Östra Ölands fria horisont

Ni som har svårt att ta er från denna blogg, som ideligen återvänder hit likt en alkoholist till flaskan, rekommenderas att ta en kontakt med nedanstående hjälporganisation. 

Kanske blir ni botade, kanske inte, men liten hjälp kan vara välkommen i en svår livskris; man kan då gripa minsta halmstrå:

Central Vermont Blog Addiction Rehab Treatment Center.

Our treatment center offers a safe harbor of hope to those suffering from blog addiction or blogaholism, no matter how severe or long lasting. 

http://bloganonrehab.blogspot.com/

VAD MER ? Jo, jag har å yrkets vägnar läst domen mot 20-årige Abbas mördare och förfärats som alla andra som tagit del av detta dokument.

Det är alltså möjligt i vårt land att hälla kokande olja i ansiktet på en människa, att döda henne med 20 knivhugg, att krossa denna människas skalle med baseballträ, att fortsätta knivhuggen efter döden, att efter allt detta extremt grymma, uträknade, planerade medeltida brott, komma undan med fyra års vård, allt enligt lagen om vård av unga.

Vid 17 år, alldeles intill det 18:e, anses man vara inkapabel att förstå sina egna gärningar, det finns därför inte ett individuellt ansvar.

Jag har också av och till följt rättegången och jag kan med fyra ord sammanfatta mina intryck : Det var ett skämt. Domen är ett skämt.

Detta var också ett brott som grundades i förmedeltida islamistiska vidskepligheter där den ena klanen hävdade släktskap med profeten Muhammed (seyd) och den andra (aam) sades komma från mer lågt stående yrkesgrupper, slavar och trälar.

Domen är klart och redigt skriven, på 42 sidor; den kan beställas vid Kalmars tingsrätt, men jag kommer framöver att ge några utdrag.

Här kommer rättens resonemang ordagrant återgivet med motivet för att inte döma en myndig person till fängelse för ett av de brutalaste morden i Sverige det senaste seklet:

”A A skall dömas till frihetsberövande påföljd. Med beaktande av samtliga omständigheter finner tingsrätten att hans brott har ett straffvärde som motsvarar fängelse på livstid. Han var emellertid 17 år då brottet begicks, hans ålder skall beaktas vid straffmätningen och enligt 29 kap 7 par, 2 stycket råder förbud att döma A A till fängelse på livstid och fängelse får enligt 30 kap 5 par samma lag endast komma ifråga om det föreligger synnerliga skäl. Den omständigheten att A A blivit myndig är inte ensamt skäl nog att döma honom till fängelse och tingsrätten finner inte heller att det föreligger synnerliga skäl.

A A skall därför dömas till sluten ungdomsvård i fyra år.”

Om det inte föreligger synnerliga skäl i detta fall kommer det aldrig att finnas några synnerliga skäl alls.

Vad vi här betraktar är ytterligare ett rättsfall där rättstatens bedömningar går på tvärs med allmänt sunt förnuft och med allmän rättsuppfattning i folkdjupet.

Det är svårt, för att inte säga snart helt omöjligt, att betrakta Sverige som en civiliserad rättsstat; vi mäler ut oss som en extrem.

”Di skratter åt oss långt bort i Afghanistans berg”, som en Högsbybo sade.