Djurens rätt - animaliefascister
Var det inte Falstaff, Fakir, som sade att ingen får en så hemsk död som de svenska kräftorna ty de dö levande. Jag vet inte varför detta klassiska citat ringer i skallen på mig varje gång jag hör åsikterna från Djurens rätt.
Det stod en hoper Djurens rätts-aktivister utanför Domus för en tid sedan, alla klädda i svart, alla med palestinasjalar och huvor, alla likbleka och magra, en del rökte och jag frågade en av dem om han inte visste nikotinrök dödar åtskilliga mikroorganismer, för att inte tala om alla de maskar och kryp som dödas när tobaksbladen skördas; det hade han inte tänkt på så han fimpade genast.
Ja, så ska det vara, man skall vara snäll mot mikroorganismerna på sitt eget skinn och inte låta dem omsvepas av giftig rök. Baciller har väl också känslor... baciller dom har mänskors känslor...
En del påstår att när man klipper gräset så ger grässtråna ifrån sig tjut av lidande och skräck, det är bara det att vi inte kan höra skriken från gräsmattemassakern. På min åkgräsklippare hör jag definitivt ingenting och jag kör gärna över sniglar, vilket jag redan erkänt.
Kan man äta fisk ty den, liksom kräftorna, dör levande. Djurens rätt anser uppenbarligen att fisk inte tillhör det som kan ätas utan ett vådligt lidande för fisken. Ett tv-program som visade en kvinna med en sprattlande nyfångad fisk har anmälts, ser jag i ett papper. Det läggs programmet till allvarlig last att fisken kippade efter andan och att den dödades med en kniv.
Den moderna människan, och här rör det sig förmodligen mest om blaserade rikemansyngel från storstäderna, är helt obekant med hur vår mat kommer till, de tror att fisken ser ut som Findus fiskpinnar i Konsumfrysen.
Härområet var jag ute med en Ölandsbåt som körde ut folk intresserade av att pilka torsk; vi for ut ett par sjömil och låg och drev i det härliga vädret under ihärdigt pilkande. Bredvid mig stod en vacker kvinna, typisk överklass. Plötsligt började hon skrika och tjuta för full hals. Jag frågade om hon skadat sig. Det hade hon inte. Hon hade fått napp. En rejäl torsk på bortåt åtta-tio kilo. Ful som fan när hon vevade upp den över relingen. En torsk är verkligen ful med sitt stora huvud och sina gloende ögon.
Tjutandet och skrikandet tilltog.
Jag sade : Men va i helvete skriker du för, du har ju just fångat en prakttorsk.
Ja, men va ska jag göra skrek hon, den tittar på mig.
Hennes make stod lika hjälplös och tittade på.
Jag lossade kroken, tog fram kniven och snittade till, så fileade jag den. Lade fileerna i en påse och sade : vänd i rågmjöl, peppra och salta, stek i smör. Nåt godare har du aldrig ätit än denna helt färska Ölandstorsk, det kan jag garantera dig.
Ohh, tack, är det så man gör...
Det är väl ifrån sådan överklass som Djurens rätt-medlemmarna kommer. De kan inte ens palla för lite sportfiske.
DJURVÄN : Jag betraktar mig själv som en verklig djurvän, katter och hundar har följt mig genom livet. Ett av mina allra svåraste beslut var när vår hund Nita, en hjärtegod Beagle, blivit gammal och fått cancer. Jag var tvungen att avliva den, ett oerhört beslut, men nödvändigt. Människa är människa, djur är djur - det förmänskligande av djuren som aktivisterna ägnar sig åt är farligt, jag kallar dem animaliefascister - Hitler var långt före sin tid, förbjöd vivisektion och åt bara grönsaker av hänsyn till djuren; Görings jaktlagstiftning var föredömlig och helt modern.
ESTONIA : Jag minns denna morgon för elva år sedan som det vore i går, den 28 september 2004. Vid sjutiden slog jag på radion för att lyssna på nyheterna från ekot och kom rakt in i Estoniarapporteringen. Det var totalt förvirrande och som en mardröm att så många människor omkommit i en sjöolycka, sånt händer i Indien och Bangladesh, inte i vårt land.
Jag tror emellertid att både Indien och Bangladesh handlagt katastrofen bättre; att inte bärga alla döda som man kunde komma åt var det första grundläggande och ödesdigra misstaget. Det svenska jämlikhetsstolleriet att kan inte alla bärgas skall ingen bärgas tog här över sunt förnuft.
Var rampen uppe eller var den nere, var det en explosion ombord, har det varit mystiska dykare nere, finns det ett hål under vattenlinjen, alla dessa obesvarade frågor kan lätt få ett svar eftersom Estonia ligger på dykbart djup; jag kan be Dykarklubben Kalmarsunds medlemmar att göra en undersökning ty djupet passar sig även för amatörer. Varför skickas inte dykare ner ? Det är ett mysterium.
Om det någonsin skall bli lugn kring Estonia måste en internationell, av Sverige och Estland oberoende utredning göras. Sveriges ställning som en modern, effektiv rättsstat prövades när Estonia sjönk. Sverige höll inte måttet, landets politiker visade sig vara av klent och töjbart virke, själva statskärnan murken och hela statsbyggnaden stod och står på bräcklig grund.