Vem var spionen Wennerströms höga medhjälpare ?
I Anders Sundelins spännande och välskrivna bok om spionen Stig Wennerström finns ett häpnadsväckande avslöjande/påstående, som inte väckt den debatt det förtjänar och jag begriper inte varför. Är det en sammansvärjning, är det en konspiration jag är på spåren ?
Jag läste boken när den kom ut, och har läst den igen för en tid sedan.
I debatten om Wennerström har det spekulerats i möjligheten att han hade en medhjälpare, högt uppsatt - en mullvad inne i systemet, femte mannen om ni vill, som sir Roger Hollis i brittiska MI5.
Sensationellt nog utpekas en sådan mullvad i Anders Sundelins bok - en av landets högsta officerare igenkändes som Wennerströms hemliga besökare.
För att stilla min nyfikenhet har jag talat med Anders Sundelin om saken och om detta sensationella påstående väckt någon uppmärksamhet.
Nej, inte alls. Statsradion vågade inte ens sända inslaget där Sundelin intervjuades om just denna passage i boken. Ingen annan journalist (eller myndighet; här förelåg misstanke om allvarlig brottslighet) har heller brytt sig om denna påstådda spionskandal och velat undersöka den.
Betänk : Wennerström spionerade i ett 20-tal år. Han fick den ena känsligare tjänsten efter den andra och till slut blev han nedrustningsexpert hos Alva Myrdal. Sunt förnuft säger att han hade medhjälpare, liksom spionklåparen Bergling, som mot slutet av sin eländiga bana placerades bredvid kassaskåpet med de hemligaste handlingarna, och lämpligt nog intill en kopiator.
Anders Sundelin föreslog att jag skulle ta mig an gåtan med Wennerströms högt uppsatte medhjälpare, men jag har tyvärr inga som helst kontakter i branschen utan läser mest vad andra skriver om spioneri, det fascinerar mig som en deckare. Men, i min kunniga läsekrets kanske det finns någon som begriper varför Sundelins utpekande av landets högste officer som Wennerströms medhjälpare aldrig nämndes med ett ord i den allmänna debatten.
IRAK : I jämfört med de svenska eu-valen var Iraks omröstning om ny konstitution en formidabel succé med över 60 procents valdeltagande. Iraks folk har nu, tack vare USA, bestämt hur hur landet skall styras. Under omröstningen dödades fem USA-soldater av en vägbomb. Finns det något annat land i historien, som skickat ut sina soldater på ett så riskfyllt uppdrag, inte med syftet att erövra och härska, utan med ambitionen att skapa demokrat och frihet ?
Över dessa fem USA-soldater borde världens demokratier, kanske FN, resa ett frihetsmonument med deras namn ingraverade. USA har för att skapa demokrati och frihet i Irak offrat 1 975 soldater.
Samtidigt frågas det i den statsradio jag tvingas lyssna till varje morgon om Saddam kan få en rättvis rättegång.
Det är på gränsen till inverterad rasism. Varför skulle irakier inte kunna arrangera en rättvis rättegång. Saddam får den rättegång han förtjänar, rättegången hålls i Irak, det irakiska folket dömer. Vad mer krävs ?
STATLIG FÖRFATTARLÖN : Den statliga författarlönen har jag tidigare behandlat på denna blogg; det är enligt min mening ett sjukt system, ett förlegat system och ett system som inbjuder till den mest motbjudande nepotism. I Expressen på söndagen finns ett helt uppslag om författarfonden och dessa löner. Dessutom finns en hel del tiggarbrev från ”stora” svenska författare till fonden återgivna. Det förekommer många direkt servila tiggarbrev, men det mest svassande från författaren Ernst Brunner. Ingen författare vill stå på egna ben utan fjäskar för fonden för att få livstidslön - stora författare tagna med kalsingarna nere.
Jag vill påpeka att jag länge bråkat med denna fond eftersom den inte velat tillerkänna mig som ”liten författare” biblioteksersättning utan pengarna har stulits och stoppats in i fonden.
Nu har jag emellertid fått 1 600 kr i biblioteksersättning för det gångna året och jag måste erkänna att jag också snyltat på fonden och för en del år sedan erhöll jag ett ganska stort stipendium, 20 000 kr. Det är inte pengarna jag är emot, det är fonden, om ni förstår. Så länge fonden finns får den gärna ge mig stipendium varje år, men vi skall inte ha en fond i detta land vilken försörjer statsförfattare, det är värre än DDR.
Vissa av de författare som fått livstidslön, vilket är pengamässigt att jämföra med nobelpriset i litteratur, har ju knappt skrivit en enda läsbar bok, en del är redan miljonärer, andra har tiggt sig till lönen, ett vämjeligt system helt enkelt.
Det jag har frågat och fortsätter att fråga är vilken rättslig status fonden har, är det en statlig myndighet, är det en ideell förening, vad är det ?