Göran Perssons konstiga syndrom
Jag såg Peter Wolodarskis intervju med ÖB Håkan Syrén i TV8 på onsdagskvällen. Landets överbefälhavare ville till att börja med rekommendera svenska tidningar att inte ta in de danska Muhammedkarikatyrerna ty det kunde åstadkomma våld och skada svenska intressen; Danmarks säkerhetspolitiska läge var ett annat efter publiceringen. Och så vill väl inte vi ha det.
Den fantastiska uppgiften att Sverige endast kan mobilisera 5 000 man vid ett överraskande anfall på vårt land bekräftades liksom den befängda idén att om landets existens står på spel skall vi vända oss till FN, som så vitt bekant saknar militära resurser.
ÖB Håkan Syrén såg emellertid inga som helst säkerhetsmoln torna upp sig vid horisonten för vårt land; vi lever i den bästa av världar. Låt oss odla vår trädgård. Denna kvartett leder försvarstänkandet : Leni Björklund, Eskil Erlandsson, Håkan Juholt, Håkan Syrén. Det är värre än 1925, mycket värre.
A propos hot som inte finns har jag just avslutat en bok om franska revolutionen, och jag drar ur den några paralleller till Ryssland i dag. Den franska revolutionen sänkte Frankrike i ett totalkaos, men ur detta kaos uppstod inom loppet av 15 år Europas militära stormakt, Napoleons Frankrike, allt var en mans verk.
Samma sak kan hända i Ryssland, snabbare än vi tror; men vi har ju alltid FN.
TOURETTES SYNDROM : Marie Söderqvist berättar i en krönika i Expressen hur hon under partiledardebatten i TV4 nyligen satt och tittade på statsministerns händer, som inte kan vara still, han trummar på allt och sitter och febblar förstrött med fingrarna, han tittar i taket och han suckar, trum, trum, trum går fingrarna.
Jag var med vid den famösa presskonferensen i Kalmar där statsministern uppträdde så mot Margot Wallström, vilket fick henne att lämna svensk politik. Jag kom cyklandes över Stortorget i Kalmar iklädd stövlar och träningsoverall eftersom jag skulle köpa olja till gräsklipparen. På torget var en stor skara kollegor samlade, alltså journalister; jag cyklade dit och frågade kollegorna vad som stod på? Jo, Göran Persson är här på valturné och han håller presskonferens på Teaterkällaren, kom med.
- Inte som jag ser ut, det går väl inte... I stövlar...
- Äh, skit i det.
Jag stövlade in och satte mig längst bak.
Vid ett grönklätt bord med en mikrofon på ett stativ satt statsministern och vid hans sida Margot Wallström. Han talade och han talade, inte utan charm, ska sägas.
Så var det Margots tur; hon började lite trevande.
Nu inleddes statsministerns trummande, han trummade på mikrofonen, han trummade i bordet, han tittade upp i taket och han suckade, han vred sig och fingrarna trummade, trummelitrum.
Detta utspelades under Margot Wallströms tal; hon var uppenbart irriterad.
Jag undrade vad som stod på, situationen var mycket obehaglig, en värre nonchalans mot en medmänniska har jag knappast varit med om - jag skämdes på nåt sätt för vad han som man utsatte henne för.
Jag var inte ensam om denna känsla; de flesta sade:
- Han verkar inte riktigt klok...
Kanske är det omedvetna reflexer, jag vet inte, han kanske inte styr sina yttre extremiteter i nåt slags syndrom som kommer över honom när andra talar : politicus trummelitrummis nonchalancis.
EN VÄDJAN: Detta är en öppen blogg och så skall det förbli, men jag vill ändå be er som debatterar med varandra att hålla er kort och att begränsa antalet inlägg till det antal som kan förväntas intressera en större läsekrets. Jag nämner inga namn, ni vet vilka ni är på egen hand.