Östra Ölands fria horisont

Om Djurskyddsmyndigheten får hållas kan vi med säkerhet se fram mot den dag då allt fiske kommer att förbjudas eftersom de vetenskapliga fakta som verket stöder sig på sammanfattas i det nedanstående, en direkt uppmaning till totalt fiskeförbud på grund av att fiskar känna smärta ”i nosen”.

Man kan anta att om verket följer sin egen regelbok kommer put and take-fiske att förbjudas först, därefter fiskodling och sportfiske och sist och synnerligen allt industriellt fiske.

Läs och begrunda vad Djurskyddsmyndigheten går efter:

”Conclusion (OIE´s Animal welfare issues relating to aquaculture)

It is beyond doubt that fish do have nosiceptors and thus have the 

possibility to register pain, although the response and way of 'showing' 

pain is not expressed the same way as in terrestrial animals. 

Therefore, there is a need to critically review all aspects and procedures in 

modern fish farming in order to establish ethically acceptable farming 

conditions, feeding and handling regimes, transport, stunning and slaughter 

methods.

In this respect, the veterinary profession should take increased responsibility to facilitate the development of animal welfare issues throughout all aspects of aquaculture by including legislation.” 

(För mig spårar jag eu här, fler än jag som gör det?)

Om nu Djurskyddsmyndigheten tror på detta blir det ett allvarligt tjänstefel att tillåta ens fiske med pimpelspö, mete med mask talar vi bara inte om.

”Hej, (svar till mig från fil dr Helena Elofsson, Djurskyddsmyndigheten):

Att fiskar känner smärta har bland annat klargjorts på OIE’s (Office international des épizooties / the World Organisation for Animal Health) konferens “Global conference on animal welfare: an OIE initiative, Paris 23-25 February 2004”.

Att agna med levande fisk är inte förenligt med djurskyddslagen (1988:534). Denna lag, beslutad av riksdagen, började gälla 1988 så Djurskyddsmyndigheten yttrande i frågan är inget nytt förbud. Vårt yttrande var ett svar på en fråga från en privatperson som undrade vilka regler som gäller vid hållande och försäljning av betesfisk. Enligt djurskyddslagens 2 § ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att agna med levande fisk innebär att fisken utsätts för smärta och stress och är därför inte förenligt med denna paragraf.

När det gäller djurskyddslagen så omfattar den alla djur som hålls av människan. Fisk som infångas och hålls för att vid senare tillfälle säljas/användas som bete omfattas därför av djurskyddslagen. Vild fisk omfattas däremot inte av djurskyddslagen och är därför inte Djurskyddsmyndighetens ansvarsområde utan Fiskeriverkets.

Om man fiskar upp en vild fisk och avlivar den direkt så anses den inte hållas av människan och omfattas därför inte av djurskyddslagen. Detsamma gäller för humrar, kräftor och krabbor. Om man däremot håller (förvarar) fisk, humrar, kräftor och krabbor med syfte att hålla dem vid liv för att använda dem vid senare tillfälle så omfattas de av djurskyddslagen.

Värt att notera kan vara att detta inte är någon ny regel eller någon ändring i gällande lagstiftning. Att använda levande agn är sedan länge förbjudet i tex Norge.”

Om nu Djurskyddsmyndigheten går efter det engelska svaret när det gäller agnfisk blir det helt obegripligt varför inte smärtkriteriet skall gälla all fisk, alla skaldjur ner till musslor.

Se skräcken i torskens öga när den stora filékniven närmar sig; och som Engström sade om kräftorna : ”Ingen dör en så hemsk död som dessa djur ty de dö levande.”

VÄDRET : Klockan är halv åtta, det är elva grader varm efter en frostnatt. Jag nattläser en bok med namnet Vargen i Kreml, som handlar om Stalins förbundne, Lazar Kaganovitj, skriven av hans brorson.

Hur så få personer, kanske 1 000 man, kunde hålla ett så enormt land under klacken och i total skräck i 70 år är svårförklarligt; knapp var denna mardröm över så hotas vi av en ny : islamofascismen. Hur så få personer, kanske 1 000 man, kunde hålla ett så enormt land under klacken och i total skräck i 70 år är svårförklarligt; knapp var denna mardröm över så hotas vi av en ny : islamofascismen.  

KOMMENTAR :

Fiskar och Smärta.

Helena Elofsson hänvisar till den här konferensen, där det "klargjordes att fiskar känner smärta":

http://www.oie.int/eng/Welfare_2004/home.htm

Som synes så "klargjordes" ingenting där, det var några föredragningar och frågestunder där någon mycket väl kan ha hävdat något sånt, men det finns alltså ingen bevisföring där, och i det programmet lär det knappast ha funnits plats för någon bevisföring heller.

Notera att Elofsson inte anger något slags bevis, eller vetenskaplig undersökning, utan hon hänvisar till andrahandskällor, och säger att "det är bevisat". Det är det inte, och vem som helst är välkommen att själv söka på nätet.

Den vetenskapliga undersökning som de flesta djurrättsaktivister brukar hänvisa till är en som Lynne Sneddon gjorde.

Lynne Sneddon är biolog, inte zoolog, och vet ingenting om fiskar, och ingenting om nervsystem. Hennes undersökning gick i stora drag ut på att hon injicerade gift från bin(!!!) i fiskar för att se om de uppträdde annorlunda efteråt, och när de gjorde det drog hon slutsatsen att de kände smärta. Logiken är rent ut sagt enfaldig, det är som att slå en slägga i en bilmotor, och om bilen sedan inte går som innan så drar man slutsatsen att bilen har ont...

Nociceptors, som Elofsson nämner, är nervcenter som registrerar impulser utifrån. Att fisk skulle ha sådana är inte det samma som att de skulle känna smärta, bara att de kan registrera att något rör vid dem. Det är sedan neocortex i hjärnan som registrerar att det gör ont, och här är det intressanta: Fiskar har inget neocortex!

Om Sneddon hade vara sötvattenszoolog, känt till nåt om nervsystem, eller varit det minsta nyfiken, så hade hon vetat det... Nästan alla undersökningar om nociceptors handlar om däggdjur, undantaget är just Sneddon...

Dr Bruno Broughton, Fil Dr, är en av Englands främsta fiskeexperter, och kommenterade Sneddons undersökning så här:

 "In particular, although they found special sensory cells around the mouth of the fish and drew parallels with the presence of sensory cells in higher mammals, they did not examine the capability of the fish's brain to process the information. Fish just don't have the brains to recognize pain. The so-called emotional center of the brain is missing in fish."

http://www.flyanglersonline.com/alcampbell/ac051203.html

Den mest genomarbetade och noggranna undersökningen på det här området är gjord av Dr James Rose, University of Wyoming. Han är till skillnad från Sneddon kunnig i både zoologi, fysiologi och nervcentra, med 20års erfarenhet och forskning på området.

Här är hans kritik av Sneddons arbete:

http://uwadmnweb.uwyo.edu/Zoology/faculty/rose/Critique%20of%20Sneddon%20article2.doc

Och här är hans egna arbete i frågan, som bevisar att fiskar inte känner smärta:

http://uwadmnweb.uwyo.edu/Zoology/faculty/rose/Rose%20Rev%20Fish%20Sci.pdf

Om Elofsson nu vore det minsta kunnig på området så hade hon känt till att det inte finns stöd för hennes påståenden. Min gissning är att hon inte bryr sig, hon har redan gjort sin slutsats, och fakta är totalt ointressanta.

Djurskyddsmyndigheten är ett skämt, det är en bunt miljönissar och djurrättsaktivister som driver sin agenda som myndighet. Efter fiske så blir det jakten, sedan blir det all djurhållning, och sedan alla husdjur.

Erik