Jag pinkade på Publicistklubbens grundare
Jag ser i nån av kvällsdrakarna, jag vet inte vilken eftersom de är lika intill förväxling, att en av medlemmarna i idoljuryn fått terapi i tre år för sin elakhet. Det har jag inte fått, så håll till godo:
Kommunalrådet Forsberg från Nyköping som pinkade på golvet under ett sossemöte ombord på en Finlandsfärja är inte en ensam politisk Pink-Nisse; han delar den egenskapen med Gudrun Schyman, som vi alla känner till : Bion och det som skedde där. Hugaligen.
Efter en journalistrunda under flitigt ölhävande i gamla stan i Stockholm blev jag förfärligt pinknödig när vi drog Västerlånggatan fram under glatt glammande. Helt panikslagen sprang jag ner i någon gränd, hittade en staty bakom ett staket, hoppade över och slank bakom just innan det helt brast... Åhh, äntligen, lättad tittade jag upp på statyn och såg på inskriptionen att den var rest över Publicistklubbens grundare. Jag fann det lite väl symboliskt och mer än slumpartat.
Vi hamnade så småningom på Chat Noir, hemskt rökigt ställe, men jag visste precis var jag var. Vilka tjejer, hujamej. Finns det längre några kul ställen kvar när det kommer ett gäng glada gamänger från landet för att festa i storstan ? Eller har alla stängts i korrekthetens namn ?
Jag ser i opinionsundersökningarna att FI reducerats till delar av procent bland väljarna; för bara två månader sedan kunde över 20 procent av väljarna tänka sig att rösta på FI. Tiina, jag som var lite betuttad i dig och aldrig kallade dig rugguggla, hur kunde du ställa till det så här? Upp som en raket och ner som en vilsen V2 i Bäckebo, pang i backen. Jag hade också, som ni minns, anmält mig till FI:s styrelse. Dom får alltså skylla sig själva när jag ratades. Det gick som det gick när dom gjorde som dom gjorde, kom ihåg det.
Jag noterar med en viss förvåning måste jag tillstå att chefredaktören för Sveriges största och viktigaste tidning, DN:s Jan Wifstrand, startat en blogg, och den handlar inte om DN utan enbart om handboll. Har chefredaktören för en kristidning verkligen ork och utrymme för sådant tidsfördriv ? Jag har varit inne på bloggen och kollat : karln skriver ju längre texter än jag och bara om handboll. Imponerande. Men märkligt, som om Herbert Tingsten skulle ha skrivit om boxning. Jo, det skulle nog Tingsten ha gillat förresten, om han hade varit en av kämparna i ringen. Ja, men ni förstår vad jag menar.
DENNA BLOGGS LAYOUT : Som ni ser har denna blogg fått en nya layout; Roland Karlsson som driver detta bloggeri har hjälpt mig och lagt in bilden samt snyggat till alltihop.
Den bild som pryder min blogg är tagen av mig själv en höstdag för flera år sedan; platsen är sjömarkerna i Långlöts socken norr om Kroppkakestenen som markerar Ölands mittpunkt (det är en sten med älvkvarnar mitt i ett järnåldersgravfält med mylingar; vid sidan av låg också en mördad kvinna från järnåldern med en kniv i ryggen, en deckare fast för ungefär 2 000 år sedan. Allt detta mycket mystiskt och framgrävt på 1970-talet). Nåväl, detta är platsen för bilden, med fri utsikt mot Östersjön och inget som skymmer blicken.
Jag tror att varje människa mår bäst i sin hembygd, man måste inte nödvändigtvis bo där, men man måste ha en plats på jorden där man har sin trygghet och sin kärlek, för mig är det östra Öland, just de här trakterna. Jag kan åka dit rent fysiskt, eller tänka mig dit : den gamla klövsadelkyrkan i Långlöt, skogen, fornborgen, sjömarkerna med sina klongestenar och bronsåldersrösen, guckuskon om våren, vipornas klagan och vindens sus. Jag vandrar till guckoskon genom högt gräs, inne under de grönskande trädkronorna ångar det av fukt, det är 25 grader varmt, solen skiner men når inte genom lövverket, stigen är hal och slipprig, plötsligt ett helt fång med guckusko bakom en inhägnad som hembygdsföreningen satt upp - ett litet mirakel här inne i det ångande skummet, och kul är att veta att det inte är så många som känner till det, det är en hemlis.
VÄRLDENS ROLIGASTE : Detta är enligt Daily Telegraph världens roligaste historia, den är körd i dator, tusentals har tillfrågats, den är helt enkelt roligast av allt; de som är elaka säger att det hänt i Tyskland :
Två jägare är ute i skogen för att jaga. Plötsligt faller den ene ihop i svåra smärtor, han vrider sig i kramper och förefaller till slut helt död.
Den andre jägaren tar sin mobil och ringer sjukvården/ambulansen alldeles upphetsad och skrämd förstås.
Sjukvården svarar honom : Nu skall vi ta det lugnt här och göra saker i tur och ordning. Först kontrollerar du om din vän verkligen är död.
Man hör hur han lägger ifrån sig mobilen, hur det knastrar i skogsriset när han går fram mot kompisen och plötsligt hörs ett skott.
Ja, nu är han död, vad skall jag göra sedan ?