Cirkeln sluten för Schyman
Visst är det ändå kul med det nya feministpartiet; vad skulle man annars blogga om en söndagsmorgon när solen skiner och det vackra Öland ligger och väntar. Om Ny Demokrati hade en och annan knäppgök bland medlemmarna så verkar det som om kvinnopartiet inte bara till stor del består av knäppgökar, de sitter också i ledningen.
Kvinnor som har sex med män är könsförrädare, säger professor Tiina, som samtidigt vill införa polygami; Ebba Witt Brattström är en heterosexuell borgarkärring. En annan som har svårt att uttala ett utländskt namn namn är rasist. Ja, detta var verkligen ett kul parti som kommer att ge mig som samtidsglobal omvärdsanalytiker mycket att skriva om.
Eftersom Gudrun Schyman leder detta kan man ju konstatera att för hennes del synes den politiska cirkeln vara sluten, åren av normalitet var bara ett skådespel, hon är tillbaka i Förbundet Kommunist (r)-perioden där hon startade, en liten blodtörstig sekt av samma karaktär som det nya feministpartiet mer än 30 år senare. Men till skillnad från den tiden då knäppgökarna ville störta samhället så vill de nu in i det, in i dess innersta, in i riksdag, departement och regering. Det misstaget att stå utanför gör de inte om en gång till, nej låt oss bli rika och feta genom att förtära potatisen inifrån liksom den lilla gula larv som kan kan påträffas inuti en potatis när man skär isär den - sådana små gynnare tar sig in i potatisen utan att det syns utanpå, först när potatisen börjar ruttna vet man att larven har tagit den i besittning.
---
Jag får inte delta i kyrkovalet eftersom jag lämnat kyrkan, men jag tror på Gud så jag anser att jag vore berättigad till en röst, men formalia lägger alltså hinder i vägen. Å andra sidan vet jag inte vad jag skulle rösta på eftersom det är de gängse partierna som sitter där - vad de gör där vet jag inte, staten har ju skilt sig från kyrkan så den borde slippa politiken för att någon gång bli självständig; om KG Hammar anser jag att han gjort svenska kyrkan lika stor skada som Gustav Vasa. Det har varit en djup förfallsperiod och det kommer att ta årtionden att reparera vad han förstört. Det var för hans och hans gelikar skull jag gick ut; inte ett öre till detta, och sedan vänder jag mig starkt emot att kyrkan säljer ut prästgårdarna till privatintressen så att där blir loppis och caféer och att församlingarna avskaffas på sockenbasis, det är en idiotisk kyrkopolitik för om man kan säga om den allmänna poliktiken att den är lokal, så är kyrkopolitikens själva fundament det lokala engagemanget och individens Gudstro med samlingen runt den egna bygdens kyrka.
Ibland funderar jag på katolikerna, men vilsenheten består. Vadan och varthän, finns det en mening ? Quo Vadis ? Timmarna förrinner, dagarna flyr, år läggs till år och det är svårt att hinna med. Det är så mycken dumhet man skall hinna med att bekämpa, att vrida tiden rätt, den är ur led och jag utbrister med Schopenauer : Å, om all världens dumhet vore samlat i huvudet på en enda hals så att man med ett slag kunde hugga bort det.
Den kontroversiellt prästen och teologidocenten Dag Sandahl är verksam här i staden; han är ett jordens salt. Jag såg honom häromdagen när han kom ut ur Tessins vackra domkyrka, nu omgiven av byggnadsställningar, och med bestämda steg försvann han bortåt gatan, mot Systemet. Då tänkte jag, han är tagen på bar gärnig, men nej : Han återvände utan grön påse och gick in i Domkyrkan slickandes på en stor glass.