Östra Ölands fria horisont

Eftersom det knappast förekommer någon ifrågsättande, principiell eu-debatt i Sverige överhuvudtaget - alla stora tidningar sjunger i bedövande enighet eu:s lov, det finns inget seriöst politiskt parti med eu-kritisk hållning, ingen pågående offentlig diskussion och eftersom våra eu-parlamentariker snart efter ankomsten infångas i den byråkratiska Brysselhydrans förmånssystem, är det nödvändigt att gå utomlands, till England.

Det som förvånar mest ändå är den svaga journalistiken i förhållande till eu. Det mesta man ser i stats-tv:n är Erika Bjerström ståendes framför något slott i Belgien där det pågår ett eu-sammanträde av något slag, det är kväll, det blåser och susar i mikrofonen, löven prasslar, det regnar lite för det gör det alltid i Belgien, Erika Bjerström sammanfattar, man förstår och hör absolut ingenting, och så är det slut. I Svenska Dagbladet, som väl ändå skall vara ett nationellt organ, förekommer endast eu-panegyrik och av och till lite gosiga eu-kåserier. För min del förstår jag inte varför den svenska journalistiken kapitulerat inför eu:s enorma och spännande bevakningsfält, är det språket, är det opportunism eller vad är det ? Hur som helst, en eu-skeptiker tvingas utsocknes.

Det följande är en journalistisk sammanfattning och översättning av ett 14-sidigt dokument skrivet av Lord Pearson of Rannock; jag återger det i punktform (läs mer på www.brugesgroup.com).

. Folket har en överenskommelse, men den är med parlamentet, inte med regeringar, som kommer och går. Regeringar som kan omväljas vart fjärde, femte år kan därför inte ge bort makt å folkets vägnar.

. 80 procent av alla nya lagar tillkommer i Bryssel. Parlamenten har blivit gummistämpelparlament.

. Luxemburgdomstolen är egentligen ingen domstol utan den motor som utan fokligt stöd driver unionen samman och framåt.

. Initiativen till eu-lagstiftning kan endast komma från kommissionen, den har lagstiftningsmonopol. I USA kan man helt enkelt inte tro att detta är sant.

. Praktiskt taget alla överläggningar inom kommissionen eller mellan statsministrarna är hemliga. Knappast någonting läcker ut till allmänheten.

. Habeas corpus är satt ur spel, utlämningar för brott i en eu-stat kan ske fast det inte betraktas som brott i den egna staten.

. Eurospeaktermen Acquis Communautaire innebär att så fort en del av den nationella suveräniteten är bortgiven till eu kan den aldrig återtas.

. Fördrag kan inte omförhandlas, det enda som återstår för den missnöjde är att lämna eu.

. Eu har bevarat freden i Europa i 50 år. Fel. Nato bevarade den europeiska freden. Marshallplanen satte Europa på fötter efter världskriget. Fråga dig själv och försök att svara. Med eller utan eu, vilket land i Europa skulle efter 1945 ha startat ett krig mot ett annat europeiskt land? Freden har inget med eu att göra, det handlar om demokrat, stupid.

. Euron kommer inte att fungera eftersom en valuta inte passar för så olika länder, en valuta förutsätter total europisk mobilitet bland befolkningen. Den finns inte.

. Den föreslagna men förkastade konstitutionen sammanfattar inte bara de existerande fördragen, den bildar en ny stat ovan de gamla nationerna.

Exakt citat : Det finns inget högerbetonat, negativt, skrämmande eller extremt med att lämna eu och behålla vår nationella självbestämmanderätt som vi kämpat så hårt för... att lämna eu vore uppfriskande, positivt, befriande och modernt och vi skulle bli mycket rikare på kuppen. Lord Pearson var detta. Han sitter i överhuset.

Min bitterhet är lika djup som den livskris jag just kravlat 

mig ur. Om jag varit i 20-årsåldern med livet framför mig hade jag lämnat Sverige i dag.

Det skrev jag i min debattartikel i dag i Aftonbladet. Med anledning av denna debattartikel kom följande mejl, som jag bara inte kan undanhålla mina läsare och jag hoppas att skribenten tillåter mig detta offentliggörande; jag måste säga att detta mejl påverkar mig djupt :

Jag kom till en liknande insikt för åtta år sedan. Jag tog

konsekvensen och flyttade, 40 år gammal på den tiden. Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång, jag har aldrig ens fått anledning att ifrågasätta det. Tvärtom, varje gång jag är

i Sverige på besök får jag anledning att prisa mig lycklig

att jag inte bor där.

Från att ha varit ett rätt öppet och vänligt samhälle på

70-talet, har Sverige sakta omvandlats till ett kryptofascistiskt land där man inte kan andas. Jag vet vad jag pratar om, jag växte upp i diktaturens Grekland. Tro mig, det är mycket värre i Sverige idag än det var i Grekland på den tiden, även om nu Sverige inte burar in sina politiska och andra motståndare. Sverige sliter ut dem istället på ett mycket raffinerat men också mycket effektivare sätt. Sverige sliter faktiskt ut alla sina medborgare, även de mest välanpassade. Som dig, t ex.

Vad jag vill ha sagt med detta är att du inte bör ge upp, men inte heller ödsla ditt liv på att slåss mot spöken. Du har några år kvar i livet och du borde njuta av dem, utan bitterhet. Detfinns ingenting heroiskt i att slåss för redan förlorade mål och det är för sent för din eller min generation att ens tänka

på att reformera Sverige. Det kommer nog en revolt så småningom, men det dröjer många år till och du är för gammal för att sitta och vänta på den. Låt morgondagens 18-åringar reda ut soppan.

Packa och lämna skeppet; du har inget att förlora och allt att

vinna på det.

Tips: Tyskland, som var just ett samhälle som man inte kunde andas i på 70-talet, har gått igenom en total metamorfos och blivit ett av Europas öppnaste och vänligaste samhällen. Lika otroligt som det låter, är det sant.

Z

The best defence against logic is ignorance. The next best is

stupidity. Both can be used simultaneously.

Jag tror inte längre att den borgerliga alliansens med moderaterna som största parti har någon chans att vinna valet nästa år. Det finns två orsaker till min pessimism, ty vi behöver verkligen byta regering :

1. Socialdemokraternas ohämmade, vulgära och odemokratisk röstköp, stora bidragsgrupper mutas helt enkelt.

2. Moderaternas närmast paranoida fixering vid sjuk- och ersättningsnivåerna, nu senast den långa drapan i DN där saken ältades ytterligare en gång; vilka ersättningsnivåer som skall gälla vid en eventuell borgerlig regering är det nu ingen som längre kan räkna ut - det är total förvirring - för min del betraktar jag moderaternas bidrags- och ersättningsfixering som århundradets politiska självmål.

Eftersom jag själv kan bidra med en del bittra erfarenheter av socialstatens stasikontroll av individen undrar jag lite lätt vilka ytterligare kontroller som moderaterna önskar sig.

Den som vill förföra den politiska hopen genom att spela panflöjt måste framföra olika vackra melodier, inte bara en enda skärande ton som moderaterna.

OLOF PALME : Jag har ett par sömnlösa nätter ägnat mig åt förre s-ministern Thage G. Petersons tjocka bok Olof Palme som jag minns honom (Albert Bonniers Förlag).

Biografin är det närmast man kan komma en hagiografi. Petersons beundran inför personen och politikern Palme är i det närmaste gränslös, det finns inte nog med superlativer, de mest banala kommentarer som Palme fällde nedtecknades av den pedantiske Peterson i tjocka anteckningsböcker varur han citerar, men det är ändå, trots denna underdåniga beundran, en fascinerande bok som ger oerhört intressanta inblickar i den komplicerade och fascinerande Palme-gestalten; Palme var en oerhört levande politiker som gav samhällsdebatten verklig nerv. Jämfört med Palme är de flesta av dagens politiker döda trästoder. Jag för min del hade en väldigt kluven inställning till Palme, jag älskade personen Palme, avskydde mycket i hans politik. Men det jag mest kom att ogilla, löntagarfonderna, som för alltid vände mig bort från socialdemokraterna, var inte Palmes verk utan LO:s. Det framgår ytterligt klart i denna bok att löntagarfonderna pressades på Palme och partiledningen av LO; ingen ville ha dessa eländiga fonder, men LO:s makt var så stor att Palme tvingades göra dem till sin och partiets politik. Detta var en tragedi, 20 år av förgiftning följde i den allmänna debatten.

Jag har ett personligt minne av Palme. Någon gång under 70-talet satt jag på redaktionen och hade fått i uppdrag att bevaka ett ödesbeslut för den lokala Högskolan, det gällde ett regeringsbeslut på 18 miljoner kr till  en viss utbildning, med pengarna skulle Högskolan leva och blomstra, utan dem dö sotdöden. Hur jag än kollade, ringde och återringde lyckades jag inte få kläm på beslutet, framåt 22-tiden på kvällen med en halvtimme kvar till manusstopp var jag desperat. Jag tänkte :

Jag ringer faen i mig Palme själv och frågar.

Jag tog fram telefonkatalogens Stockholmsdel och tittade efter Palme; japp där stod han och Lisbeth, telefonnummer till Vällingby. Ganska nervös ringde jag upp landets statsminister, vars telefonnummer hem alltså stod i telefonkatalogen ! Vi levde i landet Idyllien på den tiden, den lyckliga demokratien.

Palme svarade. Jag bad om ursäkt och sade ni, det gjorde artiga journalister på 70-talet.

Ah, säg du, det blir enklare, ingen fara att du ringer, jag kom precis hem.

Jag ställde frågan om de 18 miljonerna på regeringssammanträdet.

Palme mumlade en stund och så drog han hela saken, jag skrev så pennan glödde, han kunde ärendet utantill. Och så sade han :

Det är bra att du gör ditt jobb, jag förstår att det här är viktigt för er där nere, men det gick ju bra. Och så ställde han en del lokala frågor och så lade vi på.

Palme var en oerhört generös och okonstlad person, och detta vänliga samtal mitt i natten med landets statsminister har för alltid präglat min bild av en vanlig människa som ändå var mycket ovanlig.

Månaderna före mordet var Olof Palme i Kalmar och höll tal. På kvällen tog han ett par glas vin med s-redaktören Berndt Ahlqvist och några förtrogna; jag kunde tyvärr inte vara med eller så var jag väl inte inbjuden. Hur det än var så berättade Berndt dagen efter att Palme denna natt sagt att han kände sig utsliten och trött och att han ville avgå; bara några månader sedan mördades han.

Var det inte Falstaff, Fakir, som sade att ingen får en så hemsk död som de svenska kräftorna ty de dö levande. Jag vet inte varför detta klassiska citat ringer i skallen på mig varje gång jag hör åsikterna från Djurens rätt.

Det stod en hoper Djurens rätts-aktivister utanför Domus för en tid sedan, alla klädda i svart, alla med palestinasjalar och huvor, alla likbleka och magra, en del rökte och jag frågade en av dem om han inte visste nikotinrök dödar åtskilliga mikroorganismer, för att inte tala om alla de maskar och kryp som dödas när tobaksbladen skördas; det hade han inte tänkt på så han fimpade genast.

Ja, så ska det vara, man skall vara snäll mot mikroorganismerna på sitt eget skinn och inte låta dem omsvepas av giftig rök. Baciller har väl också känslor... baciller dom har mänskors känslor...

En del påstår att när man klipper gräset så ger grässtråna ifrån sig tjut av lidande och skräck, det är bara det att vi inte kan höra skriken från gräsmattemassakern. På min åkgräsklippare hör jag definitivt ingenting och jag kör gärna över sniglar, vilket jag redan erkänt.

Kan man  äta fisk ty den, liksom kräftorna, dör levande. Djurens rätt anser uppenbarligen att fisk inte tillhör det som kan ätas utan ett vådligt lidande för fisken. Ett tv-program som visade en kvinna med en sprattlande nyfångad fisk har anmälts, ser jag i ett papper. Det läggs programmet till allvarlig last att fisken kippade efter andan och att den dödades med en kniv.

Den moderna människan, och här rör det sig förmodligen mest om blaserade rikemansyngel från storstäderna, är helt obekant med hur vår mat kommer till, de tror att fisken ser ut som Findus fiskpinnar i Konsumfrysen.

Härområet var jag ute med en Ölandsbåt som körde ut folk intresserade av att pilka torsk; vi for ut ett par sjömil och låg och drev i det härliga vädret under ihärdigt pilkande. Bredvid mig stod en vacker kvinna, typisk överklass. Plötsligt började hon skrika och tjuta för full hals. Jag frågade om hon skadat sig. Det hade hon inte. Hon hade fått napp. En rejäl torsk på bortåt åtta-tio kilo. Ful som fan när hon vevade upp den över relingen. En torsk är verkligen ful med sitt stora huvud och sina gloende ögon.

Tjutandet och skrikandet tilltog.

Jag sade : Men va i helvete skriker du för, du har ju just fångat en prakttorsk.

Ja, men  va ska jag göra skrek hon, den tittar på mig.

Hennes make stod lika hjälplös och tittade på.

Jag lossade kroken, tog fram kniven och  snittade till, så fileade jag den. Lade fileerna i en påse och sade :  vänd i rågmjöl, peppra och salta, stek i smör. Nåt godare har du aldrig ätit än denna helt färska Ölandstorsk, det kan jag garantera dig.

Ohh, tack, är det så man gör...

Det är väl ifrån sådan överklass som Djurens rätt-medlemmarna kommer. De kan inte ens palla för lite sportfiske.

DJURVÄN : Jag betraktar mig själv som en verklig djurvän, katter och hundar har följt mig genom livet. Ett av mina allra svåraste beslut var när vår hund Nita, en hjärtegod Beagle, blivit gammal och fått cancer. Jag var tvungen att avliva den, ett oerhört beslut, men nödvändigt. Människa är människa, djur är djur - det förmänskligande av djuren som aktivisterna ägnar sig åt är farligt, jag kallar dem animaliefascister - Hitler var långt före sin tid, förbjöd vivisektion och åt bara grönsaker av hänsyn till djuren; Görings jaktlagstiftning var föredömlig och helt modern.

ESTONIA : Jag minns denna morgon för elva år sedan som det vore i går, den 28 september 2004. Vid sjutiden slog jag på radion för att lyssna på nyheterna från ekot och kom rakt in i Estoniarapporteringen. Det var totalt förvirrande och som en mardröm att så många människor omkommit i en sjöolycka, sånt händer i Indien och Bangladesh, inte i vårt land.

Jag tror emellertid att både Indien och Bangladesh handlagt katastrofen bättre; att inte bärga alla döda som man kunde komma åt var det första grundläggande och ödesdigra misstaget. Det svenska jämlikhetsstolleriet att kan inte alla bärgas skall ingen bärgas tog här över sunt förnuft.

Var rampen uppe eller var den nere, var det en explosion ombord, har det varit mystiska dykare nere, finns det ett hål under vattenlinjen, alla dessa obesvarade frågor kan lätt få ett svar eftersom Estonia ligger på dykbart djup; jag kan be Dykarklubben Kalmarsunds medlemmar att göra en undersökning ty djupet passar sig även för amatörer. Varför skickas inte dykare ner ? Det är ett mysterium.

Om det någonsin skall bli lugn kring Estonia måste en internationell, av Sverige och Estland oberoende utredning göras. Sveriges ställning som en modern, effektiv rättsstat prövades när Estonia sjönk. Sverige höll inte måttet, landets politiker visade sig vara av klent och töjbart virke, själva statskärnan murken och hela statsbyggnaden stod och står på bräcklig grund.

I samhällen under upplösning frodas brottsligheten, så i Nordirland, så i Palestina.

Trots att IRA lämnat ifrån sig alla vapen, vilket kan betvivlas och framställer sig som fredens budbärare, vilket förefaller vara ett skämt, så fortsätter oroligheterna i den plågade norra delen av den  irländska ön : mord, bankrån, misshandel och utpressning är en del av vardagen, ty de gangsterligor som vuxit fram i kaosets spår och som påstår att de har politiska mål kan aldrig acceptera lugn, lag och ordning.

Israelerna hann inte mer än lämna Gazaremsan förrän palestinska huliganer kastade sig över synagogorna, rev ut allt och förnedrade helgedomarna, en Kristallnacht. Samtidigt började raketer regna ner över israeliskt territorium, raketer avlossade från Gaza, detta var alltså det palestinska svaret på en israelisk gest, som inrikespolitiskt kostat så mycket att den delade landet, en gest av eftergift och fred, som nu förkastats, tycks det.

Precis som i Nordirland härjar gangsterligorna  på palestinskt territorium. De har inga politiska mål, inga nationella ambitioner och de eftersträvar inte statsbyggande, de slåss om pengar och makt. Var finns till exempel terroristen Arafats alla miljarder; han efterlämnade antingen fyra miljarder eller 44 miljarder; ingen vet ty han delade inte ut numren på sina konton utan behöll dem för sig själv nedtecknade i en liten svart bok som han bar i bröstfickan.

Vi vet dock att fru Arafat, den chica och modemedvetna damen, kostade palestinierna ungefär 200 000 kr om dagen. Om Arafat kan man säga att han missade aldrig ett tillfälle att missa ett tillfälle - han ville aldrig fred, han ville oro, svält och hunger för att kunna casha hem och styra som en enväldig monark; han var ett vänstermonster ofta påpussad av Sten Andersson och andra; är det inte lustigt, så fort någon svensk politiker fick Arafat inom armlängds avstånd så kastade de sig över honom och pussade honom. Vadan detta ?

VÅLDTÄKTER : I radion diskuteras i all oändlighet varför det blir allt fler våldtäkter, djupa analyser är det, Brottsförebyggande Rådet tonar ned verkligheten som vanligt, men enligt min mening ökar antalet våldtäkter därför att det begås fler.

PINKANDE STUDENTER : Uti min lilla trevna hemstad har vi ett förskräckligt problem med pinkande studenter, först är de inne på studentpuben och häver öl, sedan går de till nöjespalatset och hinkar än mer, sedan är det bara att slanga ut på väggar, trottoarer och gator. På en annan plats i denna stad har en fastighetsägare satt upp en elektrisk tråd runt fastigheten mot pinkande hundar; häromdagen pinkade en hund på tråden, det gör han inte om. Nu vågar han inte ens gå ut utan håller sig.

Får jag föreslå att man sätter upp den elektriska tråden runt studentpuben.

Tidigt är det, och redan är jag så konstruktiv; hur ska denna dag sluta.

Hur djupt det ideologiska systemkramandet gått på statstelevisionen visas inte bara genom dess gärningar när de låter en journalist (Figge-Fichtelius) i hemlighet intervjua statsministern år efter år, en omöjlighet i varje annat demokratiskt land; anpassningen till rådande maktparadigm kommer också till uttryck i språket och ordvalet.

Företagarnas ytterst intressanta utredning om att var femte företagare överväger att avskeda långtidssjukskrivna kombinerades i sändningarna med uttrycket Lobbyorganisationen Företagarna, Nätverket Företagarna.. Därmed sänkte stats-tv:n denna utredning och implicerade att den var inte mycket att ta på allvar eftersom den kom från en  Lobbyorganisation.

Är det någon som hört att en utredning från LO i en Rapportsändning försetts med epitet en utredning från Lobbyorganisationen/nätverket LO? Självklart inte eftersom stats-tv-reportrarna ser verkligheten genom ett politiskt raster, som gynnar ett parti, ett system där de gärna blir informationssekreterare eller liknande; statsradion håller sig till och med med en särskild s-uttolkare och kommentator, Elmbrant.

Avsikten med betoningen på Lobbyorganisation på Företagarna var att devalvera utredningens giltighet, att förminska den, förkasta den och att  ifrågasätta organisationen.

Nu väntar vi på uttrycket Lobbyorganisationen LO. Men ni kommer aldrig att för höra den ordsammanställningen. Stats-tv:n ingår i själva den osynliga maktapparaten; ni läste om kommandohöjderna i den förra bloggen, här har ni ett litet uttryck.

Jag tror inte att det finns någon konspiration, ett beslut högt upp att sänka exempelvis Företagarna, det behövs nämligen inga direkta order till journalisterna någonstansifrån, ty det otäcka är att de gör det ändå, utan att veta om det till och med.

Kanske var det i Nyheterna på TV4 som Företagarna kallades Lobbyorganisation och i statskanalen som Företagarna nedsättande kallades nätverk. det spelar ingen roll - man har väl aldrig hört LO kallas ett nätverk. Till yttermera visso fick arbetslivsminister Hans Karlsson framträda i helfigur, han kommer från den verkliga lobbyorganisationen/nätverket, LO nämligen. Han behöver inte jobba på att lobba för LO eftersom han har en hel regering till förfogande. Företagarna är en sjävständig röst, en stark systemkritiker, det kan inte tålas av systemet och av dess följsamma tjänare, journalisterna.

Skam går på torra land i politiken, och han har vandrat där länge; det finns inget att frukta längre för makthavarna eftersom det inte finns någon systemkritik att ta på allvar. Så skam kan vandra vidare i sina kippande skor.

Jag lyssnade, som jag alltid brukar göra, på Gomorron världen på söndagsmorgonen; en kvart före tio brukar en grupp politiska redaktörer få komma till tals. I går var det Göran Greider, Dalademokraten, Barbro Hedvall, DN och PJ Anders Linder, Svenska Dagbladet. Med denna tidningsspridning menar sig redaktionen förmodligen få en spännande åsiktsvariation, men något så monotont enahanda som det man hörde från dessa tre var illavarslande : Ofantliga Greider med sin eviga ofantliga offentliga sektor, Hedvall och Linder vars intetsägande åsikter jag glömde i samma stund jag hörde dem.

De spinner alla på var sin lilla tråd, men de väver alla på samma väv, den stora socialdemokratiska gobelängen; det finns ingen radikal systemkritik, inget alternativ till det nuvarande, det är ett politiskt mossvatten som är helt stillastående och som även de politiska partierna anpassat sig till.

KRISTDEMOKRATERNA utan värden; allt har slängts överbord, till och med det kristna budskapet. Ordet abort är allt för farligt för att ens uttala.

MODERATERNA som inte ens intresserar sig för skatter längre utan förvandlats till någon bussiga-Nisse-variant av socialdemokratin. Ni ska få era bidrag, men snabbare, snyggare och rikligare.

CENTERN som inte längre står för partiets ideologi, landsbygden, de hunsade bönderna och yrkesfiskarna och som pläderar för ett än starkare eu.

FOLKPARTIET vars liberala frihetsideer gått upp i rök, alternativt sjunkit ner i mossvattnet.

Den borgerliga alliansens politik är denna : Mer av det nuvarande, men med nya vaktmästare vid reglagen.

UTNÄMNINGAR : Ewa Persson Sjöberg, minister Morgan Johanssons exfästmö, har utsetts till generaldirektör i Statens styrelse någonting.

Mikael Sjöberg, statssekreterare s, utnämnd till generaldirektör i Arbetslivs... någonting.

Bo Bylund, s, utnämnd till generaldirektör för AMS:eriet, gift med Berit Andnor i regeringen. Förre AMS-greven Anders L Johansson går till Statskontoret.

Ja, så håller det på. Kan just undra om det finns en enda hög statlig post som inte har en socialdemokrat i ledningen. Socialdemokraterna besätter nu med strategisk blick alla samhällets kommandohöjder, de kullar och bergknallar från vilka man behärskar slagfältet.

SSU-BLUFFEN : SSU i Kalmar län är nu praktiskt taget utplånat sedan medlems- och bidragsbluffen avslöjats. Förbundet skall betala tillbaka en halv miljon. Minikommunisterna åläggs betala tillbaka mer än 130 000 kr.

Centerpartiets ungdomsförbund har granskats, inget att anmärka på dessa hyggliga ungdomar.

De böcker som säljer bra nu för tiden kan indelas i tre kategorier : deckare, ju tjockare desto bättre, kokböcker med matporrbilder och nazinostalgica; på det senare finns tydligen en efterfrågan som inte kan fyllas fort nog - strömmen av naziböcker är enorm och varje gång jag kommer in i bokhandeln häpnar jag över det nya antalet böcker som läggs ut på ett särskilt bord avsett för nazilitteratur : det är Hitlers generaler, tjocka böcker om olika slag till lands och sjöss, och Hitler själv förstås med det senaste tillskottet, Undergången, skriven av Joachim Fest.

Jag har inte sett filmen, men jag har läst färdigt boken, som för övrigt inte är särskilt tjock; boken är rakt igenom en sentimentalisering av Hitlergestalten och jag kommer på mig själv med sympatier; mot slutet av boken då Hitler står där helt ensam, övergiven av alla utom den trogna Eva, den sista som övergav honom var Himmler, hur som helst, jag blir på något sätt trollbunden av Fests skickliga framställning och jag blir på ett konstigt sätt medlidsam med den ensamme skakande gestalten där djupt nere i sin bunker. Jag måste till slut tvinga denna känsla av mig - oerhört skickligt skrivet, oerhört farligt - det är, enligt min mening, en omöjlighet att skriva om Hitler utan att tala om det oerhörda som hände - utrotningen av judarna. Den flodvåg av Hitlerböcker som nu väller fram döljer detta fruktansvärda faktum och förvandlar andra världskriget till underhållning - nazinostalgica.

Jag förstod att det bara var en tidsfråga innan någon skulle komma fram till  att Tysklands fantastiska propagandatidskrift Signal passar sig för bokutgivning; nu sker det emellertid. Nazijägaren Bosse Schön ger ut en bok om den tyska propagandan i Sverige och tidskriften Signal. Jag har inte läst boken så jag kan inte uttala mig, men om Signal vet jag en del. Ty jag jag har en hel bunta med Signal alldeles bredvid mig och sitter och bläddrar i dem ibland. Den tyska propagandan i Sverige var oerhört omfattande och kartlades strax efter kriget i en offentlig utredning : SOU 1946:80, Tysk propaganda 1939-45.

Signal var det. En dag för många år sedan passerade min vän Björn och jag Kullzéns antikvariat här i staden (Kalmar). I fönstret låg en hel hög med tidskrifter, Signal; alla hade fantastiska omslag ur bildsynpunkt och eftersom vi båda är bildintresserade gick vi in och köpte samtliga för en hundralapp, sedan delade vi upp Signalhögen. Det visade sig vara den tyska propagandatidskriften Signal.

Med tanke på tiden, 1941-45, och de rådande omständigheterna, totalt krig, är det ytterst märkligt att Tyskland kunde ge ut en så påkostad tidskrift. Den innehåller en bildpropaganda som ligger 50 år före sin tid, en redigering som Time Life ännu inte kommit till. På alla områden var Signal decennier i förväg, inte minst när det gäller högkvalitativa färgbilder som dras upp i jätteformat. Jag talar nu om det yttre, redigeringen och bilderna, men även det skrivna är skickligt hopkommet. Detta var alltså Signal, en nazitidning, med en ytterst modern redigering, måhända Goebbels hade ett finger med i hur nazibudskapet skulle läggas upp och förpackas; Signal beskriver också kriget som ett stort äventyr, precis som dagens flod av naziböcker.

Någon vecka efter det att vi köpt den tjocka bunten med Signal, flera årgångar var det, för en knapp hundring kom jag åter in i Kullzéns antikvariat för att titta på nya inkomna gamla böcker.

Det var redaktörn som köpte de tyska tidningarna, inte sant, Signal, sade herr Kullzén plötsligt.

Jo, det var jag, märklig tidskrift.

Jag kunde inte få köpa tillbaka allihop ?

Nja, varför det ? Vad är då herr Kullzén beredd att ge mig för pris ?

Samma pris, samma pris. Å lite ränta, 20 kr, kanske, ta en bok i hyllan också.

Nej, då blir det nog ingen affär.

Det tog ett tag innan jag fattade försöket med återköpet, men det visade att vi gjort ett fynd, vilket herr Kullzén nu fått reda på. Vi hade betalat 3-4 kr per ex, redan  då kostade  emellertid ett ex av Signal kanske bortåt 500 kr och eftersom detta är 25 år sedan kanske man kan få en tusenlapp för ett ex. Jag har åtskilliga tusenlappar i lådan...

VÄDRET; FRÖTJUV : Dimma, höstfukt, 12 grader varmt, äpplen faller ur träden, sädesärlan borta. Jag kan meddela att jag är en frötjuv. Med stigande ålder har intresset för växtodling ökat; därför plockade jag i går till mig fröer ur en kommunal blomsamling mitt i stan; det var stora gröna växter, som palmer. Jag skall plutta ner fröna i jorden och se vad som kommer upp.

Vi är en hemlig fröliga som om höstarna drar omkring och fyller fickorna. Känner ni igen er? Är vi brottslingar egentligen ?

EU-MONSTRET : Sedan i juli har EU utfärdat 1 843 direktiv, förordningar och lagar; vad vi ser framför oss är en byråkratiska hydra med många huvuden.

Det förvånar mig storligen att ingen ännu upptäckt den nästan helt sammanfallande parallellen mellan Ansvarskommitténs förslag till regionindelning av landet och eu:s indelning av Sverige i åtta regioner - närmast är den svegforska utredningen om regionindelning att se som ett beställningsverk från Bryssel och ingen självständig statlig utredning.

Man hade inte behövt någon dyrbar konsultrapport för att komma fram till Sverige skall indelas; Eurostat skar redan 1995 sönder Sverige i åtta regioner, s k NUTS - Nomenclature de unités territoriales statistiques, en hierarkisk regionindelning. Kartan med de åtta regionerna kan laddas hem från Eurostat, det finns där alltihop. Gratis, och det visste förstås Mats Svegfors.

Det är väl ingen skandal direkt, men det är symptomatiskt att en eu-fanatiker som Mats Svegfors skall ha stort inflytande över nationens framtid i en sådan här avgörande utredning; han och andra eu-nuts i moderaterna är ju beredda att slänga allt nationellt oberoende överbord. Han är tillsatt av den socialdemokratiska regeringen, som vet vad som beställts och vad som senare kommer att erbjudas, dessa åtta eller nio regioner, som kommer att göra Sverige lättstyrt från Bryssel.

Jag håller med om att Axel Oxenstiernas länsindelning från 1634 kan behöva moderniseras, men eftersom moderniseringskravet tas som intäkt för en underkastelse under Bryssel blir det självklart för en eu-skeptiker att slå vakt om den gamla länsindelningen som ett uttryck för nationell självständighet.

Nio svenska regioner kommer att bli detsamma som nio små kungadömen med blickarna vända mot Bryssel, beroende av bidrag från Bryssel, helt upptagna av Brysselpyssel dagarna i ända, förmodligen med egna representationer där, allt alienerat från folket, en massiv och omfångsrik hop med nytt eu-frälse.

Nu målar du allt fan på väggen, säger mina kritiker. Inte alls, han sitter redan där.

DN-FJÄSK : Vilket osannolikt journalistiskt haveri man kunde ta del av i DN den 16 september då tidningen publicerade en intervju med FI:s Tiina Rosenberg. Artikeln var skriven av en person vid namn Annika Hamrud, och den bestod av frågor och svar, varvid det helt klart framgick att frågorna var tillverkade i förväg och underställda den intervjuade för godkännande.

Jag föreslår att denna artikel ingår som avskräckande exempel de första 14 dagarna under journalistutbildningen.

Artikeln var ett knäfall och ett stövelslickeri som man aldrig sett maken till i svensk press, men så visade det sig också att det var en beställningsjournalist som skrivit den; Rosenberg ville få frågorna från journalisten och ingen annan.

Så går det alltså till på DN, men det bloggar inte chefredaktören om, han skriver om handboll, och så undrar ni varför det är kris på DN...

Lite kul är intervjun ändå i sin öppna naivitet. Rosenberg, för övrigt min favoritfeminissa, säger att hennes uttalande om att sex med män är förräderi mot det kvinnliga könet inte har med henne att göra. Hon har sagt det, det förnekar hon inte, men det har inte med henne att göra. Wunderbar.

På tal om beställningsjournalistik så pågår väl fortfarande stats-TV:s hemliga intervjuande av statsminister Göran Persson. Dessa hemliga beställningsintervjuer utförs Erik Fichtelius; de hade varit omöjliga i vilket annat land som helst, men här anses det inget särskilt märkvärdigt att statsministern har en av licenspengar betald hävdatecknare; ungefär som Pufendorf, som skrev det mäktiga verket Kung Karl X:s hjältebragder - Göran Perssons hjältedater tecknade av Erik Fichtelius.

J.J. CALE : Är jag ensam i detta land om att lyssna på J.J. Cale ? När jag ibland frågar i skivaffären med tatuerade och häftiga säljare om det kommit in nåt med Cale får jag alltid svaret :

Vad hette han sa du ?

J.J. Cale, C a l e, Jay Jay Cäjl.

Nej det vet jag inte, never heard of. 

Klick, klick på datorn, jo här är han. Nya skivan heter To Tulsa and back, 2004.

Så nu lyssnar jag till den, hans bästa hittills.

Och så tittar jag på en bild av Cale på CD-omslaget, han har blivit gammal, men bara bättre och bättre. Han är fårad och ganska mager om bena. Han liknar på pricken en fiskare i Böda på norra Öland, som jag råkar känna.

Men vilken musik, ett land (USA) som kan producera sådana artister och sådan musik, kan inte vara dåligt.

Peter Wolodarski på DN hade i går kväll (TV8) en av vice riksbankscheferna, Villy Bergström, som gäst. Det kom att bli en kul och avslöjande tillställning där Wolodarskis frågor skar som en vass kniv genom ideologiskt dökött.

Vem visste att Villy Bergström i mogen ålder, han var över 30 år, tillsammans med Kurt Wickman skrivit en hyllningsbok till Kim Il Sung i Nordkorea. Boken kom ut 1971 då det stod klart för var och en som ville se att landet var en av de värsta diktaturerna på jorden med koncentrationsläger och en förtryckt befolkning. I det läget skrev Wickman och Bergström något slags telegram till Nordkoreas ledning där de uttryckte tillfredställelse över att den kommunistiska modellen lyckades bättre än den marknadsekonomiska i söder. De båda ideologiska kombattanterna befann sig på resa i Nordkorea som Kim Il Sungs gäster; allt betalt av regimen. De bådas marxistiska brev till Kim Il Sung ångar av inställsamhet och kommunistfjäsk.

I går kväll vidhöll Bergström denna fantastiska villfarelse : Då, 1971, var Nordkorea ett bättre land än Sydkorea, hade lyckats bättre på alla områden eftersom en socialistisk ekonomi kan koncentrera resurserna bättre än en marknadsekonomi.

Och han skall vara en vice riksbankschef. 

Det var ju motsatsen till det som Bergström trodde, som inträffade : den socialistiska ekonomin kunde inte allokera resurser, den destruerade resurserna både materiella och mänskliga, marknadsekonomin i Sydkorea däremot lyckades verkligen optimalt allokera sina resurser, och det till ett anständigt mänskligt pris medan Nordkorea förvandlats till ett till tänderna beväpnat koncentrationsläger där folket hungrar ihjäl.

För min del har jag alltid trott att Villy Bergström var en av de intellektuella inom socialdemokratin, men han visade sig ha samma ideologiska rigiditet som alla vänstermänniskor; behäftade med en blind fläck.

Kan man efter denna avslöjande intervju någonsin ta på allvar vad karln säger ?

BRYSSEL TAR MAKTEN : Den indelning av landet i nio regioner som föreslås av Ansvarskommittén, med den ideologiskt följsamme Mats Svegfors som ordförande, synes vara ett direkt beställningsarbete från eu-byråkratin i Bryssel. Eu, det vet vi alla, vill avskaffa de krigiska nationerna, målet är att slå sönder dem, destruera nationalkänslan, blanda befolkningarna, sudda ut nationsgränserna, minska det nationella självbestämmandet med det yttersta syftet att överföra all nationell makt till Bryssel. Nio regioner fyller det målet på ett förträffligt sätt; landet blir omöjligt att styra. Nio små kungadömen med egen representation i Bryssel : förr, efter 1809, hette det att vi inom Sveriges gränser skulle erövra Finland åter, man kan nu ändra detta till : att inom Sveriges gränser erövra den svenska nationen åter.

Visserligen kan länsindelningen behöva förändras för den är ytterst gammalmodig och motsvarar inte moderna tiders sjukvårdskrav till exempel (landstingen följer länsgränserna, vilket är otidsenligt); det behövs alltså förändring, men inte i Svegfors-Sverige.

VÄDERRAPPORT : Dimma i sydostdelen av Sverige, 15 grader varmt på morgonen, gurkorna är övermogna, men i dag blir det gurksoppa, asken håller på att tappa alla löv,  mellan brädorna som omger balkongen har spindlarna vävt sina nät, som man nu ser tydligt eftersom det är dagg i nätmaskorna; morgonsolen lyser genom näten och får dem att skimra som i silver - vilka konstverk spindlarna gett oss - men jag skulle inte vilja vara en liten fluga, fastna i det vackra nätet och bli utsugen, som ni märker sätter jag inte punkt utan skriver med komma som enda skiljetecken i en enda lång sammanhängande mening, jag har en sådan bok och den blev nästan omöjlig att läsa eftersom man blir yr, jag hade också en journalistkollega som skrev som ett tåg, alla hans texter var skumpiga på något sätt, när man läste hörde man skenskarvarna om någon förstår vad jag menar, jag hade också en kompis som berättade historier som aldrig tog slut. Nu är det slut.

I dag kan vi säga grattis till den kvinnliga frigörelse som innebär fria aborter. Det är 50 år sedan, 1955, som som Socialstyrelsen började föra statistik över aborterna, men i den långa aborttabellen finns ingen summering ty den är väl för skrämmande och Socialstyrelsen tiger, därför har jag summerat antalet aborter fram till dags dato; det är ett imponerande antal vittnande om en stor mänsklig frigörelse och frihet att själva bestämma över sitt liv. Alltså, fram till i dag har i Sverige gjorts 1 125 444 aborter; den miljonte aborten kunde vi ha firat vid vid millennieskiftet ungefär.

1 125 444 aborter. Det är ungefär 1 125 ton oönskad mänsklig substans som vi frigjort oss ifrån. Varje långtradare med släp tar ungefär 40 ton. Alltså har vi befriat landet från 28 tunga lastbilar med mänsklig substans.

Otäckt ? Jag tycker det är otäckt. Kan man skriva så här, substans ? Klart att man kan, det är ju så fostren behandlas, substans, till destruktion.

Var fjärde graviditet leder i dag fram till en abort. Siffran var fyra procent 1955, den steg brant från 1972 och framåt samtidigt som antalet levande födda barn sjönk dramatiskt; de båda kolumnerna hänger förstås ihop.

Aborternas bästa år var 1989 då antalet aborter uppgick 37 920 och eftersom aborter enligt aborthängarnas bästa argument är en frihetsreform så måste vi anse att friheten var som störst detta år.

I dag finns p-piller, kondomer, skum, dagen efter och dagen före piller, alla vet vad som händer mellan man och kvinna, ingen vandrar i mörker på det sexuella området, men ändå detta förfärande höga antal aborter, vad beror det på ?

Att mer än en miljon foster aborterats, låt oss säga dödats för det är vad det handlar om, är enligt min enkla mening ett oerhört etiskt dilemma och jag tänker ofta därpå, ja, det plågar mig det som pågår. Jag tror att det finns en massa människor som tänker som jag, men det finns inget politiskt parti som fångar upp våra åsikter, som längre vågar föra moralen i abortfrågan på tal i den allmänna debatten. Svenska kyrkan är medskyldig till sakernas eländiga tillstånd, ja, egentligen är den institution som skall skydda livet men inte vågar göra det utan fegar ur av opportuna skäl mest skyldig och ansvarig för det som sker. Men det är förstås kyrkans skam. Inte vår.

Abortfrågor :

Varför finns det en militant organisation som arbetar för hönsens och minkarnas väl och ve men ingen som arbetar för de ofödda barnen?

Om det finns nolltolerans för trafikoffer varför krävs det inte nolltolerans för aborterade foster; varför är inte det långsiktiga målet noll aborter ?

Varför sätts inte abortgränsen till tolv veckor med tanke på den oerhört snabba medicintekniska utvecklingen.

Varför finns det hem för oönskade hundar och katter, men inte för oönskade barn ?

Kommer vi om 100 år att betrakta över en miljoner aborter mellan 1955 och 2005 som samma barbarbari som vi i dag ser på

socialstatens steriliseringar av ovärdiga individer under 30-talet ?

KOMMUNALT PYSSEL : En kommun som tar sitt ansvar har alltid mycket att bestyra och att stå i, arbetsuppgifterna är i själva verket oändliga. Så till exempel ser jag att de kommunala livsmedelsinspektörerna i min egen högt skattade kommun skall lära kommuninvånarna hygien när de lagar mat. Inspektörerna skall placeras ut vid stormarknaderna. Av en artikel framgår att innan man skrider till matlagning i hemmet skall kommuninvånarna tvätta händerna, under matlagningen skall man inte peta sig i håret, fingra i skrevet, lägga ut snus, springa på toa utan att efteråt tvätta händerna, de knivar man använder skall vara diskade etc, allt sådant som är bra att veta kommer vi att få reda på tack vare inspektörerna. När kommer de till våra hem, på oanmälda besök?

Oj, nu glömde jag skölja gurkan innan jag tog ett bett, men jag tror inte det var nån som såg mig, snabbt ut med snuset... 

FÖRSVARET : När regeringen avslöjas med att ge miljöpartiet veto i försvarsfrågor är det detsamma som att anförtro nyckeln till medicinskåpet åt en narkoman - socialdemokratins makthunger innebär att ett litet marginellt parti med extremister fått avgörande inflytande över nationella ödesfrågor som försvar, energiförsörjning, kommunikationer och transporter och, nu, det nationella försvaret. Det är djupt oansvarigt att inte samla breda majoriteter i frågor som rör landets väl och ve, vi lever i en djup politisk förfallsperiod, kanske den djupaste någonsin.

Det man  inte ser heter en bok av den franske 1800-talsekonomen Frederic Bastiat, utgiven av Timbro. Den är spänstigt och friskt skriven, en lysande prosa från en liberal tänkare : bokens huvudsakliga och bärande tema är, att pengar har alltid en alternativ användning : Det man inte ser. Boken är fylld med slående exempel. Här är några nutida.

Ta till exempel det utökade och eviga betalningsansvaret för sjukdomen, plus ansvaret för rehabilitering, som i december förra året lades på arbetsgivarna. Den ökade kostnaden är det man ser, det man inte ser direkt är alla som inte blir anställda på grund av den nya pålagan. I den nya arbetsgivarsituationen minskar också relativpriset på nya, dyra arbetsbesparande maskiner. En investering på 20 miljoner kr som ersätter tre anställda är helt plötsligt lönsam, den minskar arbetskostnaden och minskar arbetsgivarkrånglet - den förut tveksamma investeringen är nu mycket attraktiv.

Det blir således inga nya jobb eftersom arbetsgivarna möter de ökade kostnaderna med det man inte omedelbart ser : arbetsbesparande maskiner och i andra hand utflyttning av jobben till andra länder.

I detta perspektiv av Bastiat kan man betrakta hela den nyligen framlagda statsbudgeten :

. Under två år satsas 20 miljarder i skattepengar. Detta skall ge 55 000 nya jobb. Om pengarna istället använts för att sänka arbetsgivaravgifterna hade kanske 100 000 nya jobb tillkommit, vi kan inte veta vad som händer eftersom vi inte ser det. 20 miljarder kan till och med skapa minus i det totala antalet arbeten eftersom pengarna har en alternativ användning. Fel satsade i usla företag och ineffektiva offentliga organisationer kan 20 miljarder åstadkomma exakt motsatsen till vad som eftersträvas.

. Flera hundra nya jobb till en kostnad av flera hundra miljoner skapas för att stävja det skattefusk som systemet skapat. En radikal förenkling hade inte kostat någonting, men åstadkommit miljardinkomster.

. Hundratals skattemiljoner till dyrbart utbildade akademiker som skall sitta och katalogisera föremål på museer. Först en dyr utbildning sedan ett meningslöst jobb; vi har en sätta-upp-gardiner-regering. Vissa museer överflödar i dag av personal, som är undersysselsatta; detta tillstånd skall nu kryddas med en hoper akademiker.

. Fler skattemiljoner till film som ingen vill se, fler miljoner till dans.

. Det blir skatt på grus, höjd fordonsskatt, skatt på flygbiljetter, ökad deponiskatt och dyrare el. Detta kallas grön skatteväxling, men är egentligen samma sak som frihetstidens skatter på kaffe, silke, siden och skor med silverspännen, antalet rutor i en fastighet samt skatt på handkvarnar.

. Den eluppvärmning som staten uppmuntrade till på 70-talet är nu en synd mot den heliga el-anden, som har ersatt Gud hos miljöpartiet, och el skall stimuleras bort med miljarder. Istället skall vi elda med ved, flis och pellets så att under mörka vinterkvällar ligger den sura vedröken som ett fuktigt täcke över Sveriges villakvarter. Host och cancer, men det är jävlar i mig grön värme.

. Den rena kärnkraften skall läggas ner och istället skall kärnkraftel importeras från Ignalina och Finland, kolkraft från Danmark och Tyskland och vindkraft, när den inte står still, tar vi från våra egna med stålkonstruktioner nerlusade kulturlandskap.

VEM ÄR JAG : Jag vet inte i vilka register jag har hamnat. Minst ett par gånger om dagen ringer det från olika telekombolag, som vill erbjuda de mest fantastiska villkor, snart får jag betalt när jag ringer, jag får telefonsamtal från olika örtförsäljare och säljare av dambindor samt socks-on-demand plus kalsingar. Häromdagen ringde en försäljare av Rosenrot, den skulle vederkvicka mig, jag får mejl nästan dagligen med olika erbjudanden från Nigeria och minst ett par gånger i veckan får jag besked om att jag vunnit miljontals kronor i olika lotterier. I dag mejlade Teracom och sade att jag var utvald för en exklusiv utfrågning om företaget. Kanske har det spridit sig att jag alltid är vänlig i telefon och att jag svarar. Men jag funderar på att installera en myndighetssvararfördröjarmanick, ni vet :

Ni har nu kommit till Kurt Lundgrens arbetsrum. Om ert ärende berör böcker och kultur, tryck 1, om ert ärende berör politik eller ni behöver  lite politisk upplysning, tryck 2 och invänta besked - du har nu tryckt 2, tryck därefter stjärna och fyrkant och avvakta signal, är ditt ärende privat, tryck 6, är det min fru, tryck 7, är det Björn, tryck 8, är det nån annan, myndighetsperson eller liknande: fuck off, det sker genom att du lägger på.

ULF LUNDELL : Ulf Lundell har några härligt nyskapande utfall mot knasfeministerna, tristfittor och jag vet inte vad, riktigt så man rodnar när man ser det i tryck; det enda jag åstadkommit i den vägen är när jag kallade FI för trista ruggugglor, ett sånt uttryck är ju bara blaha, blaha i jämförelse. På tal om feminister såg jag Anitra Steen i Lennart Perssons alkoholdebatt i TV i går kväll. Många myskvällar med Persson synes det ha blivit på nya godset ty hon har blivit riktigt rund och god av systemets kvalitetsviner och läckra ostar; Persson själv gillar sockerkringlor. För min egen del bantar jag lite och äter bara Viktväkarnas flingor med lättmjölk till. Jag håller med min gamle vän, framlidne högermannen, den eleganten skribenten Tore Zetterberg på Smålandposten som sade :

- Sånt, nej, det äter inte jag, jag kallar det logsopor. Ge mig en blodig biff.

Nej, viktväktarflingor är inte gott, jag får nog hälla på socker, sylt och en skvätt grädde om jag skall få ner det. 

FOTNOT : För att en modern läsare skall förstå vad logsopor är/var vill jag berätta att det var det sista bösset som sopades ihop på logen efter tröskningen, och som man gav till grisarna.

När vice statsminister Bosse Ringholm får en fråga och besvarar den brukar det mestadels låta som om det vore en talade robot som drog igång : entonigt röstläge, innehållslöst och politiskt korrekt babbel, som en mekanisk sak. Därför var det med förvåning man i TV4 kunde höra, att håll i mig, det är liv i karln, han kan bli arg, han svär och säger oöverlagda saker - här mullrar en vulkan. Härligt, Bosse.

Å andra sidan, en vice statsminister får inte säga så; han retar upp polisen till vansinne. Måste nu Bosse avgå ? Skadar Bosse-skandalen socialdemokraterna ? Svaret på båda frågor är nej - Bosse Ringholm och partiet går båda stärkta ur det här eftersom uttalandet bekräftar en allmän frustration.

Vad som var allvarligt i uttalandet däremot och som med fog kan vändas mot Ringholm, var påståendet att polisen inte vågar ingripa eftersom ett ingripande kan leda till åtal, inte mot boven så ofta, men många gånger mot agerande polis.

Detta oefterrättliga förhållande är helt regeringens ansvar.

Vad man kan konstatera i dag är att man får spotta på en polis. Domstol har fastslagit att sådant måste en polis tåla.

Man får säga snutdjävel och gestapo. Det har en domstol fastställt som tillåtna tillmälen.

Och det är slutligen tillåtet för landets vice statsminister att kalla landet poliskår för så djävla slö...

Vi begär nu av denna kår att den skall försvara staten, dess medborgare och dess regering, med sina liv om så krävs.

Vad hade du gjort om du varit polis ? Blixtsnabbt ryckt ut till Ringholms villa när den kletats ner med färg, med liv och lust letat efter förövarna ?

Slutsatsen av allt detta blir nu att Ringholm sitter kvar men att polisens arbetsmoral sjunker allt djupare ner i dyn.

INBROTTET HOS MIG : Som jag tidigare nämnt hade vi ett inbrott i vår villa i somras; tjuvarna slog till en söndageftermiddag när vi var borta ett par timmar. Polis kom omedelbart och tog upp anmälan. Smycken, dator m m till ett värde av 60-70 000 kr hade försvunnit. Det kom emellertid inga tekniker till brottsplatsen med motiveringen att värdet på det stulna var för lågt - 70 000 kr, för mig är det en förmögenhet. Häromdagen ringde en polis, i ledande ställning antar jag, och bad om ursäkt för att ingen teknisk undersökning kom att ske av brottsplatsen; det hade blivit nåt misstag i länskommunikationscentralen, sades det.

För min del anser jag att polisen är det enkla folkets sista och yttersta värn och jag vill ha en stark polis, en bra utbildad och bra beväpnad polis. Jag blir både ledsen och upprörd när den inte fungerar. Det är min bestämda uppfattning att polisen måste återkommunaliseras, att varje kommun i detta land skall ha en bemannad polisstation, som är öppen hela dagen och som även är kvällsbemannad. Man skrattar åt mig och säger : Du vill alltså återinföra den gamle landsfiskalen. Jag svarar : Just det, det är precis vad jag vill.

PER AHLMARK : Jag ser att det i någon tidning omnämns att Smålands Akademi splittrats på grund av ett föreslaget pris till Per Ahlmark och att ledamoten K G Jan Gustafsson, Kalmar, avgått på grund av den fega Akademien som inte vågar dela ut ett pris till Ahlmark. Men detta berättade jag för er för ett par veckor sedan.

Det var Viktor Rydberg-priset som Ahlmark skulle få, men som splittrade och lamslog Akademien. När jag hör Rydbergs namn kommer jag, oförlåtligt egentligen, enbart att tänka på dikten Tomten, men det kan ju vara på sin plats egentligen ty tomtarna finnes ju i själva akademien.

Snart är denna Ahlmark-story i de stora tidningarna, tro mig. Undrar vad Ahlmark säger och tycker...

INGET SVAR : Jag har fortfarande inte fått något svar på denna fråga och därför slänger jag ut den i cyberrymden i igen :

Hur kan det komma sig att jag som kristen inte får besöka det heliga Mekka, men muslimer får knalla omking fritt i våra kristna helgedomar ?

Om jag ändå skulle resa till Mekka och lyckas ta mig in men blir upptäckt, vad händer då ? Blir jag halshuggen offentligt och den avhuggna skallen förevisad i al Jazeera ?

Jag ser i nån av kvällsdrakarna, jag vet inte vilken eftersom de är lika intill förväxling, att en av medlemmarna i idoljuryn fått terapi i tre år för sin elakhet. Det har jag inte fått, så håll till godo:

Kommunalrådet Forsberg från Nyköping som pinkade på golvet under ett sossemöte ombord på en Finlandsfärja är inte en ensam politisk Pink-Nisse; han delar den egenskapen med Gudrun Schyman, som vi alla känner till : Bion och det som skedde där. Hugaligen.

Efter en journalistrunda under flitigt ölhävande i gamla stan i Stockholm blev jag förfärligt pinknödig när vi drog Västerlånggatan fram under glatt glammande. Helt panikslagen sprang jag ner i någon gränd, hittade en staty bakom ett staket, hoppade över och slank bakom just innan det helt brast... Åhh, äntligen, lättad tittade jag upp på statyn och såg på inskriptionen att den var rest över Publicistklubbens grundare. Jag fann det lite väl symboliskt och mer än slumpartat.

Vi hamnade så småningom på Chat Noir, hemskt rökigt ställe, men jag visste precis var jag var. Vilka tjejer, hujamej. Finns det längre några kul ställen kvar när det kommer ett gäng glada gamänger från landet för att festa i storstan ? Eller har alla stängts i korrekthetens namn ?

Jag ser i opinionsundersökningarna att FI reducerats till delar av procent bland väljarna; för bara två månader sedan kunde över 20 procent av väljarna tänka sig att rösta på FI. Tiina, jag som var lite betuttad i dig och aldrig kallade dig rugguggla, hur kunde du ställa till det så här? Upp som en raket och ner som en vilsen V2 i Bäckebo, pang i backen. Jag hade också, som ni minns, anmält mig till FI:s styrelse. Dom får alltså skylla sig själva när jag ratades. Det gick som det gick när dom gjorde som dom gjorde, kom ihåg det.

Jag noterar med en viss förvåning måste jag tillstå att chefredaktören för Sveriges största och viktigaste tidning, DN:s Jan Wifstrand, startat en blogg, och den handlar inte om DN utan enbart om handboll. Har chefredaktören för en kristidning verkligen ork och utrymme för sådant tidsfördriv ? Jag har varit inne på bloggen och kollat : karln skriver ju längre texter än jag och bara om handboll. Imponerande. Men märkligt, som om Herbert Tingsten skulle ha skrivit om boxning. Jo, det skulle nog Tingsten ha gillat förresten, om han hade varit en av kämparna i ringen. Ja, men ni förstår vad jag menar.

DENNA BLOGGS LAYOUT : Som ni ser har denna blogg fått en nya layout;  Roland Karlsson som driver detta bloggeri har hjälpt mig och lagt in bilden samt snyggat till alltihop.

Den bild som pryder min blogg är tagen av mig själv en höstdag för flera år sedan; platsen är sjömarkerna i Långlöts socken norr om Kroppkakestenen som markerar Ölands mittpunkt (det är en sten med älvkvarnar mitt i ett järnåldersgravfält med mylingar; vid sidan av låg också en mördad kvinna från järnåldern med en kniv i ryggen, en deckare fast för ungefär 2 000 år sedan. Allt detta mycket mystiskt och framgrävt på 1970-talet). Nåväl, detta är platsen för bilden, med fri utsikt mot Östersjön och inget som skymmer blicken.

Jag tror att varje människa mår bäst i sin hembygd, man måste inte nödvändigtvis bo där, men man måste ha en plats på jorden där man har sin trygghet och sin kärlek, för mig är det östra Öland, just de här trakterna. Jag kan åka dit rent fysiskt, eller tänka mig dit : den gamla klövsadelkyrkan i Långlöt, skogen, fornborgen, sjömarkerna med sina klongestenar och bronsåldersrösen, guckuskon om våren, vipornas klagan och vindens sus. Jag vandrar till guckoskon genom högt gräs, inne under de grönskande trädkronorna ångar det av fukt, det är 25 grader varmt, solen skiner men når inte genom lövverket, stigen är hal och slipprig, plötsligt ett helt fång med guckusko bakom en inhägnad som hembygdsföreningen satt upp - ett litet mirakel här inne i det ångande skummet, och kul är att veta att det inte är så många som känner till det, det är en hemlis.

VÄRLDENS ROLIGASTE : Detta är enligt Daily Telegraph världens roligaste historia, den är körd i dator, tusentals har tillfrågats, den är helt enkelt roligast av allt; de som är elaka säger att det hänt i Tyskland :

Två jägare är ute i skogen för att jaga. Plötsligt faller den ene ihop i svåra smärtor, han vrider sig i kramper och förefaller till slut helt död.

Den andre jägaren tar sin mobil och ringer sjukvården/ambulansen alldeles upphetsad och skrämd förstås.

Sjukvården svarar honom : Nu skall vi ta det lugnt här och göra saker i tur och ordning. Först kontrollerar du om din vän verkligen är död.

Man hör hur han lägger ifrån sig mobilen, hur det knastrar i skogsriset när han går fram mot kompisen och plötsligt hörs ett skott.

Ja, nu är han död, vad skall jag göra sedan ?

Jag tänkte skriva denna blogg på min knaggliga engelska eftersom den handlar om eu, men avstår och åstadkommer blott en summary. Orsaken är att en av mina läsare häromdagen framförde detta till mig : Engelska, javisst, väldigt ambitiöst, men det orkar jag bara inte läsa. Och för övrigt, lade han till, du tycks ha ett jämnt och stadigt temperament, som Gösta Bohman : alltid lika ilsken. Detta kunde jag inte förneka och kan inte göra något åt, men på svenska kan jag skriva.

På söndagsmorgonen ägnar jag mig åt eu-kommissionären Margot Wallströms senaste blogg. Hon drar sig inte för att kritisera USA om landet förtjänar det, säger hon, och hon läxar upp Bushregimen och pekar med hela pinnen och tillhåller presidenten att se till att hjälporganisationerna fungerar bättre. Jag vet inte varför jag kommer att tänka yttrandet från Mora Tidning : Vi hava varnat Bismarck och vi kommer inte att göra det en gång till.

Därefter rinner hennes USA-hat till och hon antyder åter att det illa fungerande hjälparbetet i New Orleans berodde på rasism; mestadels färgad befolkning och färgade får ingen hjälp i USA utan de kan lika gärna dö, är andemeningen.

För det första : Orkanen Katrin drabbade vita mer än färgade, men alla drabbades mer eller mindre.

För det andra : Ett område stort som Storbritannien översvämmades i USA. Ni minns väl den tyska valhäntheten när floden Rhen skvalpade över lite för några år sedan...

För det tredje : Dödssiffrorna från området var betydligt överdrivna.

För det fjärde : Under en katastrof finns det både skurkar och hjältar.

För det femte : Räddningsledningen, stadsstyrelsen styrs av färgade och vita, tillsammans bär de ansvaret.

För det femte : Det finns inga presidenter någonsin i USA som utnämnt så många färgade till höga poster som republikanerna Bush och Reagan. När Reagan tillfrågades varför han inte gick ut och berättade om hur många färgade han utsett för att tvätta bort den stämpel av rasism som motståndarna alltid kletade på honom, svarade Reagan : Jag bryr mig inte, för i mina utnämningar ser jag inte till hudfärg utan vem som är bäst skickad. 

För min del anser jag att USA borde reagera diplomatiskt på Wallströms eu-oförskämdheter om rasism. Som om det inte funnes värre avarter av rasism hon kunde ta uti med på europeisk mark eller i sitt eget hemland. Fick inte ett rent naziparti i Tyskland fem-sex procent av rösterna...

För det sjätte : Integrationen i USA är ett föredöme jämfört med Europa och när det gäller Sverige, Wallströms hemland, är segregationen i detta land driven längre än någonstans bland civiliserade stater. Jag vet heller inget annat land där flera tusen nazister samlas och  i ordnad marsch tågar under fanor (Salem). Blott Sverige nazi-marscher har.

För det sjunde : Det USA-hat som Wallström ger uttryck för i alla lägen, inte ett ord av medlidande och compassion för den naturkatastrof som drabbat USA, bara fördömanden, börjar nästan närma sig de uttryck och former som antisemitismen uppvisar : Överallt dessa amerikaner, de är vår olycka.

I dag går Afghanistan till val, det första på 30 år : Ja, se dessa eländiga amerikaner, överallt var de drar fram för de olycka med sig. Tänk om Wallström kunde säga så här : Det var stortartat och osjälviskt av USA att störta talibanerna och att införa demokrati i detta plågade land.

AL QAIDA : På MEMRI läser jag det senaste uttalandet från Iraks svarte bödel, jordaniern al Zarqawi : allt skall sprängas i luften, blod skall flyta och Shiamuslimerna utrotas - han utropar totalt krig och det är egentligen inte ett totalt krig mot Irak och majoritetsbefolkningarna, kurder och shiiter, utan mot alla västerländska värden, demokrati, religionsfrihet, kvinnors frihet, etc.  Det är för övrigt ganska intressant att läsa Zarqawis utfall mot USA - de sammanfaller till 100 procent med Wallströms. Han anser förstås att orkanen som drabbade USA var Allahs hämnd; det vet jag inte om Wallström anser, troligen inte. Men kanske berodde naturkatastrofen på att USA inte undertecknat det heliga Kyotoprotokollet?

Att västvärldens demokratier i allt väsentligt är passiva åskådare till denna blodiga ideologiska konflikt och låter den utkämpas av England och USA ensamma kommer av framtiden att betraktas som samma svek och undfallenhet som mot Hitler i München 1938. Vad som står på spel i Irak är inte enbart detta landsframtid utan vår.

SUMMARY : In this blog I have some comments on the latest blog from our woman in Brüssel, Margot Wallstrom. She accuses one more time the US for racism during the helpwork for hurricane Katarine and she command and request that US must have a better helporganisaziation; it is utterly childish. This european hate of USA have the same dimensions and immplications as antisemitism : what ever happens it is the jews and the US.

I am also writing about the latest development in Iraq and the lastes outburst from Zarqawi and I point out the similarities in what he says of USA and the parallel to the Wallstrom-hate of USA.

USA and England fight for democrasy, womens rights, free elections etc. The rest of the world is looking on the fight condemning the US and England. The parallell to München and Hitler in 1938 is obvious. Why is not Iraq a common cause for all western states, why not a common cause for UN ?

Det pinglar i mejlet, klockan är sex på morgonen och det är ånyo frost på gräsmattan, de få äpplen som finns i år börjar ramla ner. Fågelsången har tystnat, men den sista sädesärlan har ännu inte hunnit iväg utan går och pickar i den frostnupna gräsmattan.

Vad är det på mejlet ? Jo, en ny berättelse om en kränkning från Försäkringkassan i Kalmar län.

Berättelsen : Jag är 58 år gammal, har jobbat i jordbruk några år, i en affär och på ett lager där jag var chef för en avdelning; jag har haft heltidsarbete sedan 1963, i hela mitt liv. Jag drog på mig förslitningsskador genom tunga lyft på lagret och är opererad och sjukpensionär. Jag har evig värk, haltar och kan inte arbeta. När jag häromdagen kom in på ett av Försäkrinskassans kontor i Kalmar län för att uträtta ett ärende åt en vän, skulle bara lämna in några papper, flög en tjänsteman på mig.

Du ser frisk ut, hojtade tjänstemannen.

Jag är sjukpensionär och alldeles nyligen opererad. Vad talar du om, vad vill du ?

Det finns inget som heter sjukpension, det kallas sjukvårdsersättningsstöd och vi ska nog kolla dig, prova dig. Du ser frisk ut, ropade tjänstemannen igen. Det var enormt obehagligt, enormt kränkande.

Jag har bara en sak att säga till Göran Persson (och jag såg i Expressen att han och lilla gumman Anitra skulle få 40 miljoner i pension): 

Tack ska du ha. Själv har jag knappt 6 000 kr i månaden i pension.

Från en arbetare på Öland

Uppgiftslämnaren vill vara anonym eftersom han fruktar repressalier.

Detta är en öppen blogg och den som vill kommentera är välkommen, även Försäkringskassan; men jag är ingen myndighetsmegafon utan en röst för dem som sparkats ner, de hunsade i socialstaten.

Det är helt uppenbart att på vissa kassakontor finns det oupptäckta läkarbegåvningar bland tjänstemännen, de kan genom yttre besiktning genast fastställa att en man som närmar sig 60-årsåldern är helt frisk; och detta genom en 30 sekunders okulärgranskning. Fantastiskt.

Jag hade för avsikt att sluta min kampanj mot Försäkringskassan i Kalmar med de rader som jag publicerade i går; så kan det emellertid inte bli efter alla de telefonsamtal jag fått och som uppmanar mig att gå vidare, att skapa ett nätverk med berättelser om hur kassan i Kalmar län och i Sverige i övrigt beter sig mot de sjuka.

En person från norra Kalmar län ringer mig, han är i samma ålder som jag, han känner sig fullständigt nerslagen av kassan i Kalmar län, han har ingen livslust kvar, han är kränkt in i det innersta av unga tjänstemän i kassan, tjänstemän som ingenting förstår, ingenting vet och som inte har medicinsk kunskap.

Jag har arbetat hela mitt liv, aldrig legat någon till last, nu är jag sjuk, låt mig vara. Jag  är 62 år gammal, utsliten, med en wiplashskada. Jag kan inte köra längre, men jag är yrkeschaufför, berättar han.

Ta taxi till jobbet, sade kassan.

Men vem i helvete tror du anställer en 63-årig man som kommer i taxi till sitt jobb ?

Omskola dig.

Javisst, men vem anställer mig ? Jag är för bövelen snart pensionsmässig.

De förhör jag systematiskt utsatts för av kassan i Kalmar län har nu definitivt knäckt mig och jag går nu mera på nervmedicin för att hålla mig upprätt.

Jag hade aldrig trott att jag efter ett helt yrkesverksamt liv skulle kunna bli behandlad så här.

JO-ANMÄLAN : efter alla de telefonsamtal jag fått, alla mejl och informationer om kassan i Kalmar län, med huvudkontor i Kalmar stad, känner jag mig förpliktigad som medborgare och medmänniska att gå vidare. Jag begär härmed att Socialstyrelsen med det snaraste gör en inspektion av arbetsrutinerna vid F-kassam i Kalmar. Jag anhåller samtidigt hos JO att en undersökning görs om tjänstefel med anledning av det förhör som riktades mot mig och som innebar efterfrågan om mina de telefonsamtal som jag gjorde om dagarna när jag var sjukskriven; sådana Stasiuppgifter kan knappast vara berättigade frågepunkter för en tjänsteman vid F-kassan i Kalmar.

MIN JO-ANMÄLAN SAMT MIN ANHÅLLAN HOS SOCIALSTYRELSEN OM INSPEKTION AV FÖRHÅLLANDENA VID FÖRSÄKRINGSKASSAN I KALMAR.

Kalmar den 16 september 2005

ÄRENDE : Anmälan mot Försäkringskassan i Kalmar för tjänstefel och och lagstridigt intrång in den personliga integriteten; brott mot anonymitetssskyddet, rättsosäkerhet m m.

Som framgår av den bifogade debattartikeln drabbades jag den 10:e februari av en stroke och svävade mellan liv och död; jag låg inlagd på Länssjukhuset i Kalmar två månader. Redan då började det ringa från Försäkringskassan i Kalmar med begäran om ett möte.

Jag deltog i två sådana möten vilka hade karaktären av polisförhör. Den 18 augusti i år hölls ett tredje förhör med mig varvid en kaskad av frågor ställdes, det var som en rättegång där jag var den anklagade och tjänstemannen från Försäkringskassan domare och åklagare i ett.

Jag upplevde en enorm rättsosäkerhet eftersom på ena sidan fanns hela socialförsäkringssystemet, på den andra sidan jag, sjuk i stroke, vimsig och fumlig; jag hade tagit mig dit med hjälp av min fru.

FRÅGA TILL JO : 

1.

Kan det vara rimligt att balansen mellan den enskilde och staten är så till statens fördel i ett läge som berör den enskildes väl och ve, hennes eller hans försörjning och möjligghet att överleva.

FRÅGA TILL JO :

2.

Borde inte den ensiklde garanteras juridisk och medicinsk hjälp och ha ett rättsskydd.

FRÅGA TILL JO :

3.

De frågor som ställs till en sjukskriven person är ytterst personliga, sexualitet, dödskräck, ångest etc. Omfattas tjänstemän vid Försäkringskassan av läkarsekretess eller annan sekretess; har tjänstemännen svurit läkareden ?

FRÅGA TILL JO :

4.

Vilka garantier finns för att tjänstemän vid Försäkringskassan, utan medicinsk utbildning, förstår de komplicerade diagnoser och uttryck på latin som förekommer i ett medicinskt utlåtande ? Kan den försäkrade få ett besked om att tjänstemannen förstår hela vidden av sjukintyget ?

 DETTA ÄR MIN ANMÄLAN TILL JO :

Här kommer min anmälan till JO mot Försäkringskassan i Kalmar. 

Den 18 augusti kallades jag till ett tredje möte med den handläggande tjänstemannen vid Försäkringskassan i Kalmar. Jag ställdes inför en kaskad av frågor som berörde läkarintygets validitet. Bluffade jag, kunde jag jobba, var jag egentligen inte en sjukbedragare, vad gjorde jag, du är nog inte sjuk, röntgen ska det vara nödvändigt, du är 62 år, men det bryr vi oss inte om, men jag är i en livskris, förstår du inte : du skall bedömas av mig, läkarintyg har inget värde etc...

Efter ett tag fick jag följande fråga :

Brukar du ringa till din tidning ?

Ja.

Varför gör du det ?

Vad har du med det att göra ? Jag ringer väl var jag vill även om jag är sjukskriven.

Du ringer alltså till din tidning ?

Ja, jag ringer till min tidning därför att där finns alla mina vänner, de är min livlina tillbaka till ett liv. Dra åt helvete med dig... vad är detta, Stasi ?

Det kan rimligen inte rymmas inom behörigheten för en enda tjänsteman vid Försäkringskassan i Kalmar att efterhöra var en sjukskriven person ringer, det är ett tjänstefel, i mitt fall som journalist, ett yrke som inte upphör även om jag är sjukskriven, är det ett direkt brott mot en av våra grundlagar, aatt fråga vart jag ringer.

Min anhållan är nu att JO verkligen näpser, och det ordentligt, Försäkringskassan i Kalmar. Denna JO-anmälan har också sänts till Socialstyrelsen med begäran om inspektion av förhållandena vid Försäkringskassan; denna min anhållan grundas på alla de telefonsamtal jag fått från personer som hört av sig till mig efter det att jag offentliggjort mina egna upplevelser av Försäkringskassan i Kalmar.

Jag sänder också en kopia till Uppdrag granskning.

Kurt Lundgren

ps. Att denna efterforskning av mina telefonsamtal är riktigt återgivet kan bekräftas av beedigat vittnesmål om JO så vill ha det, antingen vid ett personligt möte med vittnet eller i brev.

------------------

Detta var JO-anmälan. Här följer en bakgrundsartikel:

-------------------------------------------

//

Personliga data : Kurt Lundgren, yrkesverksam som journalist i mer än 40 år, författare till boken Stora Cronan m fl, jobbat på Smålandsposten, Barometern, Östra Småland, ansvarig utgivare och redaktionschef på Ölandsbladet.

Adress : Raabs väg 34, 394 70 Kalmar

Tel med fax : 0480 - 47 10 02

mejl : kurt_lundgren2000@yahoo.se

Jag har också en webblogg : http://kurtlundgren.webblogg.se

//

DEBATTARTIKEL

Jag är journalist, snart 62 år gammal, har skrivit i tidningar hela mitt liv, ända sedan 14-årsåldern, journalisthögskola och akademisk examen, har författat ett tiotal böcker och innehaft ledande befattningar, bland annat ansvarig utgivare för lilla alerta Ölandsbladet.

Den 10 februari förra året drabbades jag av en stroke och låg inlagd på länssjukhuset i Kalmar under drygt två månader; jag upplevde själv att jag inledningsvis svävade mellan liv och död. Jag kunde inte gå, inte röra mig, inte klä på mig, inte ta mig till toaletten, inte borsta tänderna, no nothing, jag var ett paket, som snälla sjuksystrar tog hand om och jag är dem evigt tacksam. Det värsta var kanske att jag inte kunde tala eftersom talapparaten var utslagen.

Tack vare god omvårdnad, omtanke och intensiv träning på avdelning  15 på länssjukhuset kunde jag i april åka hem med en rullator, särskilda skor, särskilda räcken på mitt hus installerades tack vare handikappbidrag etc.

Redan  då började det ringa från Försäkringskassan i Kalmar. Jag skulle utfrågas. Men vid den tidpunkten orkade jag inte. Jag fick det uppskjutet till augusti förra året.

Jag gick dit och fick uppleva en sannskyldig inkvisition av frågor från en flicka i 25-årsåldern; alla de frågor som läkaren ställt till mig ställdes nu igen av henne och läkarens utlåtanden överprövades. Jag svarade snällt och vänligt, men jag kunde ana mig till att alla de konstiga latinska ord som fanns i papperen, om hon överhuvudtaget läst dem, hade hon ganska vaga begrepp om; emboli, vada är det ? Mr-kamera ? Mysko pryl.

Jag var sjukskriven till årets slut och sedermera förlängdes sjukskrivningen till detta års utgång; jag har svårt att gå, orkar ingenting, har dålig balans och halva kroppen är bortdomnad och isig efter stroken, hela ansiktet värker och halva är bortdomnat. Jag lever i den märkliga vardagen att jag fryser om halva kroppen och svettas ymnigt med den andra halvan. Tyvärr har det blivit så att jag slafsar när jag äter, ger ofrivilligt ifrån mig konstiga ljud och är ganska fumlig varvid jag välter saker omkring mig; det är Lite Monthy Pyton över det hela, men det är djupt deprimerande.

I februari kallades jag åter till Försäkringskassan. Samma frågor ställdes igen, samma överprövning skedde av läkarens bedömning av mitt sjukdomstillstånd. Det var en kaskad av frågor och alla med ett syfte kände jag : att avslöja mitt bedrägeri mot Försäkringskassan - jag var nog inte sjuk, jag låtsades bara, kanske var jag helt frisk, ändå.

För ett par vecker sedan kallades jag åter till Försäkringskassan i Kalmar, samma inkvisition, samma frågor. Nu hade flickan plockat fram min självdeklaration och förhörde mig på den, hon frågade om jag brukade ringa till min tidning och varför jag gjorde det. Jag svarade att visserligen är jag sjuk, dock ej död, därför ringer jag till min tidning och ger råd om tidningen vill ha dem, det är min rehabilitering, mitt liv, att skriva är mitt liv, förstår du inte det, och jag kommer inte att sluta förrän skyltens släcks för gott.

Jag försökte behärska mig men till slut gick det inte utan att jag förklarade för henne att jag kände mig djupt kränkt och förödmjukad av dessa evinnerliga frågor och jag undrade vad hon hade för medicinsk utbildning för att kunna ifrågasätta vad som beslutats av behandlande läkare, som hela sitt liv arbetet med strokepatienter.

Jag sade också att jag skulle in i en MR-kamera för att se om skadan förvärrats eller förbättrats. Även detta ifrågasattes.

Att vara sjuk är ingenting mot mötet med Försäkringskassan i Kalmar. Jag måste säga att varje gång jag lämnat kassan efter inkvisitionen har jag blivit sämre.

Jag är van att skriva, att tala och efter vad jag gått igenom är jag inte rädd för någonting, men jag kan mycket väl tänka mig den ångest som personer som inte är vana att ta för sig kan uppleva i mötet med denna inhumana kassa.

Det finns en annan aspekt på mitt möte med kassan och den aspekten gäller inte mig utan läkarna. Det är mycket allvarligt det som här sker.

Här får alltså läkare med livslång erfarenhet sina beslut ifrågasatta av en tjänsteman utan medicinsk utbildning; jag tycker detta är oerhört.

Än mer : I mötet mellan läkare och patient talas också om känsliga  peronliga saker, om dödsskräck, sexualitet och ångest, ting som berör det mänskliga livets innersta men  som tillhör en sjukdomsbild, som påverkar tillfrisknande. Om sådana djupa personliga förhållanden vägrar i varje fall jag att diskutera med en person utan medcinsk utbildning och som heller inte omfattas av någon läkaretik. Detta  är djupt kränkande. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att socialstaten fungerade så här; är det detta som jag ett helt liv betalt in pengar till - I want my money back.

Jag hade tänkt tiga med vad jag fått utstå, men efter att ha reflekterat över det som hänt mig känner jag mig tvingad att ge offentlighet åt Försäkringskassans agerande. Först trodde jag att det enbart var jag som fastnat i något garn, men så hörde jag av en läkare att alla sjukskrivna behandlas så här, mer eller mindre. 

Att det finns en undertryckt vrede mot socialstaten förstår väl var och en, men att den var så glödande visste jag inte. Av alla de mejl och telefonsamtal som kommit mig tillhanda de senaste dagarna sedan jag gett min sak offentlighet i lokaltidningarna förefaller det som om jag ändå kommit lindrigt undan i de förödmjukande möten jag haft med Kalmarekassan; det kan vara mycket värre har jag förstått. En som mejlat till mig uppger att hon fått veta av kassans företrädare ”att det finns ingen som är sjuk”. En annan ringde och berättade att när den sjukskrivne frågade när sjukpengen kom fick han till svar att använd ” Kalmar kommuns social som bank”.

Jag har också fått tips om att bya handläggare, att byta kassa till ett annat län, att anmäla till JO, Europarådet och jag vet inte vad.

Själv har jag gjort följande : Jag har skickat min skrivelse till den läkare som behandlar mig, till de underbara tjejerna på avdelning 15, till arbetslivsminister Hans Karlsson, till Läkaretidningen och de lokala tidningarna och jag har låtit mig intervjuas, jag har vidare sänt den till landstingsrådet Anders Henrikss som är ordförande i den nämnd som övervakar Försäkringskassan.

Jag har också talat med chefen Elisabeth Hamilton på kassan i Kalmar, som jag nådde häromdagen efter att oavbrutet ha sökt henne på telefon sedan den 20 augusti. I ett privat företag skulle det aldrig kunna fungera så, att man inte får tag i chefen.

Jag vet inte om det kommer att bli något nästa möte med kassan, vad de kommer att göra med mig, om de kallar mig till nya förhör eller vad som skall ske. Om nya förhör skall hållas kommer jag i så fall att be närvara en jurist samt den läkare som behandlar mig, ty om det skall ske en timmes förhör på gränsen till rättegång bör ju juridisk hjälp finnas till hands för den anklagade; kanske också opartiska vittnen något skulle dämpa den ringaktning med vilken sjuka pensioner blir behandlade av denna kassa.

Jag vill slutligen tillägga detta : En person som nyligen drabbats av en stroke eller kanske av ett svårt cancerbesked, en person som svävat mellan liv och död, som under sex månader inte kan gå, under två månader inte kan prata, inte ens äta under den första tiden, en sådan person var jag själv och jag befann mig djupt nere i vågdalen, ja på botten av den djupaste livskris. Jag kan också tänka mig att en cancerpatient med en svår diagnos känner på samma sätt.

Personligheten försvinner i ett svart hål där solen slutat lysa och där det inte finns några skratt längre.

Att då bli kallad till kassan för inkvisitoriska förhör av en ung medicinskt okunnig tjänsteman är i sig en förolämpning. För att uttrycka det milt, man är inte i form ty inte ens en massiv prozacdos kan hålla undan svartalferna.

Jag drar en slutsats av det jag upplevt och den är : den stat på vilken jag litat och som jag under ett 40-årigt oavbrutet yrkesliv betalt in skatt till, den svek mig när jag som mest behövde den, den kränkte mig, den förödmjukade mig och jag vill varken se den eller höra av den efter detta. Min bitterhet är lika djup som den livskris jag just kravlat mig ur.

Vore jag i 20-årsåldern med livet framför mig hade jag lämnat Sverige i dag.

Kurt Lundgren

Kalmar/Öland

--------------------------------------------------

MEJL JAG MOTTAGIT, samt ett 30-tal telefonsamtal som ej kan återges.

Tankar angående insändare ”Mina möten med Försäkringskassan”

Kurt Lundgrens erfarenhet av Försäkringskassans agerande är fruktansvärd. Det är svårt att förstå hur en sjuk person kan utsättas för en sådan kränkning från en myndighet som ska vara till hjälp vid sjukdom.

Tyvärr verkar det som om detta inte är något nytt. Jag hörde på Radio Kalmar strax före midsommar i år en intervju med någon högre chef på Försäkringskassan i Kalmar. Han sa att det finns inga sjuka människor, det är fantasier. Har ledningen på försäkringskassan denna inställning så sprider sig denna myt neråt i organisationen.

Integritet och respekt för människor är okända begrepp i sådana organisationer.

En röst jag saknar i denna fruktansvärda myt är läkarens. Vad säger läkarna om att deras utbildning, kompetens och arbete viftas bort med att sjukdomar är fantasier? Hur tänker de agera eftersom deras profession inte längre behövs?

 Läkarna har också ett ansvar att patienten rehabiliteras och inte kränks så att sjukdomar förvärras.

Jag önskar verkligen att Kurt Lundgrens insändare väcker en orkan bland oss alla som orkar reagera - det gäller livet!

Ytterligare ett mejl :

Hej Kurt

Jag vill tacka dig för din insändare i Östran. Jag har skickat in ett svar till tidningen, men om den inte publiceras så skickar jag den till dig direkt också. Jag har under flera år försökt att få människor att skriva om hur de har blivit bemötta av så väl Arbetsförmedling som Försäkrings kassa.

Jag har också försökt starta en "fackförening" för sjukskrivna och arbetslösa ( F A-forum för arbetslösa) för att man gemensamt ska stötta varandra och nå ut i pressen som grupp. Att verkligen belysa vad som händer eftersom "de andra" alltså arbetande människor inte har en aning om vad som händer. De fylls ju bara med exempel på hur vissa använder systemet och fuskar sig fram. Det är därför som både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får fortsätta sitt agerande utan att något händer. En och en knäcks vi, men om man kunde samla alla dessa erfarenheter, så kunde vi också kunna påverka vår situation. Jag hade kontakt med förre länsarbetsmarknadsdirektören Eva Plogeus, som tyckte våra ideer var intressanta, men hon har ju tyvärr slutat. Den nya har tyvärr inte samma människobild. Där är vi bara en siffra i hennes statistik. Jag bifogar även brevet till Eva Plogeus, så du kan se hur jag tänker.

Med vänlig hälsning

Pernilla Wikell

Sjukskriven och arbetslös

Ett annat mejl : 

Här kommer min insändare:

Tack Kurt Lundgren för ditt engagemang

Äntligen någon som tar upp vad som händer oss som är ofrivilligt sjuka eller arbetslösa. Debatten i pressen idag cirklar bara kring de som fuskar med bidrag eller är arbetsovilliga. Visst finns dom, men jag tror att det stora flertalet av "oss" känner en stor sorg och förtvivlan över att inte kunna föra ett "vanligt" liv, där möjligheten till att gå till jobbet varje dag är en viktig del. Jag tror ingen kan sätta sig in i den situationen som inte varit i den. 

Det räcker för att känna sig undervärdig och utanför. Men att sedan dessutom bli bemött av oproffsiga människor som har som sin uppgift att föra bort en från just deras budget eller statistik är fullkomligt vidrigt. Jag själv blev sjukskriven en längre tid, men efter att ha kämpat mig tillbaka så pass att jag skulle kunna utföra ett halvtidsjobb var för mig en stor seger. Glad i hågen vände jag mig till den sk FAS-gruppen, som  är ett samarbete mellan Försäkringskassa, Arbetsförmedling och Socialen. 

Iden verkade ju bra med kommunikation över de olika "gränserna" så att man kunde få hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Jag möttes av två stycken tjänstemän(kvinnor) som satt i en timme och korsförhörde mig. En av dom avslutade dessutom med en fnysning och kommentaren: Jag har också minsann haft det jobbigt!! De knäckte mig fullständigt och min läkare sa att jag inte skulle behöva utsättas för en sådan behandling. Alltså blev jag avskriven för framtida rehabilitets insatser eftersom jag bara inte kunde gå tillbaka och bli förnedrad en gång till. 

Min nya situation var nu att istället för att vara helt sjukskriven så blev jag halvt sjukskriven och halvt arbetslös. Då öppnades en annan värd för mig, nämligen den arbetslöses. Att få uppleva alla dessa "åtgärder" och kurser som liknar rena dagis för vuxna gjorde ju inte att man blev friskare eller starkare. Eller när man inser att både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen försöker att skuffa över en på den andres budget eller statistik. Är det inte våra skattepengar de båda förfogar över?

Var finns helhetssynen? Var finns verklighetsförankringen? Vi vet alla att arbetsmarknaden i Kalmar inte ser så ljus ut just nu! Och var tog de mänskliga värdern vägen?

Jag har mött många knäckta människor på dessa åtgärder. Unga som kommer direkt från högskolan, människor som jobbat ett helt yrkesliv på Volvo eller senare Bombardie, kvinnor över femtio (som fått till svar: att om du är kvinna och över femtio har du inte en chans) högutbildade invandrare som pga. språksvårigheter har en mycket tuff situaton med ovanstående myndigheter. Ibland känner man att samhället har förändrats så pass att vi kanske inte behövs alls, vilket är en mycket tuff insikt, men att från det till att dessutom bli behandlad på ett oförskämt och oproffsigt sätt av Försäkringskassa eller Arbetsförmedling gör ju knappast situationen bättre.

Vi är många som har liknande berättelser som du, Kurt! Hur skulle det vara om dessa belystes i debatten istället för de sk. bidragsfuskare eller smitare. Jag har bett många som jag mött att skriva om det som hänt dom, men folk är rädda och nedtryckta idag. Är det värdigt ett svenskt samhälle av idag?

En som inget hellre vill än att var frisk och få jobba

SLUTKOMMENTAR : Det var inte min mening att denna blogg skulle bli en blogg med socialgnöl, sådant är jag fullständigt allergisk emot, men jag måste medge att det jag tyckte var gnöl inte längre är det, det är berättigade klagomål mot en socialstat, ett starkt samhälle, som kräver bortåt 70 procent i skatt men som inte frivillgt ger en krona igen till den medborgare som efter ett långt liv och miljoninbetaltningar i systemet råkar i olycka, blir sjuk, dödssjuk : Upp och hoppa din late jävel.

För ett år sedan fanns inga fuskare i sjuksystemet; man kunde bli sjukpensionerad för nageltrång; nu är  alla fuskare, från cancerpatienter med lungödem, flåsa lagom din nikotinist, till strokepatienter, kom igen nu, vingla inte så förbannat när du går - nog kan du jobba din simulant - vi har nog hört dina telefonsamtal.

Du som har en historia att berätta om ditt möte med Försäkringskassan, skriv ett mejl till mig : 

kurt_lundgren2000@yahoo.se

 så ser jag till att din berättelse kommer ut på nätet, du får gärna vara anonym på nätet, men till mig hoppas jag du skriver med namn, du är skyddad enligt trycksfrihetsförordningen på denna blogg. 

Jag har varit journalist i mer än 40 år och vet hur känsligt material skall hanteras. Jag förstår att du är rädd för att stöta dig med makthavarna, att du fruktar för indragen sjukpenning, men det är angeläget att du berättar, helst med namn, men anonymt är din rättighet. Tillsammans skall vi störta ett omänskligt system.

Kurt Lundgren

I min första blogg skrev jag om den subsolida personlighetstypen. Jag skall i denna reflektiva lilla uppsats vilja beskriva en annan människotyp jag ofta stött på, mestadels då i ledande funktioner, högst uppe i hierakierna inom både privata företag och den offentliga sektorn. Jag skulle vilja kalla denna människotyp för den nedrivande personligheten - detta nedrivande karaktärsdrag hör nästan alltid ihop med en svada och en övertalningsförmåga som gränsar till det övernaturliga - det kan ta ett år innan du inser vad som är på gång och till och med när du har hela sammanhanget klart för dig kan den nedrivande personlighetstypen övertyga dig om att du sett fel, att det förhåller sig tvärtom emot vad du ser och vad din innersta instinkt säger dig om det eländiga tillstånd som den nedrivande personen åstadkommit.

Den nedrivande personligheten, som här beskrivs utifrån en dagsaktuell händelse i Sverige som jar råkar känna till, en man vars karriär jag följt under åren, får ofta sitt ledande jobb tack vare muntliga rekommendationer.

Vid det första mötet är både personal och styrelse entusiastiska; styrelsen gratuleras till en mycket lyckad rekrytering. Den nyrekryterade drar upp sina visioner, det är helt fantastiskt. Ingen har förr tänkt i dessa banor, det ska rensas, omorganiseras, fokuseras och policydokument skrivas.

Han drar in som en virvelvind på företaget, börjar med att slänga ut allt gammalt på VD-rummet, köper nytt, dyrt, snyggt och modernt. Stål och björkträ. Leasingbil.

Personalen sätts nu på utbildning, kurser står som spön i backen, det är alltid full rulle alla kvällar på kursen, företaget bjuder, personalen är helt bedårad.

Det ska skakas liv i den gamla organisationen, overheadbilderna faller tätt som snöflingor över en förundrad personal.

Han sveper fram genom korridorerna, han går aldrig som vi andra. Han tycks alltid ha bråttom, på väg till nåt.

Efter ett halvår märker du att det aldrig går att få tag på honom; ingen vet var han är. På fredagarna är han alltid borta.

Någonting händer, som du inte riktigt förstår, det är som ett gny och ett oljud från undre däck. Företaget går liksom på halvfart och på ekonomiavdelningen grymtas det en del. Folk som alltid arbetat bra ihop börjar kivas och bli osams, det är oklara gränser överallt, en del har gynnats lönemässigt, andra missgynnats, på vissa avdelningar börjar personalen efterfråga konsulthjälp, vilket de får till en kostnad av 18 000 kr om dagen. När den tjusige konsulten, antingen med pomada i håret eller helt renrakad på skallen, lämnar företaget är inbördeskriget nära. Vad som tidigare var en liten finne har blivit en stor varböld.

Det första bokslutet läggs, inte bra, men vår nedrivande vän lyckas efter 15 minuter förvandla ett ganska miserabelt bokslut till en positiv satsning för framtiden, det är nu vi tagit omstruktureringens kostnader, allt kan nu bara bli bättre.

VD börjar förekomma i tidningarna; han prisas för sin ledarstil. Han är klädd i boots, har stetsonhatt och säger att han bejakar sina kvinnliga sidor, han har en veckas skäggstubb, representerar det nya VD-skapet, den nya ledarstilen, tuff, mjuk, allt på en gång. Han börjar rekrytera kvinnor till alla ledande befattningar. Han ställer sig in, han är otroligt populär, han håller föredrag på Rotary, överallt, han är nästan aldrig på företaget.

Han hyllas. Han är en hjälte.

Inom allt fler sektioner av företaget börjar det gnissla, det är missljud överallt,

VD kallar till stormöte; han håller ett strålande tal och alla säger efteråt : tur att vi har NN som chef, det är i varje fall ganska tryggt.

Efter 18 månader är det full kris, pengarna rinner ut ur företaget, alla bråkar, facket kopplar in en konsult, arbetsmiljöundersökningar görs som visar att personalen till 80 procent drabbats av psykosomatiska symptom, sjukskrivningarna skjuter i höjden.

VD meddelar att stora delar av företaget måste skäras bort, 3o procent av personalen måste varslas - allt detta finns i ett papper på anslagstavlan. Nu fungerar ingenting längre.

Krismöte i styrelsen, vår VD får gå, men med rejäla fallskärmsmiljoner; då är det som om förtrollningen släpper - i två år har det pågått, varför såg vi inget, hur kunde vi låta oss duperas så ?

Vår sparkade VD går nu ut stort i tidninarna och förklarar att han anser sitt arbete med omorganisationen avklarad, han har gjort det innovativa jobbet, nu får förvaltarna ta över hans rika arv. Själv står han öppen för nya utmaningar... och han får dem, var så säker.

Den nedrivande personligheten är trots allt en ganska stor tillgång i ett kaptalistiskt system, han är på något sätt den kreativa förstörelse på vars ruiner det kan byggas ett nytt förtroende inom ett företag eller organisation.

Styrelse och personal säger så här : Värre än den kris vi tillsammans gått igenom kan det ju rimligen inte bli - under minst 10 år framåt har vi alla en syndabock, vad som än händer.

När nästa företag ringer för att få vitsord om den sparkade VD:n kan ingen medge rekryteringskatastrofen, det vore så genant : Jaså, ni funderar på NN, men det är ju lysande, slå till. Han var hos oss, det glömmer vi aldrig.

Antisemitismen är i starkt tilltagande. I Storbritannien kräver till exempel den muslimske rådgivare som Tony Blair förlitar sig på, att Förintelsens Dag skall avskaffas i januari (dagen för Auschwitz befrielse); dagen skall ersättas med en allmän folkmordens dag då man även minns andra  grupper som utsatts för folkmord. Att inte kunna ta till sig eller förstå det historiskt unika i det judiska folkets förintelse är en första etapp i vägen mot uppenbar antisemitism.

I det utrymda Gaza plundrar nu palestinierna och skändar de övergivna synagogorna.

I en märklig intervju som jag funnit på nätet intervjuas miljöpartisten  Per Garthon av antisemiten Ahmed Rahmi, Radio Islam, om Palmemordet. Garthon framför där tesen att det kan vara israelerna, det vill säga judarna, som ligger bakom mordet. Märkligt att Garthons konspirationsteorier inte fått mer uppmärksamhet - bara att låta sig intervjuas av Rahmi är ju något märkligt för en rikspolittiker, men jag påstår inte att Garthon vid tillfället var i samma tillstånd som när han krockade i rondellen, andra säger så; har jag ingenting sagt har jag ingenting sagt.

FROSTEN ÄR HÄR : Natten kom med frost och vit gräsmatta, bilrutan är isig och gurkbladen frostiga; äpplen ramlar från träden och asken håller på att avlövas - asken kommer sist, går först. På Borgholms torg var det prunkande höstfärger i går, blommor och grönsaker i mängd. Snart är det Skördefest på Öland, ett arrangemang som blivit lika stort som midsommar; att åka på konstrunda i den kolsvarta Ölandsnatten de sista dagarna i september/början av oktober är en upplevelse. Har man tur ligger det ett tunt dimdis över Alvaret, månen kastar sitt bleka sken och enbuskarna tar gestalt, ser än ut som soldater, än som en samling spöken. Runt gamla gravkullar lyser det, det är bronsålderns människor som är uppe och ser sig omkring med bloss. På vägen förbi Skedemosse, mossen där människor offrades, kan man få se Bobergs kavalleri, om man har tur.

Två busiga Ölandspojkar höll på att skrämma slag på hela Gärdslösa socken när de tände på en tjärtunna och satte den på bronsåldershögen Tjushög, rusade upp i byn och sade att nu jävlar var hela spökkopplet loss ner i sjömarkerna där högen ligger; förskräckta såg byborna hur det flammade långt där nere i svarta oktobernatten och inte en levande själ vågade sig ner. Morgonen efter såg man den utbrunna tjärtunnan. Emiiil.....!

FÖRSÄKRINGSKASSAN : Mina utbrott mot Försäkringskassan har säkert inte kunnat rubba ett omänskligt system,  men det har i varje fall väckt uppmärksamhet.  För min del är det som sagt sluthunsat.  Efter den livshotande sjukdomen tog det mig mer än ett år att få tillbaka en del av min psykiska energi så att jag orkade slå tillbaka - jag önskar att fler vägrar att låta sig förnedras av Försäkringsinkvisitionen, kräv att få med dig din läkare och ett juridiskt biträde, det är din rätt.

Jag tar mig här friheten att in extenso citera dagens ledare i Östra Småland (s); den är skriven av Jan G Andersson vars mycket läsvärda bok jag skrev om i en tidigare blogg-

Ledare fredagen den 16 September 2005

Systemfel på Försäkringskassan

Den strokedrabbade Kalmarjournalisten Kurt Lundgrens torpedsalva mot Försäkringskassan visste var den tog. "Försäkringsinkvisitionen" ryckte snabbt ut för att försöka förklara sig och återställa det skamfilade förtroendet. 

I chefen Hamiltons relativt korta inlaga i gårdagens tidning poängterades på fyra ställen att man bara följer lagen, vilket är det vanligast förekommande kryphålet av alla för byråkrater som ifrågasätts. Det var fyra onödiga uppepade påpekanden. Det kan inte vara något speciellt för denna myndighet att den håller sig inom lagar och förordningar. Motsatsen skulle leda till åtal. Men det är inte själva lagen som Kurt Lundgren och många med honom kritiserar utan uppträdandet från personalen på Försäkringskassan. De sjuka upplever dessa förhör som en förnedrande och kränkande myndighetsutövning. 

Det måste vara ett systemfel på F-kassan om man inte förmår att ta intryck av denna kritik mot dess ifrågasatta kommunikationsförmåga. Särskilt när chefen Hamilton skriver att utslitna tandläkare i Piteå ska flytta 150 mil för att sitta i snabbköpskassa i Malmö. Nu är dessbättre inte kassachefen Hamilton boss på Arbetsförmedlingen, men upplysningsvis finns det faktiskt ett regelverk i AMS-apparaten som hindrar Hamilton att skicka utslitna hur som helst kors och tvärs genom landet. 

Det skulle vara intressant att få arbetslivsminister Hans Karlssons syn på Hamiltons personliga flyttlasspolitik. Eller är förklaringen den att F-kassans personal är sådana mähän att de kastat alla hänsyn och all medmänsklighet överbord? Räknas inget annat än att till varje pris få ner sjuktalen, så de högsta cheferna blir nöjda?

 Men myndigheter är inte till för sig själva utan för att hjälpa drabbade medborgare. En gång hette det t o m Allmänhetens tjänare.

Av: Jan G Andersson 

På denna blogg, som är full av så mycket trevliga åsikter (1.5 megabyte hittills),tillkännages härmed bildandet av det nya politiska partiet MI, Maskulininitiativet (fick jag med alla i nu?). Det är ett parti som vänder sig till heterosexuella män med fru, barn och bil. Medlemmar kan de män bli som kan svarar ja på följande frågor :

Är du lyckligt gift....................Ja

Har ni barn...............................Ja

Har du slagit din fru.............. Här kan du inte svara ja utan måste säga nej, kom jag att tänka på.

Vill du leva länge tillsammans med henne................................................Ja

Firar ni jul och tycker det är kul.....Ja

Ger du henne en present ibland....Ja

Får du tre pressveck på byxorna när du stryker själv.......................................Ja

Då ber du henne stryka..................Ja

Och hon gör det utan knot.............Ja

Håller hon på samma fotbollslag som du och grabbarna..........................................Ja

Du tvättar bilen................................Ja

Hon betalar räkningarna över internet eftersom du anser det krångligt........Ja

Vid större ställningstaganden inom familjen, till exempel hållningen till Irakkriget eller andra viktigare policyfrågor, drar du upp riktlinjerna.............................................Ja

Du drar också vagnen på Konsum, hon fyller på med varorna..........................................Ja

Du drömmer om en tung mc, hon säger nej och du vet inte riktigt hur du skall lägga upp den kommande charmoffensiven............Ja

Du har ingen lust att åka utomlands på semester utan vill gå hemma och rota...Ja

Ni planerar köpa sommarstuga och du känner dig sugen på en åkgräsklippare till den tänka gräsmattan vid stugan........ Ja

Du tar en snaps till sillen och skinkan....Ja

Om du blir lite lätt berusad en fredagskväll så blir du extra öm och omtänksam, rentav lite kelen, liksom....Ja

Du är nu berättigad att vara medlem i MI och med posten får du inom kort ditt medlemskort och en inbjudan till konstituerande möte där vi ställer följande krav :

1. slut med mobbing och hets mot heterosexuella män. Jag är en stolt man med fru.

2. ingen heterosexuell man skall ha längre till någonting än 15 minuter.

3. vi kräver att samhället planeras så att var än en heterosexuell man befinner sig så är det nära till gym, bank, systembolag, hjärtintensiv, travbana, biltvätt, pub och fotbollsarena samt spelbutik.

4. ett oavvisligt krav från oss heterosexuella män är att det anses som en mänsklig rättighet för oss att slippa se Opera, till exempel Cosi Fan Tutte. Det skall inte spela någon roll hur mycket det än tjatas, vi skall inte behöva gå med på opera, never ever. Med opera avses även balett.

4. vi kräver en Hetero Pride Karneval /HPK/ som invigs av Mona Sahlin i centrala Stockholm och att hela centrum spärras av så att vi kan marschera in, stolta män med fruar.

You have of course heard of the famous labor market in Sweden, how successfull we are; everbody has a jobb and Sweden is the best in the world creating new jobs. That is a great lie.

According to one report written by a high member of LO (TUC) the unemployment, the same as subsidies from the welfare state, in some part of Sweden, especially the northern part of is 45 percent; that is : almost half the population is living on welfare and have no job.

Out of a population of 8.9 million we have 1.2 millions out of job and on welfare. In some immigration areas, for example Malmo, Stockholm and Gothenburg, the unemployment is between 50 and 70 percent.

In the world there is no more people on sickleave than in Sweden, we are at the same time the most healthiest people in the world, and the most sick. I can not understand this, and nobody else understand it.

Crime is exploding. Murder is as common as robberys; 14 days ago in two armed robberies several hundred million kronor was disappearing - Securitas, the security company is most popular among criminals, their name is considered a joke. The staff is unarmed not to harm the criminals, so why stroll around poor when You could say buhhh and show a plastic gun to a Securitas transport car and get away with millions.

When our own politican talks Sweden is almost the best country in the world, we are best in every aspect and that must have something to do with our race, the german race, and of course we supported Hitler as long as possible and sold millions of tons of iron ore to him, then we shifted to Churchill, for a while, then over to the Sovjetunion and when we condemned USA we cooperated in secrecy with Nato; the russians had all the knowledge about or foul play because they had a spy in the center of the military command, one known, Wennerström, one unknown, named in a book, but never talked about because it would be to embarassing. The only one in the world that thought Sweden was a neutral country was the swedish people. For 50 years we lived on a political lie.

We have had one famous swedish citizen, Raoul Wallenberg, who saved thousands of jews in Hungary during the last days of WWII, and we didnt care when he was jailed and murdered in i Sovjet prison, Ljublanka, on the contrary our men in Moscau (Sohlman) said to Stalin : Wallenberg is dead is´nt he?Of course, answered Stalin, I´m sure he is dead.

Did You know that J for jews in German passports was a swedish invention ?

When You have had a burglary in Your home, do not bother to call the police because they will not shows up. In my own home we hade a burglary this summer.When we summarised allt that was stolen, clocks, computer and jewellry, it was worth 70 000 kr, 10 000 dollar. When we asked the police why they not showed up at the crime scen we got the answer:

We are not sending a policeman för so little money.

Socialstaten svek mig i livets svåraste stund.Låt mig säga några avslutande ord om mina möten med Försäkringskassan i Kalmar eftersom det för mig varit en ganska märklig situation att vara ett ”offer” i denna socialstat istället för att vara en journalist som skriver om ”offer”, vilket jag ofta gjort. 

Att det finns en undertryckt vrede mot socialstaten förstår väl var och en, men att den var så glödande visste jag inte. Av alla de mejl och telefonsamtal som kommit mig tillhanda de senaste dagarna förefaller det som om jag ändå kommit lindrigt undan i de förödmjukande möten jag haft med Kalmarekassan; det kan vara mycket värre har jag förstått. En som mejlat till mig uppger att hon fått veta av kassans företrädare ”att det finns ingen som är sjuk”. En annan ringde och berättade att när den sjukskrivne frågade när sjukpengen kom fick han till svar att använd ” Kalmar kommuns social som bank”.

Jag har också fått tips om att bya handläggare, att byta kassa till ett annat län, att anmäla till JO, Europarådet och jag vet inte vad.

Själv har jag gjort följande : Jag har skickat min skrivelse till den läkare som behandlar mig, till de underbara tjejerna på avdelning 15, till arbetslivsminister Hans Karlsson, till Läkaretidningen och de lokala tidningarna och jag har låtit mig intervjuas, jag har vidare sänt den till landstingsrådet Anders Henrikss som är ordförande i den nämnd som övervakar Försäkringskassan.

Jag har också talat med chefen Elisabeth Hamilton på kassan, som jag nådde häromdagen efter att oavbrutet ha sökt henne på telefon sedan den 20 augusti. I ett privat företag skulle det aldrig kunna fungera så, att man inte får tag i chefen.

Jag vet inte om det kommer att bli något nästa möte med kassan, vad de kommer att göra med mig, om de kallar mig till nya förhör eller vad som skall ske. Om nya förhör skall hållas kommer jag i så fall att be närvara en jurist och den läkare som behandlar mig, ty om det skall ske en timmes förhör på gränsen till rättegång bör ju juridisk hjälp finnas till hands för den anklagade; kanske också opartiska vittnen något skulle dämpa den ringaktning med vilken sjuka pensioner blir behandlade av denna kassa.

Jag vill slutligen tillägga detta : En person som nyligen drabbats av en stroke eller kanske av ett svårt cancerbesked, en person som svävat mellan liv och död, som under sex månader inte kan gå, under två månader inte kan prata, inte ens äta under den första tiden, en sådan person var jag själv och jag befann mig djupt nere i vågdalen, ja på botten av den djupaste livskris. Jag kan också tänka mig att en cancerpatient med en svår diagnos känner på samma sätt.

Personligheten försvinner i ett svart hål där solen slutat lysa och där det inte finns några skratt längre.

Att då bli kallad till kassan för inkvisitoriska förhör av en ung medicinskt okunnig tjänsteman är i sig en förolämpning. För att uttrycka det milt, man är inte i form ty inte ens en massiv prozacdos kan hålla undan svartalferna.

Därmed är denna debatt avslutad för min del. Jag drar en slutsats av det jag upplevt och den är : den stat på vilken jag litat och som jag under ett 40-årigt oavbrutet yrkesliv betalt in skatt till, den svek mig när jag som mest behövde den, den kränkte mig, den förödmjukade mig och jag vill varken se den eller höra av den efter detta. Min bitterhet är lika djup som den livskris jag just kravlat mig ur.

Vore jag i 20-årsåldern med livet framför mig hade jag lämnat Sverige i dag.

Jag förstår för min del inte varför film, böcker och tidskrifter skall subventioneras med statliga pengar - det kan ju inte vara en fri kultur när staten är dess garant. Varför skall staten in och gräva i min plånbok efter pengar för att stödja filmer ingen människa vill se ? Jag hörde en gång Ingemar Bergman berätta om en av sina första filmer : Han gick till filmdirektören och berättade om sin filmidé. Bra, sade filmdirektören, du kan hämta ut råfilm, 2 000 meter, och så kan du komma tillbaka med filmen om en månad. Det måste ha varit ett av Bergmans inledande mästerverk som tillkom så : Jungfrukällan, kanske.

För en del år sedan slog en stor kulturnyhet ner som en bomb på Öland; en film skulle spelas in med kända skådespelare. Det var nån sorts relationsdrama föreställer jag mig för den handlade om en man och en kvinna instängda i ett rum i en gammal kvarn i Triberga, en by på mellersta Öland. Filmen hade stöttats med flera miljoner i statliga pengar. Kanske var detta den tråkigaste film som någonsin spelats in ty den drog inte mer än sammanlagt 80 personer - det måste i varje fall ha varit världens dyraste film - en kostnad för skattebetalarna på cirka 50 000 kr per biobesökare, och så, kära läsare, undrar ni vart pengarna tar vägen. Den som vill skriva en bok, gör det, den som vill filma, gör det, den som vill skriva poesi, gör det, men kom inte och gräv i min plånbok efter pengar - låt den eländiga kulturen finansiera sig själv, om nån vill ha den så säljer den.

DEN SVENSKA MARKNADEN : Jag har just fått mig tillsänt tidskriften Den svenska marknaden (nätadress: www.dsm.nu) och läser den med en viss förtjusning, måste jag säga. Vad som framgår i en tabell i tidskriften är att en systemkritisk tidskrift som DSM inte får ett öre i tidskriftsbidrag medan alla politiskt korrekta tidskrifter badar i miljoner från staten - kristna och systemkritiska tidskrifter göre sig icke besvär med ansökningar.

Vidare läser jag i DSM den helt fantastiska uppgiften att den marknadsliberala dagstidningen Svenska Dagbladet mottagit sammanlagt två miljarder i presstöd under åren; dessa statliga pengar går ju inte till någon liten marknadsliberal ideell organisation som kämpar för sin överlevnad, pengarna delas för helskotta ut till en mediakoncern med enorma vinster.

Detta måste få ett slut, so oder so. Kan inte SvD med ekonomisk hjälp från svenskt näringsliv överleva så må den väl läggas ner, ty vad vad skulle vi egentligen gå miste om. Jag läser hellre små uppkäftiga lokaltidningar eller snabba bloggar än SvD:s utsmetade åsikter; den enda gången det bränner till är när Göran Skytte skriver, eljest : ideologisk dimbildning, lite åsiktsfluff, spunnet socker på en moderatpinne.

PER AHLMARK : Jag tycker själv att mitt avslöjande om stridigheterna i Smålands Akademi om priset till Per Ahlmark är pikant och att bråket  förtjänar mediauppmärksamhet. Vilken eländig fegisakademi som av politiska skäl inte vågar ge ett pris till en svensk intellektuell av internationellt format. Åh, vad Vilhelm Moberg skulle ha blixtrat och dundrat; hoppas att han hemsöker de fegaste akademiledamöterna om nätterna, särskilt biskopen Wejryd. Moberg kunde då samtidigt visa upp en bild av prosten Dag Sandahl så skulle biskopen hamna i väldiga mardrömmar - Moberg och Sandahl i samma biskopsdröm - uschamej, som di säger i Värmland.

Jag har tidigare skrivit en blogg om Smålands författaresällskap och hur denna illustra församling byxade ur och inte vågade publicera en text av den intellktuellt kontroversielle teologiodocenten Dag Sandahl; texten handlade om kyrkans framväxt i Småland de senaste 1 000 åren, hu så hemskt, censur, censur - och detta mitt i Mobergland.

Nu en ännu värre sak - vet ni vad malicen säger ? Inte det. Jo, att Smålands Akademi skakas av inre stridigheter som hotar att spränga akademien sedan några ledamöter föreslagit att Per Ahlmark skulle få Akademiens finaste pris. De poltitiskt korrekta ledamöterna med biskopen Wejryd i spetsen samt i följe med Svenske Akademiens alltiallo Odd Ziedrich, som även finns i Smålands Akademi, blev det stopp och belägg för ett pris till Per Ahlmark; pristagare är ännu inte utsedd. Det är stort bråk och kommande avhopp.

Så fegade även denna intellektuella inrättning ur; för min egen del har jag svårt att förstå vad som är så kontroversiellt med Per Ahlmark, för det första anser jag att han är en lysande skribent i klass med sin lärofader Herbert Tingsten, för det andra är han en inte helt oäven lyriker och för det trejde är han något så ovanligt som en genomärlig liberal intellektuell personlighet med stor integritet. 

Jag tror inte att Ahlmarks oförsonliga hållning till gamla blodsbesudlade kommunister läggs honom till last i akademiska smålandskretsar, det är nog snarare hans engagemang för staten Israel och det judiska folket som exkluderar Ahlmark från småländsk belöning - skam över en sådan akademi av anpasslingar,  de drar vanära över Vilhelm Moberg, åberopa er inte på Moberg eller Astrid Lindgren fortsättningsvis.

KOMMISSIONEN : Jag tyckte att de första avsnitten verkade lovande, men det har gått neråt till det sämre; nu påminner serien mer om en barnpjäs jag såg för några år sedan på Öland. Pjäsen hade skrivits av barnen i tredje klass. Den handlade om grönsakerna som revolterade mot att bli uppätna av människorna; för att åstadkomma spännande scenbyten sprang de små skådespelarna ut och in genom dörrar pratandes i telefon; Kommissionen har samma upplägg med ett förfärligt springande i dörrar.

Ju mer jag läser om Estonia desto märkligare förefaller hela affären. Just nu plöjer jag Knut Carlquists bok Tysta Leken; boken är 263 sidor tjock och på varje sida förekommer obesvarade frågor, frågetecken som inte rätats ut plus allehanda konstigheter.

Det är emellertid mitt i allt det tekniska diskuterandet om stabilitet, flytförmåga och hur vattnet strömmade hit och dit mellan däcken, en allvarlig sak som aldrig blivit besvarad och som utgör grunden för all misstänksamhet :

Varför allt detta hemligstämplande ? Jag tror det är Carlquist som på en sida nämner att hemligstämpeln använts 400 gånger under Estoniautredningen.

Den svenska regeringen är är här ytterst an ansvarig; den  kan i dag avhemliga allt material, inklusive alla dykfilmer; den kan i dag besluta om att räta upp fartyget, att gå ner med dykare och kameror för att en gång och för alla klarlägga olycksorsaken.

Än mer märkligt : Även den  enklaste grundstötning till sjöss då inte en enda människa kommit till skada följs av ett sjöförhör. Under ett sjöförhör vänds och vrids på allt för att få en förklaring till vad som hände - jag har själv lyssnat till rader av sjöförhör i tingsrätten. Allt är offentligt, minsta notering som gjorts på bryggan, ingår i sjörättens underlag. Sjöförhör syftar inte bara till att straffa en skyldig, det viktigaste syftet är kanske att sjöförhöret skall klarlägga förloppet så att liknande händelser undviks i framtiden.

Varför stoppades det sedvanliga sjöförhöret om Estonias förlisning ?

Även i Carlquists bok förekommer den helt fantastiska uppgiften att prima facie-bevis, bulten till atlantlåset, slängdes tillbaka i sjön, och inte bara det, allt möjligt annat järnskrot som bärgats kastades tillbaka; vad som togs tillvara var en brödlåda med järndelar, vilka man orkade bära. Dessa häpnadsväckande uppgifter drabbar den svenska regeringen hårt : Vid kännedom om sådant ansvarslöst hanterande i en statlig utredning har regeringen ansvar att ingripa, att avskeda utredningens ledamöter samt att tillsätta en ny utredning; istället tillsattes Mona Sahlin efter Uusman.

Det finns bara ett enda sätt för den svenska regeringen, borgerlig eller grönröd, att få tillbaka hedern och att undvika den jäsande skandal som troligen gömmer sig i Estonia : att tillåta en internationell, statligt oberoende kommission, som får sådana finansiella resurser att den på egen hand kan besluta om vilka åtgärder som helst på botten för att utleta sanningen.

Jag är övertygad om att de många döda inne i vraket inte tycker illa vara om sanningen om deras onödiga död kommer fram. Jag kan väl också nämna att en arbetskamrat till mig, den hjärtegode och djupt religiöse journalisten Håkan Isefjord, Oskarshamn, befann sig ombord på Estonia den hemska natten; han blev borta.

SUMMARY : In this blog I concentrate on M/S Estonia and is demanding a new internationell commission to clarify what happened when the ferry sunk, the greatest disaster in the Baltic in peacetime - 852 dead.

I am asking why the evidence from the ship was thrown back in to the sea, why there is such extrem secrecy around almost every paper and why not proper juridical procedures was applied to the Estoniadisaster. The swedish official report was a shame, full of lies.

SEXUELLA TRAKASSERIER : Det är ju jättelajbans med nya kvinnopartiet; ruggugglorna i luven på varandra så det ryker. Tiina Rosenberg, ingen rugguggla dock, tycks ha gått i spinn vid doften av makt och pengar, kallar de andra tanterna för heterosexuella borgarkärringar varvid sjukskrivna fru Linde tog så illa vid sig att hon lämnade partiet, liksom Witt Brattström.

En död moderat är en bra moderat, är en annan Tiina-klassiker; det sade också blodiga vänstern på den tiden det begav sig : Vi skall hänga den siste borgaren i hans egna tarmar i en lyktstolpe om vi inte har några rep, ja, nåt sådant fick dessa charmgossar till det på den tid då det begav sig, och nu beger det sig igen, för en hoper överklassdamer med akademisk utbildning. Är det någon som kan förstå hur Tiina kunnat bli så stollig; har hon ihop det med Trolltanten Lundgren ? Ur en sådan mix kan mycket oväntat komma.

Död åt klassfienden, löd ropen på 70-talet, nu skallar stolliga akademitanter : död åt heterosexuella borgarkärringar.

Varje heterosexuell,

får en jättelik smäll

Om du ligger med män

får du tusenfalt igen

Men om ligger med 

en kvinna

finns det mycket att vinna

Ja, det är härliga tider för en kommenterande bloggare.

SUMMARY : The new feministparty in Sweden, established last sunday, is allready divided. One of the leading members and spokeswoman, professor Tiina Rosenberg, have said that only the dead tory is a good tory and that she will not accept this new party for bourgeoise ladys from the upper classes who are heterosexuell; to bee a leading member of the party You have to be either lesbian or transsexuell and dressed in mens clothing. This is a fantastic political innovation and I belive that sooner or later they will receive some government subsidies out of the taxpayers money.

Here is more unbiased news from Sweden for my english readers:

Three violent crimes with handguns, machineguns and rifles involwed take place every day in Sweden. In Sodertalje, a city south of Stockholm, the Police building in the central part of the city was attacked with machine guns sunday night after riots.

The newly formed feminist party in Sweden is going to take part in the general election next year. One of the spokeswomen said that every woman sleeping with a man is a traitor to the female sex. Gudrun Schyman, chairwoman for the feminist party, former alcoholic and tax fraudster, have in an earlier statement proclaimed Death to the familes and All men are Talibans, and, as I said in an earlier blog, they want polygami as a  remedy for opression of the women.

In the swedish governement one employee on high level and close to the genderminister have faked supplications and get away with more than 1.8 miljoner kr in governmentmoney. He said he would start some feministprojects as Hello Girls and High Tech and girls. In Sweden You could get statemoney money for everthing if You include the words gender, feminism, multicultaralism and the like.

When the police chased the fraudster he lay in his bed at home sleeping. No political consequens have occurred for the time being.

The Tory Party in Sweden is on a new ideological course close to the socialdemocrats. In the Tory Party-conference last week one Tory member raised and shouted exhilarated : Long live the unions and the collective agreements and regulations on salaries and payment. No, she was not mentally disturbed,it is the new Tory course. Thas is New Tory, as New Labour once was. But Labour were not that crazy. Old Tory-members are in chock and mourning and wonders what to do.

In Sweden the socialist government (socialdemocrats, greens and communists) have created ten new authorites every year since 1994. No one in Sweden, not the government, not the taxpayer, knows any longer how many authorities there is, maybee 600, 700 or maybee 1 000 and no one knows how much they are costing. Statskontoret, another authority, shall count them all after directives from the government, who is loosing controll. As de Gaulle said : You can not govern a country with 287 cheesebrands, and You can not rule a country with 1 000 authorities.

In Sweden the majority of all universityboards consists of socialdemocrats; that will guarantee the freedom of the universities, as it did in the old Sovjet. Das partei hat immer recht.

More than 200 writers in Sweden is payed by the state - they have what is called writers-money, 13 200 kr/month (1 000 pound ). I know of no more country where state pay their writers. You do not have to bother writing books, the money comes anyway if You just have published one book thats is approved by the writers guild. You get this money for life and if You keep them for 40 years You have a Nobel Prize-sum.

When writing in english I could feel one advantage: when not used to the language I have to make it short and on the spot, no mumbojumbolongspeak, instead, right on.

Den som vill ha mer ilskna utbrott mot Försäkringskassan kan gå in på www.ostrasmaland.se där jag intervjuas om min erfarenheter av bemötandet från kassan samt den okunnighet, känslokyla och arrogans som en statlig myndighet visar en människa under en djup livskris; det har tagit mig över ett år att samla tillräckligt med psykisk energi för att slå tillbaka mot socialstaten, men nu är det sluthunsat.

Jag räknar med att Försäkringskassans hämnd kommer, förr eller senare, i form av indragen sjukersättning, men  jag har några reserver kvar : då säljer jag min gamla bil, jag säljer min cykel för jag kan inte cykla längre eftersom balansförmågan är borta, och jag kommer successivt att sälja ut mina böcker, så överlever jag väl ett tag.

I ett annat samhället hade jag haft en privat sjukförsäkring inbetald under ett helt yrkesverksamt liv : jag hade bemötts med respekt i min svåraste tid, under den djupaste livskris, jag hade inte kränkts och förödmjukats.

Jag har skådat socialstatens anonyma ansikte - det var en skräckupplevelse. Som sjukskriven strokepatient är jag en statsfiende i denna socialstat.

Jag är dessutom i fel kolumn, enligt regeringen, och  nu ska jag vridas in i rätt om jag så ska stryka med på kuppen.

Jag rekommenderar cancersjuka patienter att efter operationen ber ni doktorn att få med er cancertumören i en plastpåse så att ni kan smaska den i bordet som ett tecken på er sjuklighet vid mötet med kassan; kanske det skulle bita, det är dock inte säkert.

VÅLDSSVERIGE : Enligt statistik som jag inte kan gå i god för begås det tre brott där vapen ingår varje dag i Sverige - i Sverige råder allmänt vapenförbud men vapen är lika vanligt förekommande som i USA, men där har åtminstone vanligt folk tillgång till ett handeldavapen, i Sverige är det bara de kriminella som tillåts ha vapen. Jag är för folkets beväpning samt rätten att försvara liv och egendom, då hade det gamla paret i Norrland inte kunnat bli ihjälslagna med slägga. En pensionär i sin röda stuga är tryggare med en laddad revolver än med vårdlarmet runt handleden. Guns to the people...

Efterlyst i TV3 är ett program jag aldrig sett tidigare sett. Leif GW Persson är med som expert, en oerhört skön kille, en sådan som man skulle vilja ha som kompis och vän. Vad som chockade mig var en del brott som jag aldrig tidigare hört talas om, bl a den grova våldsamheten i Skåne där en man som kallades medlare sköts på en uterestaurang varvid oskyldiga gäster skadades av kulur och splitter. Ser man sådant i USA längre, offentliga avrättningar på restauranger, rena Al Capone och Bugsy Siegel : Chicago, tidigt 30-tal, nu över ett helt land, Sverige.

Våldsbrottsligheten har tagit över : rätten sitter i spjutstångs ände.

Visst är det ändå kul med det nya feministpartiet; vad skulle man annars blogga om en söndagsmorgon när solen skiner och det vackra Öland ligger och väntar. Om Ny Demokrati hade en och annan knäppgök bland medlemmarna så verkar det som om kvinnopartiet inte bara till stor del består av knäppgökar, de sitter också i ledningen.

Kvinnor som har sex med män är könsförrädare, säger professor Tiina, som samtidigt vill införa polygami; Ebba Witt Brattström är en heterosexuell borgarkärring. En annan som har svårt att uttala ett utländskt namn namn är rasist. Ja, detta var verkligen ett kul parti som kommer att ge mig som samtidsglobal omvärdsanalytiker mycket att skriva om.

Eftersom Gudrun Schyman leder detta kan man ju konstatera att för hennes del synes den politiska cirkeln vara sluten, åren av normalitet var bara ett skådespel, hon är tillbaka i Förbundet Kommunist (r)-perioden där hon startade, en liten blodtörstig sekt av samma karaktär som det nya feministpartiet mer än 30 år senare. Men till skillnad från den tiden då knäppgökarna ville störta samhället så vill de nu in i det, in i dess innersta, in i riksdag, departement och regering. Det misstaget  att stå utanför gör de inte om en gång till, nej låt oss bli rika och feta genom att förtära potatisen inifrån liksom den lilla gula larv som kan kan påträffas inuti en potatis när man skär isär den - sådana små gynnare tar sig in i potatisen utan att det syns utanpå, först när potatisen börjar ruttna vet man att larven har tagit den i besittning.

---

Jag får inte delta i kyrkovalet eftersom jag lämnat kyrkan, men jag tror på Gud så jag anser  att jag vore berättigad till en röst, men formalia lägger alltså hinder i vägen. Å andra sidan vet jag inte vad jag skulle rösta på eftersom det är de gängse partierna som sitter där - vad de gör där vet jag inte, staten har ju skilt sig från kyrkan så den borde slippa politiken för att någon gång bli självständig; om KG Hammar anser jag att han gjort svenska kyrkan lika stor skada som Gustav Vasa. Det har varit en djup förfallsperiod och det kommer att ta årtionden att reparera vad han förstört. Det var för hans och hans gelikar skull jag gick ut; inte ett öre till detta, och sedan vänder jag mig starkt emot att kyrkan säljer ut prästgårdarna till privatintressen så att där blir loppis och caféer och att församlingarna avskaffas på sockenbasis, det är en idiotisk kyrkopolitik för om man kan säga om den allmänna poliktiken att den är lokal, så är kyrkopolitikens själva fundament det lokala engagemanget och individens Gudstro med samlingen runt den egna bygdens kyrka.

Ibland funderar jag på katolikerna, men vilsenheten består. Vadan och varthän, finns det en mening ? Quo Vadis ? Timmarna förrinner, dagarna flyr, år läggs till år och det är svårt att hinna med. Det är så mycken dumhet man skall hinna med att bekämpa, att vrida tiden rätt, den är ur led och jag utbrister med Schopenauer : Å, om all världens dumhet vore samlat i huvudet på en enda hals så att man med ett slag kunde hugga bort det.

Den kontroversiellt prästen och teologidocenten Dag Sandahl är verksam här i staden; han är ett jordens salt. Jag såg honom häromdagen när han kom ut ur Tessins vackra domkyrka, nu omgiven av byggnadsställningar, och med bestämda steg försvann han bortåt gatan, mot Systemet. Då tänkte jag, han är tagen på bar gärnig, men nej : Han återvände utan grön påse och gick in i Domkyrkan slickandes på en stor glass.

Susanna Popova Hakelius har granskat genusforskningen och läst tio avhandlingar med sådant innehåll; det har blivit en både roande och ur vetenskapliga synpunkt något skrämmande läsning. Popovas rapport finns som pdf på www.timbro.se : Att flyta med strömmen.

Inledningsvis skriver Popova om den tjänsteman på regeringens könsdepartment som med falska bidragsunderlag lyckades få ut 1.8 miljoner kr för skilda jämställdhetsprojekt. Tjänstemannen använde rätt signalord i sina ansökningar och lyckades därmed med sina bedrägerier mot inte mindre än tre ministrar och, mein damen und herren, gegen die ganze regirung.

Jag håller med Popova om signalordens betydelse, men  jag vill driva det ett steg längre och säga så här : om du loggar in med rätt password på regeringens rådande ideologiska paradigm står alla pengakistor öppna för dig.

Beträffande de undersökta avhandlingarna förhåller det sig på samma sätt som med de akademiska genusuppsatser jag tidigare läst, de är ordrika, triviala och förutsätter det de utger sig för att bevisa. Det förefaller lika lätt att bli genusdoktor som för Persson att få en hatt.

---

Hur kunde jag skriva ruggugglor om kvinnorna i FI när jag tidigare sagt att jag tycker professor Tiina är snygg ? Medges att det finns en inadvertens här, men sanningen är att jag såg inte Tiina på podiet eller i talarstolen; jag svär på att jag aldrig kommer att kalla Tiina en rugguggla.

---

Det klagas på mitt engelska bloggande, men snälla läsare, ser ni inte att jag söker en världsvid scen att uppträda på.

---

VÄDRET : Det blåser ute, regnet väter en törstande gräsmatta, men jag vattnar ändå med slangen, Försäkringskassan ligger lågt i dag och jag har inte hört något, i gurkgrönskan kommer ständigt nya gurkor. Hur snabbt mognar en gurka, ena stunden ingen gurka alls, den andra stunden flera gurkor där det nyssens (dialekt) inte fanns några ? Märkligt. Jag försöker lära mina barnbarn säga gurka som det skall sägas : guuujka, guuujkbuuujk, men de vägrar och har ingen känsla för den ädla dialekten i denna stad, vilken jag själv är försvuren åt i en mix med öländskan som krydda : Säg efter mig : guuuujka,,, tussilaaogo,,,, gamla staun,,,, Kaetttrrumpan...

De bara vill inte.

---

När barn i dag köper leksaker handlar det om tusenlappar. Jag satt för några timmar sedan och såg fullkomligt häpen på det senaste elektroniska vidundret i barnasamlingen, en Sony SPS, en pryl för bortåt 3 000 kr, som tog andan ur mig. Den innehåller spel, internet, mail, häftig grafik, musik, film och allehanda nerladdningsmöjligheter.

Our woman in Brüssel, Margot Wallstrom, have composed another blog and You can find it here :

http://weblog.jrc.cec.eu.int

It´s  the usual banalites. She is complaining of USA and the disaster in New Orleans and how it has effected the poor in the richest country in the world she i really upset and are accusing the Bush administration, of course. What had You expected? She is at the same time asking for forgivness for her outburst; according to my opinion her outburst is really insulting and could have some diplomatic consequenses, if the US care at all. It is also heartless in a period of deep grief and sorrow in the US.

Then she have some small talk of UN and she end her blogg with some remarks o tattoos and piercing. It´s all very naive and the most interesting thing with her blog is all the furios comments that have followed. She is called stupid, a airhead and so on and the reader are mostly upset of the utterly naivite from one of the highest ranking politicans in Europe.

In my view highly ranked politicians should blog even more - how You write is how You think and as in the case of Wallstrom we can all se the thinking in it´s total emptiness, and maybe she represents the whole eu-commission in that respect.

A NEW PARTY : For my foreign readers, if there is any, I must report that in Sweden we have seen a new political party established, it happened yesterday and it is a feminist party without men. Odd enough this women-party want to introduce polygami in Sweden, but I think that they have in mind that it should be one woman and several men, not the other way around.

The party leader is a carismatic woman, Gudrun Schyman, former communist of Stalinist-type, she is also a former alcoholic who have made some political gains on that, she is very clever and there is some fear that she should make their way in to the parliament, riksdagen. When she is talking no one could stop here, she talks like a machinegun, without any pauses, she seems not to use air for breathing,  it´s a stream of conscience in the way of James Joyce

Once she was drunk in a theater and made som very embarrassing and vulgar things, and once she was drunk in i debate; there is no honest reporting in Sweden as most of the journalist are either socialists, communists or greenpartysympatisers (70 percent of all journalists vote and are on the extrem left wing), so the readers and tv-viewers in Sweden knows of nothing how she have behaved; we are simply not writing on the subject, and, anyway, for a communist, there is allways forgivness. Well, what did she do in that theater, that is a secret but I know the truth - send me a mail.

The politicial program is based on the following principles : All men opress all women, all men  is beating all women all the time, whatever a man do he is doing it with one aim : to opress all women. This thinking is combined with this thinking : More money to the welfarestate, more money to all women, if there is no money available, take it from the rich and the big companys. As everybody can se the old working class of Lenin and Marx are substituted with the class af women. What if this party come to power : Would there be a Gulag for men ? Or should we mostly be used for reproductive purposes ? I could be used to that... But not every day.

 If a woman don´t feel opressed, that shows how opressed she are. If she have a high position in society or in a privat company that is because the men have taken her hostage to promote their own cause. If a woman don´t sympatize with the feminist party that is because she have been brainwashed first by her father, then by her brothers and ultimately by the society. Das ist das genusordnung, das patriarkat und die frauliche unterordnung - she is allways the underdog. I wonder what lady Thatcher would comment on that...

The party also adresses and appeal to the great numbers of men and women who want not to be what they are, and of that reason dresses in cloths of the opposite sex. 

Let´s have a party... What a party.

 Sweden is in the front of political development, a forerunner in every way and aspect.

English readers, please answer to this blog if You want unbiased (only sometimes) information and news from Sweden.

Here is something I bet You never have heard of : The total tax pressure on every individual in Sweden is 63 procent. Out of every 100 swedish kronor the government grabs 63 kronor.

I morgon är det 9/11 : det är en sådan dag då man på sekunden och metern när vet var man befann sig och vad man gjorde då det hände.

9/11 : Jag klev ut ur leksaksaffären på Södra  Långgatan där jag köpt en present till barnbarnen, satte på bilradion och fick höra den dramatiska nyheten. Ah, tänkte jag, det måste vara en hemsk olycka. Jag ringde min fru på mobilen för att berätta oerhörda nyheten, under samtalet rammade nästa flygplan det andra tornet hörde jag i bilradion - under flera timmars var jag totalt förvirrad - tittade på CNN hela kvällen.

Solförmörkelsen 1954 : Vi sitter hela familjen på gräsmattan och väntar på att det skall hända; jag har svärtat ner glas och jag har köpt mörka glasögon i papp för 50 öre på Konsum, för alla ungar har hört att det mest fruktansvärda man kan göra är att titta på det lilla solljus som sipprar fram bakom månskivan : man blir blind på direkten, det visste vi alla. Så försvinner solskivan, det blir kallt och fåglarna slutar kvittra, nu tänkte jag, nu tar jag av mig glasögonen, tittar rakt på solen så får vi se om jag blir blind. Jag slet av mig glasögonen och glodde intensivt på den mörka skivan. Inte faen blev jag blind. Jag blev på nåt sätt besviken, allt man läst var ju lögn.

I samma veva var det Eriksgata för kungen, Mormor gav mig order att sopa gatan framför huset ty där låg tallbarr från våran tall, som stod vid tomtgränsen. Så satte vi oss alla på förstukvisten med kaffe och bullar, mormor hade klätt upp sig, och så kom en svart bilkortege och susade förbi. Du såg väl kungen, sa mormor.

Nä, sade jag och jag kände att jag gjort ett överflödigt arbete med tallbarrssopandet.

Kungen hade aldrig kunnat se tallbarren i den farten, sa jag till mormor.

Ingo 1959 : Det är tidigt på morgonen, radion står på, Arne Thoréns röst smattrar. Ingo vinner. Ingenting slår denna sporthändelse. Ingos höger var fruktansvärd, grymmare och starkare än svenskt stål. Bildtidningen SE hade murat upp en vägg av  betongblock, Ingos höger slog rakt igenom med ett tryck av 70 ton, om jag minns rätt. Bilden var dragen över hela mittuppslaget. Det kallar jag bildjournalistik, svart-vit med dramatik.

När Kennedy sköts befann jag mig i studiekamraten Lasse Wetters rum. Han hade en radio i bokhyllan; det var extrasändningar hela tiden, vi satt helt stumma och lyssnade. Den bästa boken om mordet har skrivits av Norman Mailer, En amerikansk gåta, en tjock sak på 800 sidor som är en ny Warrenkommission skriven  av en stor författare; allt konspirationssvammel skalas av i denna bok : Det fanns en mördare, Lee Harvey Oswald.

U 137 gick på grund i Karlskrona skärgård och hade stått där med bullrande motorer hela natten. När jag kom till tidningen vid åttatiden på morgonen ringde jag den vanliga kollen för att se om det hänt nåt, och det hade det, sade lotsarna. Det står en rysk ubåt på grund i Karlskrona, den har stått där hela natten - stort pådrag. Jag ringde kustbevakningen och fick det bekräftat, rusade ut i teleprinterrummet och läste alla telegram som kommit, metervis. Detta var världshistoria på nära håll. Klockan elva ringde jag tidningen Sydöstran i Karlskrona för att beställa hem bilder. Vadå för ubåt ? Här ? Tidningen på plats visste inget, vilket åter bekräftar den journalistiska tesen att den som är utanför stormens öga vet mer än den som befinner sig däri. Förklaringen till Sydöstrans ovetskap var den att tidningen av arbetsmiljöskäl ljudisolerat teleprinterrummet så man hörde aldrig när TT pinglade för Flash och Il. Men Sydöstran tog sedan kommandot i nyhetsjakten, så ingen skugga på den förnämliga tidningen, som nu tyvärr är bortskingrad av socialdemokratin; styrd av en fackpamp gick den omkull och köptes upp; socialdemokratins tidningshistoria är en skam.

Mordet på Olof Palme. Jag hade jobbat kväll på tidningen på fredagen, kom hem slog upp lite vin och satte mig att titta på en film med den vackra Ingrid Thulin; det var en  usel Nazifilm, men Ingrid Thulin höll mig kvar, min fru gick och lade sig för hon tyckte filmen var klart undermålig. Filmen var slut framåt ett, Palme hade mördats vid halv elva, men inte ett ord i TV. Där vevades Nazifilmen som om inget hänt. På morgonen hämtade jag tidningen Östran i brevlådan, slog upp ettan  och såg rubriken : Palme mördad.

Jag blev så chockad att jag började gråta och kunde inte sluta. Jag vet inte varför jag grät, över landet kanske, över ondskan och hjärtlösheten, för att jag var gripen, för att något hade ändrats i grunden i mitt liv och andras och i hela nationen. Palme var en del av mitt medvetna liv, han hade alltid funnits, liksom Erlander och Sträng. Konstigt nog har jag inget minne av var jag befann mig eller vad jag gjorde när Anna Lindh mördades.

---

MÄRKLIG TV-KANAL : Det finns en mycket märklig kanal i stats-TV:n. Den kallas 24:an. Ibland finns det bara text i rutan, ibland kan det vara politiska sändningar, ibland något föredrag, som i timvis sänds ut oredigerat. I går såg jag att det var direktsändning från Feministiskt Initiativs metamorfos från lös kvinnosamling till ett parti under Gudrun. Die partei, die partei hat immer recht. Feminism nu för Gudrun, blodtörstig kommunism under 70-talet, så inpassning i modellen under 80-talet, lättkommunism i början av 90-talet och så full fräs in i feminismen på 2000-talet - är inte detta värt en sociopsykologisk studie.

Om jag skriver så här blir jag kanske åtalad för smädelse av feminismen, men stor sak i det, här kommer det, det är ett öländskt uttryck : Med några få undantag, vilken samling av ruggugglor som här var samlade.

En sak som är bra med FI är emellertid kravet på polygami, men jag vet inte hur de tänkt sig polygamien, om en karl skall ha rätt att hålla flera hustrur eller om det är tvärtom; hur många karlar klarar Gudrun Schyman av? Jag skulle nog knappt klara en enda rugguggla.

Henning Witte : M/S Estonia sänktes. Nya fakta och teorier. Om Estoniagate. Wittes förlag. Sthlm 1999.

Jag är inte särskilt konspiratoriskt lagd, tror inte på UFO eller spöken och anser att det mesta kan förklaras vetenskapligt; jag tror heller inte att myndigheterna konspirerar och döljer sina hemligheter för oss medborgare utan att det mesta förr eller senare kommer ut, men redan på sidan 26 i advokaten Henning Wittes bok börjar jag undra : Om allt detta konstiga som beskrivits på dessa de första 26 sidorna är sant, ja, då föreligger här nåt konstigt, kanske inte en konspiration, men vad är det då ?

Det kan tyckas märkligt att skriva om en sex år gammal bok, men i denna bok finns fakta som inte går att komma runt, och som bör klaras ut genom en oberoende internationell, icke statlig kommission av experter och lekmän. Jag fick tips om boken av en sjöfartsintresserad kompis och beställde den från advokat Witte, som gett ut boken på eget förlag; inget svenskt förlag ville förlägga denna intressanta bok, som säkert kunde ha sålt bra.

Jag skall här i punktform ange en del av konstigheterna:

. Varför bärgades inte kropparna ? Estonia sjönk på 70-80 meter, klart dykbart djup. Jag är själv sportdykare ehuru det är länge sedan, och har med enkel utrustning och enbart luft varit nere på 50-60 meter när vi dök på vrak utanför Öland. Med nya blandningar dyker amatörer på 90-100 meter.

. Färjan kunde lätt ha bärgats. Bolag stod redo.

. Den besynnerliga idén med ett betongskal, varför då ? Det hade ju hindrat all vidare bevisupptagning och är en idé aldrig tidigare i världshistorien framförd när det gäller sjunkna fartyg. Fattiga u-länder bärgar sina döda, inte Sverige. Varför ?

. Varför behövdes det en etisk kommission för att avvärja något så självklart som att man tar hand om sina döda ? I England finns en statlig myndighet som eftersöker soldater som dog i länge sedan glömda krig; häromdagen gravsattes en pilot från RAF i London. Han störtade under andra världskriget. Barbarstater har ingen respekt för sina döda, dit hör Sverige efter det här.

. Överlevde kaptenen Avo Piht och andra besättningsmän Estonias förlisning ?

. Varför låg Estonias bogvisir framför fartyget och ej bakom ?

. Hur kunde någon under de officiella dykningar som skett slänga den viktigaste bevisdetaljen tillbaka i sjön ? Henning Witte uppger nämligen att bulten till bogvisirets atlantlås slängdes tillbaka i havet ! Detta är oerhört märkligt.

. Av Wittes skildring framgår att hemligstämplingarna i denna affär är legio; hemligstämpeln tycks ha använts regelbundet och till och med advokaten som anställts av de Estoniaanhöriga hade svårt att få ut material.

Allt material, alla tekniska undersökningar, promemorior och utkast borde naturligtvis har varit offentliga. Hemligstämplandet kastar mörka skuggor över kommissionen. Varför ?

. I Wittes år 1999 utgivna bok skrivs det klart ut att Estonia användes för att frakta militärmaterial till Sverige från öst. Detta påstående har nu bekräftats och det är underligt att media inte kontaktat Witte i denna sak - han hade ju rätt, men betraktades som knäpp då år 1999.

. Det har inte med full vetenskaplig klarhet visats att vatten på bildäck förmådde sänka Estonia; det kan ha varit en explosion under vattenlinjen. Det kan finnas ett hål.

. Händelseförloppet synes ha varit detta : Estonia hade lätt trim med lutning akterut, en explosion eller ramning av ubåt under vattenlinjen, däck 0, fick henne att kantra, i det läget slets bogvisiret av, rampen var aldrig öppen. Detta händelseförlopp förklarar att färjan sjönk så snabbt, att hon inte flöt flera timmar, vilket hade varit naturligt.

. Av vilken anledning föreligger en närmast panikartad ångest för att genomföra en ny dykundersökning av hela vraket ?

. De anhöriga har nästan systematiskt behandlats som statsfiender ? Varför ?

. Ryska maffian, ryska nationalister, CIA och USA m fl utpekas som medverkande i konspirationer för att sänka Estonia, men i sådana här komplicerade fall skall man nyttja Occams rakkniv och inte lägga fler orsaker i  förklaringen än vad som behövs, ett minimum alltså. Även om man gör så är det något synnerligen besynnerligt med allt som omger Estonia, och det kommer inte att bli några klara fakta i målet förrän den svenska staten och övriga inblandade stater sopas undan och en ny internationell och oberoende utredning görs; att regeringen lät virrpannan Ines Uusman ansvara för klarläggandet av denna enorma katastrof är oförlåtligt.

Jag satte mig för att vila benen lite mitt i centrala staden. Vad jag inte visste var att kommunen ställt ut dessa bänkar för att stadens växande massa av alkoholister skall ha någonstans att sitta mellan kl 09.00 och 18.00. Jag blev också  bortkörd nästan omedelbart av de rätta bänkinnehavarna med orden :

Vad gör du på våra bänkar ditt jävla tattararsle.

Passa dä, sa han och viftade med ölflaskan.

Åh, förlåt, jag skall genast avlägsna mig.

Stadens centrala territorium har sålunda sina rättmätiga innehavare och jag tycker att det borde upplysas om förhållandet så att vi andra inte sätter oss fel.

Vid stadens vuxengymnasium sitter ofta studenterna (är de verkligen studenter nu för tiden ?) och röker på bänkarna där. De sitter på ryggstöden med fötterna på själva bänken. De röker och snusar under ivrigt spottloskande så att efter en  rast skulle man nog kunna raka ihop en två, tre liter - 15 liter i veckan gånger 52 veckor, låt oss räkna nu, det ger oss summan av 782 liter saliv på ett och samma ställe uti staden. Detta är alltså en skola som gör anspråk på att vara gymnasium.

Allt var bättre förr, även det som var sämre.

Jag går sakta genom min stad, som jag omfattar med någon slags hatkärlek. Jag minns hur det såg ut och jag saknar det djupt. Storgatan med sina fastigheter i trä med allehanda affärer, allt revs 1964 och ersattes med fastigheterna EPA och KONSUM, köplådor.

Så revs Malmbebyggelsen, ett gytter av små hus för arbetarna, en riktigt Söderidyll med massor av huttave (ett huttave är en successiv tillbyggnad av en fastighet för att bereda plats för familjens tillväxt; ett huttave var aldrig godkänt av myndighetern och hela området blev därför oerhört charmigt och oregelbundet, trots att alla husen var lika var de ändå olika, sekel efter sekel av huttave). Här revs i massiv skala och byggdes i enhetligt gult tegel för länsstyrelsen och polisen. De nya maktens fastigheter byggdes med platta tak.

En gång stod jag tillsammans med en polis och tittade ut från fjärde våningen ner på ett av de nya husens tak. Där hade en stor sjö bildats på taket för vattnet rann inte undan, rännorna var igensatta med löv, kvistar och gamla fågelbon. I denna sjö simmade en flock änder, detta ovanpå länsstyrelsen.

Haver du sett, en sjö ovanpå länsstyrelsen, med änder i !

Ja, här har vi sjöutsikt.

Vart tar vattnet vägen ?

Det rinner ner i huset. Vet du, att längst ner i länsstyrelsens och polishusets byggnader finns något vi kallar för droppstensgrottan; där samlas vattnet och det har bildats stalaktiter som i stensåldergrottor.

Folk blev förstås sjuka i dessa nya byggnader och de har nu byggts om för miljoner. Byggherre : Skanska, som också byggde Ölandsbron, nu reparerad för 700 miljoner kr.

Det fanns på 70-talet ett gammaldags kvarter kvarter i staden, Kvarteret Kopparslagaren. Där bodde mycket enkelt folk samt en kamrat till mig med två katter. Jag tror han sörjde ihjäl sig när kvarteret revs. I varje fall dog han i samma veva.

Ute på Varvsholmen knattrade det från varvets alla nithamrar, pang, pang, pang som ett kulsprutesmatter. 600 man jobbade därute och tillverkade fantastiska fraktfartyg som plöjde världens alla hav. På höstkvällarna när man gick hem från tidningen och dimman kom insmygande från Sundet startade mistluren : Brööööl, brööööööl, det lät så tryggt. Jag blir vemodig och lite bitter; jag saknar min stad. Vad har ni gjort med den, och med människorna ?

Kalmar den 7 september.05

Dr Tosterup

Några erfarenheter av Försäkringskassan i Kalmar

Den 10 februari förra året drabbades jag av en stroke och låg inlagd på länssjukhuset under drygt två månader; jag upplevde själv att jag inledningsvis svävade mellan liv och död. Jag kunde inte gå, inte röra mig, inte klä på mig, inte ta mig till toaletten, inte borsta tänderna, no nothing, jag var ett paket, som snälla sjuksystrar tog hand om och jag är dem evigt tacksam.

Tack vare god omvårdnad, omtanke och intensiv träning på avdelning 5 på länssjukhuset kunde jag i april åka hem med en rullator, särskilda skor, särskilda räcken på mitt hus installerades tack vare handikappbidrag etc.

Redan  då började det ringa från Försäkringskassan i Kalmar. Jag skulle utfrågas. Men vid den tidpunkten orkade jag inte. Jag fick det uppskjutet till augusti förra året.

Jag gick dit och fick uppleva en sannskyldig inkvisition av frågor från en flicka i 25-årsåldern; alla de frågor som läkaren ställt till mig ställdes nu igen av henne och läkarens utlåtanden överprövades. Jag svarade snällt och vänligt.

Jag var sjukskriven till årets slut och sedermera förlängdes sjukskrivningen till detta års utgång; jag har svårt att gå, orkar ingenting, har dålig balans och halva kroppen är bortdomnad och isig efter stroken, hela ansiktet värker och halva ansiktet bortdomnat. Jag lever i den märkliga vardagen att jag fryser om halva kroppen och svettas ymnigt med den andra halvan.

I februari kallades jag åter till Försäkringskassan. Samma frågor ställdes igen, samma överprövning skedde av läkarens bedömning av mitt sjukdomstillstånd. Det var en kaskad av frågor och alla med ett syfte kände jag : att avslöja mitt bedrägeri mot Försäkringskassan - jag var nog inte sjuk, jag låtsades bara, kanske var jag helt frisk, ändå.

För ett par vecker sedan kallades jag åter till Försäkringskassan i Kalmar, samma inkvisition, samma frågor. Nu hade flickan plockat fram min självdeklaration och förhörde mig på den, hon frågade om jag brukade ringa till min tidning och varför jag gjorde det. Jag svarade att visserligen är jag sjuk, dock ej död, därför ringer jag till min tidning och ger råd om tidningen vill ha dem, det är min rehabilitering, mitt liv, att skriva är mitt liv, förstår du inte det, och jag kommer inte att sluta förrän skyltens släcks för gott.

Jag försökte behärska mig men till slut gick det inte utan att jag förklarade för henne att jag kände mig djupt kränkt och förudmjukad av dessa evinnerliga frågor och jag undrade vad hon hade för medicinsk utbildning för att kunna ifrågasätta vad som beslutats av behandlande läkare, som hela sitt liv arbetet med strokepatienter.

Jag sade också att jag skulle in i en MR-kamera för att se om skadan förvärrats eller förbättrats. Även detta ifrågasattes.

Att vara sjuk är ingenting mot mötet med Försäkringskassan i Kalmar. Jag måste säga att varje gång jag lämnat kassan efter inkvisitionen har jag blivit sämre.

Jag är van att skriva, att tala och efter vad jag gått igenom är jag inte rädd för någonting, men jag kan mycket väl tänka mig den ångest som personer som inte är vana att ta för sig kan uppleva i mötet med denna inhumana kassa.

Det finns en annan aspekt på mitt möte med kassan och den aspekten gäller inte mig utan läkarna. Det är mycket allvarligt det som här sker.

Här får alltså läkare med livslång erfarenhet sina beslut ifrågasatta av en tjänsteman utan medicinsk utbildning; jag tycker detta är oerhört.

Än mer : I mötet mellan läkare och patient talas också om känsliga  peronliga saker, om dödsskräck, sexualitet och ångest, ting som berör det mänskliga livets innersta men  som tillhör en sjukdomsbild, som påverkar tillfrisknande. Om sådana djupa personliga förhållanden vägrar i varje fall jag att diskutera med en person utan medcinsk utbildning och som heller inte omfattas av någon läkaretik. Detta  är djupt kränkande. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att socialstaten fungerade så här; är det detta som jag ett helt liv betalt in pengar till - I want my money back.

Jag hade tänkt tiga med vad jag fått utstå, men efter att ha reflekterat över det som hänt mig känner jag mig tvingad att ge offentlighet åt Försäkringskassans agerande. Först trodde jag att det enbart var jag som fastnat i något garn, men så hörde jag av en läkare att alla sjukskrivna behandlas så här, mer eller mindre.

För alla mina olyckskamrater ger jag alltså detta offentlighet.

Jag uppmanar er alla att stå på er, att inte låta er förödmjukas och kränkas en dag till.

Jag sänder detta brev till min läkare, dr Tosterup, jag skickar det till lokaltidningarna och jag lägger ut det på nätet : kurtlundgren.webblogg.se

Kurt Lundgren

Kalmar

Dagens Nyheter innehöll i tisdags en ledare där tidningen förslog att en rad myndigheter som endast sysslar med opinionsbildning skall läggas ner, vilket naturligtvis är ett fullkomligt riktigt förslag - de opinionsbildande myndigheterna är i själva verket ett hot mot demokratin och det fria tänkande ty de syftar alla till att uppfostra allmogen och få den åsikskonform, anpasslig i tiden till det förhärskande paradigmet. Problemet för DN är ju bara att hela sidan 4, DN Debatt, tycks finnas till enbart för de opinionsbildande myndigheterna, BO, DO, Integrationsverket och alla de andra.

DN kunde börja med att sortera bort dessa inlägg, vilket skulle underminera själva grunden för många myndigheter.

---

När jag för flera månader sedan skrev att vissa särskilt avskyvärda brott förtjänar dödsstraff undvek jag att exemplifiera. Nu skall jag göra det : Ulf Olsson, mannen som mördade flickan Helen genom att låta henne svälta ihjäl under huset samtidigt som han förgrep sig sexuellt på henne, förtjänar han att leva ? Har denne man ett oförstörbart av Gud givet mänskligt värde ?

---

Är det vidare lämpligt ur demokratisk synpunkt att grova kriminella som begått brott på vilka följt mer än ett års fängelse har rösträtt ? De har inte bidragit till samhället, varför skall de vara med och utforma det.

---

Vore det möjligt och rättvist att införa en viss sorts kunskapskontroll innan den allmänna rösträtten utdelades till en individ ?

---

En historia ur min journalistiska verklighet. I Kalmar begick en pedofil ett grovt övergrepp på en liten flicka. Pedofilen gick till väga så att han uppsökte ensamma mammor som tillsammans med sitt barn befann sig på en lekplats. Han började tala om vilket vackert barn det var, att han var konstnär och att han nu äntligen funnit ett motiv i det lilla barnets förtjusande ansikte. Mamman smickrades förstås och ofta blev han hembjuden av den ensamma mamman, han låste dörren och började teckna av barnet; han sade till mamman att hon kunde passa på att göra sina ärenden ty han skulle se till barnet under tiden som han tecknade; så skedde övergreppen.

Mannen hade kommit från Karlskrona där samma sak utspelats som skedde senare i Kalmar. När jag frågade polisen om vi inte skulle gå ut i tidningen med bild på mannen för att varna småbarnsföräldrarna blev polismannen som utredde övergreppen alldeles förskräckt och sade :

Ja, men dett är ju ett övergrepp på mannens integritet. Det blir inga bilder här inte.

Namnet på mannen då ?

Nej, pedofilens integritet måste skyddas.

Men barnens integritet, skall inte den skyddas ?

Inget svar.

När jag ytterligare forskade i saken visade det sig att mannen, som nu var i 60-årsåldern, ägnat sig åt pedofilbrott sedan början av 50-talet. Pappersstapeln där alla hans brott fanns registrerade var meterhög. Hundratals barn. Han dömdes till ett par månader, släpptes ut och så begav han sig på barnjakt igen. Det hade hållit på i 40 år och han gick lös och ledig.

Inga bilder i pressen, inget namn offentliggjort ty hans integritet måste skyddas.

Jag moraliserar inte, jag berättar hur det är.

---

Clash of civilizations. Det får inte uppstå en krock mellan islam och västerlandet, heter det. Men på samma sätt det uppstod en clash mellan nazism och demokrati måste det uppstå en clash mellan islamfundamentalism och demokratierna, den västerländska kulturen.

---

Åhh, dom är så få, islamextremisterna i Sverige så det är inget att bry sig om. Jag tror inte på det, jag tror att de är ganska många, välorganiserade och uppenbart är att de hatar oss såväl som de moderata hos sina egna.

Samhällens sammanbrott kan ske på olika sätt, som i New Orleans där laglösheten tog vid när polisen inte kunde ingripa (många gav sig av, flydde) , eller som i Sverige där en av de mest ruskiga pedofilerna, Örebro-sadisten, kan fortsätta sina brott inifrån den psykiatriska anstalt där han vistas; jag vill inte säga vårdas. Vad är egentligen ett samhälleligt sammanbrott, blott den stora katastrofen, inte den lilla Örebrokatastrofen, är det så vi skall se det ?

----

Jag är en stark USA-vän så jag anser att jag har rätt att komma med följande iakttagelse om New Orleans utan att betraktas som elak i en svår tid : På alla de TV-bilder som nu rullar på alla kanaler är det en egenskap som är påfallande hos människorna : de är så tjocka, inte bara de färgade från slumområdena utan också poliser, politiker, affärsmän ja, praktiskt taget alla. De ser ut som Göran Greider, tänker jag - i morse var han  i radion igen... wunderschöönt.

---

Det ligger i sakens och människans natur att vi värjer oss mot katastrofer som kan inträffa. New Orleans ligger under vatten, förr eller senare skulle vågorna bryta igenom; det hände 1927, alla visste att det skulle hända igen.

---

Den stora vattenkraftsdammen i Gula Floden i Kina, i verkligheten en 18 mil lång sjö, kommer att brista en dag, kanske efter väldiga skyfall i norra Kina. Vad händer då ?

---

I Sverige bygger vi gärna längs vackra floder med sina lerbankar. Varför ?

---

Vad händer om en svensk kraftverksdamm brister ?

---

Under tsunamikatastrofen framgick det klart att svensk beredskap innebär att underordnade myndigheter inte får flytta en låda med plåster ur förråden om inte regeringen ger klartecken. Alltså, leta rätt på Göran Persson. Men han är ute och går. Va ? Jo, han har ont i knäet. Inte kan han stå still i en timme. Sätter han kanske upp gardiner ? Sök honom på godset.

---

MIN NYA BOK : På tryckeriet ligger en bok som snart är klar. Den heter : De gick hungriga, nästan nakna och barfota. Så byggdes Kalmars oövervinnliga fästning på Kvarnholmen. Den kommer att finnas i de lokala bokhandlarna, men kan eljest vara svår att få tag i. Boken kostar 200 kr från mig, plus frakten på en 50-lapp. Den som är intresserad av boken kan mejla på kurt_lundgren2000@yahoo.se och beställa. Även de som mejlat om boken tidigare kan mejla igen eftersom jag deletat en hel del mejl av misstag under sommaren.

Boken handlar om hur det gamla medeltida Kalmar revs, hur den nya staden med dess vallar och bastioner byggdes; framförallt är det vanligt folks levnadsvillkor jag försöker beskriva i en mycket detaljerad framställning. Perioden som boken omfattar är ca 1639-1860-talet. Boken är baserad på primärt källmaterial i Riks- och Krigsarkivet.

Övriga böcker som kan beställas från mig finns att knappa fram till höger här på bloggen  under en egen rubrik.

Så till sist ett tips för historieintresserade : www.historia.se. På denna sajt finns oerhört intressant statistik, så att en tabellbitare får ståpäls. Sajten presenterar sig bäst själv :

historia.se

Portalen för historisk statistik

Syftet med denna hemsida är att vara en portal för historisk statistisk. Hemsidan är under konstruktion, och kommer att lanseras till hösten 2005, då bla mer pedagogiska redogörelser kommer att finnas för de olika tidsserierna. En del statistik har gjorts tillgänglig redan under våren 2005. Hemsidan har tilldelats medel för samverkan med det omgivande samhället från Stockholms universitet (ekonomisk-historiska institutionen). Redaktör och webbmaster för hemsidan är Rodney Edvinsson, fil. dr. i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

I min fortsatta historiska forskning kommer denna sajt att bli oundgänglig och en oerhörd tillgång, bara det att snabbt få tillgång till befolkningsstatistik på nätet besparar en historiker timtals med arbete och slående i böcker.

Ett förnämligt initiativ.

USA-hatets bästa tid är nu; aldrig har hata USA-vänstern haft sådana goddagar.  Greider har gått fullständigt i spinn, hårmanen lyser liksom av elektricitet och står på ända. Gunnar Fredriksson i Aftonbladet tar till och med hjälp av en 50 år gammal uppslagsbok där han hittat ordet neger för att skvätta mer slam och gyttja på USA - alla de gamla klichéerna från 30-talet och framåt återuppstår - den som läst på om 30-talets historia känner igen ordvalet från de tyska nazisterna; det enda som saknas är att judarna styr USA, annars är hatbilden komplett från 30-talet - men de nya judarna är förstås de neokonservativa och abortmoståndarna.

I denna hatiska USA-mix finns inte en ny tanke; för min egen del har jag mycket svårt att förstå hatet, jag känner medlidande med invånarna i New Orleans och jag har mejlat 100 dollar till stöd.

Roland Poirier Martinson skriver på sin blogg och i Expressen att svenska journalister är vänstervridna och att de inte gör ett professionellt jobb - jag påstår dessutom att svenska journalister inte bara är vänstervridna, en tid som journalistutbildare lärde mig dessutom att det var helt ovetande och totalt obildade, hade aldrig läst en bok, visste inte skillnad på länsstyrelse och landsting och rände i flock dit makthavarna pekade.

Den svenska förmätenheten och besserwisser-attityden står, tycker jag, i skarp kontrast till vad som hänt på hemmaplan : Under tsunamikatastrofen annandag jul lyckades det svenska utrikesdepartementet inte ens koppla ihop två telefoner och svara i den ena, fullständigt kaos rådde i flera dagar. Estoniautredningen slutade i ett komplett haveri och när det gäller Palme-mordet är de flesta experter ense om att ingen polisutredning någonsin under historiens gång har skötts mer klantigt än den svenska; de polisiära misstag som kunde begås begicks, till att börja med spärrades inte brottsplatsen av, och hör och häpna mina vänner, inga fingeravtryck togs på rutor, entrédörrar, handtag m m där mördaren stått. Jag säger det igen : inga fingeravtryck togs och brottsplatsen spärrades inte av. Men eländiga amerikanare som inte klarar en liten översvämning.

Göran Persson vankade omkring och såg plågad ut under söndagskvällens TV-debatt i Agenda. Det var emellertid ingen manlig härskarteknik han gav uttryck för mot Maud Olofsson utan han hade ont i ett knä, sade han, arg som en geting när han sade det. Jag tror honom, han hade både ont i knät och brist på idéer. Bristen på nya tankar borde plåga honom mer än knäet - oförmågan att tänka nytt får mig att tänka på de gamla fossilerna i den sovjetiska politbyrån, alla livrädda för det nya.

Annars började Persson storstilat med ältandet om bidragsnivåer, upp och ner, golv och tak - en procent i skillnad avgör om detta arma land skall beträda den hemska vägen som USA slagit in på med 240 000 nya jobb på en månad eller om vi skall vara kvar i det svenska paradiset med 20 procents arbetslöshet : det som konstituerar paradiset är våra bidragsnivåer. Allt är bidragsnivåer, landet står och faller med sina nivåer. Till slut tycks Persson ha insett att han inte kunde hålla på längre, han tystnade och drog sig ur; vi är väl alla mer eller mindre utmattade av bidragstjafset. Ni minns ramsan om vård skola och omsorg som höll på att driva en till vanvett under en valrörelse.

Eftersom jag hämtat ut pensionen åt min svärmor, drygt 6 000 kr i månaden var allt hon fick efter ett långt arbetsliv och heller inget hyresbidrag utgick eftersom hon bodde i en villa, har jag svårt att förstå de perssonska passionerna rörande bidrag : i elva års tid har han kunnat höja min svärmors bedrövligt, skamligt, låga pension, men  han har inte gjort det. Perssons medkänsla ger jag inte många ören för, bubbelbabbel. Han är inte som han säger själv, en känslig själ i en stor kropp, han är en hårdhuding i en stor kropp.

Vänsterkantarellen, felskrivning, skall vara vänsterkartellen, nåväl, vänsterkantarellen stod helt handfallen inför frågor om nya jobb. Lars Ohlys personangrepp var blott trista att höra, Persson hade inget att komma med utan  hänvisade till budgeten där tydligen storverk skall uträttas.

Miljöpartiets Maria Wetterstrand kunde, det förstod man, inte vara nöjd förrän elpriset hade gått upp ytterligare, bensinpriset vågade hon sig för stunden inte på.

Det mest fantastiska i Wetterstrands framträdande var när hon sade att hon kunde tänka sig att växla alla arbetslösa, det måste vara bortåt 400 000, mot lika många anställda som går till friår betalda av staten. Detta är ett politiskt vansinne som ännu inte fått sin beteckning, men låt oss preliminärt kalla det friårsmegalomani.

Om 400 000 anställda skall pusslas ihop med lika många arbetslösa i friår kommer att krävas ett AMS med minst 50 000 anställda blott för denna uppgift.

Ingen annan än Göran Hägglund talade om värden. För min del tror jag att den politiker som först släpper sosseriets bidragsexercis och börjar tala om samhällets fundamentala värden och om moral kommer att göra ett bra val.

Alliansen borde bojkotta bidragsdrittlandet, bortse från det, låta sossarna babbla om det, men alliansen bör tala om annat : moral, värden, nya jobb, om brott och straff och en ny sorts trygghet för människorna.

Säg som så : Vi är utleda på er, ni har suttit alldeles för länge och inget har ni uträttat, det är tid för er att gå : In the name of God, go...

GURKORNA : Vackra sensommardagar, bönderna tar in den fjärde vallskörden, nästan all spannmål är skördad på Öland och på de bördiga fälten i Södra möre. På Öland återstår löken och bönorna. I början av juli spred jag ut en säck med jord från OK och kastade i en påse gurkfrö. Nu mognar gurkorna efter hand, alla har en underbar smak helt färska. Jag gjorde en gurksoppa så här : en liter hönsbuljong (tärning), tre fyra sönderhackade gurkor, koka i 15 minuter, vispa sönder gurkorna så att det blir simmigt, slå i crème fraiche (gräddig) samt musslor eller räkor eller blanda, salt och peppar, lite ströost, koka upp ett par minuter, låt dra tio minuter, underbart gott.

Hirsi Ali : Kräv er rätt. Om kvinnor, islam och en bättre värld. 193 sidor. Bonnier Fakta.

Från omslaget tittar en mycket vacker kvinna på mig, djupa mörka och intelligenta ögon, korpsvart hår; jag blir betagen. Får man skriva så om en kvinna ? Jag har läst Liza Marklunds ordrika och tomma deckare; Liza finns alltid i helbild på omslagen men i denna huldra från norr är det svårt att bli betagen ty man ser i bilderna att hon är där för sin egen skull.

Ayaan Hirsi Ali är mordhotad parlamenstledamot i Holland och det var hon som gjorde islamfilmen tillsammans med Theo van Gogh, han som mördades av en sexuellt pervers person, som uppgav att han var islamist. 

Hirsi Ali berättar om sin barndom och hur hon uppfostrades i en strikt muslimsk tr. Hon fick lära sig att de otrogna, de kristna och andra troende är kafirer, asociala, orena, barbarer, sedeslösa, samvetslösa och att deras kvinnor är horor. De otrogna är förbannade och Gud kommer att straffa dem på det mest fruktansvärda sätt. Vad Gud kommer att göra med de homosexuella kan man  lätt inse - för dem finns säkert ingen svavelsjö som är djup nog för dem att bubbla i. Förtrycket av kvinnorna tillsammans med den religiösa fanatismen som blir en slags ödesbunden tro; blir till ett mentalt gallerverk som hindrar framsteg, men så är också arabvärlden hopplöst efter i industriell och annan utveckling. Den  dagen då någon klurig uppfinnarjocke hittar ett alternativ till olja och bensin kommer Saudiarabien att sjunka ner i ökensanden och de 25 000 shejkerna i kungafamiljen med sina Rolls och Mercor med guldrattar dito guldkranar i badrummet försvinner de också, bort skall de rida på sina kvarvarande kameler.

Muslimerna får lära sig, skriver Harsi Ali, att betrakta livet på jorden som en förberedelse för livet efter detta; underkastelse är budordet. En egen reflektion är denna : hur mycket tid förspills inte på att kasta sig ner på en bönematta fem gånger om dagen

En annan viktig omständighet till den muslimska fanatismens framgång är att Saudiarabien lyckats inbilla världen att det är terroristerna som utgör hotet, inte wahabismen, den extrema islamism som förekommer i Saudiarabien.

Tre identiteter präglar islam :

. den hierarkiska-auktoritära inställningen.

. gruppidentitet (gruppen, klanen, stammen går alltid före individen).

. patriarkalisk inställning, skamkultur, kvinnan har bara en reproduktiv uppgift, hon skall lyda annars är hon en skam för familjen.

Medlidande finns bara inom gruppen, aldrig några känslor för andra och ordet människokärlek har jag aldrig funnit.

Hirsi Ali nämner några rent skrämmande siffror som visar den underutveckling som präglar arabvärlden. Bortsett från oljerikedomarna finns nästan ingenting av produktion och framsteg : tillväxten är den lägsta i världen, analfabetismen är vida utbredd, i hela arabvärlden översätts inte mer än 500 böcker om året (färre än i Sverige).

För min del tror jag att underutvecklingen beror på förtrycket av kvinnorna : en flicka som förlorat sin mödomshinna är fördömd, hon är alltså bara en engångsprodukt, hon har bringat vanära över familjen. Det är en religion så sexualfientlig att den måste skapa trauman och frustrationer hos männen, trauman som i sin tur leder till mentala svårigheter i vuxenlivet. Det sexuella undertryckande, förtrycket och den ångest som skapas hos unga män är en delförklaring till terrorismen; man ser det till exempel hos Mohammed Atta, ledaren för 9/11-attentatet.

Även Hirsi Ali är inne på den förtryckta sexualitetens roll, vilken främjar mentala störningar och i slutänden, terrorism.

Den som vill förstå islam bör läsa denna bok; den anbefalles framförallt till kvinnor. För mig är det svårt att förstå hur feminismen kan tiga om det som  dagligen pågår mot miljontals kvinnor i arabvärlden och annorstädes, det är apartheid, om inte värre. En annan som borde läsa denna bok är den allestädes närvarande, gnällige islamprofessorn Jan Hjärpe. Vad har han att säga om bokens tema ? Hjärpes stora tankeinnovation är denna, att eftersom vi är så stygga mot islam får vi tillbaka terrorism. Alla är ju elaka mot kristendomen, varför får vi då inga terrorpapister och dito lutheraner : Kalmar domkyrkas kämpande martyrer, det vore nåt.

14  punkter för ett mer dynamiskt näringsliv, för att få igång företagsamheten och viljan att anställa :

1. Vid sidan av kollektivavtalen får alla anställda rätt att ingå civila och enskilda avtal med arbetsgivaren; även arbetsgivaren har denna rätt. På arbetsmarknaden finns alltså två avtalsformer : kollektivavtal och enskilda avtal.

2. Arbetstiderna kan variera från 35- till 45-timmarsvecka beroende på orderingång, 40-timmarsveckan är bara ett riktmärke.

3. Arbetsgivarens nästan eviga ansvar för den anställdes sjukdom tas bort. Sjukdomar som beror på händelser utanför arbetet, till exempel olyckor under skidsemestern, har arbetsgivaren inget som helst ansvar för.

4. Arbetsgivaravgiften redovisas öppet på lönebeskeden.

5. Nystartade företag slipper all skatt och alla avgifter under de första tre till fem åren och fasas därefter successivt in i skattesystemet.

6. Friår och andra betungande excesser avskaffas omedelbart.

7. De anställda styrelserepresentation tas bort; anställda kan få adjungeras till styrelsen i förekommande fall, men hopkörningen av facket och ägandet avskaffas.

8. Hela MBL-komplexet ses över med inriktning på förenkling.

9. Alla anställda garanteras rätt till del i företagens vinster på ett individuellt konto samt delägarskap i företaget om den anställde så vill.

10. Ett problem i dagens företag är den snabba utvecklingen mot allt mer sofistikerade system och produktionslinjer. Alla anställda får avancerade datorer av arbetsgivaren/samhället, att ta med sig hem varpå kan ske distansundervisning. Alla  familjer garanteras en dator, för de vuxna och för barnen, skattefritt förstås.

11. För att öka rörligheten på arbetsmarknaden införs ett flyttbidrag på minst 100 000 kr för den som flyttar från en ort med arbetslöshet till en ort där han/hennes tjänster är efterfrågade.

12. Platt skatt införs, ingen skall behöva betala mer än 37 procent i skatt.

13. Alla får tjäna 100 000 kr utan att skatta.

14. Polacker och balter som kommer hit och vill jobba tas emot med blommor när de kliver av färjan.

SPRÅKKOMMENTAR  : Hur skrivs en blogg ? Ganska snabbt, den är en kommentar utkastad i cyberrymden inom loppet av fem minuter, kanske. Givetvis uppstår en eller annan omkastad eller bortglömd bokstav, rättstavningsprogram till trots. Jag läser just nu en tjock bok från Bonniers; jag har redan funnit fem korrfel på 150 sidor. Bör jag gå i spinn över det eller se till bokens helhet, är den bra eller dålig ? Bloggläsaren måste ha en än mer generös inställning till slarvfel; petimätrar kan annars bli smått galna. Detta apropos Petters kommentar. Jag vill ju inte tro att han är en Pettermäter.

Var jag dum nu ? Ska jag ta bort det ?

I Kjell-Olof Feldts nya bok Min väg till politiken, som jag återkommer till, nämns några gånger att när arbetslösheten på 50- och 60-talen närmade sig två procent utbröt nästan panik i Erlanders regering; man tog löftet om full sysselättning, jobb för alla, på det tyngsta allvar.

Enligt den edlingska LO-rapporten ligger nu den reella arbetslösheten runt ca 20 procent, och regeringen gör ingenting för att skapa nya jobb i privata företag; det är istället ett ständigt rattande på bidragskranarna : jobb och praktik med bidrag, kompetensutveckling med bidrag, satsning på arbetslösa akademiker med bidrag, bättre sjukvård med nua bidrag, jobb i offentlig sektor med bidrag.

Aldrig ett ord om vad som kan skapa nya jobb, hur nya företag skall komma till, hur någon skall våga satsa av egna pengar på något som man  inte vet vad det kommer att bli.

Risktagande uppmuntras inte, det är ett evinnerligt tal om trygghet, från vaggan till graven.

Golv skall höjas, tak skall sänkas, det skall bli mer av bidrag i alla kulörer. Denna regering synes oförmögen att tänka utanför bidragsparadigmet. Antag att den sade så här: Det är riskfyllt att starta företag, men vi uppmuntrar alla som vill att ta språnget ut i det okända, de första fem åren bjuder staten på arbetsgivaravgiften, våga, ta språnget.

I det senaste regeringsdokumentet, svaret på Bankeryd, förekommer trygghetsvalsen i alla paragraferna tillsammans med detta : Varje barn som lämnar skolan skall ha fullgoda kunskaper. Efter mer än 70 år av socialdemokratiskt maktinnehav är alltså löftet från regeringen att barnen skall kunna läsa när de lämnar skolan.

Mer ekologi och omställbarhet skall det bli i samhället. Perssons gröna folkhem är vanligt folks mardröm ty det innebär än dyrare bensin och högre elpriser.

Det lovas rundligt och paradnumret är tandvården : Fri tandvård för alla kommer att bli den sista insatsen i valpotten om allt ser ut att gå snett framåt nästa höst. Ett annat tips kan vara att socialdemokratin då i panik också lovar sänka bensinpriset.

Alla de namn som skymtar förbi i Kjell-Olof Feldts nya bok, politiker med stor tyngd, får mig att göra en del jämförelser : Gunnar Sträng-Per Nuder; parallellen är inte smickrande för dem som styr nu.

FATS DOMINO : I går körde jag Fats-låtar på stereon till minne av min ungdoms store musikidol - jag hamrade sönder mammas piano när jag försökte efterlikna den oförliknelige Bluesartisten; vi trodde väl alla att han hade försvunnit i New Orleans under orkanen Katarina, men i dag på morgonen rapporteras glädjande nog att han lever och att han synts kliva ombord på en räddningsbåt.

Det sägs på nätet och på olika chattsidor att det nu förekommer kannibalism i New Orleans eftersom folk inte har något att äta. Vreden mot president Bush tilltar och man vet inte hur det här slutar, antingen samling runt presidenten i en svår tid eller också all vrede mot honom.

AL QAIDA : Halshuggningskanalen Al Jazeera har åter visat bilder på al Zawahari, bin Ladens närmaste man, där denne får sitta och breda ut sig oemotsagd med allehanda hotelser; nu också mot Sverige för att vi har 92 man ur specialstyrkan i Afghanistan. Jag föreslår därför att vi tar hem våra gubbar så fort som möjligt och att vi anpassar oss till, hotet, som vi gjorde under Hitler och Stalin; vi har ju liksom anpassligheten i blodet.

För övrigt är det ett outhärdligt tillstånd för freden och demokratin att det finns en världsomspännande TV-kanal, som uppenbarligen ingår i terroristernas organisation och där de kan beställa tid för framträdanden - jag undrar hur stora summor som terroristerna göder Al Jazeera med. 

DELETAR : På grund av utrymmesbrist på bloggen måste jag ta bort en del av mina egna inlägg samt kommentarer. Det finns 5 Mb till förfogande, allt snart fyllt. 5 megabyte åsikter, inte dåligt. Har allt detta skrivande gjort världen bättre, mer upplyst ? Eller är allt förgäves ?

SAMHÄLLSPROBLEM : Jag tror att de flesta strukturproblemen i samhället skulle kunna lösas om vi fokuserade på spetskompetens. När vi sätter fokus på ett problem, helst i ett mindset, uppstår genast ett demokratist underskott som enligt EU klart strider mot subsidiaritetsprincipen. Denna borde kunna allokeras i ett mer omfattande perspektiv utifrån våra grundläggande värderingar och inte lämnas åt sidan för slumpen att generera. Det blir då rena sudokon.

De hittillsvarande samhällsmodellerna har inte utgått från könsaspekten, maktordningen och underordningen, hierarkierna, - således är genderperspektivet helt nödvändigt i den spetskompetensforskning som bör ske vid universitet och högskolor; detta kallar jag själva problemformuleringen, ja, forskningsintensiteten.

Etnicitet och mångkultur är härvidlag drivande faktorer i det existerande problemkomplexet, redan  uppfyllt till bristningsgränsen i forskarsamhället, men alls inte uppskattat efter förtjänst. Solidaritet, lojalitet är de ledstjärnor jag ser på firmamentet och för en fortsatt stark hållbar ekologisk utveckling, som måste innehålla en rik mångfald och mångkulturalism; det för framåt. Jag vet inte vad jag skriver, men nu är det i alla fall sagt.

We should all be pleased that blogging is invented and is used by our political elite; we could all se how they think and what they are thinking of. What occupies their minds ? Is it important things or trivialities ?

EU-commissioner Margot Wallstrom from Sweden is back in cyberspace with new blogs from EU, we heard from her latest in july the 20th.

She have hade a lazy summer, she has painted on her house, she has been reading, two books in one and a half month and that is not bad att all.

In this babbel bubbel I can find no meaning at all, it is empty all over; she have a few lines of that chaos created by EU-import regulations on textil and garments from China. This chaos created by Peter Mandelsohn, who, according to Wallstrom, is trying to find a sensibel solution to the problems he have caused. EU want to sell sofisticated weapons to China but will not import textil.

Further in the Wallstrom text : she is going to read a biography on de Gaulle.

She talks about having lazy days at her house during the summer holiday, and she is ashamed of it because her mother and father allways worked and laziness was a sin. But now she is back, hard working for us all.

This is noting, it is completly empty, but I fear that it is reflecting EU-thinking and the horrible thought strikes me : maybe they are all the same in the commission; they sounds likle this when they are talking.

There is another blog of this kind, and it belongs to Anna Hedh, from the swedish socialdemokratic party, and it goes on like Wallstroms; Hedh is a member of the european parliament. It is only published in swedish so we are just 9 millions who kan enjoy it.

GREAT FEAR OF WORKERS FROM POLAND : In Hultsfred in the southern part of Sweden a metal working factory have nine workers från Poland on a training course. The swedish unions are on the alert and warns : Do not teach any workes from Poland to do metal working, they will only steal our jobs - get them out. In Waxholm, near of Stockholm, members of the unions assembled outside the gates of a housebulding where construction workes from Latvia was employed and shouted : Raus, raus...

Som första bloggare i Sverige bjuder jag på en vin- och spritkrönika. Nu börjar det :

BEYAZ : Det gyllene pärlande vinet från Turkiet; framtagen från en druva odlad utanför Istanbuls industriområden. Fruktig smak; doft av österländsk bazar; rejäl huvuddunkare dan efter. Endast en druva trampad av turkfötter kan dunka så. Drickes gärna under värnplikts- och studetiden, utomhus på en parkbänk eller på luckan till pokerspelet. Beyaz betalas alltid  på samma nivå som den värnpliktiges dagslön. När jag gjorde lumpen kostade en flaska Beyaz åtta kr, vilket var dagersättningen. I dag kostar flaskan 50 kr, vilket också är dagersättningen, således ett slags KPI eller inflationsindex, index à la Beyaz.

FRAGALL : Något sämre i aromen än Beyaz, inte så fruktig i smaken, mer sträv, men ger samma huvuddunk. Ett ganska bra alternativ till den allt populärare Beyazen. Vinet kommer troligen från Spanien, kanske Portugal. De flesta som dricker Fragall minns inte, sägs det.

ROSITA BITTER : Skarp och frän i smaken, tar tag i gomseglet och vrider det runt. En härlig morgonruskare, som får dig på tå och igång på direkten.

VINO VERMOUTH : Något fadd i smaken, som skrynklad druva i Pressbyrån eller som ett äpple från samma fruktställ, för att inte säga banan. Skön att ha under långa lediga eftermiddagar då solen skiner på parkbänken. OBS : Kan ge stark yrsel och poetiska utbrott ( absinten).

KIRSBERRY : En dansk goding; hela din gom uppfylls så dejeligt, smälter som smörrebrö eller en rö pölse. En flaska och du tar in hela Danmark.

GREDOS, 1 liter, pappförpackning : Rätt tunn i smaken, som vatten ur Helgasjön. Lämplig för damer i medelåldern som inte kan låta bli, men som inte vill skramla med flaskor i trappuppgången; finns både röd och vit. Mycket hög alkoholkvot i förhållande till pengarna. Ingen druva har besmittat detta ädla vin, som synes vara tillverkat syntetiskt och hitfört med tankfaryg.

BRÄNNVIN SPECIAL : Årets potatisskörd var mycket god på den skånska slätten, vilket har satt avtryck i Specialen. Framställd på potatis närmast stärkelsenivå ger årets Special en härlig smak av cellulosa. Går att blanda med allt, från smultronläsk till lättöl; alltid bra att ha hemma vid oväntade besök.

EXPLORER  : Ny flaska, ny formgivning är alltid intressant, men det klassiska innehållet är detsamma. Har smak av regnig folkpark och urinoar; river i strupen oblandad och man hör Thorelifs spela; kan blandas med allt, även i kaffe går den kära Explorern.

ABSOLUT VODKA : Man köper den väl gärna för flaskans skull. Årets spannmålsskörd i södra Sverige har varit rik så räkna med ett stort överflöd på Absolut denna säsong, men i övrigt en bra årgång; smakar starkt av eu:s jordbruksstöd och handelsgödsel i stora givor.

BÄSTA OCH BILLIGASTE BERUSNING : Denna avgörande fråga besvaras bäst genom praktiska försök, trial and errror, men jag skulle tro att extrastarka starköl, mellan 7 och 10.5 procent, ger mest utdelning för pengarna. Fyra burkar för drygt 60 spänn ger en rejäl genomkörare för hela kroppen.

Jag skrev häromdagen att vi lever i en Musse Pigg-stat;  och det kan ju låta ganska kul, men det värsta är att denna Musse Pigg-stat är mycket våldsam till sin natur eftersom Musse Piggstaten inte har en lagstiftning som motsvarar brottslighetens nya karaktär. Straffskalan är utformad så att den slår till hårt mot knark och brott mot staten medan egendomsbrott som riktas mot den enskilde, våldsbrott, mord och dråp har löjligt låga straffvärden. För en småtjuv från Balticum att bli dömd till sex månaders fängelse hos oss är ju mest ett skönt avbrott i livet, hälsoundersökning, gott käk och rekreation med nya kontakter. Jag hörde om en småskurk från ett sådant låglöneland, som försörjde hela familjen på kriminalvårdens dagersättning.

Att ta livet av en  medmänniska kan ge åtta månaders fängelse, ute efter fyra eftersom häktningstiden räknas in.  Överlagda mord straffas med fyra års fängelse med permission efter två år : mördaren knallar omkring på stadens gator, skryter med vad han gjort, kommer ut efter fyra år och försätts i förtidspension av staten. Så kan han ses cykla omkring dagarna i ända.

De två rån som den senaste veckan genomförts mot Securitas betecknades i en radiodebatt som incidenter; om man kan använda ordet incident om rån av denna kaliber och omfattning har grov brottslighet devalverats ner till brottet att cykla utan lyse  när det börjar kvällas.

Klockan elva i går rånades Björkegrens uraffär i Kalmar. En yxbeväpnad man rusade in, slog sönder glasskåpet med Breitlingklockor och sprang därifrån. Affären ligger mitt i centrala staden. Vi var inne i Björkegrens förra veckan min fru och jag för att på försäkringens bekostnad hämta ut några nya märkesklockor eftersom sådana stulits vid ett inbrott hemma hos oss veckorna innan - det finns snart inte en människa i detta land som inte utsatts för grov brottslighet.

Hela rättskedjan måste restaureras : familjens ansvar, skolans, straffen måste motsvara brottet, fler poliser behövs och en ny moralkod införas. Alf Svenssons idé om en värdekommission var inte så dum; när brottsligheten  tillåts breda ut sig som nu sker, med bedragare i hjärtat av statsapparaten  sätts demokratin ur spel och staten missköter sin främsta uppgift - medborgarnas trygghet.

Men avskärmad på sitt gods med Mimmi, omgiven av jasägare som lever på hans nåder, blir inte mycket gjort.

ANNIKA ÖSTBERG : Hon laddade om pistolen, frivilligt, en polisman dödades. I USA ser man allvarligt på polismord och låter brottsoffren komma till tals. Visst är det synd om henne, ett totalt förspillt liv utspelas framför våra ögon varje dag i svenska media, som fått Annika Östberg på hjärnan, särskilt Expressen. Ja, det är synd om henne, det gör ont i hjärtat att beskåda ett sådant meningslöst liv Men det är också synd om den polisman som aldrig fick något liv, det är synd om hans barn, hans fru, hans föräldrar. Hon bodde i USA, begick brottet i USA och har dömts efter det landets lagar och stundom förstår jag inte varför det är så förtvivlat viktigt att hon skall avtjäna straffet här, i detta land. För hon skall ju primärt inte friges när hon anländer, hon skall fortfarande sitta inburad, men blott Sverige svenska celler har.