Domstol får avgöra allt fiskes framtid
Enligt Djurskyddsmyndigheten (Helena Elofsson) är det svensk domstol som avgör om sportfiske eller yrkesmässigt fiske kan tillåtas i framtiden; likaså måste det väl prövas om man kan hålla kräftor, hummer och krabbor levande i fångenskap i avvaktan på kok.
Redan nu anmäler jag mig själv för djurplågeri på kräftor. Denna grymma hantering väntas ske i augusti då det blir storkok av kräftor i en bykegryta på gården; med dillkronor och ett överflöd av brännvin. Gärningsmän : en hoper journalister, redaktörer, författare och allsköns löst folk, bra och redigt berusade, alla iklädda lustiga hattar och färgglada haklappar.
Så här svarar Djurskyddsmyndigheten på mina ytterst seriösa frågor om hummer m fl i fångenskap:
”Däremot får man inte plåga några djur, vilda eller tama enligt Brottsbalkens 16 kap, 13 §. Så om vild fisk plågas eller inte när den fångas upp måste, om frågan skulle ställas på sin spets, avgöras av en
domstol. Detta är som jag skrev tidigare Fiskeriverkets ansvarsområde,
inte vårt.
Vårt ansvar är de djur som hålls av människan, det är det som
regeringen satt oss att ha tillsyn över.
Nu till hummer kräftor mm. Precis som vilda fiskar inte omfattas av
djurskyddslagen så omfattas inte vilda humrar, kräftor och krabbor av
djurskyddslagen. Om man däremot håller (förvarar) fisk, humrar, kräftor
och krabbor med syfte att hålla dem vid liv för att använda dem vid senare
tillfälle så omfattas de av djurskyddslagen.
Humrar, kräftor och krabbor är dock ryggradslösa djur tillskillnad från
fisk och däggdjur som är ett ryggradsdjur. Fisk och däggdjur har alltså en fysiologi med nervbanor och smärtsinnesceller som gör att de känner
smärta. Om och hur ryggradslösa djur känner smärta är inte lika
vetenskapligt belagt.”
Så långt Djurskyddsmyndigheten. Den som sett en mask vrida sig när den blir satt på mekroken vet nog att en sådn krabat känner smärta.