Östra Ölands fria horisont

Var och en av oss bör då och då göra besök i födelsestaden; om man flyttat därifrån förstås, vilket de flesta gjort. I födelsestaden ser man vad som hänt med Sverige - förstörelseprocessen. Ursprungliga bilder kan inte finnas på näthinnan i städer man kommit till i mer vuxen ålder, men även i sådana fall kan det vara smärtsamt att jämföra 40 år tillbaka i tiden, som i Kalmar där hela den åldriga citykärnan rivits, plus omkringliggande handelskvarter och bostäder. Det öppna Stortorget i denna stad, Tessins stad, har omgärdats av kullriga järnstolpar som av någon anledning får mig att tänka på Kaiserns Berlin. Nu river stadens styrande i den gamla medeltida citykärnan och har för avsikt att för evigt destruera Kalmars medeltida kulturlager. Jag hade tänkt överklaga denna vandaliseringsprocess, men jag måste säga som sanningen är, för det första orkar jag inte och jag är rädd att bli betraktad som en gnällspik. Och för det andra, om inte stadens styresmän intresserar sig för en av Sveriges äldsta städer finns det kanske ingen anledning för mig att vara en stormare av väderkvarnar; man måste inse när obildningen segrat; det har jag nu gjort.

Jag vet ingen fulare citykärna än Kristinehamns; den tycks ha tillkommit ad hoc; det finns ingen tanke, inget samband i byggkropparna, där finns ingen modern arkitektur fast det mesta är nybyggt; det är en stadskärna som får mig att må illa. Allt hopablandat, som den sämsta arkitektoniska kompott.

Jag har då och då rest snabbt igenom min barndoms stad; häromdagen tog jag mig tid att vandra genom den - de gamla husen är borta, ersatta av bygglådor, fastigheten som tillhör Frälsningsarmen står kvar, ett rött tegelhus från seklets början, finns där som ett frågetecken över vad som skett - den stora gatan genom City är delvis en gågata med träd kantad av smärre billighetsbutiker, på sofforna längs denna gata sitter mer fyllerister än vad jag sett i någon annan stad, gapiga, supiga och öppet klunkande på allmän plats ur medhavda buteljer.

Stadens centrum bjuder fortfarande på många tomma ytor efter alla de rivna husen; som vore den bombad, genomfartslederna tycks utlagda utan några som helst sammanbindande tanke; staden verkar på något sätt obyggd, otrivsam och ganska övergiven, även av sina egna invånare. Lokaltidningen, Kristinehamns-Posten, tunn som ett löv, är uppdelad i två sektioner, nyhetsdelen och sportdelen , fyra sidor vardera, den tunnaste tidning jag någonsin läst och jag undrar varför detta blodfattiga nyhetsutbud skall tunnas ut i två sektioner; tidningsanorexi.

Kristinehamns-Posten ingår i NWT-koncernen, som måste vara det enda mediakonglomeratet i världen som inte anpassat sig till internets villkor. Tidningarna finns alltså inte på internet i sin helhet; det är en grönköpingsmässig ståndaktighet, Soldaten Svejk i tidningsvärlden.

Jag går här i min barndomsstad och jag tänker : detta är mordet på en stad och dess centrum.

Jag far ut och tittar på Picassostatyn, den är omålad och färgflagad.

HALLSBERG ser jag på tillbakavägen, en Storgata förlagd till en ås genom radda med affärer och bostäder där nedom åsen. På Hallsbergs skrytskylt står det att staden är Sveriges demografiska mittpunkt, vilket måste innebära att om man, rent teoretiskt kunde tänka sig, att varje medborgares position kunde fastställas på en Sverigekarta, och om denna Sverigekarta klipptes ut med alla sina medborgare ovanpå densamma, och om man satte en nål på den plats där hela landet vägde jämnt på spetsen av nålen
så skulle denna nål behöva placeras i Hallsberg för att allt skulle väga jämnt.

Varför detta är en merit, som tillför något till andra meriter som Hallsberg eventuellt kan ha, begriper jag inte. Det är som om någon skulle gå omkring och skryta med sin vikt på följande sätt :

- Jag väger precis lika mycket som Medelsvensken.

Och... vad följer då av det?

KULIGT PRESSMEDDELANDE förmedlat av en bloggläsrae:


Pressmeddelande från Centrum mot rasism den 2 augusti 2006

Kolmården underblåser rasistiska tankegångar.

Kolmården har tillsammans med Kenya Airways, Löfbergs Lila och JK Safari hyrt in fem massajer under tiden 17 juli - 6 augusti, som är ute i parken på
dagen och som på kvällen "dansar, sjunger och hoppar".

Centrum mot rasism anser att denna verksamhet förstärker fördomar och diskriminerande strukturer i samhället.

- Dessa fem massajer bland djuren på Kolmården skapar en bild av afrikaner som något primitivt, vilket bidrar till afrofobi. Tankarna går till kolonialtiden då svarta ställdes ut på museer och på kringvandrande cirkusar, säger CMR:s verksamhetschef Mkyabela Sabuni.

- Idag kan djurparkerna få tillstånd av regeringen för sin verksamhet även om de förmedlar rasistiska budskap. Ingen tar ansvar för om det förekommer
rasism eller inte och det är inte acceptabelt. En förutsättning för att djurparker ska få driva sin verksamhet måste vara att den är icke-diskriminerande och icke-rasistisk, säger CMR:s ordförande Yvonne Ruwaida, som vill att regeringen agerar för att motverka rasism, också i djurparkerna.

Hoppa Ruwaida...