Östra Ölands fria horisont

Att lyssna till den då och då uppblossande debatten om kärnkraft är att utsätta sig för ett smärtsamt dèja vu; man har hört allt, sett allt och hört det igen: inget är nytt, alla argument sagda en miljon gånger.

I går kväll tog TV-programmet Debatt med Leif Persson upp kärnkraften. Debatten inleddes med en lång redogörelse för Tjernobyl. Det är ungefär som att sätta utgångspunkten för en debatt om vårt oljeberoende med att visa en halvtimme med bilder från Exxon Valdez-katastrofen i Alaska eller brinnande oljekällor från kriget i Gulfen 1990. 

När den förfärligt tjatige representanten för Svenska Naturskyddsföreningen kom igång var det som att höra ärtor rinna ur en strut ner på en plåt, ett smatter av ord. Miljöpartiets Maria Wetterstrand skrattade hela tiden konstigt; när hon kom in på katastrofer blev det extra fnissigt. Something wrong there...

Katastrofer inträffar, krig kan komma,  vattenkraftdammar brista, men frågan är hur vi dessemellan skall inrätta våra liv.

Eu har bestämt att varje land skall ha vindkraft med en kapacitet motsvarande 15 procent av elkonsumtionen; för Sverige innebär det kanske 10 000 vindkraftverk, som kommer att slita sönder landskap och horisonter.

Först beskattas den vanliga elproduktionen, kärnkraft och vattenkraft, med så kallad elcertifikat, vilka du betalar via elräkningen, sedan tar man pengar av certifikaten och subventionerar olönsam vindkraft, som i sin tur driver upp elpriserna eftersom vi har en så kallad marknad.

Elkonsumenten är inte bara lurad en gång utan två gånger.

Vindkraft är ineffektivt, den är olönsam och den gynnar några få (markägare bland andra) som kan bli mycket rika, allt på bekostnad av oss andra.

Vindkraft är stöld. 

Jag skulle tro att den subventioneras med 50 öre kilowatten, vilket innebär en gigantisk förmögenhetsomflyttning.

STATEN ÄR RIK : Ni har aldrig haft det så bra, det brukar vara fältropet inför allmänna val, så ock i vårt land. Per Nuder myser, statsbudgeten går bra, frun har friår och är försörjd den vägen; hon har tid att laga nåt gott till kvällsmat när Pelle kommer hem, segraren i dagens riksdagsdebatt.

Så tänker hon :

”Pelle och jag, vi lever i den bästa av världar. Jag är ledig och skriver på min bok, Pelle vinner debatterna, pengarna strömmar in och vi är rika, staten är rik, vi är rika och alla dem vi umgås med, Goran och Anitra, har det gott ställt; vi vill det bästa för alla; se hur vi delar ut av vårt överskott, lite till åldringarna, lite till folk med ruttna tänder, studenterna får sitt och barnfamiljerna. Pelle, välkommen hem, här har jag ställt i ordning med rostbiff, potatissallad och ett riktigt gott vin, Amarone. Pelle, puss och skål för din seger i debatten. Nu kan inget stoppa oss.”

LIVIUS : Man skall läsa klassiker, där finns allt sagt och det för två tusen år sedan. När romarna hade befriat sig från det tyranniska kungadömet fanns det ett ord som vägledde alla beslut i senaten, det var ordet frihet; konsulerna utsågs av folket på grund av sin frihetslängtan. Det var den främsta meriten.

När konsulerna omgivna av maktens symboler trädde ut ur senaten för att tala till folket krävde folket att maktsymbolerna skulle sänkas mot marken som ett tecken på senatens underkastelse under folkets frihetliga vilja.

Detta mina kära vänner inträffade för så länge sedan att tideräkningen nästan upphör att bli begriplig, det skedde 500 år före Kristi födelse i den romerska republiken, som då var helt ny.

Är det någon som sett Göran och hans kamrater i maktens centrum sänka maktens insignier till marken och buga sig inför folket?

De talar till oss, inte med oss. I själva verket undrar jag om de inte föraktar oss. I varje fall skrattar de åt oss, hysteriskt som Olof Johansson när han försvarade Anitras måttlösa pensionsvillkor. Den bilden med hysteriske Johansson har för evigt etsat sig fast i mitt bildminne, lagrad på hårddisken med hjälp av Adobe Fotoshop.

VÄDRET : Solen skiner, tio grader varmt och klockan är bara åtta på morgonen. Jag krattar aldrig bort fjolårslöven ty de försvinner ändå på nåt vis : här sitter jag alltså och kan från mitt fönster se hur maskarna tar hand om löven medan grannen sliter med sin kratta. Och han gör det dag efter dag.

Jag klipper heller aldrig träd och buskar ty det blir så mycket pinnar att ta hand om.

En påse med potatis har legat nästan hela vintern oupptäckt i förrådet; varje potatis har långa groddar. Jag har nu tänkt plantera dem men vill slippa jobbet med att gräva och kupa. Därför köper jag en kragpall, slänger ner potaterna på botten där och häller över två säckar mull, vilka jag köper på OK : 4 säckar för 100 kr, ni vet. Lite gödning på det och en påse dillfrö nedpetade i ena hörnet; det kan bli odlingssuccé. 

Mejl till denna blogg för kommentar: kurt_lundgren2000"at"yahoo.se  

KOMMENTARER :

Vindkraften.

Det finns inga goda alternativ till kärnkraft i dagsläget och kärnkraften är förhållandevis billig i jämförelse med alternativen. Så långt allt väl – bygg ut!

Det är ju risken för reaktorhaveri och kärnkraftsoporna som är problemet. Självfallet kommer vi få ett nytt Tjernobyl. Finns risken så inträffar det alltid förr eller senare och miljoner människor får därigenom sina liv ödelagda. Och hur mycket kärnkraftssopor kommer vi ha om låt oss säga 500 år som ligger och strålar i urbergen? Det är ju långsiktigt ohållbart med kärnkraft. Det är väl uppenbart eller!?

Och som argument mot vindkraften för du fram förstörda horisonter(!) Jo, vad är mänsklighetens fortsatta existens värd jämfört med en förstörd horisont...

Johan Tengbom

Potatisodling.

Vill man vara lat potatisodlare lär man kunna låta solen göra arbetet. 

Ett hål i jorden bara och släpp ner potätan. Lite jord över och si det 

kommer så småningom upp blast och i jorden kan man så småningom gräva upp 

färskpotatisen. Annars kan man ju odla i kragpall och lägga på nya 

kragar allt eftersom och fylla på ny jord och tvinga potatisplantan att bli 

längre och längre och få en potatis med djupa rötter och potatisar hela vägen 

ner. 

Hur dillen i hörnet reagerar på detta vet jag inte, men den skulle ju 

lika gärna kunna växa i en spann bredvid. Njutes sedan med en eller flera 

glas destillerade droppar till midsommar med sill. Som efterrätt jordgubbar 

med grädde! Inte utan att man börjar längta dit, men då vänder det ju och 

blir allt mörkare. "Aldrig får man vara glad"

Det rika (S)verige ja. Lyssnade på Dagens Ekosändning igår då jag kÖRDE hem från arbetet. Skrytvalser inför valet. I P1 efterråt hade Monika 

Saarinen, (s)-rösten, bjudit in ett par utlandskorrespondenter. De var till hennes hörbara besvikelse inte lika imponerade av den svenska modellen.

Ja, dessvärre genomsyras hela landet av dessa å(s)iktskrämare som 

oinskränkta får breda ut sig i radio och tv.

Som sagts ovan, vid borgerlig valseger, låt oss hoppas på en sådan, 

vore det lämpligt att rensa i myndighetsfloran.

RR

Hitlers raspolitik-

Trams om judendomens bekämpande.

Hitler’s raspolitik hade ingen utformning överhuvudtaget innan 1932 års Harriman Eugenics Congress i New York.

Ernst Rudin författade den politiska strukturen för Nazismens raslära, och denna var inte klar förrän 1934.

Det tidigvarande gick tidigare ut på att stjäla där det fanns möjlighet, den planen grundades 1919 till största del, men var färdig 1934 och indelad i fyraårs delar.

Sveriges deltagande i rasförskyllandet var betydande, både Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson skrev engagerat med anledning av rasbiologiska sällskapets bildande 1909, såväl som rasbiologiska institutets grundande i Uppsala 1921, och Harriman Congressen 1932 (finansierad av Bushbanken f.ö.).

”Arierna” ville inte utrota någon i första hand, de ville stjäla någons tillgångar, men insåg svårigheten med att få acceptans för detta argument. Därför kom detta att kallas ariseringsprocessen, av vilken anledning tror ni annars att det var den ekonomiska bevekelsegrunden, och inte den personellt numerära som prioriterades.”

Oaktat detta så var det i Tyskland faktiskt val den 13:e mars 1932, och det bar sig inte bättre än att precis så många röster som behövdes försvinna, faktiskt försvann (200 000 ca), vilket medförde att hela valproceduren fick göras om.

I samband med detta kanske man skall påminna om, att Herr Hitler inte var Tysk medborgare, och i detta inte ens möjlig som politisk befattningshavare. Detta var dock inget man hade glömt bort, även om man vid tidigare försök ifrån inrikesminister Frick(inr.min23/1 1930) misslyckats med att göra Herr Hitler till tysk medborgare. Detta försök åstadkoms då genom att försöka utnämna Herr till polis, vilket som offentligt ämbete automatisk skulle rendera i medborgarskapet för denna. Detta misslyckades nu emellertid, men i tiden från januari 1932 till vad som således blir över fram till mars 1932 så lyckas Wilhelm Frick med sitt alltigenom olagliga företag, att göra Herr Hitler till tysk medborgare. Men nu genom att under dessa, till valet, i princip två återstående månader, lyckas med att utnämna Hitler till medlem av det Federala styrelse organet i delrepubliken Brunswick, så åstadkoms den eftersökta effekten. Detta möjliggjorde deltagandet, i valet till rikskansler ämbetet 1932, där det som nämnts, försvann det antal röster som hindrade President Hindenburgs absoluta majoritet. Planen att i det följande omvalet i möjligaste mån dra ut på processen, med hänsyn till president Hindenburgs hälsotillstånd, är som bekant genomförd med framgång.

Prescott Bush (Georges farfar), hade rörelse ihop Med den judiske Max Warburg "Harriman Fifteen Corporation" (George Walker, president, Prescott Bush och Averell Harriman, ek. direktörer), vilka i sin tur ägde det största företaget i Tyskland genom Silesian Holding Co. Nämligen det företag som Sverige alltsedan det glada 1920 talet, importerade kol och koks ifrån Consolidated Silesian Steel Corporation. Och så faktiskt gjorde till de allierades upprördhet under hela  krigstiden.

Så Per Albin och Prescott Bush, eller i vart fall utrikesminister Christian Günther var mer än tillrådligt presenterade för varandra. Som Göran och George numera, (och Tony förstås)

För att tjata på om 1921. Det år som AH kom till rodret i Ns partiet, genom bidrag från den andra delägaren i ovan Silesian Steel, Friedrich Frick, vilken för övrigt bidrog med ekonomin för upprättandet av SS-trupperna.

Att Frick och Warburg var judar bekymrade varken Adolf eller någon annan, men de visste vem som satt på tillgångar, så detta lilla trick, om raser, började med The Harrimans' 1932 New York Eugenics Congress, detta var exemplet att följa för AH, det var på denna kongress och på Ernst Rudin bygget hade sin grund.

Röveri maskerat som annat. 

Samma år 1921 köpte visst en annan i firma krigsplanering in sig i Bofors Affärsintressenter AB, Alfried Krupp.

Carl Norberg