Censur på Smålandsposten - känd publicist sparkas
Margareta Dalgren Göthe är Smålandspostens mest kända och omtyckta journalist; det finns ingen i Kronobergs län som inte vet vem ”Meg” är, Meg är hennes signatur på det mycket populära kåseriet Hvar 7: dag. Och dessutom har hon skrivit tusentals andra artiklar för den tidning som hennes familj, tidningsfamiljen Göthe, ägde fram till 1977 då den såldes till Barometernkoncernen, sedermera Göta Media.
Kåseriet har hon skrivit i 40 år, och mer än 2 000 kåserier har det blivit, men nu är det slut.
Den politiskt korrekta censuren har slagit till; på Smålandsposten tycks det vara lika högt i tak som under en byrå.
Så till exempel ledde följande enkla konstaterande i ett kåseri till omfattande diskussioner på redaktionen : ”Har man kommit till Sverige får man försöka anpassa sig till våra villkor”. Detta yttrat i ett kåseri med anledning av att barnen inte skulle få sjunga Den blomstertid nu kommer i skolorna, vilket antogs kunna stöta muslimer och andra.
Efter åtskilligt diskuterande, redaktionen i uppror och redaktionsledningen i krismöte beslutades äntligen att kåseriet kunde få införas, men en dag för sent på grund av den redaktionella räddhågan.
Ansvarige utgivaren, som nu är på väg till Helsingborgs Dagblad, synes vara en vettskrämd figur.
Ett annat kåseri med enkla funderingar i ämnet ansågs politiskt farliga och omstörtande mot rådande korrekta värderingar varvid nya krismöten hölls i redaktionsledningen.
Kom så denna jul då det meddelades från redaktionsledningen att Margaretas kåserier ej längre var välkomna, de fick inte plats, i hela tidningen fanns inte utrymme för denna 2-spaltiga kolumn, ej heller i den spatiösa helgbilagan fanns det utrymme för Meg, blott för de två nya, mer korrekta skribenter som anlitats.
För en redaktör som kommer från en tidningsfamilj med rötter ner i mitten av 1800-talet är det, och det kan man förstå, fullständigt obegripligt att det fria ordet, yttrandefriheten, sitter så trångt, och detta på en tidning där utrikesredaktören Gunnar Franzén en gång dömdes till döden in absentia i Iran för att han hade skymfat shahen i en krönika.
Margareta funderar nu på en samlingsbok med sina kåserier där allt skall berättas ty Kronobergarna undrar vart kåseriet tagit vägen - det som de kunnat läsa i 40 år.
Som ett memento för Smålandsposten kan nämnas att när Ulf Nilsson sparkades från Expressen av mediageniet Christina Jutterström (just det, hon på TV) tappade Expressen inte mindre än 64 000 läsare från den ena dagen till den andra.
Håll utkik här för framöver kommer Margaretas kåserier, de som injagat skrämselhicka på Smålandsposten och förorsakat att tidningens mest populära medarbetare fockats utan vare sig blommor eller champagne, att publicera här.
Förutom den publicisiska fegheten känner man inte också ett visst obehag över bristen på vanlig hyfs...
Yngre medarbetare på tidningen som meddelat sig med denna blogg säger att den politiska situationen på tidningen, självcensuren kombinerat med personalpolitiken, framkallat en närmast outhärdlig situation.
Kommentarer
i all enkelhet
Jag hör på radion (den står alltid på och där snappar jag upp en hel del), att de islamistiska jihadkrigarna nu flyr som rädda kaniner när riktiga soldater från det kristna Etiopien närmar sig; det enda jihadnissarna duger till är uppenbarligen att spöa kvinnor och att spränga barn i luften på marknader.
I samma radio gnäller och gnyr Birgitta Ohlsson, fp, över att Somaliasvenskarna (was ist das?) inte evakueras - vuxna människor antas aldrig kunna ta hand om sig själva utan UD behöver ha en dadda, helst en hel hoper daddor, i varje oroligt hörn av världen.
Nu kan Niklas Svensson inte hålla mig i spänning längre : vem är den nakne ministern på internet?
Min släkt
genomforskad
Min släkt är nu genomforskad ner till år 1591; om det finns en urvärmlänning så är det jag; år 1591 uppträder Per i Näs på den globala scenen för första gången; Per är min värmländska urfader - 1625 gjorde sig en släkting skyldig till mökränkning, en annan var skeppare på Vänern och ständigt full, om honom står det i kyrkboken : begiven på brännvin och fruntimmer, tre söndagar i kyrkstocken.
Andra hette Kjempe, Fors och Skjutbol och var soldater, många oäktingar finns det, liksom okända fäder - men allt stupar rakt ner i den Värmländska urskogen, ner under mossa och stenar, ner i den magra jorden, hårda liv i stor fattigdom krävdes i generationer för att frambringa - mig!
Kåseriet har hon skrivit i 40 år, och mer än 2 000 kåserier har det blivit, men nu är det slut.
Den politiskt korrekta censuren har slagit till; på Smålandsposten tycks det vara lika högt i tak som under en byrå.
Så till exempel ledde följande enkla konstaterande i ett kåseri till omfattande diskussioner på redaktionen : ”Har man kommit till Sverige får man försöka anpassa sig till våra villkor”. Detta yttrat i ett kåseri med anledning av att barnen inte skulle få sjunga Den blomstertid nu kommer i skolorna, vilket antogs kunna stöta muslimer och andra.
Efter åtskilligt diskuterande, redaktionen i uppror och redaktionsledningen i krismöte beslutades äntligen att kåseriet kunde få införas, men en dag för sent på grund av den redaktionella räddhågan.
Ansvarige utgivaren, som nu är på väg till Helsingborgs Dagblad, synes vara en vettskrämd figur.
Ett annat kåseri med enkla funderingar i ämnet ansågs politiskt farliga och omstörtande mot rådande korrekta värderingar varvid nya krismöten hölls i redaktionsledningen.
Kom så denna jul då det meddelades från redaktionsledningen att Margaretas kåserier ej längre var välkomna, de fick inte plats, i hela tidningen fanns inte utrymme för denna 2-spaltiga kolumn, ej heller i den spatiösa helgbilagan fanns det utrymme för Meg, blott för de två nya, mer korrekta skribenter som anlitats.
För en redaktör som kommer från en tidningsfamilj med rötter ner i mitten av 1800-talet är det, och det kan man förstå, fullständigt obegripligt att det fria ordet, yttrandefriheten, sitter så trångt, och detta på en tidning där utrikesredaktören Gunnar Franzén en gång dömdes till döden in absentia i Iran för att han hade skymfat shahen i en krönika.
Margareta funderar nu på en samlingsbok med sina kåserier där allt skall berättas ty Kronobergarna undrar vart kåseriet tagit vägen - det som de kunnat läsa i 40 år.
Som ett memento för Smålandsposten kan nämnas att när Ulf Nilsson sparkades från Expressen av mediageniet Christina Jutterström (just det, hon på TV) tappade Expressen inte mindre än 64 000 läsare från den ena dagen till den andra.
Håll utkik här för framöver kommer Margaretas kåserier, de som injagat skrämselhicka på Smålandsposten och förorsakat att tidningens mest populära medarbetare fockats utan vare sig blommor eller champagne, att publicera här.
Förutom den publicisiska fegheten känner man inte också ett visst obehag över bristen på vanlig hyfs...
Yngre medarbetare på tidningen som meddelat sig med denna blogg säger att den politiska situationen på tidningen, självcensuren kombinerat med personalpolitiken, framkallat en närmast outhärdlig situation.
Kommentarer
i all enkelhet
Jag hör på radion (den står alltid på och där snappar jag upp en hel del), att de islamistiska jihadkrigarna nu flyr som rädda kaniner när riktiga soldater från det kristna Etiopien närmar sig; det enda jihadnissarna duger till är uppenbarligen att spöa kvinnor och att spränga barn i luften på marknader.
I samma radio gnäller och gnyr Birgitta Ohlsson, fp, över att Somaliasvenskarna (was ist das?) inte evakueras - vuxna människor antas aldrig kunna ta hand om sig själva utan UD behöver ha en dadda, helst en hel hoper daddor, i varje oroligt hörn av världen.
Nu kan Niklas Svensson inte hålla mig i spänning längre : vem är den nakne ministern på internet?
Min släkt
genomforskad
Min släkt är nu genomforskad ner till år 1591; om det finns en urvärmlänning så är det jag; år 1591 uppträder Per i Näs på den globala scenen för första gången; Per är min värmländska urfader - 1625 gjorde sig en släkting skyldig till mökränkning, en annan var skeppare på Vänern och ständigt full, om honom står det i kyrkboken : begiven på brännvin och fruntimmer, tre söndagar i kyrkstocken.
Andra hette Kjempe, Fors och Skjutbol och var soldater, många oäktingar finns det, liksom okända fäder - men allt stupar rakt ner i den Värmländska urskogen, ner under mossa och stenar, ner i den magra jorden, hårda liv i stor fattigdom krävdes i generationer för att frambringa - mig!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Ja jo, men morgontidningsbranschen har ont om pengar. Att vara politisk inkorrekt kan kosta.
URL: http://www.nyfikenvital.org/?q=node/1484
Jag har sedan länge upphört med denna tidning, framförallt på grund av den rent stolliga kultursidan.
I en halvstor men lantlig stad i södra Sverige bor en författare som skrivit mer än 30 böcker. Han har tillhört den så kallade rödvinsvänstern, ungefär som den mer kände Göran Skytte, men i likhet med denne betraktas han nu som renegat. Såvitt jag förstår är han en skicklig författare, beläst utan att ha några högre akademiska examina och orädd utan att vara en skrikhals. Hans senaste bok sågades, som det heter på nutidssvenska, av någon från ortstidningen, en sådan som Fritiof Nilsson Piraten skulle ha kallat skrivbordsmarodör. Jag ville köpa boken, men när jag frågade bokhandlaren, som betraktas som en av stadens kulturpersonligheter ljög han mig rakt upp i ansiktet och sade att han inte kände till den. Nu lyckades jag få tag i den ändå. Stadens kulturpersonligheter i övrigt utgöres av några avdankade lärare från gymnasiet och den lokala högskolan (gissningsvis av samma klass som den i Kalmar), en grevinna, bosatt några mil från tätorten och några andra klåpare. Tidningens åsikter skiljer sig tydligen inte från Smålandspostens. Samma feghet och brist på hyfs, här som där. Det finns inte någon annan som informerar om lokala nyheter och därför är man mer eller mindre tvingad att prenumerera. En bekant som var journalist i hela sitt liv - och de sista åren arbetade på vår lokaltidning - menade att andelen pack bland den tidningens journalister var påfallande.
Det är så här det blir med monopoltidningar, trötta, slöa, arroganta både mot personal och läsare; till Smp kan man inte ringa för det är aldrig någon som svarar och när det sker blir man avspisad, sista gången jar ringde dit var i somras - inga fler tips från mig.
Otroligt hur långt den svenska mediacensuren gått. Att man anpassar sig till landet man flyttar till är legio och inte något uppseendeväckande påstående överallt i världen - utom Sverige. Det lustiga är alltså att svenska media i sin iver att vara okritiskt "kosmopolitiskt invandringsvänliga" blir väldigt provinsiella. Det är inte särskilt vanligt ute i världen att inta en ståndpunkt att immigranter kan bete sig hur de vill i ett land de kommit till.
Erhåller denna tidning socialbidrag från svenska skattebetalare (=presstöd) eller står den (än så länge) på egna ben?
"Har man kommit till Sverige får man försöka anpassa sig till våra villkor"
Varför? Är det inte värdefullt att vi alla på jorden är olika...?
Grevinnan och betjänten m.m.
Utanför ämnet, men kan inte låta bli att för denna eminenta bloggs läsare nämna möjligheten till en extra välbehövlig uppmuntran på årets sista dag. Efter ett år av politiska skandaler, maktmissbruk och missväxt (var det potatisens tur i år?) är detta något som vi behöver och därför några tips som jag gärna bjuder på.
De som har tillgång till den tyska satelliten Astra och den nordtyska kanalen NDR (Norddeutsche Rundfunk) har möjlighet att titta på Grevinnan och betjänten (Dinner for one) inte mindre än 5 gånger under nyårsafton. För säkerhets skull gör man tydligen så här, för att ingen skall missa en av årets absoluta höjdpunkter. Detta inslag tycks vara för tyskarna (åtminstone för nordtyskarna) som Kalle Anka är för oss på julafton. För den som vill tillaga Miss Sophies supé finns allt att läsa på hemsidan www.ndr.de/dinnerforone. Man har dessutom för att höja underhållningsfaktorn lyckats åstadkomma programmet i färg. Inte ens detta klarade Juttan av att åstadkomma i vår egen ångtelevision!
Mitt eget absoluta favoritprogram denna afton är Silvesterstadl i kanalen Das Erste (Tysklands SVT 1) på nämnda satellit. Här är det direktsänd cirka 5 timmars musikhålligång från 20:15 till efter midnatt inför storpublik i någon Stadthalle i Tyskland eller Österrike. Skall avnjutas på hög volym och med fjärrkontrollerna gömda för resten av familjen!
Gott Nytt År i stugorna
Lennart
Det var med gysen, at jeg læste om den småtskårne og tarvelige behandling, som Margareta Dalgren Göthe er udsat for.
Tænk, at noget sådant kan ske i Sverige, der jo netop har så gamle traditioner for ytrings- og trykkefrihed.
Hvilken enorm falliterklæring!
"Varför? Är det inte värdefullt att vi alla på jorden är olika...?"
Det var så dumt att det måste vara allvarligt menat...
Jag tänker direkt på det gamla skämtet om engelsmannen som vill köra på vänster sida, för så gör han hemma (och det är ju värdefullt att alla på jorden är olika)
Eller varför inte anhängare av Kali som vill komma till Sverige och utöva sin kultur här (och det är ju värdefullt att vi alla på jorden är olika)
Eller hedersmord, som i vissa kulturer är accepterade, och även om de är olagliga så döms någon ytterst sällan för det (och det är ju värdefullt att alla på jorden är olika)
Eller misshandla kvinnor som går ute utan manlig eskort och fullt täckta (och det är ju värdefullt att vi alla är olika)
Eller att folk får bära vapen, som är fullt tillåtet i delar av världen (och det är ju värdefullt att vi alla är olika)
Och så vidare, och så vidare. Man har en gemensam kultur och värdegrund för att ett land ska fungera. Annars är lagar och sedvänjor värdelösa, folk kan göra precis vad de vill och försvara sig med att "det är värdefullt att alla är olika". Människor kan välja att anpassa sig så att de kan leva inom de vida kulturella ramar som finns i ett land, eller välja att flytta någon annanstans.
Varför inte säga samma sak om språket. Varför ska folk prata svenska i Sverige? Tänk dig att nästa gång du ringer till din datasupport så svarar de på urdu, tagalog, hindi eller portugisiska, och vägrar pratar svenska.
Och eftersom det är värdefullt att alla på jorden är olika, så det är bara att hålla med om hur värdefullt det är att du inte kan förstå ett enda ord av den support du skulle få, om de nu kunde förstå dig...
Nåja, yttrandefriheten har väl inte varit särskilt påtaglig alltsedan man insåg värdet i den kontrollerade informationen.
Och att inte göra annat än att acceptera nya begränsningar för sin handlingsfrihet, och sedan förvånat utbrista att man blivit beskuren och att ingen annan gör något, detta påvisar avståndet emellan ord och handling.
Jag gläds av att se det saktfärdiga uppvaknandet, men undrar var till det räcker?