Familjens sammanbrott = samhällets
Under förre toryledaren Ian Duncan Smith har en kommitté av konservativa men upplysta samhällsvetare/poltiker analyserat Englands förfall, den höga brottsligheten, de allt fler ensamstående unga mammorna, som alla lever på bidrag, gatuvåldet, det asociala beteendet överallt i samhället, binge drinking, rasmotsättningarna - allt det som gör att det snart inte går att känna igen Old England.
Kommittén säger att den primära orsaken till att samhället befinner sig på gränsen till normsammanbrott är : upplösningen av kärnfamiljen.
Torys nya linje är därför att uppmuntra det traditionella livslånga äktenskapet med mamma, pappa barn och den omgivande, stödjande släkten, man vill återinföra de skatteregler som tidigare gynnade äktenskapet som samlevnadsform, men som i någon falsk jämställdhetsiver avskaffats, vilket ej skett i till exempel Franrike och Tyskland.
Detta är både back to basic och back to marriage.
De generösa bidragen till unga ensamstående mödrar som föder barn som kaniner för att kunna leva drönarliv i kommunala lägenheter bekostade av oss andra är det nu slut med, om tories kommer till makten.
Labour vill inte vara sämre och har därför aviserat en reform där fäder som ej betalar underhåll för sina barn utan överlåter detta på samhället skall bli named and shamed genom att med bild, namn och adress läggas ut på internet.
Det som saknas i de hittillsvarande recepten för att återskapa försvunna, men nödvändiga värderingar är är den roll den kristna tron spelar för att åstadkomma samhällen som det går att leva i. Nu vantrivas vi alla i kulturen...
Staten och
marxismen
I de kommentarer som följde på mina enkla tankar om statligt ägande gjordes en parallell mellan statligt ägande och marxism.
Den som var för statligt ägande inom vissa sektorer skulle automatiskt vara marxist-kommunist.
Detta är att missförstå det mesta.
Jag för min del, som vill ha en stark stat på en del områden (försvar, polis, rättsväsende) och ingen stat alls på andra (det civila samhället) finner det ganska självklart att staten/nationen skall ha ett avgörande inflytande över landets naturresurser : älvarna, mineralerna i vår berggrund, att staten svarar för högre utbildning och forskning (utan att lägga sig i) är en annan naturlig ordning. Jag skulle mycket starkt motsätta mig om den borgerliga regeringen sålde ut LKAB, Sveaskog och Vattenfall - nationella tillgångar där staten måste finnas med som en aktör.
De bolag som nu skall säljas ut rör bankväsendet, alkoholtillverkningen, börsen - områden där det är bra om staten/nationen finns med; när jag talar om staten/nationen menar jag förstås inte den ena eller andra regeringen av skiftande färg, sådana kommer och går, jag talar om det gemensamma, den svenska nationen.
Att vara för frihet kan ju inte vara detsamma som att vara kapitalanarkist och att allt skall släppas löst och att inga andra värderingar skall råda än sådana som ger monetär avkastning. Sådant är vulgukonservatism, men tyvärr à la mode just nu.
Till exempel : Att en industriell juvel som Scania till allt väsentligt ägs av svenska nationella intressen är nödvändigt och en klok regering agerar utifrån detta.
Den som vill läsa mer om familjernas sammanbrott och samhällets finner Duncan Smiths hela rapport här : den är på 300 sidor :
http://povertydebate.typepad.com/home/2006/12/breakdown_brita_1.html
Kommittén säger att den primära orsaken till att samhället befinner sig på gränsen till normsammanbrott är : upplösningen av kärnfamiljen.
Torys nya linje är därför att uppmuntra det traditionella livslånga äktenskapet med mamma, pappa barn och den omgivande, stödjande släkten, man vill återinföra de skatteregler som tidigare gynnade äktenskapet som samlevnadsform, men som i någon falsk jämställdhetsiver avskaffats, vilket ej skett i till exempel Franrike och Tyskland.
Detta är både back to basic och back to marriage.
De generösa bidragen till unga ensamstående mödrar som föder barn som kaniner för att kunna leva drönarliv i kommunala lägenheter bekostade av oss andra är det nu slut med, om tories kommer till makten.
Labour vill inte vara sämre och har därför aviserat en reform där fäder som ej betalar underhåll för sina barn utan överlåter detta på samhället skall bli named and shamed genom att med bild, namn och adress läggas ut på internet.
Det som saknas i de hittillsvarande recepten för att återskapa försvunna, men nödvändiga värderingar är är den roll den kristna tron spelar för att åstadkomma samhällen som det går att leva i. Nu vantrivas vi alla i kulturen...
Staten och
marxismen
I de kommentarer som följde på mina enkla tankar om statligt ägande gjordes en parallell mellan statligt ägande och marxism.
Den som var för statligt ägande inom vissa sektorer skulle automatiskt vara marxist-kommunist.
Detta är att missförstå det mesta.
Jag för min del, som vill ha en stark stat på en del områden (försvar, polis, rättsväsende) och ingen stat alls på andra (det civila samhället) finner det ganska självklart att staten/nationen skall ha ett avgörande inflytande över landets naturresurser : älvarna, mineralerna i vår berggrund, att staten svarar för högre utbildning och forskning (utan att lägga sig i) är en annan naturlig ordning. Jag skulle mycket starkt motsätta mig om den borgerliga regeringen sålde ut LKAB, Sveaskog och Vattenfall - nationella tillgångar där staten måste finnas med som en aktör.
De bolag som nu skall säljas ut rör bankväsendet, alkoholtillverkningen, börsen - områden där det är bra om staten/nationen finns med; när jag talar om staten/nationen menar jag förstås inte den ena eller andra regeringen av skiftande färg, sådana kommer och går, jag talar om det gemensamma, den svenska nationen.
Att vara för frihet kan ju inte vara detsamma som att vara kapitalanarkist och att allt skall släppas löst och att inga andra värderingar skall råda än sådana som ger monetär avkastning. Sådant är vulgukonservatism, men tyvärr à la mode just nu.
Till exempel : Att en industriell juvel som Scania till allt väsentligt ägs av svenska nationella intressen är nödvändigt och en klok regering agerar utifrån detta.
Den som vill läsa mer om familjernas sammanbrott och samhällets finner Duncan Smiths hela rapport här : den är på 300 sidor :
http://povertydebate.typepad.com/home/2006/12/breakdown_brita_1.html
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Samhällets sammanbrott
Samma slutsatser har Andrew Bernstein kommit fram till för situationen i USA. I hans artikel "The Welfare State Versus Values and the Mind".
http://www.andrewbernstein.net/articles/7_welfarestate.htm
Bernstein skriver i sin artikel att välfärdsstaten till sin natur skapar och göder en kultur som underminerar personligt ansvarstagande, självständigt tänkande, personligt initiativ, långsiktighet, etc. Samtidigt uppmuntrar den människor till att inte ta personligt ansvar, att inte tänka på morgondagen, att inte tänka överhuvudtaget, kortsiktighet.
Välfärdsstaten uppmuntrar således till ett självdestruktivt levnadssätt. Det uppmuntrar till ett liv som präglas av fattigdom, missbruk, dålig utbildning, brottslighet, trasiga familjer, etc.
Bernstein visar i sin artikel att många av dessa problem som numera präglar de fattiga svarta områdena i USA inte fanns före välfärdsstatens utbyggnad. Han visar även att de svarta före välfärdsstaten, själva såg till att förbättra sina liv genom att skaffa sig bättre jobb och bättre utbildning. Fattigdomen minskade därför kraftigt bland de svarta innan välfärdsstaten. Efter välfärdsstatens utbyggnad har fattigdomen bland de svarta varit i stort sett oförändrad.
Mera fundamentalt visar Bernstein i sin artikel att välfärdsstaten skapar en klyfta mellan människans grundläggande överlevnadsmedel, förnuftet, och de värden som hennes överlevnad förutsätter. Detta förklarar varför välfärdsstatens påstådda förmånstagare, de fattiga svarta i USA, också är de som har förlorat allra mest på välfärdspolitiken. Faktum är att välfärdspolitikens inverkan har varit så destruktiv att den inte borde ses som ett ?krig mot fattigdomen? utan snarare som ett krig mot de fattiga.
Det är intressant att ta del av Herr Lundgrens mycket belysande svar på mina frågor 1) exakt vad är det som är så bra med statligt ägande 2) Ge gärna exempel på framgånssagor där staten varit en skicklig företagare. Såframt jag kan bedöma svara Herr Lundgren "För att det är så bra ju" vilket inte känns helt belysande och klargörande. Vad bygger egentligen Herr Lundgren sina tankar på att staten skull framgånsrikt företag som staten skapat. Dagens statliga ägarskap i sådane utföra någon nytta genom att driva företag? Mig veteligen finns inget storta företag baseras ju helt på att de köpt ut de tidigare privata ägarna med skattepengar. Lika lite som kommuner ska driva subventionerade solarier lika lite ska staten göra bilar ty de bästa och skickligaste ägarna är och har alltid varit privata intressenter. Statens roll är istället att skapa ett generellt regelverk för privata intressen att agera inom. Kort sagt, statens roll är att agera som domare inte vara en spelare. Inte heller verkar det självklart att staten är den bästa finansiären av högre utbildning. Den som argumenterar efter den linjen kommer att få det mycket besvärligt att förklara fenomen som det ytterst framgånsrika universitet Harvard. Jag vet inte säkert men en gissning är att en majoritet årets Nobelpristagare kommer från privata univeritet i USA. Här avses de riktiga prisen inte de politikt korrekta tokprisen i litteratur och fred. Kanske vore det bra att även bifoga en förklaring till varför europas universitets forskning (statsstödd) är så utomordentligt underlägsen USA's (mer privat). Ja, det här är bara några svåra frågor som en beundrare av statens förmåga måste ta sig an. Min poäng är ånyo: Staten ska skapa och upprätthålla regler för privat verksamhet. Staten ska inte sköta saker som bäst hanteras av privata intressenter.
En väldigt bra beskrivning på hur folks traditionella levnadsmönster ändras av "social ingenjörskonst":
http://www.janegalt.net/archives/005244.html
Artikeln är skriven som ett inlägg i frågan om homo-äktenskap, men beskriver ett större underliggande problem. Ett av dem just det faktum att äktenskap har minskat i betydelse.
Nu tror de sociala ingenjörer att några små lagändringar säkert fixar det här, men de har fel.
Det fordras värderingar, där äktenskap ses som något eftersträvansvärt, och inte som ett nödvändigt ont, men för tillfället ekonomiskt gynnat av staten.
Bara lagändringar ändrar inte de här trenderna, det behövs underliggande värderingar med.
Folk kommer att veta att lagarna kan ändras igen efter nästa val...
Bra som alltid, Kurt.
Jag föredrar nog ändå svensken som privatperson som ägare före staten.
Och man kan ju minnas att både malmen, vattenkraften och telefonisystemet hade privata pionjärer som sedan förstatligades till diverse monopol. LKAB var till exempel ett privat företag vari staten gradvis köpte in sig.
Jag kan rekommendera Blomkvist & Kaijser (red), Den konstruerade världen, Symposion, eller kanske Johan Myhrman, Hur Sverige blev rikt.
PS. Varför är det nödvändigt att svenska nationella intressen äger Scania?
Tänk om en oerhört rik shejk skulle agera för att bli majoritetsägare i Scania?
Två uppenbara fördelar skulle han få.Fortsatta dieselleveranser till lastbilar ända tills dess att de går på väte etc.---Och inkomster från världens lönsammaste lastbilsbyggare.Tror ni att vederbörande ville förändra företaget på sikt?Ånej,han skulle köra så länge det gick och sen lämna det sjunkande skeppet.
Enskilda aktieägare, hur många de än är har knappast annorlunda intressen i sitt ägande.
Så ett sådant här företag måste nog kontrolleras av någon inflytelserik aktör, som t.ex. staten om det låter sig göras.I alla fall av ägare som kan identifieras och styras av staten om det behövs.
På detta sätt är det med flera av våra stora lönsamma företag.
Att vänsterkartellen har misskött en del av dem och att nuvarade makthavare troligen inte är några lysande affärsmän är en annan sak.