Krusse och Mao - två stollar med kärnvapen
Jag är tillräckligt gammal för att minnas spänningen mellan Sovjet och Kina, och jag drar mig också till minnes några utbrott av minikrig mellan de två stora staterna, bl a på Ussurifloden där Kina och Sovjet gav eld på varandra över floden, som då var istäckt; vi tolkade det alla som upptakten till något stort och värre, kanske ett allomfattande krig i dessa öde trakter.
Vad som låg till grund för dessa spänningar mellan två marxistiska/kommunistiska stater var det vaga begrepp om; alla antog allmänt att det var en ideologisk kamp om hur marxismen skulle uttolkas, dödligt allvarligt alltså, men så var det inte.
Istället handlade det om två statsledares enorma fåfänga, Chrustjovs och Maos. När man läser William Taubmans stora biografi ”Khrushcev” (Free Press) blir man närmast skräckslagen över att två sådana infantila personer som Mao och Chrustjov förfogade över atombomber och härskade över nästan en miljard människor.
De två statsledarna betedde sig när de möttes som ungar i en sandlåda.
Detta är nu i slutet av 1950-talet. Den sovjetiske ledaren är på statsbesök i Kina. En dag tar Mao emot Krusse i badrock och tofflor.
- Ska vi simma lite, frågar Mao och pekar mot poolen.
- Javisst, säger Krusse.
Det är bara det att Mao simmar som en fisk, han kan flyta på sin stora mage och i vatten är han verkligen i sitt rätta element. Krusse däremot, en kolgruvearbetare från de enklaste förhållanden, kan inte simma. Han får alltså ta på sig en badring och där ligger han och guppar medan Mao tumlar runt som en delfin.
Under badandet konverserar de båda statsmännen; Krusse paddlar på med sin badring och försöker höra vad den allt mer utmattade tolken översätter, men han hör ingenting på grund av Maos ivriga plaskande.
Det hela är som en scen ur Monty Python; även Mel Brooks skulle kunna göra en fantastisk film av detta möte i poolen.
Till slut får Krusse nog och kravlar upp på poolkanten där han sitter med badringen om sin stora mage och sparkar i vattnet med sina små fötter.
Krusse är oerhört arg, röd i ansiktet över att ha blivit så förudmjukad av simmaren Mao.
Ja, så fortsätter detta toppmöte. Vid en sammankomst med en hög militär, marskalken Chen, skriker Krusse:
- Det du säger innebär att du spottar på mig. Men du har inte tillräckligt med spott för att kunna spotta ner ledaren för världens största kommunistiska parti.
Mao, som är betydligt intelligentare än Krusse och mer finslipad i maneren dessutom, retas hela tiden med Sovjetledaren, som inte riktigt hänger med och förstår resonemangen.
Under tiden serveras det oerhörda mängder the; så fort thekoppen ställs ner kommer det in en ny. Krusse blir helt galen på allt detta fjäskiga serverande vid Maos hov.
Krusse reser hem. Han är fullständigt ursinnig på Mao. Han behöver nu semester. De som möter honom när han kommer hem känner inte igen honom längre; han har magrat, det runda ansiktet har sjunkit in och man ser nu att han är gammal.
Vid ett statsbesök i England retar det Krusse något alldeles oerhört att hans Iljusin-flygplan bara har två motorer medan alla andra statsöverhuvuden har flygplan med fyra motorer.
Den sovjetiska flygplansindustrin beordras därför attbygga ett fyrmotorigt plan för statsledningen; det byggs i rask takt och innan det är riktigt färdigtestat kommer det till användning, men då sitter Malenkov som passagerare i planet medan Krusse far till England med en slagkryssare. För säkerhets skull.
Han blir oerhört stolt då den engelska drottningen pekar upp mot himlen och säger:
- Jag såg ert nya flygplan här över Buckingham Palace.
- Visst, säger Krusse stolt, det är världens modernaste och mest raffinerade flygplan - kommunismen är oövervinnlig.
KONTAKT : Kommentarerna avstängda tills vidare.
Kontakt per mejl: kurt_lundgren2000"at"yahoo.se
VÄDRET : Solsken, tio grader. I går sådde jag persilja i två krukor utomhus. En fluga surrar mot fönstret. Idag sår jag dill. På påskdagen är det påskuppror i Långlöt. Bygden protesterar mot stängningen av kyrkan; där måste man väl vara med.