Bilder ur stadens liv
Jag satte mig för att vila benen lite mitt i centrala staden. Vad jag inte visste var att kommunen ställt ut dessa bänkar för att stadens växande massa av alkoholister skall ha någonstans att sitta mellan kl 09.00 och 18.00. Jag blev också bortkörd nästan omedelbart av de rätta bänkinnehavarna med orden :
Vad gör du på våra bänkar ditt jävla tattararsle.
Passa dä, sa han och viftade med ölflaskan.
Åh, förlåt, jag skall genast avlägsna mig.
Stadens centrala territorium har sålunda sina rättmätiga innehavare och jag tycker att det borde upplysas om förhållandet så att vi andra inte sätter oss fel.
Vid stadens vuxengymnasium sitter ofta studenterna (är de verkligen studenter nu för tiden ?) och röker på bänkarna där. De sitter på ryggstöden med fötterna på själva bänken. De röker och snusar under ivrigt spottloskande så att efter en rast skulle man nog kunna raka ihop en två, tre liter - 15 liter i veckan gånger 52 veckor, låt oss räkna nu, det ger oss summan av 782 liter saliv på ett och samma ställe uti staden. Detta är alltså en skola som gör anspråk på att vara gymnasium.
Allt var bättre förr, även det som var sämre.
Jag går sakta genom min stad, som jag omfattar med någon slags hatkärlek. Jag minns hur det såg ut och jag saknar det djupt. Storgatan med sina fastigheter i trä med allehanda affärer, allt revs 1964 och ersattes med fastigheterna EPA och KONSUM, köplådor.
Så revs Malmbebyggelsen, ett gytter av små hus för arbetarna, en riktigt Söderidyll med massor av huttave (ett huttave är en successiv tillbyggnad av en fastighet för att bereda plats för familjens tillväxt; ett huttave var aldrig godkänt av myndighetern och hela området blev därför oerhört charmigt och oregelbundet, trots att alla husen var lika var de ändå olika, sekel efter sekel av huttave). Här revs i massiv skala och byggdes i enhetligt gult tegel för länsstyrelsen och polisen. De nya maktens fastigheter byggdes med platta tak.
En gång stod jag tillsammans med en polis och tittade ut från fjärde våningen ner på ett av de nya husens tak. Där hade en stor sjö bildats på taket för vattnet rann inte undan, rännorna var igensatta med löv, kvistar och gamla fågelbon. I denna sjö simmade en flock änder, detta ovanpå länsstyrelsen.
Haver du sett, en sjö ovanpå länsstyrelsen, med änder i !
Ja, här har vi sjöutsikt.
Vart tar vattnet vägen ?
Det rinner ner i huset. Vet du, att längst ner i länsstyrelsens och polishusets byggnader finns något vi kallar för droppstensgrottan; där samlas vattnet och det har bildats stalaktiter som i stensåldergrottor.
Folk blev förstås sjuka i dessa nya byggnader och de har nu byggts om för miljoner. Byggherre : Skanska, som också byggde Ölandsbron, nu reparerad för 700 miljoner kr.
Det fanns på 70-talet ett gammaldags kvarter kvarter i staden, Kvarteret Kopparslagaren. Där bodde mycket enkelt folk samt en kamrat till mig med två katter. Jag tror han sörjde ihjäl sig när kvarteret revs. I varje fall dog han i samma veva.
Ute på Varvsholmen knattrade det från varvets alla nithamrar, pang, pang, pang som ett kulsprutesmatter. 600 man jobbade därute och tillverkade fantastiska fraktfartyg som plöjde världens alla hav. På höstkvällarna när man gick hem från tidningen och dimman kom insmygande från Sundet startade mistluren : Brööööl, brööööööl, det lät så tryggt. Jag blir vemodig och lite bitter; jag saknar min stad. Vad har ni gjort med den, och med människorna ?