Smålandsposten sparkade publicist för dessa ord
Denna krönika och den förra ledde fram till att den kända och populära publicisten Margareta Dalgren Göthe (från tidningsfamiljen Göthe) fick sparken som krönikör på Smålandsposten - efter 40 år och mer än 2000 krönikor, plus lika många andra artiklar i olika ämnen, är hon inte längre välkommen på sin egen tidning.
Detta, kära vänner, sker i Vilhelm Moberg-land, i Dackebygder, i landet Rid i Natt.
Varning, varning, här kommer alltså den omstörtande artikeln.
VEM DROG UNDAN
MATTAN FÖR OSS?
- Av Margareta Dalgren Göthe -
(Meg)
För ett par veckor sedan skrev jag en krönika här på Hvar 7:de Dag.
Den handlade bland annat om det gamla svenska talesättet att ta sedan dit man kommer och jag undrade hur det kommer sig att vi svenskar, som en gång i tiden satte skräck i hela Europa nu har förvandlats till mjukryggade anpasslingar.
Jag tror inte att jag fått en sådan respons på någonting som jag hitintills har skrivit under mina dryga 50 år som journalist.
Ute på sta´n och via telefon och brev har jag fått precis samma reaktioner. Det är egentligen bara från ett enda håll jag har fått indikationer på att man reagerat på att jag inte var "politiskt korrekt", som det så vackert heter numera.
Och det som förvånar mig allra mest är att den reaktionen kom från ett håll, där man sannerligen brukar hålla yttrandefrihetens fana högt.
Men det var den enda avvikande rösten som nått mig i det här sammanhanget.
-Du skriver precis som jag tänker, brukar jag ofta få höra.
Men den här gången har nästan alla lagt till ett par ord, som nästan skrämmer mig.
Hur vågar du? har man sagt.
Eller: Det är bra att du törs.
Och då går det kalla kårar efter ryggraden på mig.
Törs? Törs uttrycka en åsikt i åsiktsfrihetens förlovade land?
Det kan väl inte vara så att vi svenskar inte bara förvandlats till bugande anpasslingar, utan också till ett tigande folk.
Eller? Har vi det? Och i så fall varför?
Nej, tiger gör vi inte. Inte vid kaffeborden och inte i goda vänners lag.
Men ute bland främlingar, i tal och text, tiger vi med mycket av det vi innerst inne tycker och tänker.
Vi har förlorat fotfästet. Och den som inte står tryggt med fötterna på jorden har inte mycket att sätta emot.
Den som drog bort mattan under fötterna på oss är också den som nu kan manipulera oss.
Mattan såg ut på många sätt. Ett sätt är språket.
För inte så många år sedan kunde vi tala om städerskor, fångar, invandrare, flyktingar, negrer. Ja, listan skulle kunna göras lång.
I dag håller många inne med sina tankar för att inte utsätta sig för risken att bli verbalt nedklubbade för att de använder fel ord.
Man tiger hellre.
Och likadant med sina åsikter.
Man tiger hellre än att bli slagen på fingrarna med tillmälen som främlingsfientlig, rasist, okunnig eller inte politiskt korrekt.
Man vill inte riskera att bli indragen i en diskussion där de gamla vanliga orden har fått en ny innebörd eller där åhörarna varken kan eller vill skilja på kritiken man ställer mot det politiska handlandet i vårt land och resultatet av det.
Man befinner sig i ett gungfly och tiger hellre.
Och över ens huvud fattas beslut, som man med hela sin själ skulle vilja kämpa emot, men inte törs yttra sig om.
Gränserna tänjs och allt oftare hör man folk klaga över att de inte känner igen sitt gamla Sverige längre.
-Det är skönt att jag är så gammal som jag är, men jag tycker synd om mina barnbarn, är det många som säger.
Det blir så i ett land av anpasslingar och tigare, där ingen vågar stå upp för de gamla dygderna.
Jag undrar vem det var, som med så utstuderad slughet, drog bort mattan under fötterna på oss .
Detta, kära vänner, sker i Vilhelm Moberg-land, i Dackebygder, i landet Rid i Natt.
Varning, varning, här kommer alltså den omstörtande artikeln.
VEM DROG UNDAN
MATTAN FÖR OSS?
- Av Margareta Dalgren Göthe -
(Meg)
För ett par veckor sedan skrev jag en krönika här på Hvar 7:de Dag.
Den handlade bland annat om det gamla svenska talesättet att ta sedan dit man kommer och jag undrade hur det kommer sig att vi svenskar, som en gång i tiden satte skräck i hela Europa nu har förvandlats till mjukryggade anpasslingar.
Jag tror inte att jag fått en sådan respons på någonting som jag hitintills har skrivit under mina dryga 50 år som journalist.
Ute på sta´n och via telefon och brev har jag fått precis samma reaktioner. Det är egentligen bara från ett enda håll jag har fått indikationer på att man reagerat på att jag inte var "politiskt korrekt", som det så vackert heter numera.
Och det som förvånar mig allra mest är att den reaktionen kom från ett håll, där man sannerligen brukar hålla yttrandefrihetens fana högt.
Men det var den enda avvikande rösten som nått mig i det här sammanhanget.
-Du skriver precis som jag tänker, brukar jag ofta få höra.
Men den här gången har nästan alla lagt till ett par ord, som nästan skrämmer mig.
Hur vågar du? har man sagt.
Eller: Det är bra att du törs.
Och då går det kalla kårar efter ryggraden på mig.
Törs? Törs uttrycka en åsikt i åsiktsfrihetens förlovade land?
Det kan väl inte vara så att vi svenskar inte bara förvandlats till bugande anpasslingar, utan också till ett tigande folk.
Eller? Har vi det? Och i så fall varför?
Nej, tiger gör vi inte. Inte vid kaffeborden och inte i goda vänners lag.
Men ute bland främlingar, i tal och text, tiger vi med mycket av det vi innerst inne tycker och tänker.
Vi har förlorat fotfästet. Och den som inte står tryggt med fötterna på jorden har inte mycket att sätta emot.
Den som drog bort mattan under fötterna på oss är också den som nu kan manipulera oss.
Mattan såg ut på många sätt. Ett sätt är språket.
För inte så många år sedan kunde vi tala om städerskor, fångar, invandrare, flyktingar, negrer. Ja, listan skulle kunna göras lång.
I dag håller många inne med sina tankar för att inte utsätta sig för risken att bli verbalt nedklubbade för att de använder fel ord.
Man tiger hellre.
Och likadant med sina åsikter.
Man tiger hellre än att bli slagen på fingrarna med tillmälen som främlingsfientlig, rasist, okunnig eller inte politiskt korrekt.
Man vill inte riskera att bli indragen i en diskussion där de gamla vanliga orden har fått en ny innebörd eller där åhörarna varken kan eller vill skilja på kritiken man ställer mot det politiska handlandet i vårt land och resultatet av det.
Man befinner sig i ett gungfly och tiger hellre.
Och över ens huvud fattas beslut, som man med hela sin själ skulle vilja kämpa emot, men inte törs yttra sig om.
Gränserna tänjs och allt oftare hör man folk klaga över att de inte känner igen sitt gamla Sverige längre.
-Det är skönt att jag är så gammal som jag är, men jag tycker synd om mina barnbarn, är det många som säger.
Det blir så i ett land av anpasslingar och tigare, där ingen vågar stå upp för de gamla dygderna.
Jag undrar vem det var, som med så utstuderad slughet, drog bort mattan under fötterna på oss .
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Ja, vem kan det vara? Kan det det kanske ha nagot att gora med den extrema lilla vanstergruppen som bestammer vad som publiceras (dvs vem som ska hangas ut)? Kort sagt, den marxistiska journalistkaren (2000 personer?) har dragit undan mattan for oss ovriga. Javisst har sossarna (med Palme i spetsen) hjalpt till men i allmanhet har journalistkaren drivit pa sossarna. Tanke: Tank om invandrarna till 80-90 procent borjade rosta pa "borgarna" istallet for tvartom. Undrar om vi da inte inom 3 ar skulle ha varldens hardaste invandrarpolitik och massiva "atervandarprogram". Allt tack vare en aldrig sinande strom av artiklar i massmedia om invandrarnas rasisim, ovilja och oformaga att arbeta samt studera, deras extrema och brutala kriminalitet etc.
En neger är en neger. Inte bör denne/denna vara vare sig bättre eller sämre för att man byter till "mörkhyad person". Och en lapp är en lapp. Vi kan väl inte börja med "samekast" i stället ör lappkast och döpa Lappland till Sameland? Eller Lapin Kulta till Same Kulta? Och det heter negerboll. Ska vi byta "negroid" mot mörkhyad-peronoid?
Vissa saker var bättre förr !
Jag tror inte att det är enbart den marxistiska journalistkåren som är skuld till slakten... Det måste till mer. Tidningarnas ägare är givetvis de som i förlängningen bestämmer vad som skall stå i dem. Det är de som sparkat Meg, inte journalistkåren. Tidningarnas ägare har kanske i sin tur dolda motiv eller uppdragsgivare.
Att sparka henne var en klar och tydlig signal från ägarna vad som tolereras... andra journalister till varnagel oavsett politisk färg.
Den svenska kulturen, identiteten, ja allt som är svenskt skall raderas ut. Det är bestämt och vi har under ett par decennier kunnat följa hur denna plan genomförs!
Men varför? Tja det finns många anledningar... ett folk utan rötter eller något gemensamt är lättare att styra.
De flesta politiker och journalister har ideologiska skygglappar och vill inte se verkligheten, bara hur den borde vara. De har verkligen förstört enormt mycket genom att lägga lock på debatten. Att Sverige erbjuder skydd åt terrorister är det tyst om i media. Nej inte helt tyst, med jämna mellanrum dyker det upp att någon jihad-krigare är svensk. Svensk står det i tidningen, inte svensk medborgare. Namn får inte nämnas. Hur ska det gå till att hitta vettiga lösningar när det är förbjudet att tänka?
URL: http://everykindapeople.blogspot.com/
Var tid har sina tabun. Tabuspecialisten Vilgot Sjöman lät för några år sedan i en intervju undslippa att just detta ämne är det tabubelagda i vår tid.
På samma sätt som vi i dag skrattar gott åt dem som ville totalförbjuda filmgenren "pilsnerfilm" i Sverige år 1937 (som svar på Pensionat Paradiset) kommer eftervärlden skratta hånfullt åt dessa ynkryggar till redaktörer.
Och givetvis kommer Meg, Jan Milld, Kurt Lundgren, Inger-Siv Matsson et al betraktas som sin tids Nerman-ar.
Det är för övrigt ett intressant fenomen att allt fler skribenter nu "kommer ut" inom detta ämne. Intressant fortsättning följer, gissar jag...
Meg vet inte vad politiskt korrekt innebär, hade hon vetat hade hon ALDRIG skrivit ordet jude. Du kan skriva vad du vill, but never ever nämn judar i något som helst negativt sammanhang, då är du körd.
Meg inte bara skrev jude, hon skrev det före arabernas halalslakt. Läs Kurts inlägg nedan igen om du inte tror mig.
Hej!
Följande länk är mycket läsvärd och visar hur Sverige skiljer sig från övriga Europa med att bevilja uppehållstillstånd http://www.thelocal.se/5883/20061222/
Lennart
heg!
Svenska är inte mitt modersmål men enligt min åsikt är satsen:
"Kurt Lundgren kissar i byxan när judar kritiseras." ologisk. Man måste ha mod för att stå upp mot den vänster politisk korrekta uppfattningen att judar är skyldiga till allt, och mycket mera än så, av den enkla anländningen att de finns.
Ni som regelbundet läser denna blogg vet att jag har en stalker, en antisemit, som triggar igång på vissa signalord, till exempel kosher, slakt eller annat som har det minsta att göra med judiskhet.
Jag låter honom hållas trots att jag är medveten om att han går över gränsen, som han gör i detta fall.
Enligt min åsikt är "heg" mer ett fall för psykiatrin - han ger dock omedvetet ovärderliga inblickar i antisemitismens onda värld och dess inre.
" Faktum är att ingen utanför socknen på Öland och Kurts fru har hört talas om "journalisten" Kurt Lundgren."
Jag känner till Kurt Lundgren och jag bor ända borta i Luleå.Visst är internet med sina bloggar fantastiskt Heg?
Kurt är en modig och intressant skribent som jag läser regelbundet!
Bengt