Polishot mot åsiktsavvikelser inom kyrkan
Dagens motto:
”Samhällsproblem har
en otrevlig vana
att jämt liksom tränga
sig på. Det gäller att blunda
och inte förstå vad som
för tillfället är på tapeten.”
Det bästa med nätet, och bloggarna, är att man väljer själv. Det är ändå ett visst klickande att ta sig hit: starta datorn, gå in på favoriter, klicka här och klicka där, och se - vips så dyker denna blogg upp; jag räknar alltså till tre, kanske fyra moment för att ta sig hit; under tiden hinner man ju tänka en del :
” Ska jag? Ska jag inte? Nej, inte i dag igen. Jag står inte ut med honom, men han tränger sig jämt på, liksom, på tränger han sig.”
Dock och likväl, nu är du här och var gång när du läser blir du lika förbannad. Nåväl, läs inte längre än hit, för nu börjar det.
ALLA SURKART OCH MENINGSMOTSTÅNDARE,
POLITISKT KORREKTA I STÄDER OCH PÅ LANDET, ÖMTÅLIGA OCH BERÖRINGSKÄNSLIGA KALMARSTUDENTER
OCH ANDRA DYLIKA
ÅSIKTSPOLISER.
STOPP HÄR!
Det ringer en kompis som har läst Svenska Dagbladet den 1 april, en intervju med den fromme Anders Wejryd, nyvald ärkebiskop.
”Tror du det kan vara ett aprilskämt för jag läser här att nye ärkebiskopen vill att alla samlevnadsformer skall likställas och välsignas i kyrkan. Han vill också att alla åsiktsmotståndare, till exempel manliga präster som är emot kvinnliga präster, skall hämtas av polis och förhöras.”
”Nej, det tror jag inte är ett skämt, svarar jag. Jag kan mycket väl tänka mig att samlevnad med en häst till exempel, kan motsvara de krav den nya kyrkan ställer på den nya människa, som är under utformning.”
”Med Bibeln eller kristen tror har det ju inget att göra längre.”
”Nej, inte ett skvatt.”
”Jag kan tänka mig att ärkebiskopens yttrande om polishämtning av åsiktsmotståndare är en direkt uppmaning att ingripa mot Dag Sandahl, Yngve Kalin och sådana, tror inte du det med?”
”Jo, absolut. Som jag ser det är det i princip ingen skillnad mellan åsiktsförtrycket i kommunistiska stater och det som råder här; där var man på dem med batonger och elstötar i NKVD:s källarhålor; här utdefiniering, allmän uthängning i media och hot om indragna försörjningsmöjligheter.”
”Systemen är lika oförsonliga.”
”From hycklare utåt, den nye, men en stenhård intrigör inåt, det är min uppfattning.”
”Kyrkan spricker.”
”Ja, absolut, tur man inte är med.”
På tio år, under K G Hammar, har kyrkan tappat drygt 500 000 medlemmar. Det innebär ett inkomstbortfall på mellan en halv miljard och 750 miljoner kr.
EXPRESSEN : Expressen är tidningen som jag slutat läsa men som jag köper ändå, då och då. I går, lördag, hade Expressen en principiellt mycket viktig ledare med anledning av all den kritik som riktats mot tidningen för att den publicerat namn och bild på Hagamannen i Umeå.
Expressen framhåller att en fri och oberoende tidning inte har några förpliktelser mot polisen, advokatsamfundet, åklagarväsendet eller samhället i dess olika uttrycksformer. Ibland sammanfaller en tidnings publicistik/journalistik med det som är önskvärt ur polisens synpunkt, ibland inte.
En tidning skall publicera det den vet efter sitt eget bästa omdöme.
Man kan hävda, säger Expressen, att polisens publicering av en fantombild på Hagamannen kan vara lika störande för utredningen som en riktig bildpublicering; Expressens bild på Hagamannen kan förenkla polisutredningen eller försvåra den; det skall Expressen inte bry sig om eftersom tidningen har en enda förpliktelse, den mot läsarna, allt annat är ovidkommande.
I Sverige bryr sig tidningarna allt för mycket om vad myndighetssverige anser skall publiceras - en del tidningar återger snart all post som inkommit till olika myndigheter.
Det går till så här: Varje tidning har en reporter som går runt till alla myndigheter och granskar den inkommande posten. Allt av intresse i myndigheternas posthögar kopieras och delas ut till olika reportrar hemma på redaktionen; så skrivs myndighetspapperet av och reportern sätter sitt namn under.
Därför kan man säga att praktiskt taget all journalistik i dag är myndighetsinitierad, inte tillkommen för att det fanns ett problem att reda ut.
Många regionala och lokala tidningar är av denna anledning lika varandra intill förväxling i nyhetsupplägget; minsta gnöl från en medborgare som anländer per brev till en myndighet blir i dag en stor nyhet.
FILM : I går såg jag att en film som visades på TV hette ”Detaljer”; hur kan en film döpas till ”Detaljer”? Nån som såg den, vad handlade den om, var det en av de stora filmverk som vi betalar en halv miljard om året för i skattesubventioner?
Den som döper en film till ”Detaljer” måste vara helt ointresserad av publik; därför var den säkert betalad med skattepengar.
”Detaljer”.
Jisses, som björnen Baloo sade.
Varför skattesubventioneras film? Måste ett land göra film? Vad skulle hända om det i Sverige gjordes bara en enda film ett år, en film som folk ville se? Och sedan inte en enda film till?
Vad skulle hända om alla författarlöner på livstid (flera hundra) omedelbart drogs in och vi sade:
”Nej, nu får du banne mig försörja dig själv.”
Kanske skulle vi få en mindre omfattande bokproduktion, men en bättre måhända?
Vad händer om jag själv inte skriver en enda bok till?
Inte ett dyft, det är ju den bittra sanningen.
CITAT: Nej, skälet till att centerpartiet inte får några nya väljare är det enorma förtroendeunderskott partiet har hos den breda allmänheten efter Olof Johanssons härjningar. Man brukar säga att det är lätt att snabbt rasera en organisations förtroendekapital men att det är mödosamt och tar lång tid att bygga upp det. En sanning som i allra högsta grad gäller för centerpartiet.
Olof Johansson och hans medhjälpare förstörde och brände allt centerpartiet hade under 1990-talet. Han brände också ut alla de goda krafter som partiet hade i exempelvis Stockholms stadshus. Olof Johansson förintade centerpartiets anseende där grundtonen bland partiets väljare var mer borgerlig - storstäderna och Skåne.
Detta skriver Dick Erixon på bloggen erixon.com. Centern måste upp är kärnkraftsdiket där partiet legat groggy sedan 1980. Om inte detta sker snart, och fler uppgörelser sker med s, v och mp, är partiet förlorat och riskerar att åka ut ur riksdagen.