Östra Ölands fria horisont

Jag funderar på ordet mångkulturell; är jag det? Lever jag mångkulturellt?

Min fru är med all sannolikhet av vallonsläkt, svarthårig och ganska mörkögd. Själv vet jag inte vad jag är, i yngre dagar hade jag korpsvart hår; en del sade att jag såg ut som en fransman. Mina bekanta är i tur och ordning en tysk med fru, en judinna, en som är invandrad från Österrike för länge sedan, min bästa vän är från Södertälje och hans fru från Virserum; tidigare vänner var en same, en engelsman, en tjusig österrikiska samt en svensk adelsman, den senare inte ett dugg högfärdig fast han tillhörde en av de äldsta adelssläkterna i landet. Skräpadlar heter Silfverschöld, Gyllenram och liknande, riktig adel, urgammal adel heter Stake, Bjälke, Banér, Bååt, Karlsson, Ribbing och sådant. Lundgren tror jag inte att de heter, det är ett bonnläppenamn.

Jag läser nästan bara utländska författare ty svenska står jag inte ut med om böckerna är skrivna efter 1964; jag vet inte vad som hände det året, men efter detta magiska årtal har det inte skrivits några bra svenska böcker; därför är jag mångkulturell i min läsning; utländska tidningar är också bättre än svenska; några svenska intellektuella finns inte längre, de dog ut med Herbert Tingsten, Eyvind Jonsson, Vilhelm Moberg och Harry Martinson; dagens intellektuella är mestadels greidrar, mångordiga, förutsägbara och oändligt trista; de skriver som tröskverk, mal och mal. Ehnmark gör mig illamående; Guillou är ett skämt, men jag står ut med Gellerfeldt och Ahnlund och Gyllensten, den senare tyvärr död. Jag tror knappast att Jan Myrdal har alla hästarna inne i hagen, men hans villkorslösa kamp för yttrandefriheten uppskattar jag, den är ett försonande drag i hans allmänna galenskap : jag undrar hur det skulle kännas att alltid ha fel?

Däremot uppskattar jag utländska intellektuella, Grass, Enzensberger...

Es freut mich, att Grass tillhörde Waffen SS i ungdomen, vilken härlig livslögn, lika frustande ihålig som Das Blechtrommel.

Så nog är jag mångkulturell, men jag vill inte tvingas se på afrikanska danser, trum, trum, fjädrar i håret och annan multikulti lullull, fiolgnäll från Dalom, give me a break.

På tal om intellektuella tänker jag på fil dr och docenten Dag Sandahl, han får inte vara med i debatten och inte heller i karriären för han är så pass mulitkulturell att han omfattar en kristendom som massor av utlänningar gillar, katolikerna, vilka är i majoritet här i världen.

För att undslippa allt obehag rekommenderar jag Dag Sandahl att konvertera till islam; han skulle bli en utmärkt imam, och tänk vilken respekt han skulle få, Mona Sahlin skulle tassa barfota i slöja så fort imam Sandahl närmade sig - vik hädan du fresterska skulle han kunna säga, respekt, respekt, och han skulle få det. Alla åsikter vore då comme il faut och Dag skulle göra en svensk blixtkarriär inom Imamhierarkin, inga fruntimmer där, det kan jag lova.

FF:

Fruntimmersfritt.

Han skulle överösas med statliga bidrag, bli hedersmedlem i Broderskapsrörelsen, och dock vore åsikterna desamma.

För att vränga till visan :

Jag förstår ingenting hur jag än försöker, vad skall jag ta mig till?