Östra Ölands fria horisont

Här är några basfakta att ta med i valdebatten; jag grundar alltihop på den senaste Scb-undersökningen. Sammantaget är det 1 422 789 personer som inte går till jobbet var dag av den ena eller andra anledningen.

4 192 000 människor mellan 16 och 64 år finns i arbetskraften, så många jobbar alltså.

Vi kan alltså konstatera att antalet som inte går till jobbet uppgår till mer än 30 procent. Den som kommer dragande med siffror över arbetslösheten på 5.6 procent är en sovjetisk verklighetsförvrängare.

Basfakta:

Antal sysselsatta : 4 192 000

Arbetslösa, ”öppet” : 283 000

I åtgärder, ”amseri” : 134 000

Latent arbetssökande, deltid eller studerande : 212 000

Förtidspensionerade : 555 789, vilket är en ökning med 14 procent under det gångna året. När det minskar i en tabell samlas de upp i denna.

Sjukskrivna : 238 000

Antal människor som inte går till arbetet en vanlig vardag är således 1 422 789 personer av en arbetskraft på 4 192 000 sysselsatta.

Detta är vårt problem, i dessa siffror ryms allt : skattetrycket, bostadsbristen, segregationen, det dåliga humöret, depressionerna, sjukdomarna - det finns  helt enkelt inga jobb. Jag tror inte alls att folk är lata, men vad skall de ta sig till?

Först en i radion avlyssnad språkinnovation : Negativ pajkastning. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet ägnar sig nämligen åt negativ pajkastning, enligt en uppringare till programmet Ring så gnäller vi tillsammans. Jag undrar hur positiv pajkastning ser ut? Finns det sådan? Vi behöver i så fall mer positiv pajkastning i politiken.

Annan adiafora så här inledningsvis: Fredrik Reinfeldt framställs som en varulv på högsta sossekansliet där en bekant till mig är biträdande partisekreterare, Håkan Juholt. Vi har jobbat ihop, han som fotograf, jag som journalist, och jag kan väl aldrig tänka mig att snälle Håkan, som satte på redaktionskaffet och sprang och köpte morronfikat blivit en sån elak figur; jag minns honom som redaktionens glädjespridare; han var också en blåljusfotograf av första rangen, vilket innebar att han var på olycksplatsen samtidigt med polisbilen, och vi hade alltid bra nyhetsbilder - så vad har det tagit åt Håkan, i så fall? Om det nu är så?

(Håkan har blivit försvarsexpert och har tillsammans med Leni Björklund och en annan Håkan, Syrén, i grunden förstört det svenska försvaret, så till den milda grad att vi nu bara kan moblisera 4 000 man, men det är en annan historia)

Hur som helst, att framställa Reinfeldt som varulv är dömt att misslyckas. Var och en som i TV sett Reinfeldts vänliga ansikte och hans stora bruna ögon, hört hans lugna röst kommer väl  i första hand inte att associera åt varulvshållet utan mer mot snäll cockerspanielvalp...

Jag förstår att sossarna inte får grepp om honom; han är den ende som efter Alf Svensson kan få Göran Persson att halka omkring på curlingbanan, Reinfeldt före med borsten... Reinfeldt är inte greve som Bildt, inte akademiker som Heckscher, inte sprallig som Ulf Adelsohn, Reinfeldt är högst vanlig, lyckligt gift med några ungar och jag tror verkligen att hans hjärta klappar för de sämst ställda, det hörs när han talar, och detta får hela sosseriet att gå i spinn eftersom de känner att de inte längre har monopol på godheten.

EU : I går fattade EU-kommissionen några beslut av samma eftergiftskaraktär som de beslut eftergiftspolitikerna åstadkom under 30-talet inför Hitlers hotande och gapande. EU ber en rad islamistiska diktaturstater (Syrien m fl) om ursäkt för Muhammedkarikatyrerna, (och eu har inte med saken att göra alls), eu sänder över en miljard i bistånd till terrororganisationen Hamas och så det sista beslutet som hotar att bryta sönder det som är kvar av Jugoslavien. Detta senare beslut är uppdelat i två avsnitt, för det första måste Mladic utlämnas till Haag, vilket kommer att skapa inrikes kaos, för det andra har eu för avsikt att bryta sönder det sista som är kvar av Serbien när Kosovo med tvång skärs loss och tilldelas Albanien.

Därmed har en väl fungerande nation plockats ner i små lätthanterliga  regioner, alla följsamma till eu-diktat.

Ni ser alla vad som händer, ni ser alla vad som görs. Jag ser det också och jag gillar det inte.

Dissidenten Vladimir Bukovsky kommer här med en eu-konspiration som jag aldrig hört talas om förut; den finns utgiven på June Press, som pamflett. Här är denna eu-konspiration i sammandrag (brusselsjournal.com):

”In 1992 I had unprecedented access to Politburo and Central Committee secret documents which have been classified, and still are even now, for 30 years. These documents show very clearly that the whole idea of turning the European common market into a federal state was agreed between the left-wing parties of Europe and Moscow as a joint project which [Soviet leader Mikhail] Gorbachev in 1988-89 called our “common European home.”

The idea was very simple. It first came up in 1985-86, when the Italian Communists visited Gorbachev, followed by the German Social-Democrats. They all complained that the changes in the world, particularly after [British Prime Minister Margaret] Thatcher introduced privatisation and economic liberalisation, were threatening to wipe out the achievement (as they called it) of generations of Socialists and Social-Democrats – threatening to reverse it completely. Therefore the only way to withstand this onslaught of wild capitalism (as they called it) was to try to introduce the same socialist goals in all countries at once. Prior to that, the left-wing parties and the Soviet Union had opposed European integration very much because they perceived it as a means to block their socialist goals. From 1985 onwards they completely changed their view. The Soviets came to a conclusion and to an agreement with the left-wing parties that if they worked together they could hijack the whole European project and turn it upside down. Instead of an open market they would turn it into a federal state.” (June Press)

Jag har vid ett par tidigare tillfällen skrivit om Olof Palme, dels en artikel om mina journalistiska minnen av politikern Olof Palme, en oerhört vänlig och generös person, dels om hur Palme uppfattades som statsman direkt efter tillträdet som ny statsminister 1970 : Utländska diplomater var begeistrade över denna politiska begåvning, som utan svårigheter talade tre språk flytande. De frågade sig hur en sådan gnistrande politiker kunde komma från ett så urtrist land?

Olof Palme är med sina fel och brister, och kanske tack var dem, en stor svensk, som vi skall vara stolta över. Jag tror det var på hösten innan det hemska året 1986 som han besökte Kalmar, drack en flaska vin med Östrans chefredaktör Berndt Ahlqvist och när de satt och talade vänner emellan sade Palme att han kände sig trött och förföljd och att han allvarligt funderade på att sluta. Åren på toppen hade tagit sitt pris; strax därpå blev han skjuten. Jag hade velat läsa hans memoarer och höra hans synpunkter på dagens problem.

Jag delade inte hans politiska åsikter, till och med avskydde en del av hans ståndpunkter, men som politiker och människa var han storartad.

Jag hade jobbat på tidningen mordkvällen, druckit lite vin när jag kom hem, satte mig vid tvn och såg på en film med den tjusiga Ingrid Thulin, en eländig film, men vackra Ingrid höll mig kvar. På morgonen vaknade jag vid nio, klev upp och hämtade min egen tidning, som i svarta rubriker skrek ut : Palme mördad. Jag blev så chockad att jag började gråta, min fru som just kom nerför trappan med en famn tvätt tappade tvätten, sprang upp och satte på tvn. Sedan dess har jag läst allt i bokväg som kommit ut om Palmemordet och lärt känna biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell, som är ölänning och bor på Öland efter bpensioneringen; han skriver för övrigt en stor artikel i tisdagens Ölandsbladet med anledning av mordet.

Av Ingemar Krusell har jag fått lära mig att man i ett mordfall måste utgå från mordplatsen, inte från motiv och konspirationer, därför gick allt snett från början och massor av polisiära fel begicks, det allvarligaste att inte hela brottsplatsen (Sveavägen) spärrades av, det näst allvarligaste att fingeravtryck inte togs etc etc, för att inte tala om den famösa fantombilden.

Hade det vanliga mordgänget av erfarna kriminalare fått sköta mordfallet skulle allt tagit en annan vändning. Det visar sig också i efterhand att den överdrivna respekt polisen (Holmér) visade Lisbeth Palme kom att bli direkt kontraproduktiv för familjen Palmes sak; hon förhördes inte ens ordentligt med bandspelare, och systematiskt; allt Holmér gjorde var att klottra ner några rader - oförlåtligt.

Jag vet inte hur man skall se på TV:s nya uppgifter, som presenterades av filmaren Hylin efter fyra års arbete. Ett par nerknarkade personer visades upp, vilka i förtäckta ordalag talade om att Palme dödades av misstag, det var Sigge Cedergren som skulle skjutas i en knarkuppgörelse. Denna teori lanserades för flera år sedan i ett TV-program och det var ju något märkligt att detta inte nämndes, inte med minsta referens.

Vad jag kommer ihåg från den filmen var att Palme och Cedergren bar samma sorts pälsmössa och var av samma längd ungefär.

Jag tror att vi får leva med att Palmemordet aldrig blir uppklarat, men att kriminalistiska fakta, misstag på person eller inte, talar för Christer Pettersson som gärningsman; det kanske var så att Sigge Cedergren skulle hotas och misshandlas för knarkets skull, men så dök Palme upp som från intet; Petterssons sjuka hjärna triggades igång: Palme sköts bakifrån.

En sak kommer vi aldrig runt : Lisbeth Palmes starka utpekande av Pettersson som gärningsman. Detta hade hållit i vilken annan rättegång som helst.

PALME-HATET : Alla minns Palmehatet, det skulle ha varit intensivt och brännande. Jag har inga minnen av ett sådant hat. I de kretsar där jag finns  och fanns talade aldrig någon illa om Palme på det sättet, inte ens av dem som avskydde hans politik. Att han skulle vara en ”landsförrädare” hörde jag aldrig, det måste ha varit i Stockholm som sådant förtal förekom, inte i svenska småstäder och på landsbygden.

Då hör jag mer hat nu mot Fredrik Reinfeldt; det senaste där han framställs som pedofil passerar med råge det som Palme fick utstå.

Denna pedofilutpekelse kommer alltså från en SSU-ombudsman på en blogg, som nu är borta från nätet.

Moderaterna måste låta detta gå till förtalsrättegång. Valrörelsen behöver inte påverkas ty moderaterna kan själva välja tidpunkt för rättegången; den kan lämpligen sättas till dagen före valet, eller dagen efter.

Statsnytta är detsamma som partinytta. Det anser ledande socialdemokrater.

Vem sade det först?

Goebbels.

Om någon kallat mig pedofil på nätet hade smockan hängt löst, det kan jag försäkra.

Lite friska danska röster om Muhammedstriden skulle inte det sitta fint denna söndagsmorgon med nio minus, solsken, halvmeterdjup snö och ingen vår i sikte.

Allt det som följer är hämtat ur Jyllands-Posten, mitt nya husorgan; det som återges i korthet är debattartiklar och insändare, om vartannat.

Jyllands-Posten är som ett friskt källvatten jämfört med svenska pressen, som alltid smakar unket och instängt dyvatten.

John Henriksen, författare: “Riktiga danskar orkar inte höra mer om Muhammed, vi är stoppmätta med detta medeltida babbel om kränkningar och sårbarhet. Det kränker mig och alla andra ateister dagligen att få det offentliga rummet prytt med bilder som ligger 500 år bakåt i tiden. Måtte vi snart få grundlagen ändrad så att vi slipper beskydd av människors särskilda rätt att häva att en teckning är en kränkning eller att månen är en grön ost.

Fred vare med Muhammed, och Allah är gvivetvis stor.

Men hans anhängare går i obegripligt små skor.”

Jörgen Friis, Köpenhamn : “300 000 kristna bosätter sig i ett land i Mellanöstern. Efter ett par år kräver de att få följande regler införda i den islamistiska staten där de bor:

- Det skall råda jämlikhet mellan kristendom och islam.

- Det skall undervisas i kristendom i skolorna.

- Det skall oppföras kristna kyrkor.

- Det skall vara särskilda avdelningar i simhallen där män och kvinnor kan bada tillsammans.

- Skolmaten måste innehålla griskött.

- Vi kräver att våra kvinnor skall få gå omkring halvnakna.

- Vi kräver full yttrande- och tryckfrihet.

- Vi kräver jämlikhet mellan alla män och kvinnor.

- Vi kräver att kvinnor fritt kan gifta sig med vem de vill.

- Vi kräver att stat och kyrka skiljs åt.”

Flemming Kristensen, Frederiksberg: “Som dansk är det med stor sorg jag mottog meddelandet att Sverige är statskontrollerat, det sista beviset: stängning av webbsidan. Den sista fasen av den svenska avdemokratiseringen är igång i Sverige.

Orwell-staten är en realitet, folkets röst i Sverige statskontrolleras. Men som vårt svenska broderfolk hjälpte flyktingar över Sundet under det senaste världskriget, är vi danskar nu redo att ta emot svenska politiska flyktingar, ty de kan snart bli en realitet, och vi lovar att vi danskar skall göra llt i vår makt för att hjälpa er. Vi står det svenska folket bi, och våra fra tankar går till ert Du gamla... du fria.”

Alex Wittendorf: “Vi kan nu diskutera Bibelns ytterst mänskliga tillkomsthistoria utan att någon blir våldsam. Men några kommer att känna sig kränkta, så har det alltid varit med vetenskap. Några av de värsta kränkarna av religiösa känslor var Kopernikus, Galilei och Darwin... Övergången till den gregorianska kalendern var en annan kränkning ty den flyttade påskhögtiden...

De religioner som anknyter alla deras värden till en bok full med historiska vildskott och vidskepelser kan i det långa loppet inte existera i en värld där vetenskap är drivkraften...”

REKLAM, REKLAM : Jag passar på att göra lite reklam för Ölandsbladet där jag också skriver. I den senaste upplageräkningen steg tidningen med 500 exemplar och passerar nu 9 000 ex per utgivningsdag, en fantastisk stegring för en liten tidning. Ett par mycket kända skribenter skriver i tidningen, Henric Borgström, ekonomi och Stig-Björn Ljunggren, krönikör/politik. Men annars bryr vi oss mest om Öland med lite hugg då och då mot fastlandet. 

Tidningen är privatägd, vilket alla tidningar borde vara. Att ha anonyma tidningskoncerner som ägare ger utrymme för redaktionstokarna, alltid till vänster (de så kallade redaktionella syramördarna) att ta makten, ofta i kombination med facket, vilket leder fram till de trista organ vi har. 70 procent av journalistkåren står dessutom till vänster, ofta nere i en Leningrotta, vilket gör saken ännu värre och tidningarna än tristare, och allt mer lika i åsikter och upplägg. Nån som undrar varför pressen minskar. Ni har just fått svaret.

Postgiro för denna blogg : 602 83 42 1.

Jag tror inte en millisekund på att Mats Lindström, ansvarig för socialdemokraternas opinionsanalyser, står ensam bakom fulmejlen till media och till Reinfeldt.

Lägg också märke till Lindströms formuleringar i den så kallade ursäkten: ingenstans säger han explicit att han själv skrivit mejlen.

Istället står det så här inledningsvis:

“Med anledning av de e-post som skickats från socialdemokratiska partistyrelsens server vill jag säga följande etc...”

Frånsett den knöliga svenskan säger alltså Lindström att e-post sänts från socialdemokratins servrar. E-post avsänds av personer som skriver på en dator, inte av servrar. Alltså, det är fler som mejlat, och detta lär nog komma fram i detta sveanska Watergate.

Underlig är också formuleringen att han blev “frustrerad under sin pappaledighet”. Vad är det, för att tala med Luther. Det är fiske efter sympati: titta jag är pappaledig; oh, så politiskt korrekt jag är. Vad in i glödheta har själva föräldraledigheten med saken att göra. Om han var föräldraledig, varför skrev han då inte fulmejlen hemma? Rantade han i väg till Sveavägen 68 var gång andan för förtal föll på? Mycket obesvarat här.

Karln ifråga är 33 år gammal, han har arbetat som opinionsrådgivare till landets statsminister och till departemente, han är högt placerad, högt avlönad, han har haft sin position i sju år, han är en central maktspelare, förmodligen är hans släkt (jag vet det inte men anar det) intill sista sysslingen verksamma inom partiet och de betraktar alla staten som sin egendom: statsnytta är detsamma som partinytta och maktskifte är statskupp. Därur följer mejlen som han tillsammans med andra sänt iväg.

Men, trots sin slughet, måste han och det lilla maktspelargänget vara fullständiga dataidioter: att sända iväg mejl från samma server, bakom samma brandvägg i ett halvår och tro att dessa inte kan spåras vittnar om en digital aningslöshet av rent kosmiska dimensioner.

Här följer ursäkten präglad av stor ynkedom:

“Jag vill be Fredrik Reinfeldt med familj, moderaterna och också mina partivänner i socialdemokraterna om ursäkt. Under min föräldraledighet upplevde jag en frustration eftersom jag tyckte att det bara var socialdemokraterna som granskades i media.

Jag förstår nu (karln är för tusan 33 år gammal) att min metod naturligtvis var djupt omoralisk och stred mot de policies och regler som finns på arbetsplatsen. Jag gjorde det för att tipsa journalister om rykten jag snappat upp, det skulle jag naturligtvis inte ha gjort. Detta var mitt eget initiativ och jag gjorde det på eget bevåg. (Men var han ensam?) Det är helt fel sätt att bedriva politisk verksamhet. Jag agerade mycket omdömeslöst och är uppriktigt ledsen för det.

Därför tar jag som anställd tjänsteman den yttersta konsekvensen och säger upp mig från min anställning. Jag kommer inte att ge några ytterligare kommentarer till media, eftersom jag behöver tid för att reflektera.”

Om inte socialdemokraterna betalat honom bra, löfte om framtida utredningsuppdrag, några styrelseposter vid universitet och högskolor när allt är glömt, kommer nog Mats Lindström att läcka ut lite till så att hela härvan tar Watergateproportioner.

Och moderaterna bör låta polisanmäla saken, låta utredningen för grovt förtal ha sin gång över sommaren med åtal framåt oktober. Polisutredningen är nog enda sättet att få fram mer såvida inte Lindström läcker. Jag vet i varje fall en person som bör ha kännedom om de lindströmska  mejlen, och det är hans fru, som mirabile dictu, också är socialdemokraternas webbredaktör. 

Hast du mir gesehen som di säger i Bayern. 

Borde inte fru Lindström känna till hur man hittar vilken mejlavsändare som helst i en server; och därvid kunnat avråda sin man från dårmejlen.

DÖD TRUT : Det är sex grader kallt och gråmulet, den här vintern tar aldrig slut, hemsk är den. Häromdagen skulle vi mata änderna vid slottet med gammalt bröd; vi hade totalt glömt bort fågelflunsan, den hemska H5N1, vars dödlighet framgår av själva beteckningen, det sinistra H5N1.

Eftersom ingen matat änderna på länge på grund av fågelflunsan var de vrålhungriga och kom rusandes emot oss så fort vi stannade bilen : änderna anfaller. I ren panik kastade vi allt vårt bröd rakt in i flocken; det skedde samtidigt som vi erinrade oss H5N1, och därtill såg vi en död trut, som låg i en snödriva. Aggressiva änder och en död trut, samtidigt. Det måste vara H5N1.

I en världsbefolkning som snart uppgår till sju miljarder har nu ca 40 personer dött av H5N1, men jag skulle tro att ca 40 000 byråkrater, bara i Sverige, har full sysselsättning med sjukdomen.

BOKREAN : Jag har botaniserat lite i bokreafloden och köpt Voltaires Filosofisk ordbok, en resebok från Ryssland av i dag där författaren försöker utreda varför ryssarna under kommunisttiden inte fick tugga tuggummi (återkommer till denna viktiga sak), några Ölandsbroschyrer om Världsarvet, Segerstads kyrka och ett häfte från  Mörbylånga hembygdsförening, vidare Jean Moulins memoarer, Lucas bok om Churchill och en samling av Tessins brev till sina vänner (mitten av 1750-talet), en period som allt mer framstår som ett paradigmskifte i svensk historia.

Hur kan det komma sig att islamisterna alltid anser sig vara en liten marginaliserad grupp medan de samtidigt, när de känner sig kränkta, åberopar sitt oerhörda antal, som sägs uppgå till 1.2 miljarder. Åh, jag är så liten och klen, så ensam, men vi är 1.2 miljarder som delar samma känsla. Och varför flyr islamisterna från förtrycket i sina hemländer när de vill införa samma förtryck här. Varför inte bli kvar under de himmelska omständigheter och villkor som råder i de muslimska länderna? Varför dra till friheten?Varför bråka med mig? Jag har aldrig krävt att få sitta på torget i Mekka med ett kors om halsen gnagandes på ett grillat revbensspjäll från Särimner. Får en dricka mjöd hos muselmanerna? Åh, det är blodkorv, sade Toke. Med timjan i, och så föll han i gråt efter att ha vistats i ett 20-tal år i de länder där man inte får äta fläsk. Det är jul hos Harald Blåtand. Frans G Bengtsson. Det är därför vi är kristna, för att vi läser Frans G Bengtssons, Röde Orm och Julfirandet hos Kung Harald. Högläsning i varje svenskt hem till jul anbefalles. Det är en fin tradition. Först Kalle Anka och Tjuren Ferdinand, sedan Jul hos Kung Harald, se där en äkta svensk jul med traditioner. Vi avslutar sedan med midnattsböen läst av Påven i Rom.

Detta är multikultur. Först Oden, Tor och Frej, sedan Diesneyland och USA, därefter katolicismen. Så ser en global medborgare ut. 

På bokrean går Koranen för 98 kr, jag tror jag slår till på den.

Ärkebiskop KG Hammar kommenterar:

“Muhammed i Jyllands-Posten och Ecce Homo-bilderna i Uppsala domkyrka, hur är dessa företeelser relaterade till varandra? Jag har fått frågan flera gånger under de senaste veckorna, ibland förbryllat men mera ofta med en aggressiv underton: hur kan du beteckna Muhammedkarikatyrerna som kränkande när du själv godkände vad många upplevde som en kränkning i Uppsala domkyrka?

Bakgrunden till konflikten i samband med Ecce Homo 1998 är den djupa 

oenighet som finns inom och mellan de kristna kyrkorna rörande de 

homosexuellas plats i kyrkan och synen på homosexuell trofast kärlek. 

Konstnären, själv homosexuell och kristen, ville presentera Jesus som 

"en av oss" i medveten provokation mot den kristna tradition som varit 

huvudsakligen avvisande. Bildserien visades just som utställning på en rad 

platser i Sverige. I samband med kulturnatten i september 1998 valde 

domprosten i Uppsala att göra ett antal meditationsgudstjänster i 

domkyrkan 

med utgångspunkt från projicerade bilder av utställningens tavlor. 

Detta var ett sätt för domkyrkan att ta ansvar för att bilderna förstods i sitt 

sammanhang av dem som sökte sig till dessa gudstjänster. Någon 

utställning i traditionell mening var det aldrig fråga om. Som jag förstoddet 

handlade saken just då om rätten för de homosexuella att känna sig hemma i kyrkan. 

Genre-mässigt vill jag som teolog se bilderna som andra identifikationsbilder av Jesus, Jesus som dalmas, afrikan eller korean. 

(Jag tänker särskilt på utställningen Världens Kristus som visats i många 

kyrkor i hela landet.) Ecce Homo-debatten handlade alltså primärt om olika sätt att se på Jesus och de homosexuellas plats i kyrkan. Kristna tolkningar stod då 

och står fortfarande mot andra kristna tolkningar. Syftet med det som 

skedde i Uppsala domkyrka var aldrig att kränka någons annans tro, däremot att försvara vissa kristnas hemhörighet i kyrkan. Att människor i vissa lägen känner sig provocerade eller kränkta av att andra inte i allt delar deras uppfattningar går inte att undvika.

I Ecce Homo-debatten handlade det alltså enligt min förståelse om att 

kristna argumenterade med andra kristna i en central tolkningsfråga. 

Publiceringen av Muhammed-bilderna handlade om något helt annat. I 

Jyllands-Posten är det inte muslimer som debatterar bildförbudet med 

andra muslimer. Där handlar det inte bara om att kritisera utan om att 

medvetet förlöjliga och därigenom kränka en annan religions företrädare. Detta måste också förstås mot bakgrund av de senaste årens danska debatt om invandrare och flyktingar och inte minst danska muslimers plats i samhället.

Det är denna skillnad mellan bildvisningen av Ecce Homo i samband med några meditationer i Uppsala domkyrka för sju år sedan och publiceringen av Muhammedbilderna i Jyllands-Posten under förra året som gör att jag i 

det förra fallet gav mitt stöd medan jag i det senare förhållit mig 

kritisk.”

Av detta abstrakta, mångordiga och tämligen intetsägande svar, som kom efter tre efterhängsna mejl, drar i varje fall jag slutsatsen att när kristna kränks av hädiska bilder av Jesus som läderbög är det helt OK och inledning på nån sorts dialog (och vilken dialog sedan, lyd eller du får sparken); det välsignas på högsta ort, men när några konstnärer skojar lite med profeten Muhammed, så kränks 1.2 miljarder muslimer, inklusive den svenske ärkebiskopen, som då visar upprörd andlighet.

Det finns en tankelapsus i det svar som ärkebiskopen levererat. Om han nu anser att relationen mellan religionen och homosexualiteten är det absolut viktigaste under denna jordevandring, så viktigt att han drivs att godkänna Jesus såsom en läderbög, varöver han också blir alldeles till sig av skönheten i själva verket, varför låter han då inte samma konstnärliga upplevelse komma islam till del.

Kristna präster kanske inte sammanviger homosexpar, de halshuggs emellertid inte, vilket sker i muslimska länder.

Således finns det större skäl och tyngd att visa Ecce Homo i en moské, där omdöpt till Ecce Muhammed.

Men det törs inte ärkebiskopen. Han säger som den danske komikern:

“Hur kan det komma sig att jag vågar pinka på Bibeln, men inte på Koranen?”

FÖRTALSKAMPANJEN : I går intervjuades moderatledaren Fredrik Reinfeldt om förtalsmejlen från sossehögkvarteret. Det skedde i TV-aktuellt. Häpnadsväckande nog inledde den kvinnliga intervjuaren med att fråga om det ändå inte låg någonting i förtalsmejlen.

Reinfeldt satt kvar. Jag hade rest mig och gått.

Jag tror utan att veta nåt egentligen, att det är en högt uppsatt person på Sveavägen 68 som står bakom smutsmejlen, att historien varit allmänt känd bland s-eliten och att man haft ganska kul när man sänt iväg dem.

Moderaterna bör gå vidare och anmäla för förtal så att mejlarens namn kommer ut, för det är en höjdare, tro mig, annars hade han redan varit utlämnad till mediavargarna.

Först SSU-fyllan och hoten där mot vakter och krog, sedan detta. Vad ser vi? Parti i upplösning och desperation?

Nån som vet vem smutsmejlaren är? Skvallra, skvallra, men omge ditt skvaller med frågetecken och reservationer så vi inte åker dit.

Jag såg Peter Wolodarskis intervju med ÖB Håkan Syrén i TV8 på onsdagskvällen. Landets överbefälhavare ville till att börja med rekommendera svenska tidningar att inte ta in de danska Muhammedkarikatyrerna ty det kunde åstadkomma våld och skada svenska intressen; Danmarks säkerhetspolitiska läge var ett annat efter publiceringen. Och så vill väl inte vi ha det.

Den fantastiska uppgiften att Sverige endast kan mobilisera 5 000 man vid ett överraskande anfall på vårt land bekräftades liksom den befängda idén att om landets existens står på spel skall vi vända oss till FN, som så vitt bekant saknar militära resurser.

ÖB Håkan Syrén såg emellertid inga som helst säkerhetsmoln torna upp sig vid horisonten för vårt land; vi lever i den bästa av världar. Låt oss odla vår trädgård. Denna kvartett leder försvarstänkandet : Leni Björklund, Eskil Erlandsson, Håkan Juholt, Håkan Syrén. Det är värre än 1925, mycket värre.

A propos hot som inte finns har jag just avslutat en bok om franska revolutionen, och jag drar ur den några paralleller till Ryssland i dag. Den franska revolutionen sänkte Frankrike i ett totalkaos, men ur detta kaos uppstod inom loppet av 15 år Europas militära stormakt, Napoleons Frankrike, allt var en mans verk.

Samma sak kan hända i Ryssland, snabbare än vi tror; men vi har ju alltid FN.

TOURETTES SYNDROM : Marie Söderqvist berättar i en krönika i Expressen hur hon under partiledardebatten i TV4 nyligen satt och tittade på statsministerns händer, som inte kan vara still, han trummar på allt och sitter och febblar förstrött med fingrarna, han tittar i taket och han suckar, trum, trum, trum går fingrarna.

Jag var med vid den famösa presskonferensen i Kalmar där statsministern uppträdde så mot Margot Wallström, vilket fick henne att lämna svensk politik. Jag kom cyklandes över Stortorget i Kalmar iklädd stövlar och träningsoverall eftersom jag skulle köpa olja till gräsklipparen. På torget var en stor skara kollegor samlade, alltså journalister; jag cyklade dit och frågade kollegorna vad som stod på? Jo, Göran Persson är här på valturné och han håller presskonferens på Teaterkällaren, kom med.

- Inte som jag ser ut, det går väl inte... I stövlar...

- Äh, skit i det.

Jag stövlade in och satte mig längst bak.

Vid ett grönklätt bord med en mikrofon på ett stativ satt statsministern och vid hans sida Margot Wallström. Han talade och han talade, inte utan charm, ska sägas.

Så var det Margots tur; hon började lite trevande.

Nu inleddes statsministerns trummande, han trummade på mikrofonen, han trummade i bordet, han tittade upp i taket och han suckade, han vred sig och fingrarna trummade, trummelitrum.

Detta utspelades under Margot Wallströms tal; hon var uppenbart irriterad.

Jag undrade vad som stod på, situationen var mycket obehaglig, en värre nonchalans mot en medmänniska har jag knappast varit med om - jag skämdes på nåt sätt för vad han som man utsatte henne för.

Jag var inte ensam om denna känsla; de flesta sade:

- Han verkar inte riktigt klok...

Kanske är det omedvetna reflexer, jag vet inte, han kanske inte styr sina yttre extremiteter i nåt slags syndrom som kommer över honom när andra talar : politicus trummelitrummis nonchalancis. 

EN VÄDJAN: Detta är en öppen blogg och så skall det förbli, men jag vill ändå be er som debatterar med varandra att hålla er kort och att begränsa antalet inlägg till det antal som kan förväntas intressera en större läsekrets. Jag nämner inga namn, ni vet vilka ni är på egen hand.

Varje LO-medlem, även de som inte röstar socialdemokratiskt, tvingas betala 1.20 kr per månad för att åstadkomma en socialdemokratisk valseger; härtill kommer 20 miljoner kr ytterligare i direkt anslag; det bör således betyda minst 100 miljoner kr, kanske 200 miljoner kr, direkt och i år till valsegern för s. Detta är LO-svaret, förvånansvärt öppet:

”LO:s stöd till det socialdemokratiska parteiet är ingen hemlighet, det redovisas öppet på vår hemsida liksom till alla massmedier och övriga intresserade. LO är en federativ organisation som består av LO:s 15 förbund. Det är förbunden som bestämmer vad LO skall göra och tycka. 

LO:s högsta beslutande organ är LO-kongressen som sammanträder vart fjärde år. 350 ombud från hela landet väljs av sina arbetskamrater på arbetsplatserna och representerar de 15 medlemsförbunden. LO-kongressen sammanträder närmast år 2008. 

Varje LO-kongress prövar frågan om bidrag till det socialdemokratiska partiet. Kongressen har hittills varje gång i stor enighet röstat för att bidrag skall ges. Ungefär 60 procent av LO:s medlemmar röstade i senste valet på socialdemokraterna. Det är en klar majoritet av alla förbundsmedlemmar. I en demokratisk organisation bestämmer majoriteten och övriga förväntas respektera det demokratiska beslutet. LO-kongressen har alltså fattat sitt beslut om bidrag till Socialdemokraterna utifrån en majoritet av medlemmarnas åsikt. 

När det gäller din fråga om lagligheten så är LO en organisation och inte en myndighet vilket innebär att våra beslutande organ har rätt att fatta vilka beslut man vill så länge de inte står i strid med våra stadgar och sker i demokratisk ordning. 

- LO-kongressen har beslutat att stödet till Socialdemokraterna är 6 miljoner kronor om året under innevarande kongressperiod . Det motsvarar 27,5 öre per medlem och månad av en genomsnittlig fackavgift på 400 kronor per medlem och månad. 

- Utöver detta har LO  avsatt 20 miljoner kronor till valet 2006 . Det motsvarar ytterligare 92,5 öre per medlem och månad under 2006. I detta ingår personalkostnader till valarbetet. Våra anställdas frivilliga arbete i valet på fritiden kan vi inte beräkna. 

- Att räkna ut vad detta innebär i arbetstimmar är som du säkert förstår omöjligt eftersom det finns oändligt många olika arbetstider och att arbetsgivarna inte för någon offentlig statistik över arbetad tid. 

Sonnie Knutling

FOLKRÖRELSERNAS SERVICECENTER AB VALDEMARSVIK”   

ELITE-LISTAN : I dag avslöjar DN den fruktansvärda nyheten att det finns en hemlig mejlinglista startad av Alexander Bard, Elite kallad, där journalister och annat löst folk sitter och skvallrar om kändisar och makthavare, som vid vilket middagsbord som helst; eftersom DN aldrig skvallrar och glömt bort det mest läsvärda i DN på söndagarna på den gamla goda tiden, Tysta Mari, är nu tidningens upprördhet stor.

För min del väcks frågan, hur kommer jag med på mejlinglistan Elite? Jag har en hel del gott skvaller att komma med, och tryter det och sinar i källorna kan jag hitta på.

Jag kan säga riktigt vassa elakheter om känt folk, till exempel tycker jag att TV:s utrikesexpert Bo Inge Hansson ser ut som ett oljat bowlingklot i ansiktet, staplat ovanpå ytterligare två bowlingklot, som är hans kropp. Platsar sånt på Elite-listan?

NYTT UNIVERSITETSTVÅNG : ”I dag kommer riksdagen med stor sannolikhet ålägga högre utbildning och forskning åsiktspåbud. Det vill säga att högskolor och universitet måste ta hänsyn till fastlagda åsiktssatser när de planerar sin verksamhet.

 Det rör sig om den så kallade uthålliga tillväxten, som socialdemokrater, vänster- och miljöpartister kommer att driva igenom paragrafer om när kammaren ska rösta.” Ledare i Barometern i dag. Läs vidare på www.barometern.se, den enda tidning som jag sett behandla detta allvarliga ämne: ett universitet åläggs att forska, om än det ena, än det andra. Enda anledningen till att universiteten inte ber riksdag och regering dra dit pepparn växer är att den högre utbildningen är totalt genompolitiserad, den är icke fri utan satt under politiskt korrekt tvångsförmynderi av ett enda parti.

Erich Fichtelius. 

Knappt hade jag sagt några vänliga ord om Fichtelii inspelningar av Göran Persson i ensamt majestät, förrän det framkommer att de båda mumsar i sig middagar tillsammans; och när det avslöjas sparkas Fichtelius som programchef på TV. Nota bene, det var efter middagsavslöjandet som Fichtelius ansåg det opassande att äta middag med intervjuobjektet, innan det var allmänt känt var den gemensamma måltiden helt OK.

Då kan vi alltså konstatera att Göran Persson numera har en av statstelevisionen heltidsanställd hävdatecknare, betald av licensmedel. Det är väl så nära det absoluta kungadömet, Roi Solleil, man kan komma, men jag tror faktiskt inte att Ludvig XIV hade en heltidsanställd krönikör, som både i bild och ord dokumenterade levéen. Detta är det tillfälle på morgonen då majestätet stiger upp ur sängen och i allas  åsyn sätter sig på toastolen för att sedan klädas på den kungliga ståten av en hel hop hovmän; nej, så praktfullt har vid det inte än.

Lars Danielsson.

Lars Danielsson, statsministerns närmaste man, han som glömt allt, är den som tar Perssons middagar på sitt tjänstekort: ostron, gåslever och annat gott på franska krogar sväljs tillsammans med viner som jag inte kan uttala, än mindre skriva namnet på. Men jag såg på en nota från en lyxkrog i New York att hela detta gäng, inklusive Freivalds, drack Coca Cola till välstekt biff; sånt är väl ändå barbari och förtar liksom den effekt som de franska måltiderna skapar.

Lars Ohly.

Jag såg partiledaredebatten i TV4 i söndags, inte särskilt märkvärdig, ganska tam, men ändå underhållande på något vis. Kommunistledaren hade uppenbarligen gått på charmkurs och satt därför och flinade hela tiden; aldrig se purken ut; det hade han lärt sig. 

Tittelitut i rutan

TV kan ingen va utan

Tittelitut i burken

Inte va sur och purken

Tittelitut från morron

till kväll,

tittelitut mamsel (vem skrev denna geniala dikt, nån som minns?)

Men jag tyckte mest att en evigt leende Ohly mest såg ut som en hånfull gnagare av något slag i ansiktet, kanske en bäver. Han bör inte flina så där så att framtänderna sticker ut. (Oh, nu var jag låg)

K-G Hammar.

Jag har nu ställt några frågor till den avgående ärkebiskopen K-G Hammar, vad han tycker om det kristna korset i urin och Jesus framställd som läderbög, allt detta vederbörligen välsignat, ty ärken blev alldeles till sig i brallorna över sådan stor konst, men samtidigt fördömer han Muhammedkarikatyrerna. Är det bara jag som tycker att det inte stämmer?

Kort sagt : varför får man pinka på Bibeln men inte på Koranen ? 

K-G Hammar svara, innan du avgår.

Hur gör man för att bli katolik? Kan man bara bli det. Tjohej, nu är jag katolik, eller måste man döpas och så, kanske lära sig latin?

DÖDSDÖMDA : Alla de tolv konstnärerna som ritade Muhammedkarikatyrer för Jyllands-Posten är nu fatwade av flera imamer, hundratusentals med dollar och säckar med guld utlovas till den som mördar en av dem.

Varför protesterar inte svenska konstnärer och deras sammanslutningar, varför hörs inget från svenska författare och intellektuella, från politiker. Faen vad jag saknar Vilhelm Moberg.

Skulle vi inte kunna ordna ett bloggupprop över hela Sverige till stöd för de dödshotade danska konstnärerna? Att en fatwad person lever under verkligt dödshot visar mordet på The van Gogh i Holland; den galne mördaren satt och småmyste i rätten, viss om 72 jungfur och annan islamsk vidskepelse som tack för utfört dåd. 

Citat: 7 av 10 medlemmar i Hells Angels stödförening i Stockholm är sjukpensionerade på grund av depression. Och det är samma läkare som sjukskrivit dem. (Radio Stockholm)

DAVID IRVING : Till att börja med och för att undvika alla missförstånd vill jag framhålla att finns det en Israelvän i detta land, så är det jag, vilket kanske framgått, men det är orimligt att döma en författare till tre års fängelse för att denne förnekar förintelsen; demokratiska stater kan inte ha en sådan lagstftning; framförallt det plågade judiska folket drabbas av en sådan absurd lagstiftning eftersom den väcker nytt hat och konspirationer. Lagstiftningen har tillkommit i all välmening, men den verkar istället åt andra hållet. 

Alla vet att förintelsen ägt rum, den är ett historiskt faktum så välgrundat besrkiven på källmaterial att blott dårar kan förneka saken. Att sätta David Irving i fängelse skapar en martyr i dessa dårkretsar, det hetsar upp stämningarna. För övrigt kan jag svära i kyrkan en gång till och säga att Irving har faktiskt åstadkommit en del bra böcker, men läs kritiskt, som med alla böcker. Han skriver bra och har grävt fram mycket nytt källmaterial, framförallt i en bok om V2 och andra hemliga vapen i Hitlerriket. Även Goebbelsbiografin innehåller mycket nytt, men var, som sagt, kritisk vid läsningen.

Enligt nya forskarrön i det senaste numret av den ansedda vetenskapliga tidskriften New Journal of Modern and Old Science kan solljuset komma att ta slut. I en omfattande komparativ studie konstaterar professor Nicholas Black att solljusets maximum uppnås under de kommande tre-fyra åren, därefter kommer det att avta successivt.

Orsaken är, säger professor Black, att människorna solar alldeles för mycket. Den mänskliga huden absorberar solstrålningen och omvandlar den till D-vitaminer. Om solljuset får stråla fritt utan att träffa mänsklig vävnad reflekteras ungefär tio procent tillbaka till solytan, men nu försvinner dessa strålar istället in i den mänskliga kroppen.

- Om inte mänskligheten upphör att sola sig befarar jag att de kommande 100 åren kommer att bli mycket kalla.

- Vi bör alla undvika solbad för att rädda jorden, inte ens barn bör suga åt sig solstrålar längre. Så allvarligt är läget. Vid en strålningsekvivalent på x-500, som är den kritiska massan, avtar solstrålningen radiellt och den punkten är vi mycket nära nu, säger professor Black.

Detta nya allvarliga miljöhot, som slagit ner som en bomb i USA, framförallt i Kalifornien, skall nu tas in i Göran Perssons Oljekommission, som väntas komma med omedelbara regler och åtgärdsprogram.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson kräver regeringsöverläggningar och säger för sin del att han nästan aldrig solat; han brukar för övrigt heller aldrig bada. Lars Ohly anser det vara en klass- och könsfråga. Rika bör beläggas med solskatt.

Det kändes på något sätt symboliskt när prästen Dag Sandahl, evigt kontroversiell, under söndagskvällen predikade/höll föredrag på temat Smålands kristnande - Sankt Sigfrid Smålands apostel. Kanske är det ett medvetet eller kanske omedvetet sökande efter det kristna ursprunget i en upplöst tid när det kristna ordet är lika farligt rent uttalat då som nu.

På söndagskvällarna möter Dag Sandahl sina åhörare på krogen Krögers i Kalmar, ett 50-tal hade kommit, de beställde in öl, vin och tilltugg och fick sig dessutom till livs legenden om St Sigrid. I Växjö samlades folket då och nu till Sigfridsmäss, Seffredsmäss, det var och är den stora vintermarknaden då framförallt var i centrum för kommersen, både religion och kommers var det, ty båda hörde ihop.

Sigfrid hade lämnat York i England för att missionera bland de vilda nordborna, det var under kung Mildreds tid på 1000-talet. Sigfrid kom först till Danmark, sedan gick hand landvägen norrut till Värend och Växjö. Iklädd mitra och med biskopsstaven i hand måste han  förstummat de hedniska smålänningarna, något liknande hade de aldrig sett. Sigfrid förkunnade Herrens ord manligen, döpte värendsborna, överlämnade kyrkans skötsel till sina systersöner Unaman, Vinaman och Sunaman, men guld och silver hos bröderna lockade värendsborna att döda de tre och de halshöggs och huvudena kastades i Växjösjön där Sigrid sedan återfann dem ledd till sjödjupet av ett himmelskt ljus.

Nu vacklade folket i tron, det var kaos och upplösning.

Den politiska makten, kung Olof, straffade de skyldiga rättvist.

Sigfrid själv dog en naturlig död och begravdes i Växjö domkyrka.

Så har legenden berättats men mer utbroderad förstås, och underbarare.

Sanning

Dag Sandahl fann en djup sanning i denna legend och han hänvisade till biskop Jan-Arvid Hellström som forskat i Sigfridslegenden; dagen innan Hellström dog i en tragisk bilolycka färdigställde han sin banbrytande Sigfridsbok.

I legenden finns keltiska drag och det finns två skikt i legenden, ett från 700-tal och ett från 1000-tal; båda dessa legender har sammansmält till en, men på en kärna av historisk sanning.

- Av legenden lär vi oss att se kampen mellan gott och ont, sanning och lögn.

- Kyrkan skulle vara fri att stå det onda emot, kanske ett motiv att fundera mer på när vi så tydligt ser att politisk makt kan bli diabolisk.

- Vad legenden lär oss är också att bli lite mer nyfikna. Verkligheten i Sveriges kristnande är mycket mera rik och underbar än dikten om den.

Heliga Sigfridskällor finns det lite varstans, bl a i den lilla orten Sankt Sigfrid utanför Kalmar. Där porlar än i dag den heliga källa där Sigfrid döpte hedningarna i dessa trakter; omgiven av höga tallar springer källan fram med ett gott och friskt vatten och man känner på atmosfären att här har det hänt förunderliga saker.

Litteratur. För den som är intresserad av legenden om Sigfrid kommer här Dag Sandahls litteraturtips:

Officium Sancti Sigfridi (svensk översättning finns)

Jan-Arvid Hellström : Vägar till Sveriges kristnande.

Toni Schmid : Den helige Sankt Sigfrid.

Otto Svennebring : Sankt Sigfrid i Södra Möre.

Bengt Wadensjö : Gud i Vänerland.

Psalmsång och ett Gud vare med er avslutade denna annorlunda krogpredikan.

Jag frågade Dag Sandahl efter predikan hur läget var efter den senaste kontroversen med vissa homosexstudenter vid Högskolan i Kalmar.

- Ja, du, sade Sandahl. På 70-talet under värsta vänstervågen var det ändå högt i tak, jag vet för jag var med, meningarna bröts mot varandra, ingen belades med munkavle. Jämförelsevis är debattklimatet nu totalitärt och man blir befalld att hålla käften.

När jag slår på TV:n framåt kvällen för att titta på OS är det alltid curling i min ruta, damcurling eller herrcurling, men alltid curling, en sport jag skulle vilja utnämna till världens absolut tråkigaste tv-sport, där glider det en sten, slår till en annan, så är det klart. Nästa sten bankar undan en sten, och så nästa sten etc. Lika tråkigt som boule, isboule.

Andra ickesporter är halfpipe, puckelpist och skidskytte; varför sända eländet i TV, det är ju hopplösa tv-sporter liksom den snabba skridskotävlingen, som jag glömt vad den heter, men där man bara åker runt, runt några varv med ena handen i isen och vinnare blir den som inte drattar omkull utan lyckaas hålla sig på fötterna.

Årets OS-höjdare är damhockeyn, och Maria Roos.

Bara så ni vet det, menar jag.

KALMARSTUDENTERNA : Det har mejlats till mig: du är allt för stygg mot Kalmarstudenterna. Inte alls. Unga människor som studerar akademiskt, men som inte kan diskutera utan bara vill brännmärka, kasta ut, avskeda och sparka för att någon har en avvikande åsikt kan jag bara inte acceptera; sådant är fascismbeteende ovärdigt fria studenter. Jag tror för övrigt att vi utbildar på tok för många akademiker, var skall alla dessa media-akademiker placeras? 

Ikväll skall jag för övrigt gå och lyssna till prästen Dag Sandahl. Han håller krogpredikan, det kan nog bli livat om inskränkta Kalmarstudenter finns där.

KARIN PILSÄTER : Har man rätt att begå ett eller två misstag i livet utan att få hela framtiden förstörd. En tiondel över och Karin Pilsäter är uträknad, en frisk fläkt i politiken, kunnig och på bettet. Måste vi nu alla som en man kasta oss över henne och ropa brännmärk.

Jag tycker hon skall bryta sin time out, gå tillbaka i politiken, för herre min je, som di säger i Värmland, vem har inte kört bil dagen efter en flaska vin the night before. Man ska inte göra det, nej. Men man gör det, ja. Har jag gjort det själv? Ja, många gånger. Har jag varit rattfull, vet inte, men det är sannolikt.

SAMHÄLLSKLIMAT : Det är ett ganska obehagligt samhällsklimat för närvarande, det känns som om gränserna för det man kan säga snävats in, det ligger ett tyst hot i luften: att gå vid sidan av mainstream kan rent av vara farligt för jobbet och karriären; en god vän till mig som jag känner som en sensibel och intellektuellt prövande författare kallas ”vulgär gaphals”, och det av en präst, som ständigt gapar och ger full hals om sin egen godhet, som aldrig kostar honom ett öre.

Jag känner hotet i luften på samma sätt som jag kände det under mina akademiska studier under 70-talets början; men nu är än mäktigare krafter i rörelse och hela vår överhet, inklusive regeringen, marscherar med de hotfulla.

Det är ganska märkligt att detta hotfulla samhällsklimat, som jag anar som åska på avstånd, som muller i marken inför en  jordbävning eller som den tystnad som breder ut sig i naturen inför en solförmörkelse har uppstått samtidigt med det friaste av allt, bloggen. Men jag är inte alls hoppfull inför framtiden - vad vi har att förvänta oss är en istid för åsikter.

Jag spår fördärv, som det står på en runsten i Blekinge.

JOURNALISTIKEN : Sveriges radios journalistik antar allt mer form av myndighetsutövning. Häromdagen hade en statsreporter på radion sett på en hemsida att några av de ungdomar som återfanns på Spy Bar antagligen var under gränsen för alkoholförtäring på krog.

Reportern ringde då upp Spy Bars ansvarige och anställde ett rent myndighetsförhör samt erinrade om alla de paragrafer och regler som omgärdade alkoholtillståndet.

Ställd inför detta hotfulla faktum, som alltså upplästes av en reporter, ingen myndighetsperson, insåg Spy Bars ansvariga genast det allvarliga ekonomiska hotet varvid hon började kräla i stoftet inför reportern, som nöjd avslutade med en moralisk uppfordran om bättre uppträdande hädanefter.

Uppenbart är att statsradions anställda också tillfogats en myndighetsroll, som sträcker sig över hela samhällsfältet, som i DDR där varannan i media tillhörde Stasi - annat land, samma fenomen.

Sveriges mest totalitära studentkår, den i Kalmar, är i farten igen; studenterna vid detta lilla landsorsuniversitet är isolerade intellektuellt och kanske utgör de också ett negativt begåvningsurval eftersom de inte kommit in på riktiga universitet; vem vet. Men nu är alltså de totalitära Kalmarstudenterna i full spinn igen : de kräver att studenprästen Dag Sandahl avgår eftersom han anser att homosexualitet är en sexualitet som gått fel, kanske beroende på omständigheter i barndomen. Får man inte säga, fy på sig.

Dag Sandahl anser det ska bli skönt att få sparken, att få slippa ha med denna totalitära ungdomsgrupp att göra.

Det var en representant för denna studentkår som anmälde mig för JK eftersom jag i min egenskap av ansvarig utgivare för Ölandsbladet publicerat ett referat av pastor Åke Greens predikan, det som startade hela Green-saken.

Jag hade också telefonsamtal från en del totalitära fanatiker i denna studentkår och dess homosexförening. Efter dessa samtal kan jag inför vilken domstol som helst svära på att de studenter som jag pratade med var direkt korkade och jag undrade vad de hade för nytta av akademiska studier överhuvudtaget, om inte detta vore bortkastade pengar, förslösad tid.

Nåt fel är det på Kalmarstudenterna : 

Ungdomar som kräver att människor skall sparkas, fängslas, dras i domstol för en åsikt representerar för mig en framtid som får det att gå kallar kårar efter ryggraden.

Studenter som samlas och skriker fängsla, döm, sparka, bränn och tortera istället för att säga låt oss diskutera är i mina ögon inte fria studenter utan ett fascistgäng.

Dessutom, de gör denna lilla Högskola till ett åtlöje och bekräftar verkligen fördomen om ett inskränkt landsortsuniversitet styrt på längden och tvären av den socialdemokratiska nomenklaturan.

Jag skall göra allt, till och med bidra med pengar så att mina ätteläggar kan läsa vid ett riktigt universitet, Uppsala, Lund, Stockholm eller Göteborg; allt för att de inte skall behöva hamna bland de inskränkta och fördomsfulla bonnläpparna vid Kalmar Högskola.

KARIKATYRERNA : I bloggvärlden har det pigga svenska initiativet från UD, att släcka ner en hemsida med en Muhammedbild skapat enorm uppmärksamhet och Sverige är nu ekvivalent med statsdiktatur.  Ett citat:

”In an absolutely outrageous decision for any democratic Western country, the government of Sweden has shut down a website that was showing the Mohammad cartoons.

Sweden views itself, as leftist governments usually do, as progressive, tolerant, and flame-holders for personal liberty. With this act, they expose the ultimate nature of socialism and leftists--the willingness to smash freedom of expression and personal liberty in the name of 'security.'

While Sweden is the first Western nation to officially censor (Islamic nations have done so, but fascism and Islamic theocracies go hand in hand), let us hope it is the last. But this does not bode well when it comes to whether or not the West has the wherewithall to stand up for itself and its values. What could crush western European values now is the same thing that crushed it in the first half of the last century--when leftist socialism infects government, fascism is not far behind. Fascist control of media is the first act, always in the name of 'safety' or 'for the best of everyone...”

Tammy Bruce

FOKUS : Jag sitter och bläddrar i den nya tidskriften Fokus, det fjärde numret; alltid kul med nåt nytt och seriöst inom samhällsdebatten, men tidskriften är allt för tam i mitt tycke och för mycket inriktad på det man redan vet. Flera sidor med notiser om veckan som gått är helt meningslöst, ett reportage om Enron, ambitiöst, men vi vet redan allt.

I ett reportage om Hamas ser jag att antalet röstande i det palestinska valet var sammanlagt 958 717 personer varav 434 817 röster lades på Hamas. Antalet röstande i detta val var alltså inte ens en miljon, Göteborg med omnejd. Hur kan en sådan marginell befolkningsgrupp till antalet behärska världsagendan år efter år, och sysselsätta horder av diplomater samtidigt som detta folk kräver miljarder för att inte svälta ihjäl; på nåt sätt håller en grupp palestinier hela världen som gisslan genom våld och hot om våld.

Vad skulle hända om vi gav fullständigt fan i PLO och Hamas och överlät till dem själva att skapa sin framtid, i elände om de så vill, i fred med det demokratiska Israel om de vill välja den vägen; who cares any longer.

RESPEKT : Islams företrädare kräver respekt, men respekt är inget man kan kräva med hot om våld, respekt är något man kan förtjäna. ”Respektera oss, annars är du dödens.”

Jag ser i mitt nya husorgan Jyllands-Posten, att den imam, Ahmed Akkari, som for omkring i Mellanöstern och eldade upp stämningarna med falska Muhammedkarikatyrer också är en våldsam man; i Danmark dömdes han år 2001 för barnmisshandel -  Rubrik i BT i tisdags: ”Imam sparkade och slog så blodet flöt” (på en elvaåring). Denne gudsfruktige imam sparkade ner elvaåringen på en skolgård, hamrade och slog och dömdes.

Detta, kära bloggläsare, får ni aldrig läsa om i svenska tidningar.

VÄDRET : Nollgradigt, under natten har det fallit lite snö som pudrat träden; det ser ut som ett julkort.. I går flög skatan med kvist i näbben, den bygger alltså bo; ett riktigt säkert vårtecken. I dag blir det nog en tur till Borgholm, sedan till södra Öland; jag skall ta lite vackra snöbilder.

Jag tittar på KU-förhören då och då; i går skulle ju vara höjdpunkten; psykolog är jag inte, men intresserad åt det hållet och jag tror mig därför veta varför de högsta cheferna var så oinformerade om tsunamikatastrofen.

Ingen av de underordnade vågade nämligen informera dem.

För många år sedan jobbade jag själv i ett sådant företag, chefen var extremt arrogant, maktmedveten och han brukade skälla ut medarbetarna efter noter, vilket innebar att hans underordnade aldrig informerade honom om någonting; han blev helt oinformerad; när han kom till kaffebordet, vilket skedde i nåder ibland, avstannade allt förtroligt snack och pratet över gick till plattityder och artigheter.

Även om ingen någon explicit sade det så fanns det en hemlig konsensus i hela företaget, att alla skulle hålla tillbaka allt som var nyttigt för chefen att veta, att endast informera honom om struntsaker; och att jobba så lite som möjligt och ta ut maximalt med ledighet; det var den hemliga överenskommelsen bland de anställda, men som aldrig sades fullt ut och öppet. Vi ville alla bidra till att han begick sådana misstag att han försvann ur verksamheten, vilket lyckades efter några år, och jag tror inte att han själv fattade hur det gick till.

Helt plötsligt började företaget gå dåligt, konsulter inkallades, men ingen kunde sätta fingret på sjukan, den var osynlig som en cancersjukdom, resultatet bara sjönk och sjönk.

I den positionen befinner sig Göran Persson och Laila Freivalds, framförallt hon. Jag tror inte att någon på UD informerar henne om någonting frivilligt; jag tror att hon är fullkomligt isolerad och de flesta på UD lever förmodligen i den tysta överenskommelsen, att må hon misslyckas, och att det inom hela organisationen nu råder en intensiv, lågmäld skadeglädje. Kanske samma för Persson, dock icke riktigt lika intensivt.

Men lade ni märke till vad han lagt ut; han har blivit alldeles rund i ansiktet, kroppen har svällt ut; han måtte få mycken god mat och goda viner hemma hos Anitra. 

Jag ser hans mäktiga gestalt framför mig i en flashbild som lyser upp mitt inre : Grön lodenrock, jägarhatt med rakborste, gröna Trelleborgsstövlar, sådana för 1 900 kr, jägarbyxor med skinnlappar, efter kommer drängen bärande på bössan med silverbeslag på kolven, i skogen skallar hundarna, det är en vacker höstdag med gula löv som ännu ej fallit, drevet efter älgen pågår. Så är han då äntligen hemma, arbetarpojken från Vingåker, han har blivit sörmländsk godsherre, det finaste en arbetarepojke någonsin kan bli.

JYLLANDS-POSTEN : Någon frågar om jag gillar Jyllands-Posten? Javisst, det är en bra tidning, mycket bättre än motsvarande svensk. Är det inte en konservativ tidning? Jovisst, på ledarplats. Tidningen har en rad krönikörer, av alla de färger och faktum är att de mångskiftande krönikorna är ett signum för tidningen, kanske dess framgångsrecept. Är det konstigt att en del krönikörer i JP tillåts framföra minoritetsåsikter? Ja, i Sverige är det oerhört underligt att någon vid sidan av mainstream kommer till tals, till exempel i DN.

CEMENTA : Sist en lokal sak. Eu:s stolliga miljöcertifikat för utsläpp hotar den enda kvarvarande industrin på södra Öland, cementfabriken. Att bränna kalksten är en mer än tusenårig öländsk specialitet, förr kalkbruk, nu cement; det skall till ett eu för att släcka ner den traditionen.

Dessa utsläppscertifikat har tillkommit som ett svar på koldioxidgalenskapen och Kyotoprotokollet. Det finns inga bevis på någon klimatuppvärmning; det är modern vidskepelse; allt baseras på drygt 100 års mätningar, en millisekund i jordens historia.

Jag har blivit med Jyllands-Posten, en verkligt bra tidning, kan jag konstatera efter några nummer. Tidningen kommer med den ordinarie posten vid middagstid i ett stort vitt A5-kuvert så de allregistrerande svenska myndigheterna kan inte se vilken hemsk, undergrävande och oppositionell tidning som kommer in i landet; om UD känt till min prenumeration kanske jag också fått ett upplysande samtal.

Hur som helst, det är en uppfriskande tidning, som inte tar tillbaka ett ord. I tisdagens nummer handlar ett par sidor om yttrandefrihetsstriden, en skribent skriver att karikatyrerna har tjänat det goda syftet att allt snack om att alla religioner är lika nu kan spolas ner i muggen; islam tål inte normala skämt i pressen, ledaren hamrar på samma tema och det berättas att i danska bibliotek är efterfrågan stor på islamlitteratur och på bilderna, vilka alla vill se.

Publiceringen var bra ur en annan synvinkel, nämligen att den tvingade fram de moderata muslimerna till ett försvar för yttrandefriheten och demokratin i sitt nya hemland.

I denna frihetsfråga har Sverige bara skördat skam och som enda land i västvärlden på regeringens initiativ släckt ner en internetsajt, detta är, kära bloggläsare, något oerhört. Frihetspris till uppfriskande JP, det är mitt förslag, bloggarnas frihetspris, hur det nu ska gå till.

För min del blir jag illamående när jag hör gamla kommunister i riksdagen stå och försvara ingreppen i tryckfriheten med hänvisning till respekt för religionsfriheten. Detta kommer alltså från ett parti som hade religionsförföljelse på sitt partiprogram och vars ideologiska kommunistbröder är skyldiga till nerrivning av tusentals kyrkor över hela Europa samt mord på tiotusentals kristna, som svalt ihjäl i Gulag. 

Jyllands-Posten har ofta fina bilagor, nu i tisdags en Internationell extratidning med reportage om oljestriden i Kirkuk, Irak.

Men, en sak som jag glömde, kolla först om du har råd med prenumeration, det tappade jag bort mitt i all min upphetsning. Prenumerationen kostar drygt 5 000 kr, men det mesta är för portot, inte själva tidningen.

Detta är mitt stöd till lilla modiga Danmark

METRO : Metro kommer nu ut i min lilla stad, inget lokalt i Metro tyvärr, men jag ser att var och varannan student bär en Metro i näven, så en liten seriös gratistidning fyller sin nisch. En del kolumner i tidningen är mycket läsvärda, som denna ur vilken jag citerar ett kraftigt stycke:

”Hellre Moberg än 

Mångkulturåret” 

”Hjärnorna bakom Mångkulturåret 2006 har samma mentalitet som vissa plantageägare 

i den amerikanska södern på 1850-talet – den typ som var välvilligt inställd till slavarna. Han satt på verandan med en mint julep eller whisky sour och sa: ”Jodå, svartingarna är nästan som vi, på vissa områden är de nästan bättre – ingen kan dansa och sjunga som en neger.” 

När byråkratin nu ska integrera oss blattar satsas det alltså på dans, sång, scenkonst och hantverk. 

När Mångkulturåret inleds så fylls köpcentra av grupper som dansar peruansk folkdans eller flamenco, det är sambaorkestrar och flöjtspelare överallt. Och en och annan minister. 

Om jag åker till Hälsingland och kollar in hälsingehambon – ökar min förståelse för Bollnäsborna? Skulle jag få en djupare insikt i Göran Perssons själsliv om jag fick se honom kränga på sig Vingåkersdräkten och sedan skutta runt? 

Varför skulle svenskars förståelse för turkisk kultur öka därför att amatördansgrupper hoppar runt i gallerior? Snälla, förklara det för mig.”

Boris Benulic

Till detta skulle man vilja lägga följande kommentar : Gärna integration, men lär dig dansa först din svartskalle.

Mångkulturåret är en direkt förolämpning mot dem som kommit hit med ett enda syfte, att starta ett nytt liv med egen försörjning.

Vissa av oss, svenskar såväl som blattar, tycker dans är det jävligaste som finns, kanske efter golf och bridge.

Fiolgnäll från Dalarna/Hälsingland gör mig creepy. Jag står inte ut.

VÄDRET : En grad varmt, nollgradigt, gråmulet, snöblask i luften. Samtidigt hör jag i direktsändning rösten av Laila Freivalds, på tal om creepy-känslor. Allt hör ihop, februarivädret, fiolgnäll, Freivalds. Vilket land. Take me out of here.

Bör vi inte för ordningens skulle klargöra några elementära fakta i islamdebatten. Islam är en religion, dess anhänghare ingen folkgrupp ty en folkgrupp bygger på etnicitet; därav följer en sammanblandning av religionskritik med rasism.

Man kan kan naturligtvis kritisera den kvinnoförtryckande, våldsfixerade  islamitiska religionen på rent humanistiska/demokratiska grunder utan att för den skulle vara rasist.

Därför blir det heltokigt när Muhammedkarikatyrerna sägs påminna om 30-talets Judekarikatyrer.

Antisemitismen byggde på rastänkande; angreppen på islamismen och karikatyrerna är angrepp på en religion och detta måste tålas.

Skämtteckningar på en religiös gestalt kan ju aldrig motiveera amdassadbränningar och hot om halshuggning och ond bråd död.

Jag måste kunna få driva med mullor och annan vidskepelse ty annars bliver jag galen - jag tycker för min del det skulle vara väldigt störande att höra islamitiska böneutropare yla från en minaret; till och med fladdret från svenska flaggan och flagglinans klatschande mot flaggstången samt kyrkklockors klämtade anses ju i vårt land vara sanitär olägenhet; vad skall vi då säga om en böneutropare?

Detta får di allt tåle te å höra, muslimera. Citat från min granne.

Nu ska vi ut och härja, supa och slåss och svärja, skrämma små barn och säga fula ord, sjöng Hasse Alfredsson i skämtet Djingis Kahn, var det inte något riktigt kul om muselmaner i det spexet, eller var jag möjligen för ölomtöcknad för att minnas rätt.

Ohh, som kristen jag känner mig så kränkt av Darwins utvecklingslära; jag är banne mig ingen apa lik, - jag kräver att alla sajter som nämner denna hemska vetenskap släcks ner.

För att återvända till inledningen. Folkgrupp är detsamma som etnicitet. Hur kan det då vara hets mot folkgrupp att säga något illa om homosexualitet; är dessa en särskild människoras? Nåt är fel här.

Så hörde jag slutligen en företrädare för Hamas tala efter den palestinska valsegern. Nu skall det bli lite ordning på bögeriet i Palestina; man förstod att det varit lössläppt i detta avseende tidigare under Arafat. Nu stundar vargatider för homosexuella.

Kan vi inte inleda en dialog istället sade han som satt fast i käften på krokodilen?

H5N1 : Det är fågelfunsa det. Jag undrar om en strömstare kan få denna sjuka? Den badar ju hela dagarna och håller sig väl ren...

BRA KOMMENTAR : En bra kommentar tycker jag till ku-förhören : Alla de ministrar som nu utfrågas har jag Göran Persson utnämnt för att ”toppa laget”, Leni Björklund, Ylva Johansson och  Carin Jämtin.

MUTOR : Jag undrar om det ohämmade stöd som LO ger socialdemokratiska partiet, hundratals miljoner kr från medlemmar som inte ens röstar (s), kan vara muta och om det skulle löna sig att anmäla till åtal; ett vet jag : något liknande korruptionsstöd skulle inte accepteras i något annat land inom  den demokratiska sfären - är det inte rent vämjeligt att ta fackavgifter från personer som röstar m, c, mp, fp, vpk, sd, och skänka dem till socialdemokratiska partiet.

Min enkla fråga är : hur kan det vara lagligt? Har det prövats i Europadomstolen?

Varför är det ingen som opponerar?

ETT PAR MEJL : 

Till LO:

Jag skulle gärna vilja få reda på:

1. Hurt stort LO:s ekonomiska stöd är till

socialdemokraterna detta valår?

a) i kontanter

b) i arbetstimmar

2. Hur det kan vara möjligt att ni tar pengar från

medlemmar i facket som röstar borgerligt och lägger

deras pengar enbart på socialdemokratin? Kan detta

verkligen vara lagligt?

Jag ser fram emot ett svar.

Till Institutet mot mutor:

Jag undrar om detta institut någonsin prövat det

ohämmade pengaflöde som går från LO till s-apparaten

och regeringen med ett enda syfte, att muta till sig

inflytande och fördelar; det rör sig om hundratals

miljoner, vilka till yttermera visso tas från

medlemmar i facket, vilka röstar borgerligt.

Om icke detta är muta så vet icke jag vad muta är.

Jag anhåller om att ni prövar detta oblyga mutförsök

inom den politiska sfären.

För att förstå den socialdemokratiska partisekreteraren Marita Ulvskogs konspirationsteorier måste vi minnas hennes politiska grundsyn eller mentala ideologiska bas.

Denna kvinna tror ju att näringslivet, Ericsson, Astra, Volvo, Scania, finansmännen i H&Q etc, sammansvurit sig mot den socialdemokratiska regeringen/staten; de investerar inte och när de gör det blir det ändå inga jobb.

Marita Ulvskog har levt hela sitt liv i den politiska sektorn; hon inledde sin politiska bana i Förbundet Kommunist/motsvarande, men insåg som så många andra i hennes generation att en karriärframtid inte låg där, byt parti. Med sig tar hon de ideologiska föreställningarna från den rena marxismen-leninismen - hon tillhör ett politiskt avantgarde, hon är arbetareklassens elit tillsammans med partiet, hon och partiet har det rätta politiska medvetandet, andra lider av falskt medvetande. Från dessa grunder är det sedan lätt att identifiera partiet med nationen och allmänintresset och därifrån är steget kort till tanken att partiet är staten, staten är partiet, en rent sovjetiskt föreställning. Därmed blir ju alla som inte tänker som partiet inte bara politiska motståndare utan också statsfiender.

Denna sovjetiska statsuppfattning kom ju också till uttryck när Ulvskog efter den borgerliga valsegern1990 sade att hon betraktade valutgången som en statskupp och för henne var det en statskupp eftersom folket med sitt falska medvetande röstat emot sina egentliga intressen, vilka alltid är partiets och ytterst statens.

När till exempel Ericssonchefen C-H Svanberg tycker det skulle kännas fräscht med regeringsskifte är det en inställning som Marita aldrig kan förstå, ty här har vi den fullständigt sovjetiserade människan. Svanberg konspirerar mot nationens intressen, det är vad han gör och i ett bättre ordnat samhälle hade det funnits ett litet  trivsamt arbetsläger för en sådan.

SITTER OCH GRÅTER : Det var en bedrövlig föreställning i konstitutionsutskottet i går. Sjukvårdsministern Ylva Johansson satt och bölade i bänken när hon utfrågades om tsunamin; när det stod klart att minst 1 500 svenskar saknades, på tisdagen alltså, fattade hon beslutet att åka på badsemester till Kanarieöarna och glad som en lärka for hon i väg; först där nere fick hon reda på omfattningen av katastrofen. Det gråter hon nu över och hon ångrar resan.

Får jag påminna om att kvinnan är minst 45 år gammal, och att hon är minister i en regering.

En utrikesminister som aldrig lyssnar på nyheterna, en sjukvårdsminister som heller inte gör det och blir bölande när hon påminns om sina misstag, en statssekreterare som knappt vet vad han heter och har glömt allt och en kabinettssekretare var arrogans saknar gränser både neråt och uppåt, det är vad som uppvisas i TV på bästa sändningstid.

Jag var emot dessa KU-förhör från början, men nu inser jag att äntligen har svenska folket fått en panoramabild ”av alla tiders mest kompetenta regering”.

EN BOK FÖR ALLA : Som nämnts i en tidigare blogg har det statliga bokförlaget En bok för alla utan att fråga mig om lov bara snott tre texter ur mina böcker och publicerat dem i en nyutgiven antologi som heter På Öland; först erbjöds jag 1 000 kr av förlaget. När jag sade att det finns ingenting i vår bransch som kostar 1 000 kr och att jag betraktar summan som en oförskämdhet varvid jag jag kopplade in jurist, har nu förlaget höjt sitt bud till drygt 4 000 kr, en löjlig summa för ett upphovsrättsbrott.

Detta statliga förlag tycks leva enligt samma ideologiska princip som Ulvskog, staten det är vi, hit med dina tillhörigheter.

För mig är det obegripligt att det finns ett statligt förlag med ett statsanslag på 100 miljoner kr för att ge ut böcker; vi översvämmas av böcker, staten behövs inte i denna bransch, det känns osunt och ger mig stark DDR-känsla. Vid ett borgerligt regeringsskifte måste denna ideologiska fossil grävas upp och förstöras.

Jag har krävt frilansarvode för mina texter av En bok för alla: 27 000 kr. Härtill kommer skadestånd för upphovsrättsbrottet som jag satt lika högt, summa summarum 54 000 kr. Det fattas alltså 50 000 kr.

Nu blir det bråk, och det ska bli riktigt livat.

Ett statligt förlag som badar i pengar och som stjäl från fattiga författare kan man inte friskriva.

Staten har begått ett brott mot mig och vill slippa undan. Tänk om det hade vart tvärsom, jag som stulit från staten handklovar på. 

Om en bok för alla skulle råka läsa detta, please answer.

Vad som stulits ur mina böcker för antologin På Öland är följande :

. Öland en feodal historia

. Kvarnen vid Odins flisor

. En folkminnesberättelse

Hur ett statligt förlag behandlar utnyttjade författare beskrivs av det följande som drabbat mig : Jag har inte tillfrågats om lämpliga bidrag, ej erhållit korrektur, jag har inte fått förlagsexemplar, jag har inte blivit inbjuden till releasepartyt för boken fast det hölls på Öland där jag finns, redaktören  för boken, Tom Hedlund, har aldrig frivilligt talat med mig, jag har tvingat mig på honom med emejl och fått ett intetsägande svar, av en kvinna på förlaget blev jag avsnäst med orden att hon hade så mycket att göra att hon inte visste nånting om mig, så erbjöds jag till sist 1 000 kr, som ett slags nådegåva.

Tror någon att Bonniers eller W&W hade behandlat en författare så?

STRÖMSTAREN : I söndags for jag ut på Möreslätten och över Ljungbyån, som forsar friskt efter all nederbörd. Snön ligger tung på trädens grenar, som böjer sig ner över de små vattenfallen, det forsar hårt mellan isflaken och på den yppersta tippen av ett flak ser jag äntligen den lilla strömstaren, fågeln som dyker i stritt strömmande vatten, andra gången jag ser den. Tidigare har jag fått en glimt av strömstaren i Frösslundabäcken på Öland. Kul, kul. Vad en liten pippi kan lysa upp.

Jag är på väg för att hämta Virrankoskis lärda biografi över Anders Chydenius hos en vän. När jag hunnit till sidan 30 i denna bok inser jag att 1700-talets intellektuella diskuterade yttrandefriheten på ett intelligentare sätt än vad vi gör nu; frågan är med de svenska eftergifterna för islam tillbaka till tiden före 1750.

NY BOK

Piers Morgan :  The Insider. The private Diaries of a scandalous decade.484 sid, ill. (Ebury Press)

Om ni skall läsa en bok på engelska i år, låt det då bli The Insider; jag tror att denna bok säger mer om vår tokiga samtid är en bunt nutidsromaner eller sociologiska avhandlingar. Det är en stor dagbok, avslöjande, skandalös och förmodligen får den samma ställning i engelsk dagbokslitteratur som Samuel Pepys dagböcker från 1600-talet.

Piers Morgan började som journalist på The Sun där han skrev Bizarre-kolumnen; han rekryterades endast 28 år gammal av Rupert Murdoch som utgivare av News of the World och han värvades därefter som utgivare av Daily Mirror vid 30 års ålder, och det är denna tioåriga journalistepok han beskriver i all dess skandalösa, famösa, chockerande och underhållande detaljer.

Där förekommer den obegripligt berömda svenskan Ulrika Jonsson, en kvinna, och förlåt mig nu, som är lika penetrerad som en gammal darttavla på en pup (boken är full av sådana klatschiga engelska formuleringar). Inte ens Piers Morgan begriper varför hon är så berömd.

Han umgås med dem alla : Lady Di, prins Charles, småprinsarna, David Beckham, Elton John och hela det jetset av celebriteter som den engelska tabloidpressen lever på.

I början av boken upplevde jag Piers Morgan som en ganska charmig, vitsig och oerhört begåvad journalist, men allt eftersom dagboken framskrider framstår han som odräglig och arrogant, en riktigt översittartyp, men extremt kreativ för att inte säga snillrik.

Vilken redaktör skulle våga göra följande:  Inför en avgörande fotbollsmatch för engelska landslaget lämnar han en hel sida i Mirror blank, det enda som finns på sidan är en liten engelsk flagga högst upp och så orden : I dag är detta allt som gäller. Piers är, vid sidan av allting annat, också fotbollstokig och en Arsenal-fan.

Dryckesvanorna inom engelsk tablodpress förefaller vara helt omåttliga, ofta blir Morgan ”pissed”, ”hammered” på goda viner och uppför sig illa, skäller ut folk och slår på käften, men dagen efter är han ändå i farten och skapar ”splashar”, stor nyheter på första sidan. Han sitter inne på chefredaktörsrummet och bara skriker ut sina order : bort med det, in med detta, splasha och bred ut; han sätter själv förstasidesrubrikerna. Mobiltelefonen är alltid på och han står ständigt i kontakt med redaktionen, han styr och ställer, han är en diktator som aldrig hört talas om MBL; det svenska journalistfacket, ett gäng gamla regelsjuka mesproppar, skulle få tas in för terapi efter första mötet med Morgan.

Det som skakade England mest med memoarerna var emellertid inte kändisskandalerna utan Piers Morgans rent intima förbindelser med den allra översta politiska makteliten, Tony Blair, frun Cherie, Gordon Brown, Peter Mandelsohn och Alistair Campell - den store tidningsredaktören står i nära på daglig kontakt, han fikar med Blair, grälar med landets premiärminister som vore de skolpojkar, han käftar med Brown och Mandelsohn, ber dem ibland dra åt helvete, tas till nåder; det är en rent vidrig sammanblandning av politisk makt och publicistik och för min del kan jag inte ta det lilla maktgänget Blair-Brown på allvar efter det som Piers Morgan avslöjar om deras mediala fåfänga och deras fjäsk för en mäktig tabloidredaktör, ett fjäskt som denne utnyttjar till det yttersta; vid ett tillfälle överlämnar finansministern en hemlig inspelning av ett Torymöte till Morgan med syftet att publicera och skada Tories.

Karaktäristiskt för engelsk tabloidpress är att den köper sina nyheter och bilder för summor som är rent svindlande. Till exempel, 500 000 pund för en bild på Diana pussandes Dodi, Mirror lyckades köpa Paul Burrells Dianaberättelse för 400 000 pund och snuvade därmed The Sun som bjudit en miljon pund (15 miljoner), en känd vin- och måltidsskribent med en Mirrorkolumn i veckan i Mirror har en årslön på 150 000 pund, etc.

Under Irakkriget förvandlas emellertid Piers Morgan till en rasande krigskritiker och han började engagera politiska dårfinkar för att skriva krigskritik, bl a John Pilger. Till slut faller upplagan så starkt att han måste lugna ner sig.

Piers Morgans slutliga fall kommer när han låter publicera de fejkade bilderna på engelska soldater som urinerar på irakiska fångar; han håller ut i det längsta, men måste till slut ta sin hatt och gå.

Morgan tar med sig alla sina lådor med papper från Mirrors redaktion, alla e-mejl han fått och sänt, och så sätter han sig ner och skriver denna skandalösa dagbok, som berättar wie es eigentlich gewesen (hur det verkligen var).

Hur skandalös och tuff Otto Sjöberg på Expressen än tror att han är så räcker han ändå bara Piers Morgan till fotknölarna, och begåvningen skall vi bara inte tala om. Morgan bedriver eget journalistiskt arbete, han intervjuar, han kollar källor, nåja, och han jagar över hela det journalistiska fältet, och han älskar att skriva; han är ingen journalistisk administrations-Nisse i svensk anda, därför är han så levande och så journalistiskt vibrerande. Folk på en redaktion som inte skriver skall plockas bort ty de är bara i vägen.

Eftersom jag lägger ut mina tankar på nätet får de naturligtvis citeras var som helst; likaså är kommentarerna till bloggen öppna för vem som helst som håller sig inom lagens råmärken och det gör ju de flesta även om det tycks ta emot för en del att sätta punkt någon gång.

Vad är tryckfrihet ?

Tryckfrihetens grundbult är denna, att utan hinder och ingripanden I FÖRVÄG från myndigheter och överhet få publicera det man har att säga.

Om publiceringen är ett lagbrott prövas EFTERÅT i särskild ordning i ett tryckfrihetsmål.

Det viktigaste med tryckfriheten är alla åsikter får komma till tals, särskilt sådana man OGILLAR.

Jag hörde DN:s chefredaktör Niklas Ekdahl i en tryckfrihetsdebatt; han hade just inget principiellt intressant att säga, han var inte särskilt upprörd över nersläckningen av hemsidan efter uppmaning från UD och Säpo - han tillhör mainstreammedia, lite smårädd och feg, politiskt korrekt med extremt hög lön, isolerad i  medias högre ståndsmiljöer, han kommer därför aldrig att skapa minsta lilla kontrovers. DN kan makthavarna lita på - med alla sina 300 journalister har den tidningen aldrig heller åstadkommit något scoop som skakat makten; hur är det egentligen möjligt att så många journalister kan traska runt i huvudstaden maktkorridorer men aldrig komma på något?

Det påminner mig om en sann journalistisk historia:

Ett Viggenpan hade störtat i en leråker. Piloten klev mirakulöst nog ut ur vraket i oskadd. Tidningens reporter såg händelsen, han hade kamera med sig.

- Ja, men det är ju underbart, tjoade jag i redaktionstelefonen, då har du kanonbilder.

- Nä, jag kunde inte fotografera för det var motljus.

- Ja, men du kunde väl ha sprungit runt planet...

- Jo, men det gjorde jag inte.

- Så du har inga bilder ?

- Nää...

Niklas Ekdal och hans många journalistkompisar har ständigt motljus.

OS : Det var en sjusärdeles pampig invigning av OS i Turin, högsta betyg för den showen.

Fick inte damhockeyn sitt genombrott i går? Damkronorna spelade en finurlig, snabb och idérik hockey och några riktiga profiler att ta till sig reste sig ur laget : Maria Rooth och målvakten.

Eftersom tacklingar är förbjudna i damhockeyn blir det ett snabbare och roligare spel utan så många avbrott.

Jag har ett litet tips till regeringen och Säpo om hur överheten med minsta möjliga ansträngning kan få tyst på en debatt i en tidning; överheten behöver aldrig vända sig till de besvärliga redaktionerna, som kan förväntas komma med allehanda principiella invändingar mot myndigheternas ingripande mot tryckfriheten; nej, nu för tiden trycks de flesta tidningarna inte på egna pressar utan på pressar ägda av andra bolag, fristående från tidningen.

Alltså, bråka inte med själva tidningen, ring ägaren till tryckeribolaget och berätta om hotbilden, fråga denne om han har familj, om han har barn, var de går i skolan och vad som kan kan förväntas hända om han nu skulle ta sig till att trycka tidningen. Bomber i papperslagret, bomber under bilen, polisvakt dygnet runt för barnen, hur kul är det...

Ja, allt sådant en tryckeriägare bör känna till för att fatta rätt beslut.

När jag betraktar Laila Freivalds på TV ser hon närmast hysterisk ut, rösten är gäll, hon är blanksvettig i ansiktet, håret hänger ner över halva ansiktet i testar; henne skulle jag inte ringa om någonting hände och jag känner nästan panik över att vi lagt nationens öde i dylika händer, hennes samt de båda männen utan minne, Danielssons och Dahlgrens; därtill kommer försvarsminister Leni Björklund, vilken kvartett om något ont faller på.

Det är med en viss spänning jag ser fram mot nästa opinionsundersökning; den senaste tryckfrihetsskandalen kan bli ett genombrott för Sverigedemokraterna; partiet kan hoppa upp mot fyra procent. Det skulle inte förvåna mig.

Vems är då felet?

ANDERS CHYDENIUS : Jag skrev tidigare några rader om den frihetlige 1700-talsprästen Anders Chydenius; det ringer en åsiktsfrände och berättar att Timbro för några år sedan gav ut en tjock och präktig biografi över denne ljusgestalt, mannen bakom vår första tryckfrihetsförordning; den biografin hämtar jag i morgon i en vacker trakt av Södra Möre som kallas Lilla Binga. På vägen dit passerar man Ljungbyån och där skall man alltid stanna till och titta efter strömstare, ni vet den lilla fågeln som dyker i iskallt vatten; jag har aldrig sett den där, blott en gång på Öland. Det är en märklig liten sak, som hoppar och dyker i forsande vatten, mellan isflaken.

Märkligt att den inte fryser om fötterna.

FREDAGSBÖNEN : Aldrig i min vildaste fantasi, och den räcker långt, kan jag försäkra, hade jag föreställt mig att fredagsbönen i någon avlägsen moské i Mellanöstern skulle refereras i radions nyhetssändningar, men nu kan man höra hur en reporter, kanske den väsande Peter Löfgren, analyserar nyanser av Imamens anateman mot västerlandet: manade han till lugn eller till blod och halshuggning?

Det är helt absurt.

Vi som inte tror på Koranen, inte hyllar profeten och tar allmänt avstånd från islamismens antimodernistiska och antihumanistiska inställning; vad rör den oss? Vi behöver väl inte leva efter imamernas absurda livsregler.

Istället för att bekämpa fanatismen ger vi efter; de flyttar fram positionerna ytterligare ett stycke, kommer med nya krav, vi ger efter, etc. Det kallas salamitaktik.

För min del vill jag inte ha en dialog med islam, jag vill bekämpa den med humanistiska argument, jag vill förändra den och göra den modern och jag vill att de förtryckta kvinnorna skall nå full frigörelse; allt annat är appeasement värre än undfallenheten för Hitler.

Påven i Rom kommer med sina ukaser, dem lyder vi inte, varför skall västerlandet då terroriseras av obskyra imamer, som inte heller talar för upplysta muslimer - det är vanvett det som pågår.

För övrigt och för att varva ner en aning ser jag att ärkebiskopen Hammar tar avstånd från karikatyrteckningarna, däremot älskar han bilden av Jesus som läderbög.

Vet ni vad den fine Smålandskonstnären Sven Ljungberg sade en gång? Jo, så här:

”Om klockan är elva på förmiddan och jag inte hunnit bli förbannad minst en gång är jag nog sjuk så då går jag och lägger mig.”

Ack, Sven, vi är själsfränder. 

Postgiro för denna blogg 602 83 42 1

I den lilla detaljen döljer sig det stora skeendet, i den obetydliga insändaren kanske en dramatisk nutidshändelse.

Jag har varit till brevlådan och hämtat tidningarna, i dag kom första numret av Jyllands-Posten som jag inledde prenumeration på i förrgår; dessutom fanns lilla ettriga överleveren Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning i brevlådan, en av Sveriges äldsta tidningar där jag spelar en viss roll i dess styrelse; jag skriver också en del där och har bestämt mig för att tillsammans med personalen göra den till en stor tidning, nåja, lite större i alla fall. I lådan låg också Östran och Växjöbladet/Kronobergaren.

På sidan 25 i Östran, längst bak alltså, vilken idioti eftersom insändarna oftast är det mest intressanta i denna tidning, handlade den allra minst uppslagna insändaren om dagen stora ämne: Hädelse mot Islam och hur kristna människor upplever hädelser mot kristendomen. Det är Stefan och Hillevi Fahlquist i Nybro som skriver en stilla och försynt insändare om hur de som djupt kristna känner inför den obligatoriska skolpjäs som Riksteatern skickar runt i dessa dagar, som en underlig ödets slump måste man säga.

”Affischen för teatern visar tre halvnakna män varav en framställs som transvestit och med en gloria. För oss som bekännande kristna är detta ren blasfemi...”

Denna stora pjäs och dess författare presenterar sig så här :

”Bibeln – Den Heliga skrift – Böckernas Bok…

– Guds samlade ord som du aldrig hört eller sett dem förut!

Ateister, renläriga och trosbekännare får huka sig… – nu laddar Komprimerade Dramatiska Teatern om i ett nytt försök att frälsa

världen ifrån allt ont.

Ja, det är en känsloladdad, omtumlande, hisnande berg-och-dalbanefärd

som rymmer allt från inre teologiska frågeställningar till den Yttersta Domen.

Hade Adam och Eva verkligen navlar? Gick Jesus på vattnet?

Och såg Moses verkligen ut som Charles Heston?

Luta dig tillbaka och låt dig berusas, roas och förföras av de stygga pojkarnas

våghalsiga odyssé genom himmel och helvete.

Vare sig du är katolik, protestant eller hedning, jude eller muslim

– himmelriket är nära. ”

”Handlar detta om respekt för vår tro, vi som kristna har rätt att reagera, våra barn utsätts genom denna pjäs för en påverkan...”

Nybro kommun, likasom  alla andra kommuner betalar 100 000 kr eller mer för denna pjäs, dessutom är den obligatorisk i religionsundervisningen i svenska skolor.

Detta är hädelse mot kristna värden i obligatorisk grundskola med stöd av miljoner i bidrag från skatteunderlaget, vi alla.

Ingen kommer att reagera på detta, alla kommer att tycka att det är helt normalt och ganska kul, kära bröder och systrar, det är nåt fel på oss svenskar.

Adam och Eva som transvestiter. 

Kul. 

Vi måste anslå än mer statsbidrag till sådan teater. Ohrback och Sahlinskan har gått i spinn...

Muhammed med en bomb i turbanen. Förskräckligt. 

Döda, halshugg, låt blodet flyta.

Hela Sverige ber om ursäkt. Freivalds har inlett en Canossavandring och kryper ända ut till Rinkeby-Tensta på knäna.

Vad skulle då hända om jag skrev så här: inom kort ämnar jag publicera de mest vanvördiga bilder ni kan tänka er på Muhammed, Jesus och Buddha; det kommer att bli nåt i hästväg, never seen of and before, få se hur jag gör; vad skall Säpo nu ta sig till, och UD, regeringen? Men nu skriver jag inte så, jo, det gör jag, nej... jag bara filosoferar och bedriver verbalis conditionalis.

Under tiden kan ni titta på www.henrik-alexandersson.se

VRESALM : Jag känner mig som min gamla vresalm, jag börjar grönska vid roten, av det som händer.

Vad är det jag hör uti statsradion när jag sätter mig till att skriva: Säpo och regeringen har släckt ner den hemsida där Sverigedemokraternas Muhammedteckning finns.

Häpnadsväckande. Befinner vi oss i krig, är nationens existens hotad, står vi på randen till inbördeskrig, är vår lilla armé mobiliserad, är det läge för En Svensk Tiger, för det måste väl vara något oerhört allvarligt som ligger om hörnet för ett sådant lagstridigt uppträdande av regeringen?

Jag konstaterar: Islam vann. Västvärldens demokratier förlorade.

För min del trodde jag bara det var i Kina som regeringen släckte ner hemsidor. Har den danska regeringen gjort det. Eftersom Muhammedbilderna finns över hela nätet blir det mycket att släcka ner.

Freivalds hörde jag i statsradion i går : Hon riktigt krälade i stoftet inför de muslimska hoten, det var en beklämmande föreställning, hon är en förolämpning, för att citera Segerstedt.

Det finns en otrolig ironi i de politiska konstellationer som nu uppstår mellan till exempel gamla kommunister i vänsterpartiet, förr Gudsförnekare par preference, kyrkonedrivare och hädare i största allmänhet, ”religion är opium för folket”. Nu har de  gjort en 180-gradig u-sväng och rasar mot hädelser av alla Gudagestalter. Religion är inte längre opium för folket, religion är nu fint som snus.

Förklara den ideologiska metamorfosen den som kan.

Jag kan det : Det är de auktoritära personligheterna som är i farten; sådana kan vara kommunister, fascister, islamfundamentalister, kristna fundamentalister - allt som smakar piska är deras njutning, och de vill inte bara njuta piska själva och underordna sig, de kräver att du och jag skall ha samma morbida böjelser.

Theodor Adorno räknade med att ca 4-5 procent av mänskligheten är auktoritära personlihgetstyper.

VANLIGA ORD : Vilka är de vanligaste orden i svenska språket. Ett bindeord som ”och”  och ett småord som ”bil” ger förstås ett oändligt antal träff på Google, men jag menar vanliga ord i allmän debatt. Jag har identifierat de vanligaste: (allt Google)

Kränkt : 202 000 träff.

Rasism : 915 000 träff.

Offer : 1 550 000 träff.

Förnedrad : 56 300 träff.

Jan Hjärpe : 52 500 träff.

Strukturell : 194 000 träff.

Integration : 1 760 000 träff

Göran Persson : 1 680 000 träff.

Islam : 825 000 träff.

Den som gjort den islamska tron den största otjänsten i Sverige genom tiderna är nog Hjärpen eftersom han framställer islams anhängare som offer hela tiden; han framställer också alla anhängare av islam som vore det ett folk, men det är inte annat än en religion vilken som helst i starkt behov av modernisering och anpassning till ett vetenskapligt förhållningssätt.

TRÄDGÅRDEN : Nu roligare saker att tänka på: äppelträden behöver klippas, den förtorkade vresalmens krona tuktas och rensas.

Det är nämligen så att jag har en vresalm på tomten, ett urgammalt och mycket sällsynt träd. Det höll på att dö i våras, men jag botade det med gödning, mängder av vatten och så talade jag med trädet.

Jag sade :

”Kom igen nu gamla vresalm, du har stått här i 100 år, du är sällsynt, du kan inte bara lägga av för det skulle göra oss alla helt bedrövade.”

Trädet hörde vad jag sade, och det sköt nya skott från roten. Nu ska Ostkustens trädgårdsservice klippa kronan olch själv skall jag gå ut och klappa stammen och säga : håll ut, våren är snart här, då skall vi grönska tillsammans.

Ett av de mest bisarra tv-program som statliga televisonen sänder ut kom jag att zappa in på i går kväll; det heter Jobba jämt. Två personer, en man och en kvinna, som uppenbarligen kommer från Jens Ohrbacks könsministerium och de ser verkligen ut som könskommissarier, åtminstone hon, hemsöker olika företag och hötter med pekpinnar för att få dem jämlika.

Det är alltså ett uppfostringsprogram med syftet att utplåna skillnaderna mellan män och kvinnor, som om detta vore en uppgift för Svt. I går var turen kommen till Kapp-Ahls butiker. Den stora könsidén var att blanda kläderna för små barn, flick-och pojkkläder skulle alltså blandas ty även småkillar kan gå i kjol, var utgångspunkten för könskommissarierna, allt framfört i en uppfordrande, aggressiv och oförskämd ton. Pekpinnarna stod som spön i backen; något program som kommer närmare DDR har jag svårt att föreställa mig.

Hela idén om att blanda alla kläder i en enda stor hög föll platt till marken när en representant för Kapp-Ahl förklarade att kunderna inte ville ha det så, och för övrigt kan det knappast vara det enskilda företagets uppgift att utplåna skillnaderna mellan könen; Kapp-Ahl-butikerna måste tjäna pengar för att överleva och expandera och det är kunderna som bestämmer. Den dag kunderna kräver att få kläderna presenterade hopablandade kommer så att ske, snabbt, var så säkra.

Men ett statligt tv-monopol kan sända vad som helst, det finns inga krav på lönsamhet, bara följsamhet mot senaste modet, könsmodet: Ohrbacks könskommissarier, burrrr... ruggigt var det.

Om det vore möjligt för henne tror jag att den kvinnliga könskommissarien med glädje skulle låta en sån som jag slita offentligt spö vid en påle på torget, ja, så fanatisk verkade hon. Nu spöas de okunniga i TV istället.

BONDEMONOPOLET : Eftersom jag är verksam i en bygd där jordbruket fortfarande kan anses vara en primär näring och där tidningarna ofta skriver om jordbruksfrågor, skördeutsikter, djurfrågor etc följer jag utvecklingen av de bondeägda företagen på nära håll eftersom de fanns och funnits i min hemtrakt.

Vad jag därvid sett av bondeäga företag är monopolistiska monster, som äter upp inte bara konsumenterna utan också sina ägare, de enskilda bönderna.

Vad som startade som gemensamt och lokalt ägda företag är nu världskoncerner, ledda av managmentbyråkratier med total makt eftersom det egentligen inte finnas några ägare i de företag de lagt under sig - att ägas av 30 000 bönder som är helt beroende av det egna företaget eftersom det har monopol är att ägas av ingen.

Koncentrationsprocessen har nu lett fram till att det råder ett närmast 100-procentigt monopol inom mejeri- och slaktsektorn - bonden har ingen annan att leverera till och därmed sätter monopolet priserna; vad bönderna själva skapat är ett monopolmonster som glufsar i sig allt.

Det senaste är att det lilla fristående slakteriet KLS slukas för ingenting av Swedish Meat med sikte på totalmonopol, aktiebolagsbildning och utförsäljning på den globala marknaden till riktiga storspelare.

Vad som  slagits ut i Sydöstra Sverige är lokala mejerier, regionala slaktföretag, sockerbruk, charktillverkare, konservfabriker etc etc, allt lönsamma enheter. Inte ens den lokala Föreningsbanken finns kvar längre - och i varje skede av denna monopoliseringsprocess har bönderna stått med mössan i hand och storögt tittat på - de har lovats fem öre mer för mjölken av de stora pojkarna med overheadbilder och pointpenna, men aldrig fått det.

Jag har en känsla av att de få bönder vi har kvar på något sätt måste starta om och göra sig kvitt det förkvävande monopol de lider under.

GUILLOU, JAN : Som väl alla vet har författaren Jan Guillou varit ordförande i publicistklubben, men han skrev också en riktig fjäskebok om Saddam Hussein på 70-talet; det vill han säkert glömma. Det totalitära fjäskandet ligger emellertid i hans natur, ty nu visar han all förståelse islamfascismen.

Varför, kära bloggvänner, anses det chict och konstnärligt att doppa Bibeln i urin och att framställa Jesus som läderbög medan samma konstnärliga behandling av Koranen och Muhammed skulle utlösa ett ramaskri som vi förstår och är sympatiska till. Varför godkänner vi den muslimska vreden, men inte den kristna? Ja, kanske det beror på att ärkebiskopen Hammar gått i spetsen för att profanera kristna symboler. Jag har frågat honom, men får aldrig något svar. 

CITAT : Jan Hjärpe noterar reaktionerna hos fromma muslimer efter publiceringen av profetteckningarna: "Man blir illamående, bokstavligen: man får kräkreflexer när man ser bilderna."
Men borde inte sådana somatiska yttringar i sig vålla en del kritiska reflektioner över en religion som tar ett sådant grepp över människors känsloliv?
Hur väl rustade är människor, med en sådan känslighet för ifrågasättande, för de utmaningar som ligger på lur i ett sekulärt demokratiskt samhälle? (Peter Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar på SvD Brännpunkt)

Det blev ju något rumphugget komiskt i TV:s debattprogram med Lennart Persson i  går kväll när ämnet var karikatyrerna av Muhammed eftersom ämnet för debatten inte fick uppvisas; på frågan varför inte detta kunde ske blev Lennart Persson alldeles hopsnörpt i ansiktet som ena lita mus, han blev rädd och besvärad samtidigt.

Jag kan meddela att Sverige nu i högsta grad är indraget i det världsomspännande profetbråket eftersom bloggen Jihad i Malmö har publicerat teckningarna, scrolla långt ner på bloggen. Det är en kristdemokrat som har denna blogg.

Det som de flesta har glömt och som förklarar att svenska tidningar inte haft några profetteckningar är den varning som Tidningsutgivarna skickade till alla ansvariga utgivare för någon månad sedan. Det varnades för publicereing med hänvisning till upphovsrätten? Glömt det? Finns återgivet på denna blogg, men ingen har hittils nämnt denna egendomliga sak i den allmänna debatten.

Jag har aldrig varit med om att det någonsin varnats för publicering; påminner lite om statens censurkommission under andra världskriget. Fy på sig, naughty little boy.

”Publish and be damned.”

Jag funderar över tidningsutgivarnas verkliga motiv för denna räddhågsenhet. 

Detta fanns på min blogg den 13 januari; ingen lade märke till det då, nu är det än mer anmärkningsvärt:

"Den uppmärksammade diskussionen om de danska "Mohammed-teckningarna" har nu även fått en upphovsrättslig dimension.

Så nu kan det vara sluttittat. Tidningsutgivarna meddelar nämligen detta:

"De danska tecknarna, företrädda av Danmarks Journalistförbund, har meddelat Tidningsutgivarna att de som upphovsrättsinnehavare inte tillåter något återgivande av teckningarna i svenska tidningar.

Det kan konstateras att den undantagsregel om att det är tillåtet att återge konstverk (teckningar) i dagstidningar och tidskrifter i samband med "dagshändelser" inte är tillämplig i detta fall. Detta gäller nämligen inte om konstverket (teckningen) är framställt just för att införas i en viss tidning eller tidskrift. I detta fall var teckningarna framställda för att införas i Jyllands-Posten. Ett återgivande av teckningarna innebär därför ett upphovsrättsintrång."

Det är också underbart att se, ja, jag tycker det verkligen, hur entreprenörer kan blomma ut i de mest komplicerade situationer, ta Ahmed i Mellanöstern, som fått den briljanta idén att sälja danska flaggor att bränna; hoppas han har en del svenska i beredskap med tanke på Jihad i Malmö.

ÅKE GREEN : Pingstpastor från Borgholm som har mycket att göra; veckorna är fulltecknade, folk ringer och de mejlar, inte en lugn stund för den frispråkige Ölandspastorn, berömd numera över hela världen.

GÖRAN HÄGGLUND : Ledare för kristdemokraterna är i Kalmar i dag. Han skall berätta om de supernannys han vill inrätta i varje kommun så att Sverige verkligen kan göra anspråk på benämningen The Supernannystate.Dalta/Pyssel/Omsorg. För min egen del känner jag för att rösta på ett politiskt parti som säger till mig: Vi struntar i dig, sköt dig själv och kom inte hit med ditt gnölande.

EMBALLAGE : Jag fick i går med posten en låda från en datorleverantör. Lådan var en halv kubikmeter stor (storlek av en rejäl TV) och jag kunde för mitt liv inte begripa vad det var i lådan. Jag hade visserligen beställt en bläckpatron till min skrivare, men patronen är bara 1 (en) decimeter lång och fem centimeter tjock, ungefär som en ficklampa. Jag öppnade lådan och tömde den  först på papper som när det frigjordes blev en kubikmeter prasselmassa, därefter lyfte jag ut vita frigolitkulor till ett antal av minst 6 869 346 stycken; längst ner i ena hörnet av lådan låg en liten svart plastförpackning, som var liksom uppblåst. Plasten var stenhård och kunde inte öppnas med våld och ej heller med kniv varför jag överlämnade plastsaken till min fru, som försvann in på toaletten där hon har vassa saker. Simsalabim, hon kom ut med min decimeterlånga bläckpatron.

Nu ska ni höra : en sådan bläckpatron kostar 923 kronor; själva skrivaren kostar 800; är det emballaget som är så dyrt? Vad är det annars som kostar?

Eftersom jag lider av en sjuka som innebär att jag alltid hakar upp mig på detaljer blev jag helt häpen när jag såg utrikesminister Laila Freivalds arbetsrum (på TV i går) i Arvfurstens palats.

Det var ett stort rum, ett vackert rum, med en mängd inredningsdetaljer från gångna tider; man kände utrikesministrarnas andar svepa genom rummet, där excellensen Nilsson, där Undén, där Gripenberg, där Reuterholm, där den enväldige furtsen Gustaf III. Excellen Freivalds bord stod mitt i rummet; där satt excellensen själv med en guldpenna plitandes i ett block. Jag vet inte vad hon skrev, kanske instruktioner till våra beskickningar.

TV-kameran svepte över rummet, inte en dator, ingen skrivare, ingen fax; jag såg heller ingen telefon - det var ett elfenbenstorn.

Den danska krisen rasar förbi, den hettas upp genom sms, den förvärras av internet, den analyseras på tusentals bloggar, och slutligen fokuseras den i CNN, BBC och Fox News, men där sitter en svensk utrikesminister och präntar med en reservoarpenna i guld. Sakta formulerar hon sina ord, se... nu skriver jag med guldpenna. Oh, så vackert jag skriver...

Jag förstår nu tsunamihaveriet ty jag inser att nationen Sverige förlänats en utrikesminister från ett annat århundrade. Hon vill uppenbarligen försvara långsamheten inom UD, det kan vara ok, men då skall hon vara registrator, inte verkschef.

ERIK FICHTELIUS : Min fråga till Sveriges Televison:

Jag undrar, nyfiken som jag är, om Eerik Fichtelius fortfarande filmar statsministern, hur länge det skall

pågå, när vi får se programmet och hur långt det blir.

Jobbar han heltid med Persson?

Svaret :

Hej Kurt 

Projektet fortgår enligt den ursprungliga planen. Jag fortsätter att samla på mig intervjuer för en dokumentär som ska sändas när Göran Persson har avgått. Det är ett stort jobb att redigera detta - och utan att veta när Persson slutar måste jag ändå påbörja redigeringen, som jag jobbar med nu parallellt med att jag är projektledare för 24 Direkt, som sänder från det offentliga livet i Sverige. 

Vänligen 

Erik Fichtelius

Projektledare 

SVT 24 Direkt

Jag ber att få framföra mitt och bloggläsarnas tack för ditt svar.

Jag har en del principiell kritik att framföra mot upplägget av denna programidé i en statsägd tv-kanal, men helt uppenbart är väl att det blir en epokgörande dokumentär. En sådan långsiktigt dokumentär med en ledande politiker har aldrig gjorts tidigare; det kan bli mycket spännande - jag tror nog Persson är medveten om den gräns han bryter här.

MEMOARER : Varje liv är väl en memoar eller en deckare - jag skulle vilja pröva det senare, men det man kan hitta på i sin fantasi kan aldrig överträffa den verklighet man läser om, till exempel verkligheten om The Yorkshire-Ripper, massmördaren i England, på 70-talet. Jag läste för många år sedan den bok om mordserien, som en lokal journalist gav ut; en oerhört spännande bok; vilka begåvade journalister/skribenter på minsta tidning i detta märkliga England.

Min dotter, också hon journalist har nu läst samma bok, och blivit förstummad av den förskräckliga berättelsen - vad därutöver kan en författare åstadkomma i deckarväg?

Att skriva in verkligheten är det som återstår, den hemska verklighet som omger oss.

Tack för bloggen; eftersom mainstream media, Dagens Nyheter (som jag har ett gott öga till) och andra inte berättar sanningen får vi lita till bloggen, till exempel bloggen gatewaypundit.blogspot. com. På denna blogg visas anledningen till islambrännandet av danska beskickningar och den allmänna hatstämningen.

Det är en  dansk imam av den helt skogstokiga sorten som rest runt i arabvärlden och uppvisat förfalskade profetbilder, vilka påstås vara producerade av Jyllands-Posten.

. Första bilden visar Muhammed som en djävul med horn.

. Andra bilden visar Muhammed påpsatt av en hund.

. Tredje bilden visar Muhammed med gristryne.

Vår skogstokige imam säger, enligt gateway :

”Akhmad Akkari, spokesman of the Danish Muslim organisations which organised the tour, explained that the three drawings had been added to "give an insight in how hateful the atmosphere in Denmark is towards Muslims." 

Akkari claimed he does not know the origin of the three pictures. He said they had been sent anonymously to Danish Muslims. However, when Ekstra Bladet asked if it could talk to these Muslims, Akkari refused to reveal their identity.”

Bilderna påminner en del om den karikatyr som publicerades i anslutning till Niklas Ekdals söndagskrönika i DN; inte ett ord till stöd för yttrandefriheten där utan det enda som var anmärkningsvärt med denna krönika var den teckning som valts att illustrera plattityderna: en teckning föreställande en naken rumpa försedd med en grisknorr. Kanske var det bakdelen på profeten Muhammed som visades, men mer troligt är att det var en genrebild av en dansk; det påpekas också att Danmark är det land som har flest grisar per tusen invånare.

Ekdals skämt anger den nivå vartill DN sjunkit i en så allvarlig sak.

CENTERN : Om bara centerpartiet kunde komma bort från sin nästan sjukliga fixering vid kärnkraften skulle det kunna bli ett parti för många nu när moderaterna inte längre står att känna igen.

Det var till exempel ett konstruktivt förslag som centern kom med nyligen när Maud Olofsson föreslog helt fria anställningsformer för att få in ungdomar i företagen; det vet alla som arbetar i ett privat företag att de tunga förpliktelser som följer med en anställning är förödande för chanserna för unga människor att få jobb. Företagarna vill pröva dem, men vågar inte. 

För mig är det obegripligt att en ung människa inte skulle kunna ingå ett civilt avtal med en arbetsgivare om löner och anställningsvillkor. Jag ser tillbaka på min egen ungdom. Jag körde flakmoppe och delade ut tidningar för Pressbyrån, jag jobbade som springpojke på Konsum, jag hjälpte till i ett i glasmästeri, jobbade på en bilverkstad och höll på så ett tag ända tills jag fick en Lidnersk knäpp och började studera; aldrig var facket inblandat, var man frågade kunde man få ett påhugg. Ingen tvekade att anställda en 17-åring, man var alltid välkommen.

Facket började förstås genast larma efter centerns ungdomsförslag, socialdemokraterna reagerade med ryggmärgen på sitt mest aggressiva sätt och moderaternas Anders Borg kommenterade centerns ungdomsförslag med orden, att det inte ingår i moderaternas strategi att försämra tryggheten.

Inte ens moderaterna kunde alltså acceptera att detta försiktiga förslag finge prövas.

Flexibiliteten är noll, förmågan att acceptera nytt noll - låt oss alla köra i gamla och djupa hjulspår även om underredet skrapar hela tiden.

VÄDRET : Den globala nedkylningen blir allt värre och man skulle önska sig en kraftig ökning av växthusgaserna för att råda bot på denna fimbulvinter: 16 grader minus i natt på våra breddgrader; fartygen kan snart inte knuffa sig genom ismassorna i Kalmarsund, havsörnarna huttrar vid råkarna, hägrarna kan inte hitta nåt att äta så de utfordras med gamla muffins från ett bageri. I min trädgård har jag harspår kors och tvärs men hittills har jag inte sett haren, den är bara i farten när jag inte tittar ut. Eller så är det en spökhare.

Jag funderar på att lägga ut lite morötter, jag har också några gamla lökar, äter harar lök?

DN-MEJL:

Min fråga till Niklas Ekdahl:

Hej Niklas

Jag brukar läsa dig med intresse, men efter din

söndagsartikel vet jag inte längre vad jag skall

tycka, varken om dig eller DN, som tidigare viftat

bort karikatyrsaken som "käbbel" (Wifstrand).

Jag vill emellertid fråga om teckningen : Föreställer

den bakdelen på statsministern i Danmark eller är det

själva profetens ändalykt med knorr du velat avbilda,

vilken hädelse i sådant fall.

En fråga till : Är, som ryktet säger, Per Ahlmark

cencurerad av DN?

Vänligen

Kurt Lundgren

Ekdals intetsägande svar:

Hej Kurt,

Tack för kommentarer. Ahlmark har aldrig censurerats av DN, tvärtom är det ju vi som publicerar honom.

Vänliga hälsningar

Niklas Ekdal, DN

Ytterligare en fråga till DN:s ansvariga:

Hej

Har DN för avsikt att publicera teckningarna på

Muhammed som ett försvar för yttrandefriheten?

Hälsningar

Kurt Lundgren

Och DN:s svar:

Att något bör vara möjligt att göra är inte det samma som att det är en 

bra

idé att göra det.

Det finns många smaklösheter och meningslösa provokationer som skulle 

kunna

göras

och i princip ska var tillåtna som vi ändå avstår  ifrån. 

Jyllands-Postens

provokation

anser vi inte att det finns någon anledning att stödja.

Med vänliga hälsningar

Lena Lobelius

Ledarredaktionen

En liten feg stor tidning, det är vad DN är. 

Postgiro för denna blogg 602 83 42 1

Nu brinner danska ambassaden i Beirut.  Ah,  bara Käbbel, sa DN:s utgivare Jan Wifstrand. 

Och är det inte en ynkedom att se hur Sverige beter sig, att inte kunnat stödja Danmark i dess svåraste stund; skam över en sådan granne; jag tror att danskarna kommer att minnas detta länge.

Som tur är har jag redan köpt Robert Spencers kontroversiella bok The Politically Incorrect Guide to Islam (Regnery Publishing) och har nu plöjt igenom den: budskapet kan sammanfattas med ett par ord, vilka besannas i dessa dagar : Islam är en våldsreligion, som inte tillåter avvikande uppfattningar.

Dessutom och håll nu i er i framför datorerna:

Det var rätt av de kristna att efter århundraden av islamitiskt våld och hot om våld genomföra korstågen under 1100-talet.

Koranen innehåller uppmaningar att mörda kristna och judar.

Den så kallade medeltida islamiska guldåldern i Spanien var icke muslimsk och är en myt.

Profeten Muhammed ingick äktenskap med och hade sex med barn, visserligen inom äktenskapet och detta var seden då, men så skedde, det är ett historiskt faktum och ni får i dag kalla det vad ni vill.

Det är svårt att förena islams tro med vetenskapliga framsteg och industriellt välstånd eftersom halva befolkningen inte får delta utan är förtryckt, kvinnorna.

Det finns stöd i koranen får att kvinnor skall bära slöja, att det är rätt att slå dem etc etc.

Citat:

Churchill : ”How fearfull are the curses which Mohammedanism lays on its votaries. Besides the fanatical frenzy, which is as dangerous in a man as hydrophobia in a dog, there is this fearful fatalistic apaty... the civilization of modern Eurpe may fall, as fell the civilization of ancient Rome (om islam tar över Europa)”

Kan man bli halshuggen för en skämtteckning kan jag bara ana mig till det öde som väntar efter det skarpa Churchillcitatet; för övrigt finns en profetteckning på Henrik Alexanderssons blogg, den där profeten har en bomb i turbanen, ganska kul. Denna teckning har jag vidare på nätet sett inkomponerad i baken på en kamel; det är muslimerna själva som drar på sig ytterligare provokationer genom de helt vettlösa reaktionerna på i grunden ganska oskyldiga teckningar.

Tryckfriheten verkar ha missförståtts på de flesta håll, den handlar inte om att allt som går att trycka också får tryckas, nej kärnan i tryckfriheten är att det som är mest förbjudet och tabubelagt också kan tryckas utan att samhället/staten lägger hinder i vägen. Efteråt kan det förstås bli en lagprövning inom ramen för det demokratiska samhället, men inte före publiceringen. Det verkar som om vi inte själva förstår det längre.

VÄDRET : Tio grader kallt, djup snö och harspår som korsar trädgården. Hararna gnager på buskar och träd och sitter vid malvabuskarna och tuggar på blomfrö. Egentligen är jag i hjärtat trött på islam, tänk att Europa skulle behöva konfronteras med nya religionsfanatiker när det tagit oss 500 år att bli av med de egna, och är det så säkert att Europa/Upplysningen/Humanismen/Demokratinvinner den här gången? Jag känner djupt tvivel på den saken.

"

Samtidigt som Dagens Nyheter publicerar en teckning på en medarbetare i Jyllands-Posten med utseendet av en fet gris brinner tre ambassader i Syrien, den svenska, den norska och den danska; tidigare har DN:s handbollsexpert och ansvarige, Jan Wifstrand, betecknat striden om profetkarikatyrerna som lite ”käbbel”, som inte kommer DN vid samma lismande ställning intas på kultursidorna.

En fet gris, det är allt av karikatyr som DN kan åstadkomma och den riktar sig alltså mot kollegor och konstnärer i Danmark som lever under dödshot; vill jag ha en sådan tidning längre? Nej. Inget ekonomiskt stöd, det får bli nätet. Som med Expressen (jag har snart inget att läsa annat än lokaltidningar).

Skandinaviens största liberala tidning har ännu inte kunnat identifiera hotet mot tryckfriheten och demokratin; det finns uppenbarligen inte ens rester och smulor kvar av en liberal åskådning på redaktionen - kan Per Ahlmark medverka där längre? Eller får han inte in sina texter? Kan han verkligen vara censurerad?

Jag har scrollat runt lite på en del tidningsbilder från profetdemonstrationerna i London och annorstädes. Detta är budskapen:

”Be prepared

for the real holocaust”

”Freedom go

to hell”

”Europe, You will pay

Your 9/11 - on it´s way”

”Behead those who

insult islam”

Andra uppmuntrande tillrop är ”slay, kill exterminate, annihilate, burn, hell.”

Situationen är nu helt utom kontroll. Naturligtvis kan en polisstat som Syrien skydda en ambassadbyggnad i huvudstaden om statsledningen så vill, men uppenbarligen vill den inte och så låter statsledningen tre ambassader brinna, något aldrig tidigare upplevt i diplomatins långa historia; till och med Hitler och Goebbels respekterade ambassaders suveränitet och det ända till slutet. Detta var ingen situation som råkade utvecklas utom kontroll, den var medveten och framprovocerad.

Sverige bör nu tillsammans med Norge, Danmark och andra demokratiska stater frysa alla bidrag till Mellanöstern, PLO, Gaza och var nu pengarna går och förklara diplomaterna från dessa stater persona non grata; liberaler och demokrater kan också passa på att sluta köpa DN för att istället övergå till en tidning som förstår dagens hot på ett bättre sätt, och som inte är så fjäskigt svassig och svulstig.

MAFFIOSO GORANNO PERSONNIONI : Ericssonchefen Carl-Henrik Svanberg hade fräckheten att när han fick frågan önska sig maktskifte eftersom det är bra för demokration. Samtidigt redogjorde han för företagets kanonresultat, elva miljarder på ett kvartal.

Genast dök statsministern upp med en kommentar. GöRan Persson lät ungefär som don Corleone, med väsande röst hotade han Ericssonchefen och ägarna med att upphäva de rösträttsgraderade aktierna, han hotade med att åstadkomma maktskiften inom ägargrupperna i landet; han sade allt med en väsande och ljuv stämma, honungslen på något sätt, allt för åstadkomma en tystnadens skräck bland de stora företagen för hastiga maktingripanden.

Aldrig har har jag hört makten tala med en så hotfull stämma, så rått, öppet och brutalt. Om statsministern säger så inför en radiomikrofon kan man ju föreställa sig hur det låter bakom stängda dörrar när han låter sin makthunger explodera. Den som bara får ett finger i magen får då vara glad.

I princip är det inget som skiljer pressekreteraren i SSU, Peter Skeppströms hot mot krogen Crazy Horse från statsministerns; ni minns att han hotade med justitieminister och annat; det är samma öppna maktexposition.

Här har ni klara motiv för behovet av ett maktskifte. För demokratins skull, byt ut dem.

Anledningen till att svenska intellektuella, till exempel den pretentiösa kulturavdelningen i DN, och fler, inte tar till orda i islam/profetdebatten är förstås inte en dragning till den islamska religionen utan en fascination och sympati för totalitära rörelser; allt som gör anspråk på hela människan och kräver hennes underkastelse under en vilja, är starkt lockande för de tongivande intellektuella i vårt land - så fyller de sitt tomma inre med ett hårt yttre krav: knäfall inför Marx, Lenin, Pol Pot, Stalin och nu profeten...

Islam är en fascinerande religion. Med sitt krav på allt eller intet och på hela människan och hennes underkastelse väcker den både avståndstagande och entusiasm. När en sådan auktoritär religion når ett land som Sverige genom stor invandring kan den fylla det religiösa vakuum som KG Hammar och den moderna kyrkan försatt landet i; lite fesljummen allmäntro på allt från älvor och andar till Jesus kryddat med en dos vidskepelse är inte mycket att möta islam med, och så är vi där: islam tar över som religion i land efter land.

De positioner som erövrats, nu förbud mot avteckningar, kommer naturligtvis efter hand att följas av än fler krav som strider mot demokratins väsen.

You aint seen nothing yet.

För övrigt sägs det att de vanligaste muslimska orden är ”Jag kräver respekt” samt ”Jag är kränkt”.

Har då inte jag någon respekt? Nej, inte mer än vad jag har för astrozoroastrismen, buddhismen, den koptiska kyrkan, hinduer, kristna och Jehovas Vittnen, anhängare till Moon-sekten samt dyrkan av Oden, Tor och Frej.

VÄDRET : Snön vräker ner, det är åtta grader kallt och av den globala uppvärmningen förmärks ingenting. Peter Eriksson, miljöpartiet, har varit på Öland och sagt att framtida drivmedel skall framställas av sockerbetor, gräs och kottar, förmodligen till en kostnad av 60 kr litern plus statliga subventioner, så det blir väl bara riksdagsmän på tjänsteresa i egen stadsjeep som kan köra bil efter den miljöinvesteringen.

För övrigt köpte jag två liter spolarvätska häromdagen och noterade till min oförställda häpnad att denna vätska var lika dyr som Husets Vin på Systembolaget; och detta sitter man alltså och spruttar med på vindrutan, hugaligen.

LINNÉ : Det är 300 år sedan Linné föddes och det skall vederbörligen firas på Öland där han var på resa år 1741; han skrev som bekant en oerhört vacker och flitigt citerad bok om Öland. Den läser jag då och då för det vackra språkets skull, boken är som ett verbalt reningsbad.

På Öland kostar detta firande bortåt fem miljoner kr och alla dessa pengar har vi nu fått genom eu, bidrag, bidrag.

Jag är övertygad om att det hade blivit ett mycket bättre firande, och ett mer folkligt och populärt firande, om man överlåtit arrangemangen till Linnéälskare av alla de sorter och till Hembygdsföreningarna, som hade fixat alltihop gratis och det med entusiasm. Bidragen dödar alla initiativ och gör hela tillvaron jämngrå.

I någon by på östra Öland sade Linné att just här fann han de fulaste kärringar som han någonsin skådat. Jag har glömt vilken by det var och jag hittar inte passagen i boken.

Varför vill jag då veta det? Inte en aning faktiskt. Men är det nån som vet?

Tack vare justitieminister Tomas Bodströms nya lagstiftning, som innebär möjlighet att läsa alla brev, ta del av all mejltrafik samt uppsättandet webbkameror i alla misstänktas hem förutom DNA-prov från alla som ej har rent mjöl i påsen, kan denna blogg i dag avslöja ett av SÄPO uppsnappat mejlutbyte mellan medlemmar i den i södra Sverige baserade kristna terrorgruppen Kalmar Domkyrkas martyrers suicidbrigad:

”Guds fred. Vårt tålamod är slut, överallt hånas och hädas Jesus och evangelisterna. Nu är det dags att de otrognas blod flyter, på gator och torg, låt oss kidnappa någ..... och halshug...”

Här bröts meddelandet på grund av datorstrul och det stod bara error, error, men ett svar följde och registrerades från en sympatiskt inställd kristen terrorgrupp baserad runt en rad militanta kristna vid Domkyrkan i Växjö:

”Salve frater. Ja, sanningens minut är nära, Harmageddon över de otrogna, må de gå den väg som Luther och Augburska trosbekännelsen hade i beredskap åt dem, den eviga eld.... evig pina...”

Även här bröts mejlandet på grund av programfel och datorstrul.

Den kände kristusmologexperten Jan Tjäder säger i en kommentar för denna blogg, ”att det är förståeligt om de kristna känner sig marginaliserade efter 100 års förföljelse”. Framförallt pekar han på att de kristna inte möter respekt någonstans utan hånas för sin tro i tidningar, TV och radio, ja, även i nyråsrevyer förekommer skämt med präster, kyrkla och tro, skämt som är djupt sårande, för att inte säga kränkande.

Från att ha varit en majoritetsrörelse är nu de kristna marginaliserade till en liten betydelselös grupp, man har tagit från dem allt, politiskt inflytande, goda prosttjänster, feta prebenden och biskopsbord och allt tionde, men framförallt är det respekten de saknar.

Terroristexperten Magnus Bramstorp vid University of Terroris Studies i Bradford säger att hans bedömning av läget är att det är explosivt.

Enskilda kristna eller små grupper av kristna kan med åberopande av Luther och trosbekännelsen komma att hitta på de mest förödande dåd ty ingen vet vad en marginaliserad, frustrerad kristen fanatiker kan fundera ut.

Magnus Bramstorp uppskattar att Kalmar Domkyrkas brigader kan uppgå till minst ett 1000-tal totalt tokiga kristna.

Han säger också att söndagsbönen kl 11 i domkyrkorna, om två dagar alltså, kommer att bli avgörande för om utvecklingen skall explodera och försvinna bortom all kontroll.

Lokalt har hemvärnet mobilserats, men problemet är att många av de åldriga hemvärnsmännen fortfarande är kristna så man vet inte var de kommer att ha sina sympatier.

PROFETBILDERNA : På www.flashback.se finns en sammanställning av alla sajter på nätet med bilder av profeten Muhammed. 

TEQUILA : Nu förstår jag varför SSU spårade ur när styrelsen gick på fest; Anna Sjödin sägs ha blivit skogstokig och det måste vara Tequilans fel, det vet alla som druckit denna mexikanska kaktusbrygd. Det är den politiske analytikern Anders Jonsson som i Expressens nätupplaga kommer med Tequilanyheten. Ni vet hur man dricker Tequila: flingsalt i vänstra handens tumgrepp, slicka på saltet, ner med Tequilan, bit i en citron. Efter ett par stycken sådana börjar man bli riktigt het på gröten och innan man vet ordet av super man stupalöst och man känner sig wild, wild, wild och redo för vilka utmaningar som helst. En Tequilafylld Anna Sjödin, 85 kilo, har respekt med sig och där ska man inte stå i vägen.

Anna försöker spela ut feministkortet, men för hennes del är det kört med sådana enkla tricks. Små, nätta och gracila varelser får ju oss män att smälta och vekna, men 85 kilo kompakt Anna Sjödin lämpar sig inte för det upplägget.

STAVFEL : På denna blogg förekommer inga stavfel vill jag upplysa om på förekommen anledning. Däremot slarvfel, vilka uppstår i hettan är jag skriver, tangenterna bankas ner i fel ordning vid politisk och annan upphetsning, det blir tredubbla bokstäver ibland och omkastade bokstäver. Jag brukar köra det hela i rättstavningsprogrammet, men glömmer ofta att göra det, därav slarvfelen. Jag skriver oerhört snabbt och ibland kommer bokstäverna före tankarna och det kan därför bli mycket besynnerliga luckor uti själva tänkandet, vilket ni kanske märkt. Är det sådant som kallas stream of conscience ? Jag har märkt att en del av mina kommentatorer drabbats av samma sak, inte sant? 

KUL FÄLLNING : Den roligaste fällningen på mycket länge i Pressens opinionsnämnd har Barometern drabbats av. Tidningen larmade stort om en kondom som hittats i hämtmat från en restaurang i Nybro; gästen vomerade, krögaren gjorde pudel på pudel. Men tidningen hade nollkoll på det mesta. Den påstådda kondomen var i själva verket en bit gladpack, plast alltså, från själva matomslaget. Och det var ändå den dagens största nyhet. 

Ölandsbladets bästa nyhet är nog denna : Sköldpadda på rymmen återvände hem efter 5 år!

Var hade den hållit sig gömd alla dessa år? Denna nyhet var dock sann och inte påhittad.

En annan bra nyhet i Ölandsbladet är denna, som verkligen visar hur hjärtinnerligt snälla de flesta ölänningar är. En dag hörde invånarna på norra Öland hur en tjädertupp kluckade och kuttrade om våren i den stora Bödaskogen. En tjädertupp, sådana hade inte hörts på 100 år. Den kluckade och den kluckade, den fjädrade sig och den var framme i byarna, men inte minsta lilla tjäderflicka fanns i hela den stora skogen. Vad gjorde de snälla ölänningarna? Jo, de samlade ihop flera tusen kronor, skickade en man upp till Värmland och en tjäderuppfödare. Där köptes en vacker tjäderflicka till tuppen, så släppte de ut henne i den stora skogen och så levde de lyckliga i hela sitt långa tjäderliv. Och den historien är alldeles sann för den skrev jag själv.

Naturligtvis blir det ingen svensk masspublicering av de skojiga teckningarna på profeten Muhammed, ty  självklart har världens mesigaste folk också världens mesigaste tidningar. Expressen (nätupplagan) splashar i dag med en artikel om mördarbakterier. Det är symptomatiskt. Aftonbladet splashar med hundvalpar som har heroin inopererat i magen, dokusåpor, missbildningar, tumörer, ufo och sjukdomar, det är nyhetsreceptet.

Enligt ett pressmeddelande tycks det emellertid bli en annan tidning, Sverigedemokraternas, som inför karikatyrerna av Muhammed; det blir alltså ett litet extremistblad som bryter genom fanatismens murar, inte den stora liberala tidningen DN.

När vi låter fanatiker bestämma gränsen för yttrandefriheten har vi fört den tillbaka i tiden före franska revolutionen, till totalitära tidevarv.

När en förgriplig skrift publicerades i Sverige togs den om hand av bödeln eller profossen. Skriften bars i procession till skampålen där ett ex. spikades fast och resten brändes. Författaren kunde ockå få stå ett par timmar vid pålen och fick därvid motta en del slag. I jämförelse med det som islamfascisterna hotar med  i dag, och det urskillningslöst mot alla danskar och norrmän, skulle jag vilja påstå att 1600-talet ändå var en upplyst och human tid.

Där är vi alltså. Det är år 1650. Och vi accepterar det.

DN:s chefredaktör Jan Wifstrand har vaknat ur sin dagliga slummer och presenterar en naiv text; han skriver till exempel så här:

Den (publiceringen) betyder ärligt talat inte särskilt mycket. Hela den här debatten har gått över i ett politisk storkäbbel om ursäkter eller inte ursäkter. Yttrandefrihetsmässigt finns det frågor som är betydligt viktigare än denna.”

Storpolitiskt käbbel. En av de viktigaste tryckfrihetsfrågorna på 200 år är alltså käbbel, enligt DN.

Det visar att DN styrs av en person som saknar både historisk kunskap, bildning, principfasthet och vad värre är, han brinner inte för frihet och tryckfrihet; han är en administrations-Nisse, och inte en publicist. Oh, Tingsten, Oh, Lagercrantz, saknaden är stor.

Tyska tidningen Die Welts publicering av Muhammedteckningarna hittar ni här:

www.welt.de/data/2006/02/01/839667.html

Muhammed har avtecknats i bilder och på målningar genom historien, alltifrån medeltida ikonliknande måleri till Blake och Goya och Dali; Muhammed på bild är inget nytt; islamfascismen är däremot ny och att vi som inte tror på islam måste leva efter dess absurda lagar är också nytt. Den som vill se hur Muhammed avbildats under tusen år klickar in sig här: 

http://www.zombietime.com/mohammed_image_archive/  

Citat:

”He is one of the very few European politicians with guts. If anyone deserves a prize for his valiant defence of freedom of speech and freedom of the press, it is certainly Mr Rasmussen. He did not give in to pressure from Muslim fanatics, nor from the appeasers at the UN, the European Commission and the Council of Europe. In the past weeks Denmark has shown that all is not yet lost in Europe. If something is rotten now it is not in Denmark.” (www.michellemalkin.com)

KONSTMUSEUM : Uti vår lilla stad skall det uppföras ett konstmuseum i Stadsparken vid det vackra renässansslottet, Kalmar slott. Där museet skall ligga låg en gång den gamla medeltida staden. Ungefär i detta område fanns en stadsport, där fanns stadsbryggan där fartyg kom och gick i hundratals år, från viktingatid och framåt.

Eftersom staden styrs av kulturvandaler hade man, emot alla invånares vilja, tänkt sig att köra hundratals betongpålar genom de gamla medeltida stadslagren och ställa konstmuseet där ovanpå, utan arkeologisk utgrävning av hela området.

Här under ligger en av Sveriges äldsta och mest betydelsefulla städer, Rikets Nyckel som den kallades, äldre än Stockholm, en av landets första stadsbildningar.

Här skulle man alltså köra in jättelika pålningsmaskiner och slå sönder allt utan att arkeologisk undersöka området.

Denna blogg har engagerade läsare. Ni som vill hjälpa mig i kulturkampen mot vandaliseringen av det medeltida Kalmar, skriv en protest och skicka den till denna adress:

----------------------------------

kommun@kalmar.se 

-----------------------------------

Konstmusiefrågan i Kalmar är inte lokal, den är nationell.

Den svenska försvarsförmågan mätt i antalet stridsberedda soldater har aldrig någonsin i Sveriges tusenåriga historia varit sämre än nu, år 2006; jag tror till och med att Gustav Vasa som ny kung efter sin statskupp kunde mobilisera mer folk än vad vi kan i dag; inte ens tio fänikor kan vi ställa upp med om något ont faller över nationen. 

I kommentarerna till denna blogg har förekommit en del häpnadsväckande uppgifter om antalet svenska soldater, Svenska Dagbladet sade att vi kunde mobilisera 5 000, en bloggkommentar nämnde 9 500 man.

Av ett svar från Försvarsmakten till mig efter åtskilligt mejlande där jag ställer frågan om antalet soldater som kan mobiliseras nu, genast och i ett sammanhang framgår att det är ännu värre än vad SvD uppger.

”Förbanden med beredskap mellan 0 och 360 dagar har ca 9 500 soldater och officerare varav omkring hälften i armén”

”Till detta kommer hemvärnet med drygt 30 000 soldater.” Heter det så vidare som ett hot.

Svenska armén kan alltså omedelbart och vid ett överraskande anfall eller ett militärt oklart angrepp mot vitala nationella funktioner, kärnkraftverk, flygfält, hamnar, el-knutpunkter, oljedepåer etc, mobilisera den imponerande styrkan av 4 250 soldater - det är inte ens en Musse Pigg-armé; hur skall denna lilla hop kunna skydda tusen mil kust (kobbar och skär och vikar) samt alla vitala nationella funktioner.

Jag undrar om detta inte kan vara världens minsta armé, en slags operettarmé, en vaudevill av Nils Poppe på Helsingborgs utomhusteater.

Flyget nämns i försvarsmaktens svar, men inte flottan.

Hela denna ödeläggelse av försvaret grundar sig på följande bedömning: ”Ett enskilt militärt väpnat angrepp i alla dess former direkt riktat mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid.”

Vi kan ha denna Nils Poppe-armé av det enkla skälet att, ”Försvarsmakten har inte uppgiften att bekämpa terrorism.”

Jag undrar om inte våra grannstater, Finland, Danmark, Norge är djupt bekymrade över det militära vakuum som ”värnpliktsmalajerna” i regering, försvarsutskott och försvarsberedning skapat, och inte minst den totalt okunniga babblan Leni Björklund (what a disgrace) men av diplomatiska hänsyn sägs ingenting. Finland med sin långa gräns mot ett allt mer maktmedvetet och upprustande Ryssland, måtte gnissla tänder över den svenska försvarsimpotensen, som är en fara för den finska nationen också. Den ger snart Finland en enda militär option : Nato; det är således oerhört illojalt och osolidariskt att vältra över försvarsbördorna på våra grannar.

Det kan heller inte anas hopp om bättring eftersom det inte finns tillstymmelse till försvarsdebatt, ingen officersopposition förekommer, ingen tidning har längre försvarsintresse och politiskt är frågan helt död; försvaret tycks ha fått en ledare som ligger  helt rätt i tiden: vi håller stängt mellan hägg och syrén, och även resten av året.

Det ansvar som dagens politiker har för försvarets eländiga tillstånd är omätligt och kommer att räknas dem till last; jag vill inte gärna använda ordet, men det är på gränsen till landsförräderi; Wennerström åstadkom en del skada, det som nu sker är av en helt annan dimension; inte skada lite här och där.

ISLAMFASCISMEN : Nu blir det många att halshugga  för islamfascisterna på al Jazeera-TV; allt fler tidningar publicerar de skojiga och provokativa bilderna på Muhammed med en bomb i turbanen; dock inga svenska eftersom vi är en nation av mesar. Även jag börjar tuffa till mig och skulle ha publicerat bilderna på denna blogg om jag haft en scanner, men nu har jag ingen så det får gå ändå.

Jag tycker nu att konstnärsgeniet Elisabeth Olsson skall publicera sina bilder på Jesus som läderbög eller vad det var han framställdes som och att hon skall tillverka nya bilder på samma tema men med Muhammed i Jesus skepnad, allt detta välsignat av ärkebiskopen KG Hammar, ty som jag minns blev han alldeles till sig inför den konstnärliga skönheten i det olssonska verket. Om han blev så betagen i Jesus, hur till sig skall han då inte bliva av Muhammed i samma situation.