Ett beställningsjobb från eu - DN:s journalisthaveri
Det förvånar mig storligen att ingen ännu upptäckt den nästan helt sammanfallande parallellen mellan Ansvarskommitténs förslag till regionindelning av landet och eu:s indelning av Sverige i åtta regioner - närmast är den svegforska utredningen om regionindelning att se som ett beställningsverk från Bryssel och ingen självständig statlig utredning.
Man hade inte behövt någon dyrbar konsultrapport för att komma fram till Sverige skall indelas; Eurostat skar redan 1995 sönder Sverige i åtta regioner, s k NUTS - Nomenclature de unités territoriales statistiques, en hierarkisk regionindelning. Kartan med de åtta regionerna kan laddas hem från Eurostat, det finns där alltihop. Gratis, och det visste förstås Mats Svegfors.
Det är väl ingen skandal direkt, men det är symptomatiskt att en eu-fanatiker som Mats Svegfors skall ha stort inflytande över nationens framtid i en sådan här avgörande utredning; han och andra eu-nuts i moderaterna är ju beredda att slänga allt nationellt oberoende överbord. Han är tillsatt av den socialdemokratiska regeringen, som vet vad som beställts och vad som senare kommer att erbjudas, dessa åtta eller nio regioner, som kommer att göra Sverige lättstyrt från Bryssel.
Jag håller med om att Axel Oxenstiernas länsindelning från 1634 kan behöva moderniseras, men eftersom moderniseringskravet tas som intäkt för en underkastelse under Bryssel blir det självklart för en eu-skeptiker att slå vakt om den gamla länsindelningen som ett uttryck för nationell självständighet.
Nio svenska regioner kommer att bli detsamma som nio små kungadömen med blickarna vända mot Bryssel, beroende av bidrag från Bryssel, helt upptagna av Brysselpyssel dagarna i ända, förmodligen med egna representationer där, allt alienerat från folket, en massiv och omfångsrik hop med nytt eu-frälse.
Nu målar du allt fan på väggen, säger mina kritiker. Inte alls, han sitter redan där.
DN-FJÄSK : Vilket osannolikt journalistiskt haveri man kunde ta del av i DN den 16 september då tidningen publicerade en intervju med FI:s Tiina Rosenberg. Artikeln var skriven av en person vid namn Annika Hamrud, och den bestod av frågor och svar, varvid det helt klart framgick att frågorna var tillverkade i förväg och underställda den intervjuade för godkännande.
Jag föreslår att denna artikel ingår som avskräckande exempel de första 14 dagarna under journalistutbildningen.
Artikeln var ett knäfall och ett stövelslickeri som man aldrig sett maken till i svensk press, men så visade det sig också att det var en beställningsjournalist som skrivit den; Rosenberg ville få frågorna från journalisten och ingen annan.
Så går det alltså till på DN, men det bloggar inte chefredaktören om, han skriver om handboll, och så undrar ni varför det är kris på DN...
Lite kul är intervjun ändå i sin öppna naivitet. Rosenberg, för övrigt min favoritfeminissa, säger att hennes uttalande om att sex med män är förräderi mot det kvinnliga könet inte har med henne att göra. Hon har sagt det, det förnekar hon inte, men det har inte med henne att göra. Wunderbar.
På tal om beställningsjournalistik så pågår väl fortfarande stats-TV:s hemliga intervjuande av statsminister Göran Persson. Dessa hemliga beställningsintervjuer utförs Erik Fichtelius; de hade varit omöjliga i vilket annat land som helst, men här anses det inget särskilt märkvärdigt att statsministern har en av licenspengar betald hävdatecknare; ungefär som Pufendorf, som skrev det mäktiga verket Kung Karl X:s hjältebragder - Göran Perssons hjältedater tecknade av Erik Fichtelius.
J.J. CALE : Är jag ensam i detta land om att lyssna på J.J. Cale ? När jag ibland frågar i skivaffären med tatuerade och häftiga säljare om det kommit in nåt med Cale får jag alltid svaret :
Vad hette han sa du ?
J.J. Cale, C a l e, Jay Jay Cäjl.
Nej det vet jag inte, never heard of.
Klick, klick på datorn, jo här är han. Nya skivan heter To Tulsa and back, 2004.
Så nu lyssnar jag till den, hans bästa hittills.
Och så tittar jag på en bild av Cale på CD-omslaget, han har blivit gammal, men bara bättre och bättre. Han är fårad och ganska mager om bena. Han liknar på pricken en fiskare i Böda på norra Öland, som jag råkar känna.
Men vilken musik, ett land (USA) som kan producera sådana artister och sådan musik, kan inte vara dåligt.