Abbasmordet : Vittnen lever i skräck
Rättegången mot 20-årige Abbas mördare fortsatte under måndagen; det följande är ett kort utsnitt.
Nu var det vittnen från Skellefteå som flögs ner eftersom telefonvittnesmål ej var tillfyllest. Per telefon svarade vittnena undvikande på rättens frågor och verkade rädda.
Rättegången blixtbelyser ett allvarligt, djupt och förmodligen långvarigt sociokulturellt problem, som Sverige åtagit sig att lösa genom att bevilja asyl och medborgarskap.
Fast det är vuxna människor i 40-årsåldern kan många av dem varken skriva eller läsa, de är totalanalfabeter på sitt eget språk; de har försökt tillgodgöra sig svenska för invandrare men kan efter åratal av vistelse i landet inte ett ord svenska. Ingen har ett stadigt arbete, alla lever på bidrag från det allmänna och nästan alla säger att de har psykiska problem av något slag, att de är fysiskt sjuka och har förlorat i vikt under rättegången. Den åtalade mamman är opererad flera gånger, dottern Sarah har njurproblem, pappan säger att han är psykiskt sjuk etc.
De lever isolerade i klaner och vidskepliga föreställningar; de har tagit med sig 1200-talet hit. Under rättegången är det mycket tal om två sådana oförenliga islamitiska riktningar, som kan beskrivas som klanliknande. Både Abbas och den 18-årige mördaren tillhör den etniska gruppen Hezaara, men mördarfamiljen är islamitiska Sajed, som sägs vara finare och som påstås härstamma från profeten Muhammed.
Den andra klanen, den som mördade Abbas tillhörde, är en lågtstående klan/religiös riktning vid namn Aam härstammande från mer lägre stående yrkeskategorier.
Att en kvinna tar av sig den heltäckande svarta skruden, slänger slöjan och klipper håret, som Sarah gjorde, anses vara ett oerhört brott mot familjeäran.”Hon klippte av sitt långa svarta, vackra hår”, som det beskrevs målande.
Under förhören i tingsrätten är alla de nedflugna vittnena uppenbarligen livrädda för den familj som står åtalad för mordet och det är obegripligt hur den kan injaga sådan skräck.
De tre åtalade, mannen, hustrun och den 18-årige sonen, flyttas därför ut ur tingssalen och får sitta med medhörning i ett annat rum, men även i denna situation är vittnena rädda att tala och en slöjklädd flicka tystnar helt plötsligt, pekar på mikrofonen och säger:
”Jag törs inte. Jag har blivit mordhotad.”
Ett annat vittne kräver att pressens visas ut från rättegången.
Det ligger en tung skräck över rättegången när vittnena hörs. Vårsolen skiner in genom rättssalens fönster; den mordåtalade familjen förs in när förhören är avklarade, alla leende.
Det följande är en sammanfattning av vad 20-årige Abbas bäste vän från Skellefteå berättade i sitt vittnesförhör:
”Sarah uppgav för mig att hon fått sig tilldelat en pojkvän i Danmark, en kusin, men denna ville hon inte gifta sig med... När Sarah var i Skellefteå ringde hennes mamma flera gånger och hotade mig, hon sade att efter Abbas är det din tur, vi har folk i Skellefteå som kan klara av det.
Familjen sade till Abbas att komma ner till Högsby för en fest. Snälla du, sade familjen, ta med Sarah ner till Högsby och följ själv med.
Jag sade nej för jag visste att om jag följde med skulle jag bli dödad.
Då sade dom, men utan dig blir det ju inte så kul.
Sarah sade, att ensam åker jag inte hem för då tar dom livet av mig.
Okay, sade Abbas, då följer jag med.
Innan Abbas reste ner till Högsby hade han sagt att hör ni inte av mig innan torsdag, ring polisen.”
På flygplatsen i Kalmar stod Högsbys socialtjänst med en väntande bil. Det unga förälskade paret kördes av socialtjänsten till mördarlägenheten.
Den mördade Abbas mamma säger :
”Socialtjänsten är skyldig till min sons död.”
Socialtjänstens ansvar utreds nu av sociala enheten vid länsstyrelsen i Kalmar, det är ett tillsynsärende som länsstyrelsen på egen hand tagit initiativ till efter anklagelserna från mamman bland andra.