Det ska vi fira : över en miljon aborter !
I dag kan vi säga grattis till den kvinnliga frigörelse som innebär fria aborter. Det är 50 år sedan, 1955, som som Socialstyrelsen började föra statistik över aborterna, men i den långa aborttabellen finns ingen summering ty den är väl för skrämmande och Socialstyrelsen tiger, därför har jag summerat antalet aborter fram till dags dato; det är ett imponerande antal vittnande om en stor mänsklig frigörelse och frihet att själva bestämma över sitt liv. Alltså, fram till i dag har i Sverige gjorts 1 125 444 aborter; den miljonte aborten kunde vi ha firat vid vid millennieskiftet ungefär.
1 125 444 aborter. Det är ungefär 1 125 ton oönskad mänsklig substans som vi frigjort oss ifrån. Varje långtradare med släp tar ungefär 40 ton. Alltså har vi befriat landet från 28 tunga lastbilar med mänsklig substans.
Otäckt ? Jag tycker det är otäckt. Kan man skriva så här, substans ? Klart att man kan, det är ju så fostren behandlas, substans, till destruktion.
Var fjärde graviditet leder i dag fram till en abort. Siffran var fyra procent 1955, den steg brant från 1972 och framåt samtidigt som antalet levande födda barn sjönk dramatiskt; de båda kolumnerna hänger förstås ihop.
Aborternas bästa år var 1989 då antalet aborter uppgick 37 920 och eftersom aborter enligt aborthängarnas bästa argument är en frihetsreform så måste vi anse att friheten var som störst detta år.
I dag finns p-piller, kondomer, skum, dagen efter och dagen före piller, alla vet vad som händer mellan man och kvinna, ingen vandrar i mörker på det sexuella området, men ändå detta förfärande höga antal aborter, vad beror det på ?
Att mer än en miljon foster aborterats, låt oss säga dödats för det är vad det handlar om, är enligt min enkla mening ett oerhört etiskt dilemma och jag tänker ofta därpå, ja, det plågar mig det som pågår. Jag tror att det finns en massa människor som tänker som jag, men det finns inget politiskt parti som fångar upp våra åsikter, som längre vågar föra moralen i abortfrågan på tal i den allmänna debatten. Svenska kyrkan är medskyldig till sakernas eländiga tillstånd, ja, egentligen är den institution som skall skydda livet men inte vågar göra det utan fegar ur av opportuna skäl mest skyldig och ansvarig för det som sker. Men det är förstås kyrkans skam. Inte vår.
Abortfrågor :
Varför finns det en militant organisation som arbetar för hönsens och minkarnas väl och ve men ingen som arbetar för de ofödda barnen?
Om det finns nolltolerans för trafikoffer varför krävs det inte nolltolerans för aborterade foster; varför är inte det långsiktiga målet noll aborter ?
Varför sätts inte abortgränsen till tolv veckor med tanke på den oerhört snabba medicintekniska utvecklingen.
Varför finns det hem för oönskade hundar och katter, men inte för oönskade barn ?
Kommer vi om 100 år att betrakta över en miljoner aborter mellan 1955 och 2005 som samma barbarbari som vi i dag ser på
socialstatens steriliseringar av ovärdiga individer under 30-talet ?
KOMMUNALT PYSSEL : En kommun som tar sitt ansvar har alltid mycket att bestyra och att stå i, arbetsuppgifterna är i själva verket oändliga. Så till exempel ser jag att de kommunala livsmedelsinspektörerna i min egen högt skattade kommun skall lära kommuninvånarna hygien när de lagar mat. Inspektörerna skall placeras ut vid stormarknaderna. Av en artikel framgår att innan man skrider till matlagning i hemmet skall kommuninvånarna tvätta händerna, under matlagningen skall man inte peta sig i håret, fingra i skrevet, lägga ut snus, springa på toa utan att efteråt tvätta händerna, de knivar man använder skall vara diskade etc, allt sådant som är bra att veta kommer vi att få reda på tack vare inspektörerna. När kommer de till våra hem, på oanmälda besök?
Oj, nu glömde jag skölja gurkan innan jag tog ett bett, men jag tror inte det var nån som såg mig, snabbt ut med snuset...
FÖRSVARET : När regeringen avslöjas med att ge miljöpartiet veto i försvarsfrågor är det detsamma som att anförtro nyckeln till medicinskåpet åt en narkoman - socialdemokratins makthunger innebär att ett litet marginellt parti med extremister fått avgörande inflytande över nationella ödesfrågor som försvar, energiförsörjning, kommunikationer och transporter och, nu, det nationella försvaret. Det är djupt oansvarigt att inte samla breda majoriteter i frågor som rör landets väl och ve, vi lever i en djup politisk förfallsperiod, kanske den djupaste någonsin.