Östra Ölands fria horisont

Mina tankar om utvandringen från Sverige slog an ett ackord och mejlen strömmar in, alla välskrivna men bittra; för min egen del skulle jag vilja säga, att om jag vore ung med livet framför mig skulle jag inte stanna en sekund till i Sverige : det är för lågt i tak, man blir sönderbeskattad, nerbankad i skorna och vid 60 års ålder är man fortfarande utfattig.

Min kompis i mediabranschen sade en dag till mig :

Är det inte faen att jag vid 50 års ålder, heltidsarbetande, med en fru som heltidsarbetar måste gå och köpa en begagnad SAAB för 50 000 kr, en bil som gått fyra varv runt jorden. Varför har jag inte råd med en ny bil efter ett helt livs arbete?

Här kommer mejlet från utflyttade signaturen U:

Du undrar varför och vilka som flyttar. Här kommer ytterligare ett svar:
 
För mig som är relativt ung och journalist var det helt omöjligt att få fast jobb i Sverige. Jag slussades runt mellan olika tidningar och vikariat. Under tre år hade jag inte en enda dag semester eftersom man hela tiden är tvungen tacka ja till alla uppdrag, annars ryker definitivt den minimala chansen att få fast jobb. Efter ett år kommer sedan LAS och trycker in en känga i magtrakten. Anledningarna till detta scenario behöver jag väl knappast gå in på.

Tillsammans med min man som är amerikan flyttade vi till USA för en tid sedan. Jag fick fast jobb som reporter bara några månader senare. Jag har till och med - hör och häpna - avancerat till ett nytt fast jobb. Här behöver man inte sitta och ruva på samma tjänst till pensionen. Visst, det är inga sex veckors semestrar men i valet mellan en total rotlös tillvaro och fast jobb väljer jag det senare. Dessutom har alla mina arbetsgivare varit mycket samarbetsvilliga och flexibla med mitt schema. De flesta anställda är skeptiska till facket som ses mer som ett hot än hjälp (företaget är inte unionized). 

Min man tjänar dubbelt så mycket här borta, mycket tack vare att skatten är så mycket lägre. När han bodde i Sverige var han förundrad över fenomenet "lönehelg." För honom var det obegripligt att välutbildade människor som jobbade hårt inte hade en krona kvar dagarna innan lön, aldrig gick ut och åt middag, och alltid pratade om att de måste spara, spara, spara. Här borta har vi sparat ihop en rejäl hacka men inte på bekostnad av uteblivna middagar, resor, nya kläder etc.

Debatten i Sverige utgår helt från det socialdemokratiska perspektivet och folk går på argumenten att skatten löser alla problem år efter år efter år samtidigt som arbetslösheten skenar iväg, och sjukvård och skola faller samman. Offermentaliteten gör mig galen.