9/11 - dagar att minnas - ruggugglorna i FI
I morgon är det 9/11 : det är en sådan dag då man på sekunden och metern när vet var man befann sig och vad man gjorde då det hände.
9/11 : Jag klev ut ur leksaksaffären på Södra Långgatan där jag köpt en present till barnbarnen, satte på bilradion och fick höra den dramatiska nyheten. Ah, tänkte jag, det måste vara en hemsk olycka. Jag ringde min fru på mobilen för att berätta oerhörda nyheten, under samtalet rammade nästa flygplan det andra tornet hörde jag i bilradion - under flera timmars var jag totalt förvirrad - tittade på CNN hela kvällen.
Solförmörkelsen 1954 : Vi sitter hela familjen på gräsmattan och väntar på att det skall hända; jag har svärtat ner glas och jag har köpt mörka glasögon i papp för 50 öre på Konsum, för alla ungar har hört att det mest fruktansvärda man kan göra är att titta på det lilla solljus som sipprar fram bakom månskivan : man blir blind på direkten, det visste vi alla. Så försvinner solskivan, det blir kallt och fåglarna slutar kvittra, nu tänkte jag, nu tar jag av mig glasögonen, tittar rakt på solen så får vi se om jag blir blind. Jag slet av mig glasögonen och glodde intensivt på den mörka skivan. Inte faen blev jag blind. Jag blev på nåt sätt besviken, allt man läst var ju lögn.
I samma veva var det Eriksgata för kungen, Mormor gav mig order att sopa gatan framför huset ty där låg tallbarr från våran tall, som stod vid tomtgränsen. Så satte vi oss alla på förstukvisten med kaffe och bullar, mormor hade klätt upp sig, och så kom en svart bilkortege och susade förbi. Du såg väl kungen, sa mormor.
Nä, sade jag och jag kände att jag gjort ett överflödigt arbete med tallbarrssopandet.
Kungen hade aldrig kunnat se tallbarren i den farten, sa jag till mormor.
Ingo 1959 : Det är tidigt på morgonen, radion står på, Arne Thoréns röst smattrar. Ingo vinner. Ingenting slår denna sporthändelse. Ingos höger var fruktansvärd, grymmare och starkare än svenskt stål. Bildtidningen SE hade murat upp en vägg av betongblock, Ingos höger slog rakt igenom med ett tryck av 70 ton, om jag minns rätt. Bilden var dragen över hela mittuppslaget. Det kallar jag bildjournalistik, svart-vit med dramatik.
När Kennedy sköts befann jag mig i studiekamraten Lasse Wetters rum. Han hade en radio i bokhyllan; det var extrasändningar hela tiden, vi satt helt stumma och lyssnade. Den bästa boken om mordet har skrivits av Norman Mailer, En amerikansk gåta, en tjock sak på 800 sidor som är en ny Warrenkommission skriven av en stor författare; allt konspirationssvammel skalas av i denna bok : Det fanns en mördare, Lee Harvey Oswald.
U 137 gick på grund i Karlskrona skärgård och hade stått där med bullrande motorer hela natten. När jag kom till tidningen vid åttatiden på morgonen ringde jag den vanliga kollen för att se om det hänt nåt, och det hade det, sade lotsarna. Det står en rysk ubåt på grund i Karlskrona, den har stått där hela natten - stort pådrag. Jag ringde kustbevakningen och fick det bekräftat, rusade ut i teleprinterrummet och läste alla telegram som kommit, metervis. Detta var världshistoria på nära håll. Klockan elva ringde jag tidningen Sydöstran i Karlskrona för att beställa hem bilder. Vadå för ubåt ? Här ? Tidningen på plats visste inget, vilket åter bekräftar den journalistiska tesen att den som är utanför stormens öga vet mer än den som befinner sig däri. Förklaringen till Sydöstrans ovetskap var den att tidningen av arbetsmiljöskäl ljudisolerat teleprinterrummet så man hörde aldrig när TT pinglade för Flash och Il. Men Sydöstran tog sedan kommandot i nyhetsjakten, så ingen skugga på den förnämliga tidningen, som nu tyvärr är bortskingrad av socialdemokratin; styrd av en fackpamp gick den omkull och köptes upp; socialdemokratins tidningshistoria är en skam.
Mordet på Olof Palme. Jag hade jobbat kväll på tidningen på fredagen, kom hem slog upp lite vin och satte mig att titta på en film med den vackra Ingrid Thulin; det var en usel Nazifilm, men Ingrid Thulin höll mig kvar, min fru gick och lade sig för hon tyckte filmen var klart undermålig. Filmen var slut framåt ett, Palme hade mördats vid halv elva, men inte ett ord i TV. Där vevades Nazifilmen som om inget hänt. På morgonen hämtade jag tidningen Östran i brevlådan, slog upp ettan och såg rubriken : Palme mördad.
Jag blev så chockad att jag började gråta och kunde inte sluta. Jag vet inte varför jag grät, över landet kanske, över ondskan och hjärtlösheten, för att jag var gripen, för att något hade ändrats i grunden i mitt liv och andras och i hela nationen. Palme var en del av mitt medvetna liv, han hade alltid funnits, liksom Erlander och Sträng. Konstigt nog har jag inget minne av var jag befann mig eller vad jag gjorde när Anna Lindh mördades.
---
MÄRKLIG TV-KANAL : Det finns en mycket märklig kanal i stats-TV:n. Den kallas 24:an. Ibland finns det bara text i rutan, ibland kan det vara politiska sändningar, ibland något föredrag, som i timvis sänds ut oredigerat. I går såg jag att det var direktsändning från Feministiskt Initiativs metamorfos från lös kvinnosamling till ett parti under Gudrun. Die partei, die partei hat immer recht. Feminism nu för Gudrun, blodtörstig kommunism under 70-talet, så inpassning i modellen under 80-talet, lättkommunism i början av 90-talet och så full fräs in i feminismen på 2000-talet - är inte detta värt en sociopsykologisk studie.
Om jag skriver så här blir jag kanske åtalad för smädelse av feminismen, men stor sak i det, här kommer det, det är ett öländskt uttryck : Med några få undantag, vilken samling av ruggugglor som här var samlade.
En sak som är bra med FI är emellertid kravet på polygami, men jag vet inte hur de tänkt sig polygamien, om en karl skall ha rätt att hålla flera hustrur eller om det är tvärtom; hur många karlar klarar Gudrun Schyman av? Jag skulle nog knappt klara en enda rugguggla.