Varför subventionera eländeskulturen ?
Jag förstår för min del inte varför film, böcker och tidskrifter skall subventioneras med statliga pengar - det kan ju inte vara en fri kultur när staten är dess garant. Varför skall staten in och gräva i min plånbok efter pengar för att stödja filmer ingen människa vill se ? Jag hörde en gång Ingemar Bergman berätta om en av sina första filmer : Han gick till filmdirektören och berättade om sin filmidé. Bra, sade filmdirektören, du kan hämta ut råfilm, 2 000 meter, och så kan du komma tillbaka med filmen om en månad. Det måste ha varit ett av Bergmans inledande mästerverk som tillkom så : Jungfrukällan, kanske.
För en del år sedan slog en stor kulturnyhet ner som en bomb på Öland; en film skulle spelas in med kända skådespelare. Det var nån sorts relationsdrama föreställer jag mig för den handlade om en man och en kvinna instängda i ett rum i en gammal kvarn i Triberga, en by på mellersta Öland. Filmen hade stöttats med flera miljoner i statliga pengar. Kanske var detta den tråkigaste film som någonsin spelats in ty den drog inte mer än sammanlagt 80 personer - det måste i varje fall ha varit världens dyraste film - en kostnad för skattebetalarna på cirka 50 000 kr per biobesökare, och så, kära läsare, undrar ni vart pengarna tar vägen. Den som vill skriva en bok, gör det, den som vill filma, gör det, den som vill skriva poesi, gör det, men kom inte och gräv i min plånbok efter pengar - låt den eländiga kulturen finansiera sig själv, om nån vill ha den så säljer den.
DEN SVENSKA MARKNADEN : Jag har just fått mig tillsänt tidskriften Den svenska marknaden (nätadress: www.dsm.nu) och läser den med en viss förtjusning, måste jag säga. Vad som framgår i en tabell i tidskriften är att en systemkritisk tidskrift som DSM inte får ett öre i tidskriftsbidrag medan alla politiskt korrekta tidskrifter badar i miljoner från staten - kristna och systemkritiska tidskrifter göre sig icke besvär med ansökningar.
Vidare läser jag i DSM den helt fantastiska uppgiften att den marknadsliberala dagstidningen Svenska Dagbladet mottagit sammanlagt två miljarder i presstöd under åren; dessa statliga pengar går ju inte till någon liten marknadsliberal ideell organisation som kämpar för sin överlevnad, pengarna delas för helskotta ut till en mediakoncern med enorma vinster.
Detta måste få ett slut, so oder so. Kan inte SvD med ekonomisk hjälp från svenskt näringsliv överleva så må den väl läggas ner, ty vad vad skulle vi egentligen gå miste om. Jag läser hellre små uppkäftiga lokaltidningar eller snabba bloggar än SvD:s utsmetade åsikter; den enda gången det bränner till är när Göran Skytte skriver, eljest : ideologisk dimbildning, lite åsiktsfluff, spunnet socker på en moderatpinne.
PER AHLMARK : Jag tycker själv att mitt avslöjande om stridigheterna i Smålands Akademi om priset till Per Ahlmark är pikant och att bråket förtjänar mediauppmärksamhet. Vilken eländig fegisakademi som av politiska skäl inte vågar ge ett pris till en svensk intellektuell av internationellt format. Åh, vad Vilhelm Moberg skulle ha blixtrat och dundrat; hoppas att han hemsöker de fegaste akademiledamöterna om nätterna, särskilt biskopen Wejryd. Moberg kunde då samtidigt visa upp en bild av prosten Dag Sandahl så skulle biskopen hamna i väldiga mardrömmar - Moberg och Sandahl i samma biskopsdröm - uschamej, som di säger i Värmland.