Titti och Bo Inge, trist så det förslår
Stundom funderar jag över hur det är möjligt att så stora, rika, mäktiga och viktiga institutioner som statsradion och statstv:n kan hålla sig med så ointressanta utrikeskommentatorer; ställs inga krav, var kommer dom ifrån, vad har dom för utbildning?
Ta till exempel de två man hör och ser mest : Bo Inge Andersson i TV och Titti Nylander i radion.
Är det någon som hört Bo Inge komma med en enda intressant kommentar till det utrikespolitiska flödet av nyheter, har han någonsin haft ett eget utrikespolitiskt scoop, någon intressant infallsvinkel på något problem överhuvudtaget; har han någonsin varit utomlands, vad talar han för språk? Jag jämför med BBC, CNN och Fox. Varje dag får man reda på något nytt och intressant från Wolf Blitzer i CNN. Kanske har han någon intressant synpunkt att förmedla, en överraskande intervju eller också tar han helhetsgreppet på en komplicerad situation och reder ut den; man reser sig från tv:n och känner sig upplyst och informerad - med Bo Inge - ingenting, och ändå retar karln gallfeber på mig ty han framför sin okunnighet på ett så arrogant sätt, som om han komme med intressanta synpunkter eller något nytt. Beskäftigheten saknar gränser, utrikespolitikens Chrounschougare.
Vad gör han hela dagarna där på TV? Sitter han bara och äter bullar. Se, det tror jag för han blir bara rundare och rundare.
Titti Nylander är nästa man till avrättning. Hon är direkt oförskämd i vissa kommentarer; med sin staccatoröst låter det som om hon hela tiden satt något i halsen. Hon berättade i Gomorron Världen i radion i går om konflikten Iran-USA.
Hon framförde där den häpnadsväckande enkla synpunkten att ett USA-anfall på Irans kärnvapenanläggningar antagligen skulle sammansvetsa befolkningen och ena den runt regimen. Det enkla förhållandet framfördes i en ton som om detta vore en iakttagelse av världshistoriska dimensioner. Titti Nylander ansåg att president George W Bush antagligen inte hade intellektuella resurser nog att förstå detta djupa nylanderska resonemang om effekterna av ett eventuellt USA-anfall på Iran.
Kort sagt. Det är Sverigevänsterns eviga påstående om att USA:s president är korkad.
Men alla som vet bättre vet, att George Bush är en ytterst slipad politiker, begåvad som få, men med en bestämd vilja och uppfattning om USA:s roll i världen; dessutom är han kristen och mot aborter, vilket får svensk vänster att ”go nuts”.
Ytterligare en statsradioplanta : Ingrid Gustafsson, miljöreporter, med en röst som är det närmast man kan komma en datoranimation av den mänskliga rösten; varje miljömyndighet kan med framgång mejla henne ett trist PM och räkna med att få det uppläst in extenso i statsradion.
Och vad gör Erik Fichtelius nu för tiden? Håller han fortfarande på med sin furstepegel? Fick han inte lämna ledarskapet för nåt program sedan han mumsat hummer ihop med Anitra och Göran?
Tänka sig att lilla Sverige har en statsanställd krönikör knuten till regeringsmaktens högste innehavare, som en medeltida skrivare hos en furste, men så lever vi också i ett sagoland. Jag undrar om Anitra får vara med på ett hörn när Fichtelius filmar, alltså, hur går det till.
Ringer Göran till Fichtelius?
- Erik, ta nu kameran och skynda hit, det här måste dokumenteras...Jag skall bli hedersdoktor.
- Ja, men hon är ju bara sju på morgonen, Göran. Jag har inte ätit frukost än.
- Det får du när du kommer hit, sockerkringlor från NK, snabba på annars får jag ta upp det här med Juttan.
- Ja, jag kommer...
VÄDRET : Sex grader varmt. Regn. Bra, för jag öste ut blåkorn i går. Planterade potatis i pallkrage, satte dill, kastade ut gräsfrö på gången och njöt av att höstlöven försvinner av sig själva utan att jag behöver kratta. Tänkte dricka vin under pågående trädgårdsarbete, gjorde det inte, drack the istället varvid jag kände mig oerhört nyttig och hälsosam.
KOMMUNISM : Jag kan bara inte låta bli att kommentera entimmesprogrammet om vänsterpartiets inre liv i går kväll i stats-tv:n; en del unga komunister intervjuades. De kallade sig kommunister och ville slåss för två saker : en ännu större offentlig sektor samt LAS, lagen om anställningsskydd. Det måste vara nåt fel på dagens ungdomar. Hur kan två sådana trista saker väcka nåt intresse alls, det är inget klipp i ungdomen längre, om dom åtminstone hade visionen att avskaffa kapitalismen, störta samhället varvid fri kärlek skulle medfölja som en bouns, kunde jag förstå det, men LAS och större landsting, det är obegripligt.