Röster ur förnedringen
Under mitt journalistiska yrkesliv, som varat i 45 år, har jag skrivit tiotusentals artiklar; de flesta är bortglömda och sedimenterade i tidningsläggen, ett halv dussin har väckt uppmärksamhet, men inte så till den milda grad som den debattartikel jag skrev om mig själv och mitt möte med Försäkringskassan : telefonen har ringt oavbrutet, mejlen har strömmat in och på Aftonbladet Debatt har det hittills kommit ca 59 inlägg, de flesta delar samma erfarenhet som jag.
Jag har uppenbarligen rört vid en mycket öm punkt i samhällskroppen. Jag tror att politikerna borde lyssna lite bättre, ta del av debatten och därifrån dra vissa slutsatser - sjukdom är ingen enkel sak.
Här är några röster som nått mig; det är direkta citat :
“Dom gråter därinne. Vilka ? Ett par som kassan tar sjukpenningen ifrån.”
“Dom tvingade på mig sjukersättning. Jag visste inte vad det var så jag sade ja. Veckan efter blev jag uppsagd från mitt ordinarie arbete, lämna in det som tillhör företaget och lämna oss. Inte ens uppsägningstiden fick jag mig tillgodo utan sparkades direkt.”
Inifrån Försäkringskassan har kommit reaktioner:
“Kassan saknar personal för sina svåra uppgifter, därför har man tagit in kontorspersonal utan utbildning och satt dem att handlägga dessa svåra frågor.”
“Försäkringskassan har fått order att till varje pris minska sjukskrivningarna. Det spelar ingen roll var de sjukskrivna hamnar, de skall ut. Sålunda drar kassan in sjukpenningen även på välstyrkta läkarintyg, läkarna är följsamma och vågar inte knysta. De sjukskrivna som kastats ut går till arbetsförmedlingen, men de är för sjuka för att arbeta så då mister de även arbetslöshetskassan. Vad som återstår efter denna ultimata förnedring är socialbidrag.”
“Konsultläkarna gör vad Försäkringskassan säger.”
“Den så kallade rehabiliteringen finns bara på papperet.”
“Den sjuke mår dåligt också psykiskt och kan inte försvara sig.”
“Jag har sett så många gå ut från Försäkringskassan, de var sjuka när de kom, ännu sjukare när de gick ut.”
“Alla chefer är ålagda att kasta ut de sjuka ur tabellerna. Var de sedan hamnar har ingen som helst betydelse.”
“Även läkare som är experter och forskare vid stora universitet, till exempel i fibromyalgi, förkastas av Försäkringskassan som kvacksalvare.”
Efter att ha skickat in läkarintyhg på läkarintyg till Försäkringskassan, som alltid drev på och drev på med inkvisitoriska frågor, hände detta för denna kvinna; hon orkade inte längre:
“Så igår bröt jag ihop! Det blev helt enkelt för mycket! Jag började skaka och hacka tänder, må illa och magen vände sig ut och in.
Jag var på rätt väg ända tills försäkringskassan ringde och trakasserade mig på nytt.”
Jag vill åter påpeka att jag inte skriver detta för min egen skull, jag klarar mig nog, visserligen är kroppen svag och bräcklig efter det som hänt mig, men jag har inte förlorat mitt förstånd, min empati och skrivförmåga. Jag vill ge röst åt en grupp som misshandlas systematiskt. Egentligen var det detta jag blev journalist för, och man kan säga att jag hittat hem.
Mitt enkla förslag är följande : Den rättsobalans som råder mellan myndigheten, med alla resurser, och den enskilde utan några resurser och bara sin sjukdom, skall balanseras upp genom att den sjukskrivne vid mötet med den allt inhumanare Försäkringskassan skall garanteras juridisk/medicinsk kompetens i form av ett biträde. Det är en rättegång som rör den enskildes försörjning och livsmöjlighetger, då skall det också finnas en advokat/expert till hjälp för den av kassan anklagade individen.
“Det har hänt nåt kusligt med mitt parti, som jag trott på, socialdemokraterna. För ett par år sedan sa dom att det inte fanns nåt fusk. Nu är vi alla fuskare. Jag är en utarbetad chauför. Nu skiter jag i det partiet och jag säger det till alla. Jag kommer att rösta bort dom, faen vad jag är besviken.”