Östra Ölands fria horisont

NY BOK
Johan Engblom : Ett helt vanligt mord. (Leo Förlag), 106 sidor.

Den 8 januari år 2004 mördades småbrukaren och bonden Rolf Nilsson brutalt i sitt hem i Esbjörnamåla, Tingsryds kommun. Roffe, som han kallades i byn, var en genomhygglig och levnadsglad man i 50-årsåldern, alltid hjälpsam, en sådan som man skulle vilja lära känna och ha som granne. Roffes sambo hette Eva, hon jobbar inom vården.

Rolf trodde på framtiden; han hade just byggt färdigt en ny ladugård. ”Den första nybyggnationen i Esbjörnamåla på de senaste 100 åren”, skojade Rolf.

Detta mord skulle ha varit glömt för länge sedan om det inte varit för författaren, etnologen och journalisten Johan Engblom, som råkade bo tvärs över vägen från den mördade och som dessutom var Rolfs och Evas vän sedan många år. Det var Johan som hittade sin vän mördad, ihjältrampad och rånad på några kronor.

Gärningsmän var ett par jugoslaver; den ene ett riktigt mördarmonster. Denne hade nämligen då han bodde i Sverige på 1990-talet beslutat sig för att mörda sin svärmor nere i Jugoslavien, vilket han genomförde med hjälp av två ombud. De två ombuden mördade svärmodern mot en ersättning av 100 000 kr, de skulle också skära av svärmoderns huvud och ha med sig det som mördarbevis tillbaka till Sverige; de karvade i halsen, men lyckades inte få av huvudet.

I Sverige hade det jugoslaviska mördarmonstret sagt till en av de utsända mördarna:

- Om du kommer tillbaka ensam får du hela summan på 100 000 kr och slipper dela.

Kumpanen högg då sin medbrottsling i magen, men denne överlevde. Allt uppdagades, mördarmonstret dömdes och fick avtjäna straffet i Jugoslavien varifrån han genast och rymde, och vart tror ni han tog vägen, jo, han for till landet med de stora möjligheterna, den stora välfärden, landet utan samvetet, de öppna gränsernas land, landet med noll koll på det mesta, landet med världsrymdens mest ineffektiva och slöa polis.

I Sverige fick nu denne jugoslaviske svärmodersmördare körkort, han fick uppehållstillstånd, han fick arbete, han gifte sig och han köpte sig en Mercedes. Han betraktades här som en multikulturell tillgång för vilken vi skall ha den största respekt. Han hade bostad och fast adress, han korresponderade med länsstyrelsen om sitt körkort etc. Växjöpolisen informerades via Interpol om den förrymde mördarens uppehållsort, Vislanda, Växjöpolisen fick till och med mördarens nummer till mobilen, men eftersom nu all denna information samlats hos den slöaste av alla slöa polisorganisationer, den i Växjö, hände ingenting; mördaren var fri såsom fågeln i flera år och kunde som en final på sin svenska frihet begå detta fruktansvärda mord.

Johan Engblom anklagar med all rätt Växjöpolisen för mordet på sin vän. Polisen gjorde inte vad den skulle för att infånga jugoslaven. Märkligt är också att mördarmonstrets hustru, som möjliggjrode för en förrymd mördare att hålla sig undan, inte har åtalats. Enligt min enkla rättsuppfattning är hennes agerande på gränsen till medhjälp för mord; det förefaller för övrigt som om denna kvinna, som levde samman med mördaren i flera år, inte ens förhörts av polisen.

Anmälningar mot polisen i Växjö har avskrivits, justitieministern Bodström bryr sig knappast och den respons som mer än 12 000 upprörda glesbygdsbor fått från ministern, det har nämligen varit fler mord i bygden, är bara babbel och klyschor.

Johan Engblom skriver engagerat och känslosamt om sin vän Rolf Nilsson, hela den upprörande historien blottläggs i alla sina detaljer och eftersom jag själv en gång mött detta rättssystem såsom vittne är jag inte längre överraskad, men jag är som alla andra förfärad över vart vi är på väg.

Istället för titeln Ett vanligt mord borde boken ha hetat :

J´accuse!

De två som mördade Rolf Nilsson dömdes till nio år för dråp, vilket var en felaktig åtalsrubricering. Var och en som läser Engbloms bok inser att detta var överlagt mord, planerat, utstuderat, utfört med njutning verkar det.