Abbas et al - det är förunderligt hur ett så litet antal människor kan åstadkomma så mycken internationell oreda; vad har de för PR-byrå?

Jag tycker västvärlden skall dra in allt stöd och överlåta till Saudiarabien att försörja sina trosbröder - de har ju röstat så, så vad rör det mig, egentligen.

Att Israel inte förhandlar med en organisation som vill förgöra landet är ju tämligen självklart. Det sägs att valet var demokratiskt och att Hamas valts på helt legal väg och att vi därför bör acceptera det. Visst, Hitler valdes också i fullt demokratisk ordning.

Nu till detaljen: Jag såg att de palestinska säkerhetsstyrkorna uppgår till 60 000 man, alla beväpnade.

60 000 man!

Sverige, som påstås vara en av världens rikaste nationer, kan inte ställa mer än drygt 5 000 beväpnade soldater på fötterna.

Palestinierna å andra sidan är, sägs det, världens fattigaste folk - pengarna går uppenbarligen åt till vapen och soldater, frånsett allt det som Arafat snattade ur pengapåsen.

För övrigt har jag försökt få siffran på en  svensk armé omfattande blott 5 000 man bekräftad från Försvarsstaben, men eftersom organisationer under upplösning varken svarar på brev, mejl eller i telefon svävar jag ännu i okunnighet om försvarets nuvarande tillstånd.

Min fråga till Försvarsstaben är: Hur många man kan Sverige mobilisera NU om något ont faller på?

 SSU-fyllan : Det är naturligtvis oerhört omdömeslöst av sjödinskan i SSU att bli full på krogen, dock, sådant händer i ungdomen. Det vulgära språkbruket är emellertid naturligt för den här typen av organisationsmänniskor : Jag tror att de sitter och säger kuk och fitta dagen lång på ett naturligt sätt på SSUs förbundsexpedtition. Allvarligare är enligt ming mening de yttranden som fälldes av SSU-pressekreteraren Peter Skeppström. Han hotade uppenbarligen med politiska repressalier, viftade med riksdagslegitimation, skulle koppla in justitieministern etc. Beteendet säger oss en hel del om hur SSU ser på makten, som betraktas som en naturlig del tillhörande SSU-medlemskapet, makten är ett utflöde ur partiet och tillhör man partiet är man också försedd med makt, att hota med, ungefär som en politisk kommissarie i SSSR. I fyllan och villan tar sig maktanspråken dessa mer påtagliga uttryck, viftande med legitimation, verbala hotelser i klumpig form, men lita på att hotelserna från partimedlemmar på nykter kaluv har en mer sofistikerad utformning. Emellertid njuter jag av att se moralister rulla runt i sin egen komposthög, jag måste erkänna denna njutning. Inte ett ord hittills på SSU-siten om skandalen, där hötter man som vanligt åt alla andra med stora moralpekpinnen. 

Vad betyder SSU? Supande, Skrålande Ungdom? Sista Supen Upa? Mer förslag.

Frågor som ni kan hjälpa mig att besvara, ty jag är villrådig:

1. Om nationen skulle ha en supernanny, som KD vill, vem borde utses, vem vore det tryggast att gråta ut hos? Margareta Winberg, Berit Andnor eller Maria Larsson?

2. SSU:s blonda ordförande, Anna Sjödin, har uppenbarligen fyllnat till på krogen och råkat i slagsmål med ordningsvakterna varvid hon omhändertagits för fylleri m m. Vilken ministerpost skall hon nu få, baserat på den erfarenheten? Socialminister, justitieminister eller försvarsminister?

3. Vad tror ni SSU-ordföranden betalade krogkalaset med? Egna pengar, pengarna från statliga ungdomsstyrelsen eller slantar från det politiska partistödet? Betalade hon med plastkort eller kontant?

4. Hur många medlemmar har SSU i dag? Minst 800 efter revision? 36 000 före revision? Går inte att fastställa.

5. Hur många miljoner kr i presstöd per år har den tidning som får mest? 18 miljoner kr? 36 miljoner kr? 60 miljoner kr?

6. Heter den tidningen Spara och Slösa? Kamratposten? Skånska Dagbladet?

7. I vilken bransch har Skånska Dagbladet satsat presstödspengarna? På chefernas löner? I resebyråbranschen? På annat?

8. Vad innebär ett plusjobb? Du får extra betalt då din lön plussas på? Du får hänga upp gardiner? Du har fått jobb på SSU-administrationen och sitter och plussar ihop medlemmar med bidragen?

9. Om det finns plusjobb finns det väl också minusjobb och vad gör man då?

10. Kan man få friår från ett plusjobb? På vilken blankett söker man?

-----------------

VÄDRET : Solsken och nollgradigt. Öland lockar, men först till vargaskogen i Bäckebo.

------------------

BLOGG I DAG : www.erixon com - mycket intressant om frihet, mainstreamtimbro och hur frihetens fronter kan flyttas framåt när pålitliga parhästar inte längre orkar dra utan faller in in den tjattrade klassen (oh, vilken metafor), en häst som faller in i den tjattrande klassen, heureka och hugaligen.

-----------------

THE INSIDER : Jag har nu plöjt igenom hälften av Piers Morgans bok The Insider, boken om engelsk tabloidpress, News of the World och Daily Mirror; denna bok säger mer om England år 1995-2005  än dussinet tjocka avhandlingar. Den kommer att vara lika upplysande om vår tid som Pepys dagböcker från 1600-talet. Jag återkommer till denna fascinerande dagbok.

Jag vill bara nämna en häpnadsväckande detalj ur boken : paparazzifotot på lady Diana pussandes Dodi då de två badade tillsammans på franska rivieran köptes av The Sun för 7.5 miljoner kr! Och sen : Splash över hela sidan ett.

Det är det engelska uttrycket för presentationen av ett scoop : SPLASH. 

Postgiro för denna blogg 602 83 42 1

KD-STOLLERIER : Kristdemokraterna, om vilka det väl fanns något politiskt hopp sedan moderaterna flippat ur, är också de going nuts; som i går : alla som kommer ut ur fängelse skall garanteras arbete och bostad, och som i dag : en supernanny skall garanteras varje familj i alla kommuner, och som tidigare : varje skilsmässopar skall få kommunalt stöd - finns det någon sektor av livet, som skulle lämnas ostörd om KD skulle få bestämma? Får en ens svälja spott, som de frågar sig på Öland när myndigheterna lägger sig i allt för mycket.

-----------------

EU-ELÄNDET : Jacques Delors har kallats in för att återuppliva eu-konstitutionen. Det är som om de franska och holländska folkomröstningarna inte ägt rum. Någon har sagt så här : Om eu skulle söka inträde i eu skulle ansökan avslås eftersom eu inte är demokratiskt nog för att kunna vara eu-medlem.

-----------------

KORRUPTE ARAFAT : Var är Yassir Arafats svarta bok? Den palestinske korruptionsledaren Arafat hade alltid en svart anteckningsbok i vänster bröstficka; i den fanns alla hans hemliga kontonummer med de pengar han snott åt sig av det internationella biståndet (miljarder från Sverige). Kontona sades innehålla tillgångar på 40 miljarder kr? Var är pengarna? Var är den svarta boken? Lyckades hans tjocka fru sno boken, eller nån annan?

------------------

LYX-PERSSON : I dag, kära vänner, skall jag laga strömmingsfilé á la Harpsund; nån kvällstidning vars namn jag inte tar i min mun men som jag läser på nätet ondgjorde sig över statsminister Göran Perssons goa mat på Harpsund; han lever inte som han lär, på blodpudding, utan dricker både vin och äter oxfilé, som vore han statsminister, minst. Ett recept från Harpsund som återgavs verkade både billigt och väldigt gott.

Skölj strömmingsfileerna, stryk på crème fraiche, lägg på en tunn rökt laxskiva, lägg samman fileerna och vänd dem i ströbröd och ägg, stek i smör så de blir gyllenbruna, potatis till samt en lätt sallad. Jag tror man kan dricka lite rött vin till, en billig rioja, 60 kr eller så.

I samma kvällstidning läste jag en drapa av Skugge, hon börjar nu bli riktigt anständig och läsvärd måste jag säga. Hon använde orden kuk, fitta och kåt bara en enda gång och då var ändå texten minst 38 rader lång. Duktig flicka, lär sig snabbt och utan besvär.

-----------------

VÄDRET : Tre grader kallt, solsken. Bilen helt igenisad, tjock isbark på fönstren. Jag måste snart byta denna bil, en Laguna, som gått 45 000 mil. Den är försedd med en pratande feldetektor, som så fort jag startar börjar med att med en metallisk röst tala om att det är nåt fel på ABS-bromsarna, sedan att lyset är trasigt fast det fungerar, därefter rabblar den upp att dörrarna inte är stängda samt att låset till bagageluckan är trasigt. Hur kan en bil veta allt detta när jag inte ens vet det själv? Det är helt obegripligt.

Först trodde jag det var ett skämt, men snart insåg jag att här var det dödligt allvar. Jag satt nämligen och läste en Brännpunktsartikel i SvD i torsdags samtidigt som jag åt Järpar med gräddsås, stekt potatis och nån slags grönsakschutney på Smedjan i vår lilla stad (otroligt gott); det var när jag mosade potatisen i den goa gräddsåsen för att få i mig allt, som jag insåg att det var allvar:

Ärkebiskopen KG Hammar har en äldre bror, HB Hammar, som liksom den yngre systern, lesbiska AB Hammar, vill bli ärkebiskop. Det finns ytterligare en bror i beredskap om detta inte är nog.

Den apostoliska successionen är sålunda säkrad inom en och samma familj. Det enda jag kan påminna mig i den vägen är påvarna Medici, men var inte de ganska depraverade, orsakade de inte Luthers avfall från katolicismen och hans vilda protester mot Rom. Har jag fel här?

Hur som helst när jag tuggade på chutneygrönsakerna läste jag samtidigt den äldre brodern Hammars tiopunktsprogram och tog del av de meriter han framhävde för sin egen del, och det var inte lite, inte nog med att han kände sig kallad av Gud, han var dessutom en sådan brobyggare som kyrkan i dag behöver, det hade han hört överallt; ingenting av detta ansåg han förmätet att framhäva, så blygsel saknar inte karln, den saken är fullständigt klar efter SvD-artikeln.

I ett tiopunktsprogram kom han förstås, efter avsevärt slingrande, fram till huvudpunkten i sitt budskap : välsignelsen av homosexeriet - har släkten Hammar fått homosex på hjärnan, vad har egentligen hänt i deras liv som får dem att närmast bli besatta av denna tanke? Ingen annan jag känner ältar denna fråga. Vi satt sex stycken en kväll, fyra män och två kvinnor, vi smakade på gott vin, åt god mat och slutade med en delikat ostbricka och ännu mer vin, konjak på det och kaffe. Samtalet löpte kring som det gör, från böcker till politik, från golf till huspriser och planer för sommaren och semestern; vi talade jobb och framtidsutsikter. Om man skulle lägga samman allt vårt tal skulle det säkert motsvara en 500-sidig bok, men ingen sade ett ord om det som ockuperar Hammarhjärnorna, homosex.

Jag undrar, och det på fullt allvar, om det hänt någonting i Hammarsyskonens liv, Freud hitåt. Kanske Jung skulle behöva ta sig en titt också.

Är det nån som kan ta svenska kyrkan på allvar längre, börjar det inte bli en fars, arma kyrka!

-----------------

VÄDRET : Klockan är sex på morgonen, kolmörkt, sex grader kallt. De starka strömmarna i Kalmarsund drev igår iväg isen och lämnade öppna råkar och stort isförräderi. Två rådjur på väg över gick ner sig varvid det genast kom ett par havsörnar och en mängd kråkor för att bevittna dramat, som om naturen fått sköta det skulle ha resulterat i ett skrovmål för örnarna. Istället ingrep beskäftiga myndigheter och drog i land de döda rådjuren så örnarna snuvades på käket.

I de öppna råkarna ligger tusentals alfåglar och skrakar; det liksom sjunger från de stora flockarna, ett märkligt urljud; ett flertal örnar patrullerar nu Kalmarsund, jag ser hägrar vid iskanterna, de sitter stilla och påminner om begravningsentreprenörer på nåt sätt. Det är ett annat ljus nu i slutet av februari.

-----------------

HAMAS : Framgången för Hamas i valet är förstås ett demokratiskt problem, hur skall valresultatet hanteras? Jag vet inte, och det är heller inte mycket jag förstår av denna konflikt, men hur kan detta lilla ökenområde befolkat av ett fåtal, i ett globalt perspektiv, få dominera all politik så till den milda grad att världens nav tycks vara lokaliserat till Gazaremsan? Lägg så ner i denna kokande och rykande Hamas-häxkittel möjligheten av ett par atombomber från Iran apterade på missiler som kan nå Israel så har vi väl alla förutsättningar uppfyllda för ett riktigt Harmageddon.

Jag undrar vad alla terrorister gör i Sverige, hur har dom hittat hit och varför? Svenska fängelser tycks också vara efterfrågade av detta klientel, från Tariq Azis och Saddam till serbiska krigsförbrytare och egyptier. Jag har aldrig hört att någon begärt att få sitta i fängelse i England, alltid detta Sverige.

Terroriströrelsen Gams ledning, den som skulle befria provinsen Aceh i Indonesien,  finns i Sverige. Jag, som alltid hakar upp mig på detaljer, såg ett tv-inslag med Gam-ledaren från Sverige där han gick omkring i sin av tsunamin ödelagda provins där det nu äntligen råder fred, det åstadkom i varje fall flodvågen.

Det var en ganska fet medelålders man; han gick omkring bland byborna, vilka alla kysste honom på hand och bugade som vore han nån slags byhövding. Nådigt lät han sig kyssas.

Den provins som han genom ombud låtit mörda så många för var nu fri. Äntligen, nu skulle han väl bosätta sig i sitt älskade Ace, frågade reportern.

Nej, svarade han, jag vill bo i Sverige och kommer att återvända dit.

Jag tycker nu att Sverige skall utvisa denne man, hem till Ace med honom, hans land är ju fritt, han har slagits för det, via ombud visserligen, men ändå, så enkel biljett är det som borde gälla.

Ledningen för ett thailändskt mördargäng kallat PUL bor i Skåne; de mördar för att de södra delarna av Thailand skall bli fritt, det är en muslimsk kamp har jag förstått. Varför har de slagit sig ner här, vem betalar dem och vem betalar Gam-ledningen; man kan slå sig i backen på att det utgår kommunalt aktivitetsstöd samt stöd till föreningslokaler och bidragsförskotterade sammanträdesarvoden. De kan också, så hjälpe mig Gud, ha kommunal milersättning för bil i tjänsten.

De enda som vi håller nån ordning på är de egna medborgarna ty de skall enligt justitieminister Bodström registreras och fotograferas på längden och tvären under hela livet; allt för att komma åt terroristerna. Men han kunde ju börja med att köra ut de som vi redan känner till innan han registrerar oss andra.

Försvarsargumentet för bodströmianerna är alltid att den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Alltid detta rena mjöl, var kommer uttrycket ifrån, jag hittar inte min Pelle Holm. De flesta har väl lite halvsolkigt mjöl i påsen; det kan vara nersmutsat i botten, men rent ovanpå.

Jag vill ha min mjölpåse i fred.

-----------------

VÄDRET : Nu är det på nollan. 

I går åkte vi till Emmaboda en stund. Emmaboda i våra hjärtan står det på en skylt vid infarten. Emmaboda är ett vackert industrisamhälle om man nu som jag gillar industribyggnader där det är liv och rörelse. Jag vet inte vad det är med mig, men jag blir alldeles varm om hjärtat när jag ser en riktig arbetare i blåställ med kepsen bak och fram skärandes i någon tjock plåt så att det gnistrar som ett stjärnefall; det vackraste ljudet i min lilla stad tyckte jag var knattret från nithamrarna ute på Varvet, nu är det så tyst.

Flygts i Lindås ligger till höger vid infarten, ett jättelikt företag med flera tusen anställda. Tillverkningen är huvudsakligen de världsberömda Flygtpumparna. Industri- och administrationslokaler är intressant formgivna med kuben, rektangeln och cirkeln som utgångspunkter, det är inte bara uppsmällt utan arkitektoniskt mycket noga genomtänkt, likaså färgsättningen i blått och grått. Det känns modernt, fräscht och lönsamt. Flygts, ägt av ITT Industries, är snart det enda stora tillverkningsföretaget i sydöstra Sverige.

Längre bort ligger Emmaboda Glas plus en rad andra småländska småindustrier. Det är full aktivitet överallt, det känns tryggt att det fortfarande finns ett Emmaboda här och där i vårt annars så outsorucade land. Därför, många Emmaboda i våra hjärtan.

I Emmaboda, förresten, hörde jag koltrasten sjunga.

----------------

TOKVÄNSTERN : Den stolliga och totalitära vänstern förnekar sig aldrig, men upprepar sig ständigt. Nu förelås från kommunisterna i Växjö att det skall råda nattligt utegångsförbud för alla under femton år.Enligt min mening måste den som framför ett sådant förslag ha en allvarlig mental defekt, en blind fläck någonstans; man bör inte diskutera med en sådan utan se till att han/hon kommer i samtalsterapi och får hjälp.

För övrigt skulle jag vilja komma med ett förslag om ett nattligt utegångsförbud för kommunister eftersom de alla bedriver mörksens gärningar. Och det i fritt dagsljus till och med, hur går det då inte till när det är mörkt.

Ärkebiskopen KG Hammars lesbiska syster känner sig kallad att efterträda sin bror som ärkebiskop; det blir alltså en syndare i biblisk mening som skall leda hela kyrkeriet, om det nu går så. Ganska bra. Då spricker kyrkan i två delar, bibeltroende samlas här, de andra, Bibeln Light med stora bokstäver och ett vått finger i luften, där.

Och därefter kan staten göra vad den borde ha gjort för länge sedan med kyrkan : Ta sin hand ifrån den. Man får väl sannerligen hoppas att det inte är regeringen som utrser ärkebiskop nu för tiden, men vem vet.

Men sett ur en slags allmänteologisk synvinkel är det ändå inte så dumt med syndare i ledningen för religiösa samfund. Det är den så kallade ryska Rasputinteologin jag åberopar mig på. Va, säger ni nu och förstår ingenting. Men det är så här, enligt Rasputin.

Vanliga småsyndare som du och jag bryr sig Gud inte om; våra små vardagstrivialiteter bara tröttar honom och gör honom less vid människosläktet. Vi som är vardagssnälla kommer alldeles säkert in i himmelen bara det finns plats.

Vad Gud längtar efter och bryr sig om är en rejäl syndare, en syndare på djupet. Denne tar sig Gud an.

Alltså: Synda så in i glödheta så har du en plats nära Gud, han bryr sig om dig.

Så sade Rasputin och med den banbrytande syndateologin fick han alla vackra ryska adelsdamer i säng - de rös, de njöt och de syndade, sedan badade de bastu och bad till Gud med ångande tårar; se, de kom riktigt nära, Gud.

Korpelasekten hade samma grundsyn, ta den värsta syndaren och gör honom till pastor, låt oss därefter såsom svinen vältra oss i synden ty i förlåtelsen kommer vi Honom nära. Han bryr sig om oss.

Kanske kan sådant syndatänkande leda oss framåt i den apostoliska successionen på högsta nivå, som kyrkan nu står inför.

För övrigt saknar jag pastor Åke Greens utläggning i ämnet lesbisk ärkebiskop. Här har vi nu en av staten och Högsta Domstolen godkänd uttolkare av den Heliga Skriften, det har han papper på, vad säger han? Varför tillfrågas han inte?

Och varför inte Green till ärkebisp, ämbetet delat med Hammartanten - en mot synden och en för den, en kyrka för alla.

Efter ett långt arbetsliv inom privata företag, mestadels tidningar, är jag  säker på en sak : orsaken till den höga svenska arbetslösheten är en effekt av arbetsförmedlingarna, naturligtvis inte en medveten effekt, men en allvarlig sidoeffekt eftersom förmedlingarna verkar som ett hindrande/störande/oroande filter mellan företagaren och den som söker jobb.

Ett exempel.

Det ringer på min telefon. Det är en arbetsförmedlare. Följande samtal utspinner sig:

Jag ringer för arbetslöse NN. Han är 38 år och vill bli journalist. Jag söker därför en av oss betald praktikplats för honom.

Ja, men du, om han är 38 år och vill bli journalist, varför ringer han inte själv, varför ringer du å hans vägnar? Kan han inte tala för sig vid den åldern?

Va?

Kan han inte tala för sig vid 38 års ålder?

Jo.

Men skicka hit honom då.

Han kom aldrig.

Jag har aldrig, säger aldrig, under 43 års yrkesverksamhet (med ett enda undantag) varit med om att unga människor stegat in på redaktionen och frimodigt sagt:

Här är jag, jag drömmer om att bli journalist, finns det nåt att göra här för mig?

Istället är det alltid dessa samtal från arbetsförmedlare som skall bereda vägen för människor som om dessa vore mentalt oförmögna att tala i egen sak. Pyssel och omsorg i all välmening och i all oändlighet, men det är nerbrytande och förödande för självständigheten.

Den största ogärning samhället kan göra en arbetslös individ är att ta ifrån denne den omedelbara drivkraften och instinkten att på egen hand söka ett arbete.

Jag vill också tillägga att jag praktiskt taget aldrig varit med om att det företag där jag varit anställd rekryterat någon via arbetsförmedlingen, det sker alltid på tusen andra sätt. I själva verket är de flesta företagare djupt misstänksamma mot myndighetsförmedling överhuvudtaget, särskilt småföretagen.

Teserna:

1. Det är min bergfasta övertygelse att arbetslösheten står i direkt och negativ proportion till antalet arbetsförmedlare : Ju fler förmedlare desto högre arbetslöshet.

2. Ju mer tid arbetsförmedlingen lägger ner på en arbetslös desto mindre blir chanserna att få ett arbete. Efter tio kurser är det helt kört.

3. AMS-kurser är slöseri med tid och pengar.

4. På en marknad uppsöker parterna varandra naturligt. Mellanliggande filter stör processen.

5. Varje företag har alltid behov av ny arbetskraft och varje individ har något att erbjuda - parterna måste mötas en stund för att inse det.

6. Vuxna människor behöver inte lära sig hälsa på statliga kurser.

7. 200 000 arbetslösa kan få arbete i dag om de själva, utan förmedlingshjälp, går runt till olika företag.

Ett exempel. Grannens tonårige son hade inget sommarjobb, på arbetsförmedlingen fanns ingenting.

Jag sa till honom. Börja längst ner på Storgatan i Färjestaden, gå in i varenda affär, restaurang, företag som ligger längs gatan och fråga efter ett sommarjobb. Börja i södra änden av gatan och arbeta dig norrut.

Kan man göra det?

Klart man kan, det tycker företagarna bara är kul om det kommer in en snygg kille som du, right on.

På första stället, en restaurang, fick han sommarjobbet. Plocka disk, servera, laga enkelt käk etc. Ett toppenjobb för en 17-åring.

-----------------

VÄDRET : Fem minusgrader i dag på morgonen. I går var det en av de vackraste vinterdagarna på länge: strålande sol, hög klar luft, det öländska alvaret helt flackt med gnistrande snö, enbuskarna som utropstecken och kyrktornen inhöljda i vinterdis. I går lade sig isen på hela Kalmarsund; hade det varit för 100 år sedan skulle den förste ölänningen ha vandrat över, vilket brukade rapporteras i tidningarna, som en djärv nyhet. Det sades så här : Om isen bär en kråka kan en ölänning ta sig över.

Kvicksilvret på termometern sjunker nu ner under 10 minusgrader och jag står i begrepp att sätta på de den elektriska, portabla, värmefläkten för det börjar bli lite kylslaget inomhus, neråt 17 grader, antingen glöggvärme eller elvärme - det får bli elvärme eftersom det är måndag.

Men törs jag?

Tänk om det blir jag som genom att sticka in kontakten till fläkten i väggen orsakar det landsomfattande elavbrott som alla talat om denna vinter.

Blir det kallt måste Sverige släckas ner områdesvis, har jag läst,

Titta på dessa siffror och avgör om jag skall sätta på fläkten eller inte : Oskarshamns första aggregat, O1, producerar i denna stund, klockan 15-05 måndag, 493 MW av 495 möjliga, OII 621 MW av 625 möjliga och OIII 1189 MW av 1200 möjliga. 

Detta innebär att alla tre reaktorerna ligger på nästan100 procent av produktionsmaximum, och i det läget kommer jag med min kontakt och kan få allting att tippa ur, att balansera över och under varvid stora delar av Sverige mörkläggs och blir utan el. Marginella belastningar kan åstadkomma katastrofer.

I denna stund känner jag ett djupt samhällsansvar; mitt är problemet. Släcka ner landet eller inte. Om det uppstår ett jättelikt elavbrott strax efter kl 17 i dag, måndag, vet ni alla vad det beror på : Lundgren avstod glöggen, satte i kontakten och här står vi nu.

-----------------

TIDNINGSHISTORIA :  Tidningshistoria skrevs det i dag uti vår lilla stad: Metro började delas ut gratis. Det har inte kommit en ny dagstidning här sedan 1928. Då kom Östra Småland ut, en socialdemokratisk tidning som ett svar på Mörestrejken och som ett stöd för lantarbetarna.

Barometern började utkomma 1843 och Ölandsbladet 1867.

Metro delas ut på åtta-tio ställen, vid järnvägsstationen, vid en del storvaruhus, vid busshållplatsen bredvid Domkyrkan etc.

Metro innehåller inga lokala nyheter, inga lokala annonser men jag tror den kan bli farlig för dyra regionaltidningar; dygnet har blott 24 timmar och tiden räcker inte till, folks plånböcker är ansträngda; här finns en gratis tidning, å en får tacke. 

Som journalist tycker jag det här är oerhört kul, äntligen händer nåt på en stillastående marknad.

-----------------

SKANDALER : Om ni trodde att Otto Sjöberg på Expressen skapade skandaler skall ni läsa Insider av Piers Morgan, chefredaktör för brittiska New of the World, den tidning som nu drar ”Svennis” i dyngrännan. Ingenting som Sjöberg varit pappa till, och det är ändå inte lite, räcker upp till knäna på Piers Morgan; Sjöberg är en skandalfjärt i mediarymden. Återkommer i ämnet skandaler.

I dag är vädret det viktigaste. Vart tog den varma goa klimatuppvärmningen vägen? I sydost är det nu i skrivande stund 17 grader kallt, halvmeterdjup snö, stjärnhimmel som på ett julkort; det enda som saknas är en tomte med en ljuslykta. Snart kommer han väl klivandes uti snön.

------------------

VERVA : Jag anser mig själv för något av en miniexpert på statliga myndigheter; har koll på de flesta, trodde jag, ända till på söndagskvällen. Då satt jag och tittade på Kontrollkommissionen med Robert Aschberg och Anders Jonsson, och Götapetter, sade jag, finns det inte en ny myndighet som jag  inte kände till : VERVA, den nya statliga myndigheten för  utveckling av statliga verk. Påminner inte det en del om detta klassiska statliga verk : Ämbetsverket för utbetalandet av tjänstemännens löner. 

VERVA skall syssla med följande viktiga angelägenheter:

”Genom att utgå från hela processer i verksamhetsutvecklingen istället för att förbättra punktvis kan organisationen möta regeringens, men framför allt  omvärldens krav på effektivitet, rättssäkerhet, ökad samverkan och tydligt medborgarfokus.

Varje organisations verksamhet består av ett antal processer. Många processer som rör medborgare och företag går över myndighets- och sektorsgränser. Ärendehantering är ett exempel på en process som finns inom offentliga organisationer.”

Som ni ser är detta ett fullständigt innehållsöst organisationsbabbel, som kostar mycket men inget ger.

När generaldirektören tillfrågades  om sitt ursprung svarade hon hade en bred erfarenhet : Hon hade nämligen varit statssekreterare i försvarsdepartementet.

Hast du mir gesehen.

Ytterligare en förtjänt socialdemokrat som generaldirektör.

Om det inte vore så dyrt, demokratiskt betänkligt, allvarligt, vad ni vill, kunde man skratta åt det, men vad vi ser är utvecklingen av ett land mot ett positivo nationale  fascismo, en välviljans glada och lätta fascism: den slår dig inte med batonger, den talar om för dig att du tänker fel, att du bör tänka om, den indoktrinerar dig och dina barn, men framförallt den upplyser dig om att du har fel och att du, för ditt eget bästa, måste byta spår. Hela detta år skall myndigheterna ägna åt en enda sak : du måste gilla mångkulturalismen, hur den än ser ut, vad du än är för en, ska du gilla det; även musik som låter som den spelas i helvetets förgårdar, gnissel och gnäll från Siljan till Pakistan - tyck om den.

Forskarna vet det, alla våra journalister vet det och snart kommer vi alla att inse det. Att vi måste tänka på ett enda sätt, det är så vi går framåt.

Fascismo light, inte alls tung att bära, för den som ansluter sig, en svävande marsch över marken, en upplyst hjärna och  det kan vara lönande.

Verva har förstås en hemsida : www.verva.se

Där kan ni se att VERVA verkligen inte ligger på latsidan utan har det riktigt svettigt. Redan  den 14 februari blir det en konferens. Så nu gäller det att ligga i.

-----------------

VARFÖR : Jag ser denna politisering av förvaltningen som en oavsedd effekt av högskoleutbyggnaden. Alla dessa nya högskolor startade med s-pengar, med s-politiker i ledningen och har förblivit s-instrument för propaganda - de är inte självständiga i någon enda mening - detta har spillt över på universiteten, som inte orkat stå emot - penningströmmarna har styrts av det maktägande partiet varvid forskningen har anpassatsm, underordnats och fegats till.

Om nationen skall återfå intellektuell spänst och en spännande forskning tror jag att den högre utbildningen på ena eller andra sättet måste vridas ur händerna på politikerna, men jag är inte säker på att det är möjligt längre. Allt är för sent, min stund på jorden är förbi.

Och nu får vi se om den djupfrysta bilmotorn startar.

Det tillhör ett av livets stora glädjeämnen, att bli uppmärksammad på goda böcker med goda åsikter, som man inte kände till tidigare; häromdagen fick jag av en vän en liten skrift avfattad i 33 paragrafer: titeln är Den nationnale Winsten; författare Anders Chydenius, en enkel prästman från norra Finland. Den lilla boken kom ut 1763 och är en lågmäld men ändå flammande appell för mänsklig frihet.

Jag häpnar när jag läser den helt moderna texten; detta är Adam Smith före Adam Smith, Rosseau före Rosseau och liberalismen före Mill, det är ekonomisk upplysning av stor intellektuell bredd på svensk-finsk botten. Denna 243 år gamla skrift behandlar egentligen dagens ekonomiska problem, allt finns med på en spänstig prosa och jag rekommenderar dagens politiker att läsa och lära

VAD VI SKALL JOBBA MED : Härav bliver således handgripligt att en nation icke vinner därigenom att hon sysselsättes med många hanteringar utan därigenom att hon arbetar i de näringar som bäst betala sig. Det är där det det minsta antalet människor kunna frambringa varor till det högsta värdet.

SUBVENTIONER SKADAR : Det arbete betalas alltid bäst som haver högsta värdet, och det sökes helst som det bäst betalas... När alltså någon genom publique belöningar (statliga subventioner) uppmuntras att arbeta i någon annan näring än där han förtjänar bäst, så är det ofelbart att det sker en nationell förlust.

EUROPAS SJUKDOM : Nästan alla statsmän i Europa arbetar på att draga arbetarna från den ena näringen till den andra genom subventioner; de glömmer därvid att arbetarna i frihet hade tillverkat till ett högre värde... Varken tillverkningssubventioner eller utskeppningsbidrag kan på något sätt befordra den nationella vinsten.

Subventioner minskar alltså produktiviteten eftersom de drar arbetskraft från lönsamma till olönsamma näringar.

VI VET INTE VAD SOM ÄR BÄST : Ingen statsman är ännu i stånd att positivt säga, vilkendera näring som kan skaffa oss den största nationella vinsten, varigenom lagstiftaren måste stanna i villrådighet vart han genom författningar skall leda våra arbetare.

BYRÅKRATIN : Jag vet inte om det någonstans gives flera uppsyningsmän än hos oss, men vem skall hava uppsikt då de själva sova till kl 10 om morgonen. Jag har hört att när bonden ej vill arbeta flitigt på sitt hemman borde han ha spö, men spö och frihet tillsammans är en underlig idé.

Arbetsamhet gives aldrig under oket, men när de av frihet och en god ersättning och egen vinst upplivas bliver den naturliga trögheten övervunnen, som med hugg och slag aldrig i längden kan fördrivas.

OM INVANDRINGEN : Så snart utlänningar är inkomna fordra ju en sund politik, att vi skall göra oss bästa nyttan av deras arbete, och det sker ofelbart i den näring, som bäst lönar sina idkare, men ingalunda på de ställen där de måste födas staten och publicum till last. De förra söka de upp själva, det senare bliva de ej gärna vid, utan genom tvång, och armod bliver då deras flyttningslön.

Tänk, inte ens detta enkla invandrarrecept, framfört för 243 år av en enkel präst, har vi kunnat ta till oss.

Låt oss anta att Chydenius författat denna skrift på engelska - hur internationell berömd skulle han då inte ha varit. Jag får en stor lust att efterforska hur det svenska samhället år 1763 reagerade på denna frihetsfackla; på samma sätt som nu kanske, genom tigande.

”Folket fick betala ett högt pris under stormaktstiden”

”I sin senaste bok, De gick hungriga, nästan nakna och barfota, Historien om hur Calmars oövervinnerliga fästning byggdes på Kvarnholmen, berättar Kurt Lundgren om Kalmars historia under stormaktstiden, men inte bara makthavarnas historia utan även det enkla folkets.”

Det skriver Tina Jeppsson i en recension av min senaste bok om befästningen på Kvarnholmen. Recensionen var publicerad i tidningen Barometern i torsdags. Här följer några utdrag:

”Boken handlar om hur det nya Kalmar byggdes på Kvarnholmen på 1600-talet. Det är beklämmande läsning om man ser till hur Kalmarborna och de soldater som byggde Nova Kalmar hade det. Bokens titel är ingen överdrift.

Flytten av den gamla medeltidsstaden Kalmar som låg vid slottet in till Kvarnholmen var en stor påfrestning. Men kungen var angelägen om att den gamla staden skulle överges och raseras. Den ansågs utgöra ett hot inte bara mot Kalmar och Kalmar slott utan mot hela riket.

Liksom i tidigare böcker gör Kurt Lundgren i sin nya bok det inte helt lätt för läsaren. Han staplar fakta på fakta, spetsar dem med roliga och intressanta citar ur domböcker, brev, rapporter och andra handlingar, och blandar friskt olika tidsbilder. 

Men även om läsningen tar tid är den mödan värd. Genom alla glimtar från 1600-talets Kalmar som boken ger tycker man sig till slut få en levande bild av hur människor hade det, och ibland till och med också hur de tänkte.

Boken innehåller också en förteckning över alla skattskyldiga som bodde på Kvarnholmen 1672, en intressant läsning för nutida ättlingar och släktforskare, kan man tänka sig.”

Så långt recensionen.

-----------------

Boken finns i de lokala bokhandlarna, Dillbergs och Akademibokhandeln i Kalmar, Bokia i Färjestaden samt i Borgholms bokhandel. Den är nästan 400 sidor tjock med bilder och unika kartor.

Postgiro : 602 83 42-1

Hemma hos mig går radion för jämnan, men två program står jag inte ut med, Ring P1 när Täppas Fogelberg är programledare, ett fullständigt outhärdligt programlederi där publikum, vanligt folk, utsätts för en ständig förnedring och den ringande för en skur av oförskämdheter. 

Svitch off.

Det andra programmet är P1 Konsument. Jag vet ingen bättre löpande krönika över omhändertagandestaten, the nannystate. Alla konsumenter är lurade av kapitalet, det vill alla illa, det vill förgifta oss med socker, dräpa oss med bakterier och genmanipulerade produkter, utsätta barnen för faror genom att tillverka livsfarliga leksaker; ja, alla makthavare med pengar synes konspirera mot den lille konsumenten ty all kapitalets strävan är att konsumenten skall bli överviktig, drabbas av hjärt och kärlsjukdomar samt klappa ihop i skor som tränger ihop fötterna samt iklädd kläder som ger allergi och är tillverkade i fabriker där barn exploateras.

Innan detta sammanbrott sker har den arme konsumenten suttit i sin nya soffa, som avger gift.

Jag vet inte om redaktionen efter att ha gått på så här ungefär i en timme är medveten om den nästan komiska känsla som uppstår när den lilla truddelutten markerar att programmet är slut : Det är Wiehes melodi : Vem i hela världen kan man lite på ?

Inte på någon, dummer.

Jag går in på radions hemsida och ser där en bild på Gunnar Eriksson, programledare för P1 Konsument - dagsstubbigt skägg, glasögon, vanvårdat gråhårig och en säckig kavaj - 68 retro - tänk att en person kan se ut precis som han låter.

HAMSA MED KROKEN : Abbu Hamsa, han med kroken i högerhanden och det utsläckta vänsterögat, den muslimske stollen i Finsbury Mosque i London, står inför rätta och skall eventuellt utvisas till USA.

Vad han sagt vill jag citera här, som ett led i den kulturella förståelsekampanj och religionsomsorg som städse präglar de principer som driver mig och denna blogg:

”Att döda en äktenskapsbrytare är OK även om denne är muslim. Att döda en ickemuslim, en kristen, för vilket skäl som helst är OK. Den kristne kan dödas även om det icke finns några skäl.”

”Värdighet kan bara spridas med blod.”

”Nu har hundarna i USA:s flotta förvandlats till fiskföda. Tacka Gud.” (Efter attacken på USS Cole då 17 människor dödades)

Hamza gav också tips för immigrationen till England från muslimska länder:

”Ni skall aldrig söka politisk asyl på grund av er religion, alltid på grund av politisk förföljelse. Ni kan komma som oreligiösa personer, med andra namn, på falska pass, ni kan kalla er Simon fast ni heter Muhammed, sedan kan ni stjäla, döda och ni kan göra vad ni vill.”

Denne Hamza klamrar sig nu fast vid det engelska systemet, vid sitt uppehållstillstånd och medborgarskap där, med hjälp av alla de finter och juridiska trix som den demokratiska staten erbjuder, möjligheter som han inte skulle bevilja oss kristna för en sekund om han själv hade makten.

Ibland undrar jag om jag är den enda som fortfarande använder ordet nation i mina texter; Sverige är förstås ett land, en geografisk enhet inom eu, en region där, kanske, men det är också en nation med en uråldrig historia. Ordet nation konnoterar så mycket annat än land, själva folket, stämningen i naturen och känslan för naturen, vår historia på gott och ont, kanske också en slags samhörighet. Jag lever i nationen Sverige men deltar mest i den nationella subkultur av traditioner som hembygdsföreningarna upprätthåller: hembygdsdagar, föreläsningar, kroppkakedagar, årsmöten, kyrkbesök, redigering av hembygdsböcker. Ett drag i denna subkultur som jag lagt märke till för Ölands del är att den har en stark lockelse på alla inflyttare. Plantera en hygglig stockholmare, och det finns många, i den öländska jorden. Efter ett tag är han/hon den störste patrioten, med i hembygdsföreningen, snart dess sekreterare och utgivare av egna lokalhistoriska böcker - en sådan metamorfos har jag exempelvis sett den fine journalisten Ulf Wickbom genomgå; bara på ett par år har han åstadkommit ett flertal högklassiga Ölandsböcker.

------------------

Även om nationen är ett obsolet begrepp och knappast förekommer i riksspråket längre (det tycks vara bojkottat) betyder det regionalt och lokalt något positivt, det anger en känsla, en stämning, ett band av samhörighet och ur denna gemenskap utesluter jag inte invandrarna utan jag tror att mycket vore vunnet i integreringen om vi möttes lite mer ofta inom de anspråkslösa hembygdsföreningarna - jag har en känsla av att invandrarna, precis som stockholmarna på Öland, skulle bli de största patrioterna.

----------------

EU:S NATIONSHAT : Det skrämmer mig en del det fanatiska hat som eu-federaster visar mot nationsbegreppet. Inom eu-parlamentet diskuteras nu en återupplivning av konstitutionen trots de kompakta nej-segrarna i Frankrike och Holland. I Holland har eu-negativismen ökat så till den milda grad att nu säger 82 procent nej till eu-konstitutionen. Trots det förekommer livliga återupplivningsförsök.

En av de gröna parlamentsledamöterna, och de är de värsta federasterna, sade häromdagen i parlamentet : ”Vi måste komma över nationalismen och liberalismen och hegemonin i Europa. Vi måste få slut på tyrannierna, vi måste få slut på resterna av 1900-talet, vi måste göra oss kvitt detta gift, denna myt om nationellt oberoende.” (Johannes Voggenhuber, de gröna)

Daniel Hannan, tory från England, svarade i det europeiska parlamentet:

”Folken i två av eu:s grundarstater har, kära vänner, förkastat ert projekt...Nu kanske ni försöker argumentera att väljarna har fått allt om bakfoten, att de kanske lider av vad Marx kallade för ett falskt medvetande; att de därför behöver bättre propaganda och att det är upp till oss, eu-eliten, att ta kommandot över uppstudsiga folk...”

Därefter räknade Hannan upp alla de eu-byråkratier som tillkommit och som helt enkelt är olagliga eftersom det inte finns en konstitution. Olagliga är:

. European External Service

. European Human Rights Agency

. European Defence Agency

. Euroepean Space Program

. Euroepean External Border Agency

Ingen av dessa byråkratier har jurisdiktion utanför en europeisk konstitution.

Och så slutade Hannan med  några rader av Berthold Brecht (kanske han har snott raderna från en sina kvinnor; det mesta som Berthold Brecht skrev var nämligen inte hans; han stal det i sann socialistisk anda, nåväl):

Wäre es da

Nicht doch einfacher, die Regierung

Löste das Volk auf und

Wählte ein anderes?

Varför, alla bloggläsare, har ni inte sett en enda rad i svenska tidningar om dessa oerhört intressanta parlamenstdebatter i Bryssel? Jag vågar påståendet att Sverige har den sämsta eu-bevakningen i Europa; den är kåserande, fixerad vid presskonferenser och extremt snuttifierad. De stora frågorna, de nationella ödesfrågorna, de intressanta debatterna och parlamentsledamöterna får vi aldrig se, läsa eller höra om.

Warum?

------------------

VÄDRET : Fem grader kallt och snön vräker ner. Alla nyhetsmedia utropar ”KAOS” och ”FARA”, men i detta land har det snöat så länge jag minns, särskilt i januari och dagarna efter nyår. På Öland kallar vi det Fåk om det blåser på bra från nordost. Jag tror att den moderna människan mår bra av att bli insnöad några dagar, det lugnar ner henne. Mer snö om vi får be.

Jösses vad jag är trött på Usama bin Laden; i början när han sände sina vildsinta ljudband till Al Jazeera, den arabiska halshuggningskanalen, var det lite kul och ganska skrämmande. Nu är det enbart tröttsamt - Usama känns inte som en riktig terrorist utan som en gnölig gammal gubbe i fruntimmerskläder och turban, som en skämtfigur. Han har en del mentalt störda anhängare omkring sig som springer runt och fjuttar av lite bomber här och där, men nåt riktigt är det inte längre; mest islamskrammel.

Al Jazeera återger en bild på Zawahari och bin Laden. De båda gubbarna sitter på en soffa med varsin turban på skallen, de har vita fruntimmerskjolar, håller händerna i knät, de sitter tätt ihop (aj, aj, aj, fula gubbar) och när jag ser dessa två skämtfigurer är det mer som en parodi ur Monty Python - John Cleese och Michel Palin när de var som bäst.

This is a bomb. 

No it is not. 

Yes it is. 

No it is not...

... and so on.

Det är också otäckt hur man vänjer sig. Ett självmordsattentat i Irak med 22 döda berör inte längre; det är inte soldater från USA och England som mördas; det är irakierna som spränger varandra i luften. Vad man kan konstatera är att efter fem år med självmordsbombare skulle man sakna dem om det upphörde; som varje morgon när jag hör Stockholmsplanet lyfta; jag hör mullret men jag ser inte planet; hör jag inte mullret en morgon vaknar jag, mullrar det sover jag vidare.

”Vid ett självmordsattentat i Bagdad i dag på förmiddagen omkom...”

Hej och hå, byt kanal, kom med nåt nytt.

Om detta är islams krig mot västvärlden så kommer vi inte att gå under på grund av mentalsjuka självmordsbombare utan på grund av leda, som Himmler sade och med en parafras: En död genom självmordsterrorism det är mord, som upprör och det är fruktansvärt. 10 000 döda genom självmordsterrorism, det är trist statistik. Till sist orkar det mänskliga psyket inte ta in mer. Dit har vi nått nu och därför tror jag Usama är besegrad. Demokratin är en seg sak. Det fick också Hitler erfara.

Vi är väl alla också rätt ledsna vid det islamska tjafset om respekt, slöjor och deras mansgrisiga kvinnoförtryck. Bete er civililserat eller dra till Mekka och kasta sten. Vi står inte ut med er längre, vi tyar inte med er.

-----------------

VÄDRET : Fem grader kallt, snöfall och det ganska intensivt. På morgonen stod jag och stirrade på min soppåse i köket. I går var den tom. I dag är den full. Hur har det gått till? På en vecka fyller jag själv en stor grön soptunna ute vid tomtgränsen. Var kommer alla sopor ifrån? Jag slänger ut mer än jag drar hem så jag måste själv vara en sopgenerator/processor av stort format. Jag håller också på att dränkas av böcker, jag drar hem från alla håll och efter ett tag har jag glömt varför jag för några dagar ansåg dem intressanta - sedan har jag inte samvete att slänga dem. Kan vara bra att ha, liksom typ. Det ligger i släkten, min pappa vek ihop omslagspapper, virade samman snören och rätade ut spik

Som ni kanske lagt märke till genomgår statsminister Göran Persson då och då, med ungefär sex månaders mellanrum, metamorfoser, som förvandlar honom till än det ena, än det andra. Han är som ett lackmuspapper som ändrar färg, som en vandrande pinne som skiftar från grönt till brunt till rött allt efter bakgrundens färgskiftningar; det kallas mimicry.

En gång var han vegan, han åt inte sylta och kväljdes av fläskkorv.

Sedan blev han han genomgrön gubbe och såg sitt liv speglat i en vattendroppe.

Sedan en obotlig romantiker som pussade Anitra och vandrade i snön med henne såsom en scen ur Lady och Lufsen. Han var Lufsen.

Därefter skogsägare och storbonde, en sådan som satte tänderna i oxstekar och stora korvar. Eu-bidrag, hitåt. Ner med tallarna.

Sedan dansade han med TV-kossan en stund och regredierade till en femåring.

Däifrån igen uppstånden och igenkommande som en busig tonåring i protest mot allt, okynnig, rebellisk, lille busige Göran i sin sjömanskostym. Där är han av allt att döma nu; ty läser jag inte i Aftonbladet att han var på ett sjusärdelses skojfriskt humör i riksdagen.

För er skull, alla bloggläsare, haver jag nu gått igenom okynnige Perssons riksdagsanförande. Han sade detta:

Sverige är ett modernt land, alla andra är efter oss. Det beror på att 70 års socialdemokratisk regerande gjort oss orädda för förändringar.

Det är enorma överskott i alla ekonomiska system.

Därför blir det ett paket för äldreomsrog värt 10-12 miljarder, åtgärder och bidrag.

300 000 får höjda bostadstillägg, åtgärder och bidrag.

Studiebidraget höjs för alla, åtgärder och bidrag.

Alla ungdomar mellan 18-25, åtgärder och bidrag.

Arbetslösa, mer åtgärder och bidrag.

Tandvården för de äldre, efter 70 års s-styre ramlar tänderna ur munnen  på folk, åtgärder och bidrag.

Vi skall minska oljeberoendet, högre skatter, åtgärder och bidrag.

30 000 nya jobb inom jordbruket med etanol, åtgärder och bidrag.

Det var allt. Jag förmår inte ens åstadkomma en rolig avslutande knorr på det hela.

Att ta del av inläggen från Folk och Försvarskonferensen i Sälen är en bedövande upplevelse; här sitter försvarsmaktens crème de la crème och allt den kan producera är tomma fraser. 

Försvarsminister Leni Björklunds anförande var nog det mest intetsägande jag läst; inte ett ord om svenska nationella intressen. Istället upptogs anförandet till mer än häften av svammel om våra internationella åtaganden. 

Per Dahl, politisk chefredaktör på Barometern, sammanfattade vad han upplevde i Sälen på detta träffande sätt:

”Det är bara det att vi redan i dag saknar den förmågan (att försvara landet). Vårt försvar

 saknar möjlighet att agera i högre förband än bataljon. Vårt ledningssystem

 är minskat till en enda jourcentral i Uppsala. Sveriges förmåga att avvärja

 ett militärt angrepp utifrån är närmast obefintlig.

 Och vårt försvars utgångspunkt är i dag först och främst att producera delar

 i EU:s insatsförmåga.” 

Vid ett enda tillfälle uttalade sig ÖB Håkan Syrén om nationella intressen och då lät det så här:

”Att utforma Försvarsmakten så att den effektivt kan stödja svenska säkerhetsintressen under 

dessa förändrade förutsättningar är en stor utmaning. Jag är väl medveten om de nationella 

krav som kan ställas på Försvarsmakten. Vi har ett omfattande arbete att klarlägga behov av 

förband, beredskap, lednings- och lydnadsförhållanden som det nationella perspektivet ställer. 

Det kan vi göra när rollspelen mellan de svenska myndigheterna är utredda.” 

Varför nationella säkerhetsintressen skulle utgöra en utmaning för försvarsmakten är ju helt obegripligt, antingen låter ÖB munnen gå och han förstår inte vad han säger eller också menar han verkligen det han yttrar. Låt oss anta det senare: Då är alltså de krav de svenska nationella säkerhetsintressena ställer en besvärande utmaning och hinder i vägen.

ÖB kan sålunda inte utforma försvaret som han vill eftersom han måste ta hänsyn till landets intressen samtidigt. Helst skulle han vilja slippa dessa barnsliga nationella försvarsintressen, som till viss del styr för närvarande, allmän värnplikt och sånt trams.

Se där, en ny försvarsdoktrin, den syrénska avnationaliseringsdoktrinen. Vi betalar 40 miljarder om året, inte till vår egen trygghet utan för andras.

-----------------

KNIvMÖRDAREN : En del kriminalnyheter som löpande rapporteras i kvällstidningarna gör mig alldes konfys och illamående. En ung kvinna har mördats i Fagersta; hon hittades slagen till döds inrullad i en matta. Misstänkt är en 22-årig man, som bara för några år sedan mördade sin mamma med 40 knivhugg.

Min enkla fråga, och den som gör mig så illamående att tänka på, är denna: Hur kan han gå lös efter ett så fruktansvärt mord bara några år tidigare? Är inte straffet för överlagt mord i Sverige mer än tre år?

Vi tycks leva i en barbarstat.

Nej, aldrig har du levt så tryggt och säkert som nu. (Brå) Du bara inbillar dig allt och du drivs av fördomar.

-----------------

POLISEN : 31 procent av poliserna i Kalmar län jobbar på fältet, ute i verkligheten. Det innebär att 71 procent av poliserna sitter bakom skrivbord. Vad gör dom hela dagarna? Pappersfloden kan knappast räcka, kanske de surfar på nätet, fyller i travkupongerna, kokar kaffe. En gång kom jag in på en kommunal förvaltning, ingen hade sett mig ty jag slank in på mina journalistiska gummisulor, som är alldeles tysta under fötterna. Där satt all personal och daytradade på börsen. Jag ropade hej varvid alla avlsutade transaktionerna i panik; mycket pengar försvann det.

Det säkraste sättet att påträffa en polis uti vår lilla stad var tidigare att besöka Ekelunds kondis strax före kl 15. Va? Jo, då kom polisbilarna på rad för att köpa eftermiddagsfika.

Jag ringde polisen i vår lilla stad i ett snabbärende vid nyår? Jag kom till kommandocentralen i Stockholm och kopplades sedan neråt genom landet så att jag efter 15 minuter och en massa förklaringar nådde vår egen polisstation.

I Kalmar län fanns det för 20 år sedan minst nio nattöppna polisstationer, alla bemannade med patruller och med bilar. Nu finns det en station öppen. Men man kan anmäla brott via nätet, sånt är framsteg.

-----------------

VÄDRET : Starkt bakslag. Snö och fem minusgrader, halt så in i bänken. Snöröjningen helt obefintlig, skrap på ytan, isen kvar. Nu börjar isen lägga sig på Kalmarsund. Märkligt nog har jag i år varken sett havsörn eller kungsörn sväva över sundet; kanske de kommer nu med kylan och isläggningen. Det är enormt mäktigt att köra över Ölandsbron i samma fart som en havsörn när den seglar i glidflykt mot Öland bara ett tiotal meter från bilrutan. Den kommer mig att tänka på en bronsåldersgrav jag besökte på Orkneyöarna med utsikt över Firth of Forth - de döda hade begravts med en havsörn placerad på bröstet. Det skulle jag också vilja ha.

Freedom.

Dagens Nyheter beskrivs i den engelska rapporten från 1970 som utsatt för en massiv vänsterinfiltration: ”Det räcker med att läsa DN ett par minuter för att inse den saken. Vänsterextremisternas kamp har slutat med ett modus vivendi som gett dem inflytandet över kultursidoarna, tv, teater samt kvinnomaterialet.

På nyhetsplats i DN betyder ordet ”neutralitet” inte mycket i bevakningen.

Sveriges Radio-TV:s ledning har ena armen bakbunden i kampen mot vänsterextremisterna. Ledningens motåtgärder har varit att ständigt omorganisera företaget, så nart extremisterna har tagit kontrollen över en sektor inom företaget, så omorganiseras den.

Otto Nordenskiöld, företagets ordförande, är inte säker på sin roll och saknar uppbackning från regeringen, särskilt Palme, som ända sedan 60-talet systematiskt arbetat på radions radikalisering.

En budgetläcka från departementet blev extremisternas test på Nordenskiöld. Finansminister Sträng förklarade för Nordenskiöld att en nyhet i förväg om budgeten skulle skada nationella intressen. Nordenskiöld böjde sig emellertid för journalisternas krav. Detta skedde när Nordenskiöld var på besök på Malta. När han kom tillbaka möttes han av 200 arga journalister. Nordenskiöld erkände att han hade fel när han inledningsvis tillmötesgått Sträng och han skyllde på sin oerfarenhet. Han gjorde en mycket svag figur.

Expressens första syfte är att tjäna pengar så där hålls den extrema vänstern i schack av de ekonomiska krafterna eftersom vänsteråsikter säljer dåligt.

”De extrema svenska åsikterna i media omfattar en våldsam antiamerikanism, intensiva attacker på rådande värden och på etablissemanget...” (FCO 33/1624)

-----------------

PENSIONSBLUFFEN : SPF kommer med nya uppgifter om politikernas pensionsblåsning, inga nyheter för den som läst denna blogg.

Kan ju vara ganska kul för en metallarbetare, tvångsansluten till facket under en stor del av sitt liv och kollektivansluten till sossepartiet, att få reda på att om han går i pension vid 61 års ålder får han ut 9 700 kronor i pension i månaden, före skatt. Vid uttag vid 65 års ålder blir pensionen 12 300 kr i månaden. En sjuksköterska har samma usla utfall efter ett helt livs slit. Vi bor i världens ledande välfärdsland, så håll truten på er och inse hur fint det är ordnat.

Därtill tillkommer bromsen som vid en uppbromsning med 0.1 procent sänker pensionerna med 1 000 kr i månaden.

Allt beskattas dessutom tre gånger: när pengarna betalas in, under tiden de förvaltas och när de betalas ut.

Under den politiska debatten i dag inte ett ord om blåsningen, svenska folket tycks heller inte bry sig.

De pensionärsförbund vi har, SPF och PRO, är dessutom mesproppar av sällsynt skådat slag; den ena är ju en del i den socialdemokratiska maktapparaten, så PRO kan vi bortse ifrån, men den andra kunde väl larma lite. Ann Lindgren heter ordföranden där och till henne mejlade jag och fick följande svar:

Ann Lindgrens mejl:

Hej,

Tack för ditt mail. Jag kom just från TV-huset där jag debatterade 

pensioner

med Berit Andnor i MorgonTV. Jag försökte gång på gång säga att många 

har

inte förstått hur låga pensionerna faktiskt blir. I studion var en del 

av

mina gamla polare från rapporttiden och de höll helt med mig. De ser 

själva

hur små pensioner de kommer attfå.

Hälsningar Ann

Mitt mejl:

Hej : Läste med stort intresse artikeln i DN om de

usla pensionerna, men jisses, det är ju ingenting som

kommer att ske i en framtid, eländet är redan över

oss.

Jag är 62, har jobbat på tidning hela mitt liv, jag

har en rad kollegor alla i samma ålder.

Vi har ringt varandra och sagt så här: Vi får alla

ungefär 11-12 000 kr i månaden - det går inte att leva

på.

Vår generation är utsatt för den största blåsningen i

historien.

Allt som utlovades när jag var ung var bluff, allt.

Vet du vart pengarna tagit vägen ?

Bromsen är nästa svek. När den slår till, och det gör

den snart, tappar varje pensionär 1 000 kr för varje

tiondels procent bromsen sätter ner pensionskvoten.

Då du, då blir det gny och jämmer.

Hälsningar

Kurt Lundgren

BLOGGSCOOP UR ARKIVET : År 1970 hade den kommunistiska infiltrationen av svenska media gått så långt att det väckte internationell uppmärksamhet och en viss oro. Utlandet följde noga vad som skedde, särskilt den brittiska ambassaden. Rent häpnadsväckande detaljer om vad som inte kan kallas annat än en kommunistkupp på kvällstidningen Aftonbladet berättades det om i en ”konfidentiell” brittisk depesch hem till Foreign office i London. Det var andresekreteraren på informationen, M Cederlund, som skrev den initierade rapporten om kommunistinfiltrationen.

Ambassaden var synnerligen välinformerad, antingen från egna källor eller också från svenska Säpo.

I ambassadens skrivelse heter det att en liten men bestämd vänstergrupp gradvis hade försökt ta kontrollen över Aftonbladet; ägaren, LO, stod maktlös.

Den tidigare chefredaktören Kurt Samuelsson var en utomordentlig journalist, men han misslyckades med att ta tidningen ur den röda fållan.

Istället utsågs Gunnar Fredriksson, en ung teoretisk filosof, som trots sin ungdom var en framstående vänsterideolog. Han ansåg att demokratin börjar på arbetsplatsen och han införde därför medbestämmande, vilket urartade till ren laissez-faire, detta vakuum fylldes snart av en hård kärna extremister från kommunistpartiet. ”Denna junta bestämde över nyhetssidorna, de frös ut de oönskade journalisterna; de skrev och de förföljde. Den ende som till slut hade någon kontakt kvar med verkligheten var Gunnar Fredriksson.

1969 var situationen på Aftonbladet utanför all kontroll. LO tillsatte Gunnar Arvidsson för att få ordning på situationen, en pragmatisk socialdemokrat. LO sade till honom att han skulle rensa upp på tidningen till varje pris, han fick avskeda vem som helst, och blev det ingen ordning på torpet var LO berett att omedelbart och utan tvekan lägga ner Aftonbladet.

LO:s Arne Geijer hade förklarat att han inte skulle tveka att offra 800 typografers jobb på Aftonbladet för att hejda vänsterextremismen på tidningen.

Gunnar Arvidsson blev helt utfryst, redaktionschefen Sigurd Glans identifierades som ledaren och Arvidsson förklarade för Glans att om han inte underordnade sig och rättade in sig i ledet skulle han få avsked på grått papper.

Glans sade ingenting, men strax därpå invaderades Arvidssons rum av en stor hop hotfulla journalister som förklarade att om Glans finge gå skulle de alla lämna tidningen.

Under denna tid började Arvidsson enligt den brittiska depeschen få otäcka  anonyma brev och telefonsamtal; han och hans familj hotades till livet.

Gunnar Arvidsson tvingades söka polisskydd, han behöll jobbet på Aftonbladet men efter ett tag övertalades han av sin fru att lämna tidningen.

Gunnar Fredriksson vände sig nu till LO och bad om en ny chefredaktör för nyhetssidorna.

LO utsåg sin pressekreterare Gösta Sandberg. Journalisterna protesterade, hotade med strejk och ville ha en återgång till status qou, till slut accepterades dock situationen.

Depeschen konkluderar:

”Denna historia har stort intresse eftersom Aftonbladet är den första tidning som kidnappats av denna typ av extremister, vilka också försöker få kontroll över radio och TV och Dagens Nyheter. De är också förekommande i de vanliga veckotidningarna men där har de hittills haft föga framgång. LO är den förste tidningsägaren som slagit tillbaka på ett effektivt sätt.”

De flesta av dessa vänsterextremister har en solid medelklassbakgrund, de är välartikulerade och pålästa i Marx, Marcuse, Mao och Castro. De vill riva ner det ruttna svenska samhället med våld om det behövs. De är redo för ett samhälle på stenåldersnivå eftersom det nuvarande förtrycket är så stort att inget pris är för högt för revolutionen.

I en kommande blogg en beskrivning av Sverige Radio-TV och Dagens Nyheter sedda med engelska ögon det revolutionära året 1970.

Det politiska fegandet inför mullornas kärnvapenbeväpning i Iran påminner om 1938 - undfallenhet, appeasement, ledde fram till katastrofen. Det enda svaret är ett kirurgiskt anfall mot anläggningarna och ett inre frihetsuppror.

För övrigt meddelar folkpartiets ungdomsförbund denna morgon att det skall hållas en konferens för förintelseförnekare i Iran. Inbjuden är den ökände Ahmed Rahmi från Radio Islam. Av honom är jag utnämnd till ”judelakej” eftersom jag sagt några vänliga ord om Israel och hävdat landets rätt att existera.

----------------

Eftersom Sverige inte har nåt försvar längre kanske vi skulle utrusta oss med fattigmans vapen : självmordsbombare. Hur många ställer upp, för Sveriges skull?

----------------

SANNINGEN I DETALJEN : Den historiska sanningen ligger ofta i en detalj. Att försvaret låg illa till och befann sig i botten såg jag för några år sedan då jag hade ärende till centrala försvarsinstitutioner, FMV. Området bevakades inte av svenska värnpliktiga med skarpa vapen utan av Securitaskillar/kvinnor.

-----------------

VÄXTHUSGASER : En otroligt märklig nyhet inom den gröna sektorn offentlggjordes i radion i går, måndag. Forskning visade att skogen, just det skogen, inte alls var den nyttiga gröna massa man tänkt sig; ity den släppte ifrån sig miljontals ton med metangas, en växthusgas som är lika farlig, om inte värre än koldioxid. Så bra tänkte man då, så bra att vår egen skog blåste ner så slapp vi bli ihjälgasade och jorden än mer uppvärmd. Man borde ju inte ge skogsägarna en enda krona för att plantera än fler giftpinnar. Nu vill jag veta mer om den skadliga skogsmassan. Ett vet jag, barr är inte att leka med.

-----------------

TYSKT KLARLÄGGANDE : Den tyska trafiken genom Sverige, som Per-Albin och statsledningen beslöt godkänna strax före midsommar 1941 bestod av lite olika delar. Vi hade genomfarten för division Engelbrecht till östfronten och vi hade den så kallade permittenttrafiken samt hästskotrafiken (tågen gjorde en u-sväng genom Sverige). Det handlade inte om några tiotusentals tyska soldater utan om ett par miljoner, vilka alla for genom Sverige från och till Norge och norra Finland och även direkt till Tyskland via Trelleborg. Hur högre svenska officerare såg på denna trafik finns livligt beskrivet i Carl-August Ehrensvärds fina minnesbok I rikets tjänst. De högre officerare och soldaterna ansåg denna trafik vara förödande för den nationella moralen - Ehrensvärd avskydde den och gjorde vad han kunde för att få slut på eftergifterna, vilket skedde först 1943 då det stod klart att Tyskland med säkerhet skulle förlora kriget - i samband med uppsägningen av tyskavtalet väntades ett tyskt anfall och Sverige hade denna sommar/höst det största antalet soldater mobiliserade under hela kriget.

Andra eftergifter, kanske ännu värre och än mer förödande för vår nationella moral, var malmtransporterna, vilka var direkt avgörande för att Tyskland skulle kunna föra ett effektivt och långt krig. Denna eftergift talar vi aldrig om och den förblir nästan okänd, som om det aldrig skett.

Ja, men det var väl bara några malmklumpar, inget att tala om, och kanske de transporterades om nätterna så att det inte gjorde nåt.

Ja, det var malmklumpar, miljontals ton högvärdig malm från Kiruna som vi skickade till Hitlers masugnar.

Andra länder kan minnas krigsåren med stolthet, för oss var det en lång skammens historia. Vi gav ingenting för friheten, i själva verket motarbetade vi den, och efter det har vi tagit oss före att undervisa andra i demokrati och högmoralisk utrikespolitik.

-------------------

NOTERAT : Tony Richardsson fick äntligen priset som Årets Idrottsman, flera år för sent.

- Commander in chief - äntligen en bra serie i TV4. Det är ganska kul att se alla gubbkonspirationer falla platt när intelligenta presidentskan slår till tillbaka. Hon hade satt gubbarna i Iran på plats.

- Kalmar skall kanske få en ny stor idrottsarena á la Ullevi invid nybyggda IKEA. Inga jobb har vi längre, allt är outsourcat eller nedlagt, men bröd, skådespel och handel, det kan vi bjuda på.

- Och själv har jag varit på journalistjubileum i Göteborg; det var 40 år sedan vi lämnade journalistutbildningen. Av denna ystra och rebelliska hop på 24 personer hade det blivit stadgade tidningsträlar nästan rakt över, men ingen av oss har blivit berömd som till exempel Jan Guillou, och nu är det väl för sent för den saken. Vad som förvånade mig lite var att alla tycktes ha varit fackligt aktiva, att de stod på vänsterkanten eller tillhörde sossarna medan jag själv gått åt ett annat håll och därför är något av en politiskt förlorad son i denna krets och i alla andra journalistiska kretsar också för den delen.

Någon föreslog att vi skulle träffas igen, nu lite oftare med tanke på stigande ålder. Jag föreslog för min del att vi kunde göra en pensionärsresa med Gårdbybuss, först till Eringsboda Blomsterträdgård och sedan till Tyskland för att köpa sprit.

Ingen tyckte det var nåt kul.

Om Sverige för en försvarskostnad av 40 miljarder kronor om året omedelbart och med en ÖB-order, i ett sammanhang, fullt utrustade och stridsberedda, endast kan mobilisera ett antal av 5 000 man innebär det att kostnaden per soldat uppgår till 8 miljoner kr - så mycket pengar, så lite försvar. Vad är fel? Vi måste ha världes dyraste soldater.

I DN i dag visar Mikael Winnerstig att vi inte har några allierade inom Europa; eu har för det första inget gemensamt försvar, för det andra kommer det att dröja, för det tredje bör vi inte ingå där och för det fjärde gäller de urgamla sanningarna om nationers intressen och deras geopolitik. Det ryska hotet mot Ukraina genom gasrören var en fortsättning av politiken med andra medel; ”andra medel” behöver inte alltid vara militära; Ukraina vet nu vad som gäller. Snart vet Finland det, snart Balticum och då kan det vara dags för oss att börja förstå - renässansen för begreppen geopolitik och nationella intressen.

Min far berättade följande för mig om den 10-11 april 1940. Han var 19 år gammal och jobbade på Bofors som metallarbetare. På morgonen kom en stor militärlastbil till företaget. Officerare och handräckningspersonal gick in och samlade ihop de unga arbetarna och började läsa upp från en namnlista. Lastbil efter lastbil fylldes med unga män, de transporterades till norska gränsen i de kläder i vilka de stod och gick.

”Jag hade keps, trenchkoat, vanliga vardagsbyxor och en tröja, lågskor och inga vantar. Vid norska gränsen utrustades jag med ett mausergevär mod. 1886, erhöll fyra skarpa skott och så fick jag mig utstakat ett bevakningsområde. Vi gick och stod så i fyra månader; vi hade inget luftvärn, inga kanoner, inga befästningar eller skyttevärn var förberedda och det var kallt som attan, vi blev inte ihjälskjutna men höll på att frysa ihjäl oss - jag gick i lågskor! När sommaren kom blev det bättre, men i april hade tyskarna kunnat ta hela Värmland med ett kompani SS-soldater.”

Min  far skrev ner sin historia och skickade den till den beredskapsfilm som skulle spelas in; jag vet inte vad som hände med hans intressanta berättelse, den kom i varje fall inte med i filmen.

-----------------

DÅ SVERIGE GICK UNDER : Man kan, menar jag, datumsätta den tidpunkt då Sverige gick under som nation, ett datum varifrån den aldrig återhämtat sig, då Sverige  blev en skammens nation, som alla andra ler åt, skrattar åt, fast det sker alltid i tysthet.

Detta skammens datum är dagarna före midsommar år 1941 då statsledningen tillät de tyska genomtransporterna med soldater, hästskotrafiken, permittenttrafiken och genompassagen för division Engelbrecht; i allmänhet tror vi att det var några enstaka soldater som flyttades hit och dit, men det rörde sig om flera miljoner soldater på väg till krigszonerna i öst.

Malmtransporterna var en annan sådan skam.

Likaså det gemena utbytet av tyska v2-raketer mot engelsk radar; inte ens då kunde vi ställa upp med information till en av kriget plågad nation som den brittiska.

Det finns ett helt underbart försvar för den tyska permittenttrafiken av socialdemokraten Alla Vougt, sedermera försvarsminister, vilket på något sätt måste anses som symboliskt. Han försvarade trafiken med nazistsoldater genom Sverige med följande argument:

”Men dessa transporter går ju på nätterna genom landet, när ingen ser dem, så jag förstår inte anledningen till att man måste protestera.”

-----------------

Den nuvarande försvarspolitiken är en återupprepning av allt det som vi redan genomlevt och jag ser hela saken sammanfattad i en bild, från  Svenska Dagbladet:

”En lätt överviktig Juholt i rutig tröja som överlämnars nåt papper till en leende försvarsminister Björklund under överinseende av centerns försvarsexpert Svärd.” Ett tragiskt tidsdokument, som, om jag ville, skulle kunna skriva en bildtext till redan nu. Skriv den själva. Vad säger Juholt.

Som läsarna av denna blogg redan vet har jag förgäves försökt få fram uppgiften om hur många man försvaret kan mobilisera nu, denna dag, vid en kris som sätter vår nationella framtid i fara, ett krigsläge alltså.

Det har inte gått att få något svar från Försvarsstaben, i det ena fallet var det hemligt, men efter lite påtryckningar kom en lång lista över insatsberedda förband, som inte sa annat än att det var få soldater som stod till förfogande för att försvara landet. Vi kommer att ha fem-sex bataljoner kallade Battle Groups, närmast yrkessoldater, ca 7 000 man till enorma kostnader, alla skall sändas utomlands, men vad som finns för det egna landets försvar är inte mycket sedan värnplikten avskaffats och bygderegementena lagts ner, det senare ett av de mest ödesdigra besluten i svensk historia; för alltid har vi nu förstört vår förmåga, vår gemensamma strävan att försvara hembygden. Det må låta gammaldags, men det är där som nationella försvarsrörelser, gerilla om ni vill, startar.

1940 och fram till ungefär 1990, innan försvarsförstörelsen påbörjades, kunde den svenska nationen omedelbart mobilisera över 400 000 man, alla på plats inom kort tid, fullt utrustade och stridsberedda.

I dag, avslöjar SvD, kan Sverige mobilisera ca 5 000 man, vilket, som jag tidigare påpekat, inte ens räcker till att effektivt försvara våra kärnkraftverk om dessa skulle utsättas för en terrroattack kombinerat med utpressning mot statsledningen - SvD nämner just detta exempel på nationens impotens.

Vad som finns att sätta in vid en väpnad strid, ett större överraskande anfall i kombination med terrorhotet, är intet. Samtidigt fortsätter den politiskt ansvarige för dessa oefterrättliga förhållanden, Håkan Juholt (s) att dilla om de internet- och datorhot som landet står inför: polisen skall kunna få hjälp av militären mot banditer och därutöver vill han trixa lite med organisationen, räddningsverket skall samordnas med krisberedskapsmyndigheten. I Göteborgsposten är Juholt ensam skribent till denna parodiska försvarsdrapa, men i DN har han fått med sig översten Pellnäs och centerpartisten Svärd. Allt det försvarsbabbel dessa tre herrar ägnar sig åt ligger helt vid sidan av de verkliga militära problemen, vår miniarmé, vår lilla flotta, avsaknaden och kustartilleri och luftvärn samt ett groteskt överdimensionerat flygvapen.

Det är nästan obegripligt hur en tidningsläsande politiker, som Juholt kan antas vara, och hur en högskoleutbildad utbildad officer som Pellnäs är, kan bortse från de reella hot mot en liten nation, som föreligger och som de båda kan läsa sig till, den ene i tidningen och den andre i promemorior på försvarsstaben kan så helt negligeras: Ryssland rustar, Iran skaffar kärnvapen, USA har aldrig varit militärt mäktigare, Islamofascimsen, vår tids kommunism, tilltar och hotar västvärlden, vart Kina och Japan tar vägen vet vi inte, Norges strategiska läge med de enorma oljetillgångarna blir en allt svårare belastning för oss etc.

”Ett land har alltid en armé, antingen sin egen eller någon annans”, är ett talesätt som faller i minnet denna tid.

De som nu ställt oss militärt urarva har tagit på sig ett stort ansvar.

Mina förslag:

. Återinförande av allmän värnplikt för män och kvinnor. Tolv månader.

. Återupprättandet av moderna bygdeförband, ett i vart landskap. Minst en försvarsenhet av något slag i vart län.

. En massarmé, som kan mobilseras inom loppet av ett par månader, åtminstone med en storlek av 400 000 man.

. Flygvapnet avskaffas och ersätts med robotar och förarlösa plan.

. Nukleär kapacitet förbereds. Det utbrända kärnbränslet återskeppas så att landet har kontroll över det.

-----------------

KÄRRHÖKEN : I dag på väg hem från en resa låg jag tillbakalutad i bilen och tittade ut; min fru körde. Vid Falkenberg såg jag kärrhöken ryttla över de bruna fälten, inte ett snökorn vid Falkenbergs många vindkraftverk. I Göteborg dit vi åkt hörde jag vid Heden talgoxen fila så intensivt som aldrig tidigare i vår.

Att köra in i Göteborg känns hoppfullt; det byggs överallt, stora fartyg ligger i dockorna, GP blir allt tjockare med bilagor som bara rinner ut över bordet en söndagsmorgon. För min del blir det för mycket, jag hade nöjt mig denna morgon med Små, små ord av kärlek av gamle Hjörne, samt lite kattprat.

----------------

VAR ÄR OFFICERARNA : Det är märkligt, minst sagt, att det inte finns några officerare som vill debattera landetas försvarsmåga i en känslig period. Här är en blogg, tag och skriv, anonymt om ni vill.

Eu har nu sagt ”ajabaja och fy” till Iran ett par gånger, Hans Blix har hött med fingret, så man kan undra varför di inte gör som vi säger, ayatollorna?

Vad tycker vi då själva om ett Iran med långdistansmissiler och kärnvapen, som kan nå Europa? Vapnen väl installerade är det inte mycket vi kan göra; det finns ett ögonblick av handlingsfrihet, och det föreligger nu. Strike Zion.

------------------

Man skall alltid lita på vad politiska stollar med makt säger, och kanske särskilt när religionen är inblandad. Adolf Hitler stod i tyska riksdagen 1939 och sade ungefär följande : Om krig utbryter kommer det att innebära den judiska rasens utplånande i Europa.

Om Irans religionstokige ledare och premiärminister säger att Israel skall utplånas från kartan finns det bara ett sätt på vilket det kan ske, med kärnvapen. Varför skulle vi misstro honom på hans ord - verkar han inte mycket allvarlig när han säger det, har han glimten i ögat, skämtar han? Nej, han upprepar sitt lands långsiktiga målsättning ty han, liksom Khomeini, är antisemit.

------------------

al-Zawahari kan vara död i en amerikansk flygattack mot en pakistansk by i gränsområdena. Någon som sörjer?

------------------

Vad grym jag är i dag. Är jag obsolet, gnäller jag som en gammal dörr? Ja, det gör jag, men så finns det också mycket att gnälla över. Vad som för övrigt stör mig enormt är att försöket med biltullar i Stockholm ser ut att bli lyckat, vilket innebär att Ölandsbron snart kommer att avgiftsbeläggas; det kan bli biltullar till den öde nerfarten i Mörbylånga; kanske en biltull norr om min lilla trevna hemstad - alla slussar har nu öppnats för dem som vill krångla till tillvaron och övervaka oss.

-----------------

VÄDRET : När jag skriver detta är det kolmörkt ute så jag ser inte vad det är för väder, lyser på termometern med julklappsficklampan (en sån som forensic detectives har); det är nollgradigt. Det kan bli vackert; det kan bli dimmigt; det kan kvitta lika. Jag lovar i varje fall att inte gnälla över vädret hur det än blir.

VIN : Jag har nu druckit det godaste vinet i mitt liv, det var ett Amorone-vin från 1968, som jag blev bjuden på. Jag kollar på nätet och ser att en flarra  Amorone från 1997 kostar 1 995 kr. Detta var från 1968 och måste således ha kostat det dubbla, minst.

Någon gång i mitt liv skall jag bälja i mig ett sådant dyrt vin själv, hela flaskan.

Hur smakade då detta dyra vin? Ja, jag måste säga att det var mycket godare än den näst godaste drycken jag vet, Julmust, då förstår ni hur gott det smakade med Amorone 1968.

Hur någon, muslim eller inte, kan bli upprörd över Jyllandspostens teckningar är helt obegripligt. Allah med en dynamitgubbe i turbanen, hur kul är det jämfört med Jesus framställd som läderbög; det senare är verkligen kul och dessutom stor och skön konst.

Den uppmärksammade diskussionen om de danska ”Mohammed-teckningarna” har nu även fått en upphovsrättslig dimension.

Så nu kan det vara sluttittat. Tidningsutgivarna meddelar nämligen detta:

”De danska tecknarna, företrädda av Danmarks Journalistförbund, har meddelat Tidningsutgivarna att de som upphovsrättsinnehavare inte tillåter något återgivande av teckningarna i svenska tidningar.

Det kan konstateras att den undantagsregel om att det är tillåtet att återge konstverk (teckningar) i dagstidningar och tidskrifter i samband med ”dagshändelser” inte är tillämplig i detta fall. Detta gäller nämligen inte om konstverket (teckningen) är framställt just för att införas i en viss tidning eller tidskrift. I detta fall var teckningarna framställda för att införas i Jyllands-Posten. Ett återgivande av teckningarna innebär därför ett upphovsrättsintrång.”

Skynda att titta på de omstridda teckningarna här:

http://www.magazinet.no/

-----------------

VERKLIG KÅRANDA : Det är märkligt att journalister beskyller poliser för kåranda, vilket sker i DN i dag; jag känner något till kårandan bland läkare, där är den stark, hos poliser är den säkert också ganska stark och ogenomtränglig, men ingenstädes finnes en sådan diamanthård kåranda som bland journalister. Det är en gyllene regel inom denna kår att aldrig medge ett fel utåt, att alltid skydda en medarbetare, vilket ofta innebär silkesvantar mot de sämsta, vidare förnekas varje illasinnat motiv fast godtycket och snedvinkeln egentligen är det enda som driver journalistiken; hur många gånger har jag inte hört (och själv sagt): Va bra, nu kan vi dra honom i skitrännan, äntligen.

Vi har en egen ombudsman, pressombudsmannen, journalist naturligtvis, vars utslag mestadels betraktas som ett skämt på redaktionerna - det kan gärna bli tårta för en fälld medarbetare, straffen är löjliga, det enda som krävs är att ett uttalande publiceras under en 14 p rubrik rubrik någonstans längst bak i tidningen.

Jag föreslår härmed Janne Josefsson att han i hemlighet spelar in snacket på ett morronmöte på någon  kvällstidning och att detta sedan körs ocensurerat i radio-TV - stor succé, stor skandal, åtalen skulle stå såsom spön i backen.

För min del vill jag ha ett anglosachsiskt system för journalistiken - det du skriver skall vara sant intill sista kommatecknet annars blir det dyrt; detta skapar en tuffare och sannare journalistik, och en undersökande journalistik som inte finns i Sverige.

Liksom alla nybörjarfotografer i vår bransch förr hängde på sig en liten Leicakamera för att markera fotografstatus, det blev  dock usla bilder, så är nu varje journalist med självaktning med i föreningen Grävande Journalister, men det blir liksom med bilderna mestadels strunt av det hela.

Se hur jag haver grävt, sa journalisten efter två telefonsamtal.

Jag har inte mycket till övers för min egen kår som ni förstår, framförallt stör det mig att den är så sossefierad. Unga rebeller blir inte oberoende på den högre journalistiska utbildningen i dag, och mer rebelliska och uppkäftiga, istället deformas de till politiska fjantar, ofta värre än politikerna själva, vilka de skall bevaka i en ömsesidig pardans med inslag av mutor, ofta löften om politiska jobb. Därför vore det bra om all journalistutbildning avskaffades och att unga skrivbegåvningar finge fritt söka sig in i yrket utan föregående deformation.

När moderatledaren Reinfeldt debatterar sysselsättning med finansminister Nuder kunde det räcka att moderatledaren anförde några enkla statistiska uppgifter för att nagla fast Nuder vid väggen där han skulle sitta till långt efter valet.

De enkla fakta jag syftar på är följande:

. Under den socialdemokratiska regeringen, i snart 20 år, har antalet arbetade timmar blott ökat marginell, från 6 616 till 6 763 (miljoner).

. Under den socialdemokratiska regeringen, de senaste 15 åren, har sysselsättningen stadigt minskat, från drygt 4.4 miljoner sysselsatta år 1990 till 4.3 miljoner sysselsatta år 2003.

Dessa för socialdemokratisk syselsättningspolitik förödande faktiska förhållanden glöms bort för detta eviga tuggande om socialförsäkringsnivåerna, 60 procent, 70 procent eller 80 procent. Moderaterna har fastnat i ersättningsnivåernas träsk och sitter till halsen i denna kvicksand.

Det värsta är att det är moderaterna själva som är ansvariga för detta politiska självmål. 

Nivåerna har ingen som helst betydelse för folks vilja att ta ett arbete, problemet är ju att det inte finns några arbeten; men istället för att diskutera den saken måste nu moderaterna försvara nedskärningarna i försäkringssystemen, en debatt som de borgerliga kommer att förlora eftersom de är splittrade inbördes och dessutom är saken hopplös att försvara.

Vad som betyder något för folkets ekonomi är istället sänkta skatter, men den frågan har moderaterna själva ställt undan, vilket är politiskt självmord. Mot en totalt hänsynslös, extremt makthungrig socialdemokrati, som nu också behärskar borgerliga media totalt på nyhetsplats (den viktiga sektorn i en tidning; bortse från ledarsidorna), duger inte det moderata tassandet runt ideologiska frågor och anammandet av fiendens ståndpunkter.

Om borgerligheten förlorar höstens val, vilket är mitt tips, är det uteslutande moderaternas fel - allt fler moderater börjar också ana vidden och dimensionen av den borgska-reinfeldtska felkalkylen.

Låt mig för pedagogikens skull ta ett konkret exempel från hemmaplan. I går förlorade 30 arbetare plus 60 säsongsarbetare sina jobb vid konservfabriken i Färjestaden. Så har norska multikoncernen Orkla  beslutat, omsättning 32 miljarder, vinst 2004 på 2.7 miljarder. Den ersättning som de 30 arbetarna vid konservfabriken får i a-kassa har inget som helst med att göra om de får ett nytt jobb eller inte, inte heller påverkar det deras villighet att söka arbete. Moderaterna har helt enkelt lagt ansvaret i fel knä.

Tänk om moderaterna någon gång kunde rikta kritiken mot ett hjärtlöst storföretag, som lägger ner en fabrik trots att den är lönsam och tillverkar högkvalitetsprodukter.

Konservativ ideologi kan väl inte bara vara att hålla med marknadskrafterna; det handlar väl lite om hjärtat också, så känner jag det och jag är ändå ganska bakåtsträvande. 

-----------------

VÄDRET : Nollgradigt, snön har smält en del, men än ligger en hel del kvar, ett par decimeter; alla vägar är blixthala. Talgoxen har filat lite, ekorren snurrar runt i linden. För att spara olja drog jag ner till 17 grader på pannan och lät värmepumpen gå - tyvärr, den räcker inte till.

För ett år sedan var det grönaste grönt att installera värmepump, nu är det dock syndigt läser jag i en insändare från det grönaste vi har, Edvard Olsson i Kycklingetorp. Tänk på att en värmepump har en elpatron, som slår till, säger han och får det att låta som om något riktigt fult händer där inne i pumpen då och då.

Ni har alla sett det på TV eller i verkliga livet: de kuliga grejerna i rennäringen håller männen på med, de kastar lasso, kör på snabba scooters över fjällryggarna, de bär kniv och de idkar friluftsliv med öringsfiske eller vargjakt, kort sagt, de är som män skall vara och som man ville vara själv.

Vad gör då samekvinnorna? Jo, de sitter hemma i kåtan och kokar kaffe, stickar på nån färgglad kofta, kort sagt ett typiskt fruntimmersgöra. Bort sådant.

Som tur är har nu Gudrun Schyman i feministiskt initiativ uppmärksammat detta och hon kräver nu en annan könsmaktsordning i kåtan. Rennäringslagen, som kallar mannen i ett samiskt förhållande för husfolk, måste ändras

”I korthet kan sägas att denna lag genom sitt användande av begreppet ”husfolk” gör den renskötande mannen till husbonde över sin fru och sina barn, sitt husfolk, och kvinnan underordnas härmed mannen. Det brukar heta att alla lagar i Sverige är könsneutrala, RNL är dock som synes inte det. En revidering av denna lag bör vara av högsta prioritet.”

Det bästa för hela det samiska samhället vore kanske om det kunde frigöras från den oekonomiska rennäringen. Läste jag inte någonstans att varje ren kostar omkring 40 000 kr i statliga subventioner, bara för att upprättahålla ett musealt försörjningssystem. Var och en skall ha rätt att leva som han vill, på egna pengar.

-------------------

PRESSEN : Jan G Andersson i s-tidningen Östra Småland försvarar frenetiskt presstödet; jag kan förstå det, tidningen erhåller 23 miljoner om året, vilket innebär en subvention med 1 280 kr per exemplar, tidningen har en upplaga av ca 18 000 ex.

Utan den statliga subventionen skulle tidningen omedelbart tvingas till nedläggning och kvar i regionen skulle bli en stor borgerlig tidning, Barometern, och en liten men vass, Ölandsbladet.

Eftersom presstödet utgått ända sedan 1969 har de tre s-tidningar som funnits i regionen aldrig av krass ekonomisk nödvändighet tvingats samarbeta utan var och en av dem har hållit sig med en dyrbar tryckpress, ja tre upplagor av allt.

De tre och en gångs livskraftiga s-tidningarna var:

Sydöstran i Karlskrona.

Östran i Kalmar.

Kronobergaren i Växjö.

Om marknadskrafterna fått tvinga fram en samordning av dessa tre tidningar : en  administration, en tryckpress, en säljorganisation, ett journalistiskt nätverk för samproduktion etc, skulle dessa tidningar ha varit blomstrande företag i ett gemensamt socialdemokratiskt aktiebolag; nu är en nedlagd, en uppköpt av en borgerlig koncern och den tredje går hackigt men upplagemässigt bra.

Av detta kan man dra slutsatsen, att presstödet som skulle upprätthålla en stark s-press i själva verket åstadkom motsatsen, genom lätthet att få statliga pengar förstörde staten en lovande tidningsutveckling - presstödet skapade tidningsdöd.

Om inte den socialdemokratiska tidningen Östran förstår detta nu när det går någorlunda bra den kommer den också att vara nerlagd, kanske om tio år. Det bästa som kunde hända bidragsberoende tidningar vore om presstödet sakta trappades av för det skulle tvinga fram nytänkande.

Datorer och datorbildbehandling har helt revolutionerat tidningsframställningen; man måste ta till sig detta faktum som tidningsmakare, annars är det kört.

-----------------

La Nilsson är död. Jag hörde henne sjunga live en gång. Det var oförglömligt. Gud skapade denna röst. Och så fanns det en sak till med detta världsgeni, hon hade humor och mycket självironi. Sverige sörjer, och det med all rätt.

-----------------

MARGOT BLOGGAR : http://weblog.jrc.cec.eu.int/comments/wallstrom/

EU-kommissionären Margot Wallström bloggar igen efter helgerna; hon tar upp sådana för Europa viktiga saker som vad hennes barn ville ha på julbordet. Julskinka, ja. Sallad, nej. Det är lite small talk om Wien och om den kommande mödan sex månader framåt; mycket arbete blir det. Ja, det var allt från Europas nästa högsta politiker. Ett nyårslöfte också:

”My own promise for the New Year is only one and always the same: to become a better human being. Encouraged by a book about kindness maybe this year I will succeed?...”

Hilfe, det är ju helt tomt.

Att visa Allah med en dynamitgubbe i turbanen går inte för sig, då blir man fatwad. Att visa Jesus som läderbög i Uppsala domkyrka anses däremot vara högsta konst och välsignas av ärkebispen K G Hammar, som djupt imponerad inför denna nya Lionardo faller i hänförelse och trance. Hammar förefaller vara djupt upprörd över smädelserna mot Allah.

-----------------

Jag står inte ut med folk som saknar självironi och humor. När jag skojar med ornitologer, biologer, gröna energinissar som vill värma landet med kottar och

granris samt de landskapsförstörare som vill lusa ned alla kuster och fjäll med vindkraftverk blir jag kallad hatisk, monomoan.

-----------------

Under det värsta skräckväldet av den franska revolutionen tvingades prästerskapet svära en ed till staten, att följa alla det nya makthavarnas påfund. De som inte gjorde som staten ville kunde hamna i giljotinen, svoppp, svopp. Bäst att lyda. I Sverige har vi total följsamhet till staten, men utan giljotin. Prästerna svassar runt, alla svassar runt. Civilkurage är lika sällsynt som diamanter i en kolgruva.

-----------------

Göran Lambertz, JK, som anklagar polisen för att ljuga systematiskt, såg du honom i TV i går?

Menar du han med tre dagars skäggstubb, han med skjortkragen på sned, han som ser ut som en uteliggare, är han JK?

Javisst.

-----------------

Jag samlar på ”raffare”, uttryck som dessa : Nu fick han allt vatten på sin kvarn. Sammanblandningar, kontaminationer, alltså. En sådan underbar metafor hittade jag på Stefan Nilssons blogg (Smålandsposten). I denna blogg ”dansade de kommersiella intressena runt en leende guldkalv”. Han skriver mycket om bilar, njutning för finsmakare.

-----------------

Länsstyrelser kan också göra något vettigt. En alldeles utomordentligt vacker och läsvärd bok om stormen Gudrun (text Annelie Wirdenäs och foto Hans Runesson) har getts ut av länsstyrelsen i Kronobergs län; kan beställas där.

-----------------

En svår tid i livet är för mig perioden mellan två böcker; den ena boken avslutad; den andra ej påbörjad - jag vet inte vad hjärnan skall surra omkring och jag prövar olika uppslag:

. Kalmarkriget 1611, men allt är redan skrivet verkar det som. Jag har har scannat de mäktiga verken Sveriges Krig, så vad jag skall jag kunna komma med för nytt?

. Vargar i Småland, finns för lite källmaterial.

. Hornsö masugn mitt i skogen grundad 1756, finns för lite källmaterial.

. En deckare, saknar fantasi.

. Öland, material finns, men orkar läsarna?

. Diverseblanding om en stad, Kalmar, under 1600-talet, verbatim återgivning av en Dombok för Kalmar år 1653. Inte dumt. Finns det läsare?

--------------------

Ibland undrar jag om språket i en bok, alla orden på sidorna mellan pärmarna, kan undergå en inbördes anpassning, så att vad som en gång stod där, i nattens mörker i bokhyllan, genomgår en process utan att vi människor vet om det. Orden kanske flyttar på sig, rör sig mot varandra, skaver lite och känner sig för samt skyndar vidare till en annan plats på sidorna, somt blir bättre och annat sämre.

Ibland, när jag djupt försjunken efter ett gott rioajavin, lägger örat mot bokhyllan hör jag hur det prasslar inifrån texterna i böckerna - tidens ordprocessor ordnar bokstäverna; han gör somligt oanvändbart och oläsligt, annat blir skimrande texter som överlever den obönhörliga processen.

Mats Johansson (m), tidigare chefredaktör för bidragsberoende Svenska Dagbladet, tar avstånd från och fördömer som ett hinder för utvecklingen det omfattande scenska presstödet, som i dag uppgår till en halv miljard. Förkastelsedomen kommer i DN och som en reservation till presstödsutredningen där han ingått; utredningen lägger sitt förslag om bibehållet presstöd den 24 januari.

Man blir något förvånad över den johanssonska avogheten mot presstödet. Varför skrev han aldrig några eldande artiklar emot då han var chefredaktör för Svenska Dagbladet? Tidningen är ändå den största bidragsmottagaren i Sverige, 65 miljoner om året, samtidigt som den på ledarplats lovsjunger det fria näringslivet, vilket kombineras med anateman över alla bidrag - det är en intellektuell ohederlighet av närmast gränslös omfattning, att samtidigt ta emot statssubventioner och fördöma dem, en ohederlighet, som för var dag blir allt mer prövande att stå ut med; säg då för skams skulle att statsbidrag skall bara utgå till oss här på tidningen, inte till någon annan, det är vår enkla ståndpunkt.

Presstöd av närmast vulgär storlek har Skånska Dagbladet (c). Med en upplaga på 43 000 ex mottar tidningen samma summa som SvD - 65 miljoner kr, vilket ger ett statligt stöd till varje ex av tidningen på 1 400 kr, vilket naturligtvis är helt absurt. Man skällde på varvsstödet, men herreminje (värmländska), det var ju försynt i jämförelse.

Skånska Dagbladet är en bidragsskam.

Det kan för övrigt tilläggas, att på de tidningar, mestadels (s), där statligt presstöd finns är lönerna för de ledande redaktörerna mycket stora och löneskillnaderna ofta värre än på tidningar som ej har presstöd.

Mitt förslag är att presstödet avvecklas under en tioårsperiod - 10 procent skivs bort varje år så att tidningarna får tid att anpassa sig; i dag har vi ett helt annat informationslandskap än då tidningarna tillkom; presstödet bygger också på den obsoleta uppfattningen att tidningar skall spela rollen av politiska trumpeter, vissa gör det, men inte alla. Centern har för övrigt sänkt den idén genom att sälja alla sina tidningar.

-----------------

VINDKRAFTEN : Under en period på en vecka ungefär har det varit kallast hitills med temperaturer om natten ner till 10-15 minusgrader - då behövs det el. Men eftersom det varit absolut stiltje, inte ens vindmätaren på Ölandsbron rörde sig i går och vattnet låg blankt och mörkt som om det täckts med olja, står också vindkraftverken stilla och förmår inte producera en gnutta el - så är det ju ofta, rekordlåga temperaturer kombinerat med vindstilla.

Stabila och trygga kärnkraftverket i Oskarshamn har därvid fått rycka in och går för högtryck, nära produktionstaket:

O1 : 419 MW.

02 : 619 MW

03 : 1195 MW

En undersökning i närområdet visar att 90 procent litar på kärnkraften, många vill att den skall byggas ut och ingen tror på Mona Sahlins och Göran Perssons gröna folkhem med vindsnurror, som i praktiken blir en grön mardröm med enorma belastningar på vanligt folks ekonomi och på det fria näringslivet. Finns det ingen talför vetenskapsman, eller grupp av vetenskapsmän och kvinnor, som kan, likt upplysningens filosofer, vräka undan den vidskepliga bråte som bemänger hjärnorna hos dagens politiker, att få dem att vakna upp ur en modern vidskepelse, som tycks gå lika djupt som häxtro.

Till exempel : Är det någon som kan föreställa sig hur elbehovet hos ett modernt Kina med 1.3 miljarder invånare under snabb ekonomisk tillväxt, fem-tio procent om året, skall kunna tillfredställas med vindkraft, pellets och grankottar - sådana föreställningar kan blott förekomma i fördunklade hjärnor.

-----------------

För övrigt kan jag om OKG säga att efter den företagsdöd och den outsourcing som svept fram över Sydöstra Sverige de senaste åren är OKG det enda privatägda högteknologiska företaget som finns kvar i regionen, kvar är stora köpcentra med IKEA som juvelen i denna krämarkrona; vi skall alla ha plusjobb, a-kassa och sjukbidrag samt handla som små bävrar och illrar för den lilla statsslanten.

Göran Persson, statsminister, sade om OKG och de världsledande försöken där, inom ramen för SKB med utbränt kärnbränsle, att företaget arbetade ”med omodern teknik”.

Enligt vad som förljuds inom s+v+mp är det O1 och 02 som skall läggas ner härnäst. Plusjobb finns i beredskap. 

FRÅGOR I CYBERRYMDEN : För n...te (matematisk formel för evigheten, tror jag) har kvällstidningarna nyheter om en svensk kvinna i England, Ulrika Jonsson; ja, jag vet att hon prasslat med Svennis, men vad är hon berömd för? Varför skrivs det om henne? Och Britney Spears, varför är hon berömd, hon är ju inte ens snygg, snarare ful. Jag såg lite av Fredrik Virtanens program i TV3 för jag tänkte jag skulle hänga med; det var helt obegripligt eftersom jag inte kände igen ett enda namn av alla namn de syftade på med fnissningar och skratt. Ulf Lundell-låten som stönades fram syftade på en vacker tjej, men jag  fattade det inte. Jisses vad jag känner mig mossig. Har ni lagt märke till att alla program nuförtiden är dansprogram. Kan det finnas nåt mer tråkigt än dans i TV? Nämn det i så fall.

Det är alltid så fascinerande att se den politiska partiapparaten när den är i farten med att skaffa jobb. Göran Persson vill ha 18 000 nya plusjobb, gardinupphängning, föremålsregistrering på museer utförd av arbetslösa akademiker, tågvärdar m m. Det kallas plusjobb, men varför just 18 000, varför inte 15 000, 23 000 eller nåt annat. Hur kommer politikerna fram till siffran?

Vänsterpartiet vill skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor; det skulle kosta ungefär 200 miljarder eftersom varje anställning kan beräknas kosta en miljon, lön, lokaler, telefon, kringkostnader etc. Men varför just denna siffra, 200 000, varför inte mer, varför inte färre.

Det påminner om de bakfulla luffarna som vandrar längs den heta vägen. Den ene säger: Jag önskar jag hade en pilsner så jag kunde släcka törsten. Då säger den andre luffaren: Då finge jag väl smaka, va? Förste luffaren: Önska dig själv, för fan.

Så är det med jobben: varje parti önskar sig själv det antal jobb som synes passa för tillfället.

Stick och brinn, ropade en kongressledamot under v-kongressen, en annan ville som bekant bojkotta USA ekonomiskt, Sverige skulle göra det, Sverige, som om vi vore en delstat i USA, skulle vara den fattigaste delstaten av dem alla, vi skulle alltså bojkotta USA, parodi och ridå i detta parti.

Ohly kallar sig inte kommunist längre, men känner sig som en, uppför sig som en. Vad är skillnaden?

På en punkt måste man ändå ge Ohly rätt, om nu han och hans kommunister vill ha ett eget parti och några är emot det, 10 procent tydligen, ja, då får väl oppositionen bilda eget. Till och med Lenin sade ju: Hellre färre men bättre. Ett riktigt kommunistparti är nämligen arbetarklassens avantgarde, det är litet, det är disciplinerat, det är medvetet, det är lömskt, falsk och lurigt och det är extremt makthungrigt - och den som står i vägen blir skjuten; skjutning av oppositionella var en hobby som Che Guevara ägnade sig åt med förtjusning; han såg dödsmuren från sitt kontorsfönster och stundom hjälpte han till med nackskotten.

-----------------

EMIGRATIONEN : Vi hade några svensk-amerikaner på besök; han var vanlig fabriksarbetare i svenskbygderna och härstammade från Öland. Han hade fru, två barn, två bilar, frun jobbade med barn, de hade stor villa, ungarna gick på college, han hade försäkringar som täckte allt. Jag trodde han skulle svimma när jag berättade för honom vad vi betalade i skatt, 67 procents skattetryck - han betalade ca 20 procent, mesta delen var fastighetsskatt.

Anledningen till att förfäderna utvandrade från Öland  under 1800-talet var skattetrycket, det religiösa förtrycket samt omöjligheten att försörja sig.

Vi uppsökte den gård varifrån släkten kom. Den var nästan oförändrad. När vi bjöds in i vardagsrummet av den vänliga öländskan, som nu ägde gården, började vår släkting svensk-amerikanen att gråta ty på väggen hängde den väggklocka, som startade utvandringen i släkten.

Familjemyten var denna : Sonen i huset, en femtonåring, sitter och gungar på stolen, det är någonstans kring 1870. Det är hungerår, gårdarna är små, det finns inga arbeten, det råder stor desperation på Öland. 

Fadern säger: Gunga inte på stolen pojk, du kan komma åt klockan på väggen.

Naturligtvis är det just det som händer; stolen vippar till, pojken slår klockan på sned.

Fadern reser sig upp, går fram till sonen och ger denne en skarp örfil.

Pojken reser sig upp och säger:

Det var sista gången du slog mig far, nu reser jag till Amerika.

Pojken tog på sig mössan, gick ut och kom aldrig mer tillbaka. Han for till Amerika.

Och sedan följde alla barnen ty det fanns inte längre något hopp i Sverige.

Där hängde klockan. Historien var sann och den bekräftades. Vår släkting svensk-amerikanen grät och grät, här var hans rötter. Vid denna klocka vars pendel fortfarande svängde. 

DELETAR : Utrymmesbrist tvingar mig ta bort en hel kommentarer. Jag ber om korta, snabba kommentarer, och inget lattjande à la skoltidning. 

VINDKRAFT : Hur den totalt oekonomiska vindkraften, på EU:s initiativ, förstör ett klassiskt vackert landskap i Wales kan ses på denna site, have a look:   http://www.users.globalnet.co.uk/~hills/cc/gallery/index.htm#photos

Det är en fascinerande läsning, att ta del av frisläppta papper om Olof Palme från brittiska Foreign Office, vilka jag stötte på i riksarkivet när jag forskade om annat, bl a den störtade V2-raketen i Bäckebo i juni 1944.

Det är den brittiska ambassaden i Stockholm som i ett telegram hem den 13 maj 1970 beskriver Olof Palmes första utlandsresa; vid denna tidpunkt var han som bekant nyvald statsminister och ordförande för socialdemokratiska partiet; han hade betraktats som den svenska politikens ”enfant terrible”, konstaterar ambassaden, men annat ljud blev det i skällan efter Palmes första officiella utlandsbesök i Bonn, London och Paris: det var  det svenska förhållandet till EU som stod i förgrunden för Palmes besök.

Året var 1970. 

Ambassaden konstaterar att Olof Palme gjorde en stor personlig succé i varje europeisk huvudstad som han besökte. Jag kan inte föreställa mig något annat land där statsministern kan föra officiella diskussioner, delta i presskonferenser och tv-intervjuer på franska, tyska och engelska, lika duktig i alla tre språken. 

”Att denne man, ung, energisk och vältalig skall komma från det slöa och tröga Sverige är nästan obegripligt.”

(Javisst, så står det, föga dilomatiskt, men på pricken)

Palme prestationer imponerade inte bara på president Pompidou utan också på hela presskåren. Denna succe kom som en överaskning för den politiska opinionen på hemmaplan.

Den brittiske ambassadören A D M Ross frågade så om Palme var en statsminister av internationellt format och kaliber. Svaret är : Ja, nästan. Man kan inte negligera Palme, han kan inte bli ”pushed around”. Men talar han för Sverige med samma auktoritet som Tage Erlander och Per-Albin Hansson? Den frågan blev hängande i luften.

KOMMUNISMEN : Den svenska kommunismen kommenteras också av den brittiska ambassaden 1972; då cirkulerade det ett utkast till en nytt partiprogram för VPK under C-H Hermansson, den blide, den försynte, den bildade och vänlige mannen, som nu sitter med på kongressen som en mystomte.

Programmet ville bryta storfinansens makt. Militären skall krossas, generalerna sändas hem och försvaret ersättas med en beväpnad milis. Säpos register skulle enligt programmet brännas och samtliga nyckelindustrier förstatligas.

I programmet förekom inga referenser till en fredlig utveckling utan omvandlingen förutsattes ske med våld.

Det var alltså så som kommunisterna uppfattades 1972 - lite har det ändrats, men hur mycket, inombords?

I en förändrad social situation kan våldsromantiken flyta upp till ytan igen.

Kommunister eller personer som fastnar i enfrågelösningar är ofta en särskild sort, låt oss kalla dem auktoritära personligheter, på vilken sida av avgrunden de faller ner, till vänster eller höger, är mestadels en slump.

Var och en som försökt att diskutera med en övertygad kommunist/nazist förstår hur jag menar : en diskussion är totalt meningslös, den är slöseri med tid - det är ungefär som att ta en debatt med en medlem från Jehovas Vittnen.

Är det någon som hört en övertygad kommunist i en diskussion säga så här: 

Ja, men det var en intressant synpunkt, jag får ge mig. Låt oss diskutera utifrån det nya läget så får vi se var vi kommer.

Med anledning av spekulationerna om pg med nummer 602 83 42-1 vill jag bara meddela att det är mitt; det tecknas av Anna Lena Petersson, som för närvarande är min fru; ny fru, nytt postgiro. Det kan ni lita på. Alla vet det.

Är det någon som önskar insätta 12 (tolv) miljarder på ifrågavarande konto kan jag meddela att det från kl 17.59 denna dag står vidöppet.

Kurt Lundgren, medkontinnehavare.

Jag är inte speciellt slösaktig med pengar; i själva verket kan jag betecknas som snål, vilket beror på att jag måste betala ut pengarna själv. Så här: (det är min ordningssamma fru som talar)

Jag sitter här med månadens räkningar. Här ligger det en faktura från Adlibris på 583 kronor, kan det stämma?

Ja, jo, det var den tjocka boken jag köpte, du vet den om amerikansk politik som var så bra. Ja så var det en till, som jag tog hem när jag ändå...

Du får betala själv den här gången, vi kan inte plocka ut mer från huskontot. Vi kan inte hålla på så här... Tror du jag är dum, du försöker smyga in dina dyra böcker i fakturahögarna, men nu är det slut med det.

Nä, hit med fakturan då.

Det gick alltså inte att smyga in den i det gemensamma och allmänna; fakturorna brukar försvinna där, gå upp som i rök, men inte nu längre.

Jag får därvid en lysande idé som kan bringa ner det vanvettiga slöseriet i regeringen, ni vet hästpolitik och alla dessa dyrbara påhitt.

Föreställ er följande. Regeringen har nyss beslutat att lägga ner det perfekt fungerande kärnkraftverket i Barsebäck, vilket kostar tolv miljarder.

Sydkraft /Eon/ har lovats full kompensation och skickar följande faktura:

Statsminister

Göran Persson

Rosenbad - Regeringen

Faktura för 

nedläggning av Barsebäck.

Kostnad 12 miljarder kronor.

Att insättas på vårt konto pg 602 83 42-1 före den 20 januari 2005.

Dröjsmålsränta debiteras med 14 procent.

Denna faktura kommer till Rosenbad. Göran Persson försöker smyga in den i de allmänna månadsutbetalningarna, men si, nu är det stopp.

Du får ta denna faktura själv, säger registratorn till Göran. Vi kan inte hålla på med ”det gemensamma” längre, pengarna är slut.

Med fakturen i näven traskar GP upp till finansen. Han hämtar ut en utbetalningsavi och sätter sig att fylla i.

Tolv miljarder, hörs han ropa ut mot Per Nuder, hur många nollor blir det?

Jag vet inte, hojtar Nuder tillbaka, men det är en jäkla massa, nio tror jag.

Nio nollor, suckar statsministern, det var allt en helsickes massa pengar det. Faktiskt. Vi borde nog ompröva det här, faktiskt.

Varje kostnad på över en miljon kr för statskassan borde sålunda ha en signatur från en minister på  utbetalningsavin.

-------------------

ISLAM : Allah får ju inte avbildas. Då blir det ett himmelens liv på muslimerna. Jag undrar : Får Allah beskrivas i ord? Får man till exempel skriva att jag tror att han ser ut som en gammal farbor med skägg, att han har vita kläder men ingen  turban eller någon annan sorts konstig mössa eftersom han går barhuvad, han har långt hår och inget skägg. På fötterna har han sandaler. Han är på pricken lik en gammal öländsk fiskare jag känner, denne i sin tur ser ut som en gammaltestamentlig profet där han står vid sina fiskegarn.

-----------------

VEMS HAND : Miljöpartisten Gustaf Fridolin har avslöjats in flagrante på Hultsfredsfestivalen; han visas på bild på en porrsajt; han påstås vara full och på bilden har Gustaf, med palestinasjalen på sned, en hand i skrevet och byxorna är på väg ner?

Med anledning av denna bild frågar jag på denna blogg, inte om Gustaf var full, för det hoppas jag att han var, men vems är handen, vems är den ? Tillhör den:

1) Yvonne Ruwaida?

x) Eva Goes?

2) Peter Eriksson?

En möjlighet kan ju vara att Fridolinen var helt dyngrak så att han inte minns, men alltså, vem febblar i skrevet på Gustaf Fridolin? Det är dagens mysterium.

-----------------

FRIA DISKUSSIONER : I detta land är det snart omöjligt att på ett förbehållslöst och fördomsfritt sätt diskutera någonting. Moderata riksdagskvinnan och ekonomidocenten Anna-Marie Pålsson försökte under ett föredrag diskutera förekomsten av mutor i en statsapparat och om det vid något tillfälle kunde vara bättre för ett företag att delta i muteriet istället för att avstå. Det var en helt hypotetisk diskussion, som vid ett seminarium på universitetet; det missförstods genast och hon beskyllde för att vilja tillämpa mutor.

Jag har försökt säga något om invandringen, dess kostnader och kulturella följder, vips är jag rasist.

På ett förbehållslöst sätt försökte jag i en blogg diskutera fenomenet Hitler och hans attraktionskraft, vips var jag nazist.

Jag skrev några vänliga ord om demokratin Israel, vips var jag judelakej.

-----------------

FRANKRIKE : Man lever alltid i villfarelser; jag har hela mitt liv trott att den franska nationaldagen, 14 juli, som firas till minnet av stormningen av Bastiljen, innebar något stort; att tusentals av monarkin plågade fångar släpptes ut denna dag.

Så visar det sig att i denna enorma fängelsebyggnad av fuktdrypande sten satt det sju fångar : tre mentalpatienter, en bedragare, en småtjuv samt en förfalskande adelsman ur de lägre klasserna. Det var dessa sju som befriades av den rasande folkhopen. Och det firas alltså så storslaget. 

Frankrike är ett struntland, jag vet för jag har varit där, jag körde bil på Champs Elyssé en nationaldag, det gör jag inte om. Sedan fastnade jag vid Triumfbågen där jag körde runt 50 varv utan att komma iväg åt nåt håll. Parisarna förstod inte ens vad jag sade och ändå talade jag franska... När jag beställde ett glas mjölk till fisken skrattade hovmästaren, sedan gick han ut och kom tillbaka med en liter grädde. Och jag sa det ändå på min bästa franska.

Uti vår lilla stad intervjuades stadens kommunist i lokaltidningen. I intervjun uttalade lokalkommunisten, Bertil Dahl benämnd, förhoppningen att debatten om kommunismen nu äntligen skulle vara död - tyvärr, debatten kommer aldrig att dö, döda är däremot kommunismens offer.

Det blir lätt komiskt när den person som anlitats som expert för att ta v ur kommunismens bläckfiskgrepp och fram till en valseger i höst heter Jenny Lindahl, den person som med lätt beslöjad röst och kalla ögon vid kongressen år 2000 försvarade just rätten att kalla sig kommunist.

Den persom som sist och slutligen tillsattes för att tvätta bort kommuniststämpeln en gång och för alla  från partiet var Kjell E Johansson, Mörbylånga, en gång ledande inom vänsterpartiet. Ingen kan betvivla Kjell E:s demokratiska sinnelag och 30-åriga kamp för en demokratisk socialism, men han hade en hopplös uppgift: det går inte att på några A4-sidor i en rapport skriva bort det berg av dokument om kommunismens ondska som föreligger efter 70 år av sovjetregimer i Europa. Alla kommunister visste vad som hände bakom järnridån, de sade ingenting ty de gillade det, detta är den hemska sanningen.

Kommunisterna gillade det de såg, och vissa gillar det fortfarande.

Jag talade med en gammal stenhård Ölandskommunist. Han sade till mig, några år efter murens fall, att de enda anständiga regimerna som nu finns kvar är Nordkoreas och Kubas. Det märkliga med denne ideologiske hårding var att han var så trevlig och humoristisk. Det andra som förvånade mig var hans bil: en flott Merca.

Vänsterpartiet är, som alla andra partier, fyllt med stollar enligt den negativa urvalsprincipen för politiker, ett teorem som jag själv skapat. Här är en sådan stolle:

Niklas Svensson berättar från v-kongressen (Expressen-blogg):

”Kongressombudet Mikael Grapenholt, Östra Göinge, yrkar "att amerikanska medborgare nekas inträde i Sverige och att alla amerikanska medborgare bosatta i Sverige utvisas om de inte avsäger sig sitt amerikanska medborgarskap" och "att alla företag och verksamheter med amerikanska kopplingar förbjuds att verka i Sverige". Dessutom kräver Grapenholt "att Sverige omgående inför ekonomiska sanktioner gentemot USA."

Hör en sådan person hemma på en politisk kongress? Är det inte vård han behöver?

-----------------

Det är ju synd att Kent, 41, som sitter i thailändskt fängelse där han hotas av dödsstraff för mord på en ung kvinna, inte begick brottet i Sverige; då hade han ju varit ute nu istället för att vistas i den thailändska jämmerdalen. Han ströp den unga lättfotade kvinnan i hastigt mod i en dusch - vad hade det gett vid tingsrätten i Töreboda? Två år? Kanske rättspsykiatriskt vård med utskrivning efter sex månader. Så det är klart att det är synd om Kent, 41.

Jag förstår inte varför det inte bildas några kampgrupper för att få honom fri och utvisad till Sverige? Ingen skall behöva vistas i ett utländskt fängelse om han/hon är svensk. Det är också anmärkningsvärt att den thailändska domstolen i sin straffutmätning inte tar hänsyn till att här rör det sig inte om vilken mördare som helst utan om en svensk sådan! 

-----------------

VÄDRET: Gråmulet och nollgradigt och ett par decimeter snö. De stora vägarna är is- och snöfria medan däremot all väghållning upphört i centrum av vår lilla stad. Det plogas i mitten av alla gator varvid enorma vallar kastas upp, dessa fryser till is och bildar som en av is kringränd vallgrav där man kör eller går i mitten. Gamla tanter och farbröder med rullator och käpp kan inte gå ut, folk halkar omkring som redlösa i hela staden.

Eftersom praktiskt taget all tillverkande industri lagts ner, outsourcats eller eljest flytt från staden ställs nu åter hoppet till ett stort riksfängelse - eines Reichgefängnis, jawohl, i stadens närhet - det skall visst bli ett totalt rymningssäkert Superkumla, en våt dröm för kommunalråden - vi har fyra, fem, kanske det är sex kommunalråd, ingen vet längre,  så den samlade klokskapen blir hög.

Det är fint med alla dessa kommunalråd. De sitter som på rad i Stadshuset, var och en med utsikt mot Domkyrka och Stortorg - man kan gå längs en lång korridor förbi rum efter rum. En gång när jag hade ett ärende började jag knacka på dörren längst bort, knack,knack och så knackade jag mig fram genom Stadshuset, kanske 15 dörrar, ingenting här, ingenting där; hela huset var öde och ändå var klockan bara 10 en vanlig torsdagsförmiddag.

Var är alla, tänkte jag samtidigt som jag spanade in en fylld fruktskål, en skål med jordnötter, en skön läsfåtölj samt minst tio helt fräscha dagstidningar - jag slog mig ner i fåtöljen, läder, drog åt mig jordnötter och äpplen; så försjunken och helt ostörd satt jag i två timmar och snaskade och läste; därefter smög jag i väg - i detta enorma Stadshus hade ingen sett mig. Jag lämnade inte en smula kvar i skålarna; detta var min skatteåterbäring.

Jag visste det, jag visste det, till slut skulle sossarna få syn på dem, alla hästarna, menar jag - nu är de uppe i ett antal av 285 000 och fler tillkommer var dag; inte kan sosseriet låta en sådan gobit få utvecklas helt ostört. I frihet och för sig själv. Skam över den som tror på tocket.

Jag har själv åtskilliga timmar stått i ett iskallt ridhus med dottern skumpades på ryggen av en häst timme efter timme; runt, runt i sågspånet; det var det roligaste flickorna visste, och sedan fick dom jobba som slavar efteråt i stallet, mokka och köra ut, rykta och putsa, kratsa hovar och sådant som flickor älskar; var dag var det skjuts till stallet så länge nu denna hästförälskelse varade, ett par år. Miljoner små töser gör en näring stor.

Hästsektorn har tack vare att den fått utvecklas i full frihet och utan statstvång blivit en stor och bärkraftig näring, men nu har sosseriet fått den i fokus - nu skall landet få en sammanhållen hästpolitik, ty vi är, utropar Aftonbladet extatiskt, en stormakt bland eu:s hästländer.

Därför skall socialdemokratin stödja, satsa, kompetensutveckla, hästforska, könsjämställa hästarna hur det nu skall gå till, hingstar och märrar bort, in med valacker, det är inte längre en hobby för småtjejer och det som branschen klarades alldeles galant på egen hand skall nu understödjas med statliga medel.Ordern är politisk styrning, in i sosefållan med hela hästeriet.

Det franska hovet, Marie Antoinette och kungen själv, hade anställda allmoseutdelare med ministers ställning; det har Göran Persson och Anitra också. Dessa allmoseutdelare är nu i farten över hela hästsektorn och vi kan därför räkna med stagnation, konkurser, nedgång och en allmän tillbakagång för en lovande näringslivssektor.

Jordbruksverket, Gud bevare hästarna, skall nu bedöma näringens framtidsmöjligheter, jordbruksministern lovar mer stöd till allt och hästforskningen skall få statliga pengar.

Jag ser framför mig ett statlig verk, Statens Hästverk med en generaldirektör, Statens Hovverk med en överdirektör samt Statens Hästforskningsinstitut med uppgift att hålla ordning på könsmaktsfrågorna - se bara hur brunstiga hingstar beter sig, är det skick och fason, kanske... Och de skickas runt som hingstprostituerade i vagnar över hela landet. Var märr skall tvingas på en betald hästtorsk, snuskigt är det.

Mycket att hålla ordning på blir det för regeringens hästsamordnare. Får jag lov att föreslå Ohrback och Ohrbacks  faster...

Under några veckor har jag varit som besatt av tanken och frågan på hur centerpartiet placerat sina 1.8 miljarder kronor, pengar partiet fick för utförsäljningen av de fina centertidningarna.

Redogörelse för ärendet: 

1. Jag började med att ringa en informatör på partiets pressavdelning. Vi kom ihop oss; han var agressiv; jag impulsiv. Han visste ingenting och vågade inte säga någonting utan hänvisade hela tiden till partisekreterare Jöran Hägglund. Jag fick dennes mobiltelefonnummer.

2. Ring, ring, kanske tio gånger. Inget svar under en treveckorsperiod. Senast ringde jag i dag på morgonen. Inget svar. Kan han inte ta och slänga sin mobil i sjön; vad har han den till?

3. Mejl, mejl, mejl till partiet centralt. Fyra mejl. Intet svar. 

4. Till slut tänkte jag som så: centerpartiets ungdomsförbund har en rask ordförande, Fredrick Federly. Där blev det så napp till slut.

Nu fick jag reda på hur det förhåller sig med centerns 1.8 miljarder.

Tidningspengarna har inte placerats än utan sitter på ett vanligt konto. Vid senaste mötet i partistyrelsen beslutades att entreprenadupphandla placeringen. Mäklare, banker, andra investerare får alltså lämna anbud på förvaltningen av tidningsmiljonerna.

Centern vill ha en normalplacering av pengarna, aktier, obligationer, statspapper och liknande; syftet är förstås en god och normal utveckling av kapitalet. ”Fula aktier”, porr, sprit, vapen skall undvikas, helt naturligt.

Varje år skall 15 miljoner tas av avkastningen och tillföras partiet; det var ungefär vad tidningarna utdelade.

Under valår skall 50 miljoner tas ut för centerns valkampanj.

Fredrick Federly hade inget emot att centertidningarna såldes och han anser att de kommer att utvecklas bättre hos de professionella ägare de nu fått.

Federly tillhör förnyarna i centern: platt skatt var hans förslag förra året. Han har dessutom en avspänd inställning till kärnkraften och tror på en bred uppgörelse inom alliansen om kärnkraften före valet.

Allt eftersom det kommer in yngre män och kvinnor på ledande poster i centern, personer som inte har personliga bindningar till kärnkraftsexercisen i slutet av 70-talet, kommer också centerns kärnkraftspolitik att förnyas och föryngras; kanske radikalt förändras, vilket vore en nåd att stilla bedja om.

-------------------

Hör Täppas Fogelberg i radions P1. Jag förstår inte att någon överhuvudtaget vill ringa till den oförskämde och aggressive mannen. Ring och bli förolämpad, tycks vara hans motto. Vad jag inte står ut med är hans hycklade godhet, ty godhet är som riktig rikedom, den är diskret och aldrig skrikigt offentlig.

-----------------

En annan besatthet de senaste dagarna är biltullarna i Stockholm; de berör mig inte men de fascinerar mig, mest för att denna inskränkning i den personliga integriteten accepteras så lätt.

Riksdagsmännen som beslutat om eländet slipper naturligtvis betala biltullar eftersom de har sitt tjänsteställe som sin arbetsplats; de kunde själva ha valt att betala biltullar men det gör de inte. Om Yvonne Ruwaida (mp), som alltid åker taxi, om blott så för 400 meter, tar en bulle igenom en tullstation, vem får då betala, tror du: Ruwaida eller du?

Jag slår vad om att Ruwaidas bastanta kroppshydda, hur den än förflyttas, i sidled, höjdled eller längs vägarna, betalas av oss, det är det s k Ruwaidateoremet: Ingen vägsträcka är för kort för en riksdagsman för att inte debiteras på allmogen.

Dessutom kan jag avslöja att höjdarna i Stockholms stad, det är de som har tjänstebil, har förhandlat till sig höjd lön så att höjningen, efter skatt, motsvarar hälften av biltullarna. Vet den stockholmska allmogen om det?  Stockholms plågade bilister betalar alltså fullt, överheten i form av riksdagsmän eller stadshustjänstemän, har gratisfärder eller 50 procents rabatt.

Det är som på grisfarmen hos Orwell: vissa grisare är jämlika än andra.

Min bok om Kalmar stads historia har anmälts i BTJ-katalogen, och jag tar mig friheten att återge recensionen här:

”I Kalmars händelserika historia utgör 1600-talet en viktig epok. Stadens befästningar förstördes under det s.k. "Kalmarkriget". Rikskansler Axel Oxenstierna framhöll i riksrådet 1639 "huru högt av nöden det är att Qwarnholmen befästat bliver, och bättre hade varit det staden där hade funderat bliven". En brand ödelade "Gamla staden" 1647. Följande år utstakades den nya. Omlokalisering kom igång och fullföljdes under ett decennium.

Kurt Lundgren har länge arbetat som journalist, och boken kan läsas som flera varandra kompletterande reportage om tider av umbäranden och nöd. Ur bevarade dokument citeras rader av berättelser, exakt återgivna fast med modernisering av 1600-talets stavning. Läsaren övervinner motståndet som gammalsvenskan innebär därför att skildringarna ofta fascinerar. Direkt skakande är kriminalhistorier från år då galgen var ett viktigt stadens inventarium (fast det tydligen också hände att en och annan slogs ihjäl med yxa!) 

Författaren tar alltså delvis nya grepp i konsten att med penna måla gången tid. Boken bör vara av intresse för långt fler än nutida kalmariter.”

GUNNAR HILLERDAL

”De gick hungriga, nästan nakna och barfota. Historien om hur Calmars oövervinnliga fästning byggdes på Kvarnholmen.” (Lingstad Bok & Bild) 364 sidor, illustrerad med flera kartor.

Boken kan köpas på följande platser :

Dillbergs Bokhandel, Kalmar, tel 0480/10164

Akademibokhandeln, Kalmar, tel 0480/492040

Borgholms Bokhandel, tel 0485/10109 

Bokia, Färjestaden, tel 0485/31510

Socialdemokratin har en märklig förmåga att förvandla sina interna problem till en allmän plåga för oss alla; makthungern är så djuprotad att partiet är redo till vilka överenskommelser som helst, även de mest vanvettiga, och på så sätt förvandlas de inre socialdemokratiska maktkonvulsionerna till en belastning på hela nationen.

Kärnkraften avvecklas utan andra skäl än att kommunister och miljöpartister vill det. När strömmen nu måste stängas av successivt, vilket väl sker förr eller senare eftersom produktionstaket är nått på grund av Barsebäcksidiotin, blir stora städer utan el - min panna stannar, vattenrören fryser, vem betalar? Socialdemokratins inre problem och maktsug har därmed blivit ett problem för mig, och dyrt kan det bli.

Biltullsförsöket i Stockholm är en annan inre socialdemokratiska maktkonvulsion, som läggs på medborgarna, försöket är en demokratisk skandal, dyr och besvärlig för hela landet egentligen.

Norrbottniabanan, från ingenstans till ingenstans in the middle of nowhere; den som säger att järnvägen är miljövänlig uppmanas att titta på fotografierna från banbygget - jag kallar det en våldtäkt på vacker natur till ingen nytta alls. Alla vet att detta är en eftergift till miljöpartiet; denna eftergift läggs nu på oss alla. Tåg utan destination, frakter eller passagerare; alla vet det.

Kallax flygplats. Det sägs att det landat ett enda plan där, det som kom dagen det stora näringslivsgeniet Björn Rosengren invigde - åker han någonsin dit, ställer sig vid banstarten och känner stolthet?

Landets problem definieras utifrån det politiska trasslet inom socialdemokratin och oppositionen förhåller sig hela tiden till dessa inre s-problem, kommenterar dem, gör utspel mot dem, och spelar därmed alltid bara på den ena halvan av planen - när alliansen kommer med något eget är det mestadels som en  reaktion på ett tillkortakommande hos socialdemokratin. Det blir därmed ett stagnerat politiskt klimat utan innovationer och framsteg. Vi harvar runt i sosselervällingen.

Jag lyssnar till regeringens svagaste kort och det är ändock en lek med idel lankor: Lena Hallengren. Hon skall kommentera klagomål från en gnällspik i Umeå som inte fått dagisplats och därför inte kan studera. Hon kan inte förstå varför det inte finns dagisplatser när det finns ett regeringsbeslut om saken, babbel, babbel.

Det vet väl var och en som studerat vid universitet att man måste ordna sin barnpassning själv, eftersom man inte har råd med annat, och ofta går det bra med hjälp av kompisar, korridorpassning, lite personlig uppoffring och förstående lärare. Hur en ung man och kvinna på universitetsnivå kan stå komplett handfallna inför ett sådant struntproblem är obegripligt; livet har många hårda överraskningar i beredskap för ett sådant gnölande par. Man skulle vilja ta tag i dem, skaka dem och ropa till dem : Klara er själva, gnäll inte så förgjordat.

--------------------

STORMEN GUDRUN : Jag vet inte hur många miljarder skogsnotan nu är uppe i, fem miljarder, tio miljarder? Först ersätts den nedblåsta skogen, sedan kostnaderna för nyplantering. Åligger det inte varje egendomsägare att hålla sig med försäkring? Är det någon som betalar mitt hus om jag inte tar brandförsäkring och det brinner ner; kan jag sticka handen i grannens plånbok och fiska upp pengar där? Skogsägarna kan göra det, varje dag är de och gräver i min plånbok och det tycker jag inte om.

Varje försäkringsbolag erbjuder en skogsförsäkring mot brand, storm och insektsskador? Stormförsäkringen kostar några hundralappar, så förklara för mig varför staten skall betala skogsskadorna och det två gånger? Och det är vi som står för kalaset.

Efter detta kräver i varje fall jag del i skogstillväxten; den står där och susar den mäktiga skogen. Vad susar den, vad viskar vinden i trädkronorna? Jo, pengar, det växer så det knakar, vinden viskar pengar och än mer pengar. I ekkronan susar vinden så saktelig : hej på dig du lilla ek, för dig betalar Kärhs golvfabrik mellan 4- och 5 000 kr på rot, och du min stolta gran, för dig får man teminstingen 2 000 kr.

En av de rikaste i detta område av Sverige har investerat alla sina slantar i skog. När jag frågade honom hur stora skogar han nu hade samlat på sig svarade han:

”Det säger jag inte, tror du en lapp talar om hur många renar han har.”

En ansvarig utgivare för en stor tidning har ett ansvar för att människor, vars förstånd inte räcker till, inte hamnar i det publicistiska rampljuset där de blir till åtlöje; att en människa frivilligt ställer upp i tidningen med bild och uttalanden är ingen ursäkt; det publicistiska ansvaret finns där likväl.

Vi har inte offentliga förevisningar av deformerade djur och konstiga människor längre. Sådant tillhörde 1800-talet, men ändå är tidningarna fyllda av den typen av reportage: extremt feta människor, vanskapta djur etc, märkliga nyheter om livsfarliga ekorrar som anfaller hundar, barn vars ansikten vanställts till oigenkännlighet av tumörer.

Expressen publicerar vad som helst, vad det än innehåller, av Linda Skugge; hon begriper själv inte att hon därmed blir exponerad som en mentalt deformerad varelse och blir till allmänt åtlöje; trots alla de pengar hon får är det ändå synd om henne på något sätt eftersom hon ingår i deformeringsjournalistiken tillsammans med anfallande ekorrar, vanställda människor, samt UFO:s.

-----------------

Jisses vad jag är less på muslimer, allt de står för: fanatismen, slöjorna, bildstollerierna, hoten mot Danmark, bomberna, halshuggningarna - det är inte nytt längre, bara tröttande. Islamofascimen är vår tids kommunism, snart har den också kärnvapen.

Jag undrar: har vi kristna någonsin varit så skogstokiga som muslimerna är i dag?

Ge mig ett korståg att ställa upp i, när går det?

Crusaders unite!

-----------------

På sajten www.realtid.se funderar Marika Ehrenkrona över olika sätt att sabotera biltullsförsöket i Stockholm; sabotagen skall ske genom list och humor, ej med våld och eld.

Vad händer vid ett strömavbrott? Därför, alla Stockholmare sätter på alla elektriska plattor klockan sex en morgon. Samtidigt skall det ske ungefär som när Hyland fick hela svenska folket att blinka med lyset, slutade inte det i elkaos eller minns jag fel?

Byt transponder, överklaga, smutsa ner nummerskyltarna, lägg en blank videoskiva som blixtrar och blänker i framrutan, vinkla med handkraft, om det går, ner nummerskyltarna, byt bilnummer ofta, och därutöver kunde man drömma om en hacker med lite humor som tar sig in i systemet, inte förstöra, bara skoja lite. Var är anarkisterna, var ungdomen?

I alla Pressbyråer, be att få betala med en tusenlapp, då tar växeln slut varav följer att mer sedlar måste beställas, Securitas får därvid mycket att köra omkring, då kan transporterna rånas, det uppstår brist på kontanter; allt bryter samman. Vad ger ni mig för den?

Jag har nu skaffat mig en detaljerad karta över Stockholm. Nog skall det väl finnas en liten väg att slingra sig in utan kameraövervakning; om jag så skall köra tio mil extra. Tills vidare utför jag dessa vägoperationer bara i fantasin, det är inte ens säkert att vi ska till huvudstaden, dessutom är jag bliven med transponder.

------------------

Av och till har miljöfreakar lanserat förslag om bilavgift på Ölandsbron för att minska trafiken, men det har alltid stupat på ett kompakt öländskt motstånd. Brons syfte var och är att öka trafiken till och från Öland, inte att minska den.

Trafik ger liv. Vissa samhällen utanför vår lilla stad har praktiskt taget tynat bort sedan man drog riksvägarna förbi  och runt om samhällena: alla de klagande sitter nu och önskar sig trafiken tillbaka.

-----------------

VÄDRET : Fem grader minus, tre decimeter snö - det ser ut som vykort av Jenny Nyström utanför fönstret. Jag sitter nu och väntar på det första telefonsäljarsamtalet, det kan komma från Evita, Optimal Tele, Tele 2, Socks on demand, något bredbandsbolag, Viasat, ja alla de företag som finns på Gula Sidorna tycks ägna sig åt telefonförsäljning. Dessemellan ringer SIFO och vill fråga mig om allt mellan himmel och jord. Jag ställer alltid upp, jag måste vara drömkunden. Senast tog SIFO-utfrågningen tre kvart, jag frågade i min tur om jag kunde få ta del av undersökningsresultatet. Jag fick till svar att nej, det går inte. Det är hemligt.

Ett sätt att bli av med en telefonförsäljare på ett fint sätt är att börja snacka, tala om vädret, din hund, din sjuka moster, men babbla på. Efter tio sekunder blir försäljaren alldeles galen på rösten och lägger på : hans tid är ute eftersom varje uppringning är tidsbegränsad.

Hej, det är från Evita, vi säljer....

Nej, men Evita, vad kul. Är det taget efter Evita Peron, Juan Perons vackra fru, du vet, och så börjar jag sjunga : Gråt inte mer Argentina....

Va, nej, det vet jag inte vi bara heter så...

... för min skull Oh, Argentina. Är det den Evita som ni döpt er efter, genialt eller vad säger du själv...

Klick.

Han lade på.

Jag vet bara inte vad jag skall sjunga för SIFO.

All kultur som utgår från staten är i sitt innersta väsen okultur, varav följer att ju mer pengar staten satsar på kultur, desto större blir okulturen.

Kulturminister Leif Pagrotskys ambitioner skrämmer därför slag på mig; karln är skärpt, han är listig och kan kan få genomfört på kulturområdet det han föresatt sig, vilket är mardrömslikt eftersom det är så omfattande; inte ens DDR hade en sådan allomfattande Kulturpolitik für alle. Mångkulturåret med den effektive Pagrotsky vid spakarna, en rysare.

Jag vill nu testa min stora läsekrets (över 100 000 besökare häromdagen) med följande fråga: vilken stor roman har under de senaste 100 åren skrivits och

getts ut med stöd från ett statligt kulturråd, vilken film, vilken lyriksamling, vilket musikstycke?

Om staten är med, om politiker är involverade = cultural junk. Alla de olästa böcker och filmer som finansierats med statligt kulturstöd borde samlas i en katalog, uppvisas för dem som betalat och därefter delas ut gratis, till dem som vill ha : Carlssons bokförlag, exempelvis, hur stor är makulaturhögen?

Artur Rimbaud lockar väl varje ung man och kvinna; jag läste som besatt i 20-årsåldern och trodde väl stundom att jag var en gengångare, men det var jag förstås inte. Rimbauds första diktsamling trycktes i 100 ex, och den såldes aldrig slut. Det fascinerar mig nåt alldeles oerhört att Rimbaud under 1870-talet jobbade på en cirkus i Sverige, och tillika på ett sågverk!

Tänk om unge Rimbaud, opieberusad, full av dikter : ”jag kände inga styrmän dra och styra när jag drev nedåt på en smutsig flod, de hade blivit rov för...” hade ansökt om statligt litteraturstöd. Åhh, den ansökan till kulturrådet skulle jag vilja läsa, likaså avslaget.

Hade unge Rimbaud varit bidragsanpassad, hade han bidragit till mångkulturåret? No way.

-----------------

Leif Pagrotsky utlovar en halv miljard till svensk film - hjälp - det ska bli ännu fler.I Sverige kan man blir miljonär på två sätt:

1. rån av securitas-transporter.

2. regissering/produktion av filmer stödda av filminstitutet.

------------------

Kulturpolitik är detsamma som organisationspolitik, möten och konferenser, det handlar aldrig om själva kulturen, det skrivna, det målade. På biblioteket i vår lilla stad finns en anslagstavla som rubricerats kultur, där samlas tidningsklipp om det som byråkratin anser vara kultur; det handlar mest om anslag, revirstrider och organisationsförändringar och konferenser som hållits. Vi har en Byteater med skatteanslag så att varje teaterbesök kostar bortåt 1 000 kr; det vore då bättre att ge varje teaterintresserad 1 000 kr ur kommunkassan så att han eller hon kunde ta bussen till Stockholm och där se riktigt teater - 1 000 kr räcker både till Dramaten, bussbiljetten och en lättare måltid eller en fyllig Rioja att smutta på under bussresan upp, så att man är i form när man är framme, menar jag, om nu hustrun dragit en till Cosi Fan Tutte eller nåt annat riktigt prövande.

----------------------

Till en av mina kommentatorer vill jag rikta en vädjan, nej två: Skriv inte så obegripligt, till och med Einstein kunde beskriva relativitetsteorin så att ett barn förstod, och skriv inte så långt. Visserligen är vi i cyberrymden, men rymden är inte oändlig, det visste Einsten, utan i det här fallet böjer den av vid drygt 300 megabyte; snart är vi där, då måste vi anställda textbål i cyberrymden för då är det fullt, tänk på det, Carl Norberg.

”Därför ska jag nu sona mina brott. Förlåt mig jag har syndat nu ska jag börja skriva fina saker som en sann publicist, jag ska sluta skriva sånt som kuken står i hundra år och om gubbar med svag pisstråle.”

Linda Skugge i Expressen 31/12-05.

Jag har köpt Expressen var och varannan dag i hela mitt vuxna liv, min far med. Men nu är det slut. Jag tog beslutet i går, aldrig mer ett inköpt ex. av Expressen  i mitt hus. Orsaken är Linda Skugge, hennes monumentala enfald, hennes nersmutsning av språket och den förråade ton hon sprider över hela landet; det finns ytterligare en sådan skönande i tidningen, Kamierzka. För mig är det obegripligt att deras texter publiceras, men måhända förstår jag inte deras storhet.

Alltså: Ingen mer Expressen på våran gata, i det hus där jag bor.

Jag går väl in och tittar lite på nätet, mest på nyheterna, men inget ekonomiskt bidrag från mig längre till skuggiternas verbalsörja - en annan sak som jag heller inte förstår är hur en decimeterlång nyhetstext kan ha 5 (fem) bildbyline, vilket sålunda måste innebära att de fem reportrarna måste ha skrivit ungefär sex rader var. En sådan artikel fanns på nyårsafton. Mejlar dom texten till varandra : nu har jag skrivit sex rader, nu är det din tur...

Hur blir det då med Aftonbladet? Jag har den under sträng bevakning.

I en tidigare blogg hävdade jag uppfattningen att godheten blott uppvisad men utan personlig uppoffring inte är mer värd än förakt. Jag misstänker att Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt (han kunde i varje fall skriva) är ganska förmögen. Varför åtog han sig inte att betala för den blinda utvisade flickans operation i Tyskland eller här, och för eftervården. Har Strömstedts klagan kombinerats med något aktivt för att hjälpa? Alla de tusentals som protesterade kunde skicka tusen kronor var till familjen så är problemen som bortblåsta.

Gör så här du som är god och känner dig manad. Gå in på Nordea, öppna ett konto under uppsikt av notarius publicus (det ordnar länsstyrelsen). Be alla goda människor sätta in pengar där. När två miljoner kr kommit in, ta ut pengarna, åk till Bosnien och överlämna pengarna till familjen.

Det är godhet.  Sådan godhet tror jag på. Med tanke på den massiva godhet som dagligen och stundligen uppvisas i media tar det säkert inte mer än en förmiddag innan det ramlat in minst tio miljoner på kontot.

Destruktionen av det svenska försvaret, den allmänna värnpliktens avskaffande, nedläggningen av bygderegementena, kustartilleriets nedmontering, flottans försvinnande, ubåtsvapnets upphörande, arméns battlegroups istället för bataljoner, regementen och brigader samt den urholkning av försvarsviljan, som medvetet sker, påminner så starkt om åren 1912/14 samt om åren 1925/35 att parallellerna är nästan kusliga. Det enda som skiljer är vår tids sanslösa satsning på flygvapnet, som om detta stora lands territorium kunde hållas och försvaras med några rotar JAS.

Vad som skiljer då från nu tycks emellertid vara att det inom officerskåren inte finns en intellektuell opinion som förmår att hävda sig, om av rädsla för den egna karriären eller andra skäl må vara osagt. När försvaret hotades 1912 reagerade bönder, den borgerliga oppositionen till höger, militären samt allmänheten (de frivilliga insamlingarna och bondetåget 1914). Det förekom en livlig debatt i pressen om försvarsfrågorna. Samma var förhållandet under 20- och 30-talet då framstående officerare startade Ny Militär tidskrift, ett försvarsorgan att samlas kring för framstående officerare (Rapp, Jung, Ehrensvärd), de som såg tidens tecken och ville nåt annat för landet än nedrustning och allmän uppgivenhet.

Nu finns ingenting, ingen debatt om försvarsfrågor i pressen, ingen borgerlig opposition mot den socialdemokratiska försvarsförödelsen och det förekommer tyvärr inte någon intellektuellt utformad opposition inom officerskåren, allt glider på så lätt och geschwindt för socialdemokrater, miljöpartister och kommunister. De nedrivande krafterna inom de politiska partierna härjar fritt och med försvaret hunsas det på ett nedlåtande sätt.

Den totala omställning ner mot noll i försvarsförmåga sker i förhoppningen om den eviga fred, som nu helt plötsligt skulle ha inträffat - dock, politiken växlar, det är tillfälligheter som utspelas inom den sektorn, geopolitiken är evig eftersom länder ligger där de ligger.

Akuta militära hot:

. En rysk kraftutveckling efter ett gånget tioårigt interregnum i nedgångens tecken.

. En kinesisk militär kraftutveckling, återtagande av Taiwan - konflikter med Japan och Indien. Spänt förhållande till USA, kamp om världsmarknader.

. Pakistan - kärnvapen.

. Under det kommande året måste antagligen Israel och USA förstöra Irans kärnvapenanläggningar innan det är för sent. Ett regn av tomahawkmissiler under en halvtimme följs av massiva flygvapenanfall med penetrerande bomber - USA och Israel sägs redan ha spaningsförband inne i Iran. Ett säkert tecken.

. Europas belgienisering och balkanisering medför stora konfliktytor; länder under sammanbrott är alltid farliga.

. Al Qaida har förflyttat sin verksamhet till Mellanöstern.

De svenska nedrustarna, Håkan Juholt (s), Eskil Erlandsson (c) och ÖB Håkan Syrén resonerar som i styckena som följer här nedan, skrivna av den visionären försvarsstollen Elof Lindberg (s) år 1930; Lindberg stod för övrigt i riksdagen och anklagade dem som inte trodde på Hitlers uttalade fredsvilja för högmålsbrott, de som tvivlade på Hitler orsakade spänningar med det nya Tyskland och vill vill ju hade lugnt och stilla : jag vill sitta här... under korkeken och lukta på blommorna och ha det skönt...

Här kommer nu några citat av den oförglömlige Elof Lindberg, den man som Erlandsson och Juholt verkar ha skrivit av i sina argument för att kunna genomföra visionen om ett nollförsvar.

"Neutralitetsförsvaret" synes sålunda vara utmönstrat och

"självständighets försvaret" förefaller att vara lika omöjligt, i varje fall

för småstaterna. Det är "solidaritetsförsvaret" som nu tränger sig

fram vid sidan om avväpningskravet. De nya förstörelsemedlens

beskaffenhet föranleder en dylik omvärdering. Men i samma mån

som kunskapen ökar om "det nya krigets skepnad" växer den

pacifistiska rörelsen och blir en faktor att räkna med även i den

praktiska politiken. Att taga detta ad notam är klok politik och alis

icke ansvarslöst lättsinne.”

”Man må säga vad man vill från militärt håll, men för närvarande

synes frågan om ett land med framgång kan militärt skyddas vara

med nej besvarad. Sådant är det intryck man får av

meningsutbytet de militära fackmännen emellan. Hur svaret i en framtid

kommer att se ut må lämnas öppet, men även i vissa

försvarsvänliga kretsar är man böjd att tro, att anfallsmedlen komma att

utvecklas i hastigare tempo än försvarsmedlen. Man må icke undra

på att den trygghetskänsla ett militärt försvar avser att ge är

underkastad förvittring.”