Kärringdagis. Bloggdeckaren startar.
Rektorn för daghemmet Pyttan i Kalmar har förbjudit de små pojkarna att ta med sig leksaksgevär, plastpistoler och träsvärd till dagis; naturligtvis finns det inga sådana nödvändiga tillbehör för pojklekarna på detta politiskt korrekta dagis så därför måste småbarnsföräldrarna sjäva kompensera den kommunala bristen på adekvata leksaker för små busiga grabbar.
Feministfascisterna blir genast upprörda, ränner till rektorn och så är alla grabblekarna vips förbjudna på detta dagis, vilken eländig kärring till rektor, en fullständigt lealös karl, som vi säger på Öland. En sådan vill jag inte betala med min kommunalskatt, var vänlig dra av 30 öre på varje hundralapp.
--------------
CITAT UR SEBASTIAN HAFFNERS BOK EN TYSK MANS HISTORA:
”Under fruktansvärda hotelser begär denna stat av denna privatperson att han skall uppge sina vänner, lämna sina väninnor, överge sina åsikter, anta föreskrivna tänkesätt, hälsa på annat sätt än vad han är van vid, äta och dricka annat än det han tycker om, använda sin fritid till sysselsättningar som han avskyr, ställa sin person till förfogande för för äventyr han inte vill vara med om, förneka sitt förflutna och sitt jag och framförallt visa den yttersta entusiasm och tacksamhet inför allt detta...”
---------------
BLOGGDECKARE , kapitel 1 :
Det regnade, och det regnade. Det bara öste ner, ett kallt regn som svepte in allt i sin väta, regnet omfamnade naturen, trängde ner i den, ner i jorden, allt var blött och det regnade och regnade. Ett fruktansvärt väder att fira Valborg i, tänkte Johan Ehrensvärd, journalist, när han vek av från 136:an upp mot Borgholms slottsruin. Vindrutetorkarna svepte men höll inte rent, värmefläkten bara immade igen, hela bilen. Han såg nästan ingenting.
Slottet syntes inte, de strålkastare som vanligen lyste upp slottet från håll lyste som små fladdriga stearinljus i regn-nerstörtningen; han hade aldrig varit med om något liknande.
Växthuseffekten, tänkte han. Det är nog växthuseffekten som får det att regna så in i hällvitta. Hällvitta sa man över hela Öland, inte helvete utan just hällvitta.
Inne på Slottsgården samlades scouterna och försökte tända de facklor som i sin tur skulle antända den stora rishög som kommunens gubbar dragit dit under hela våren, ett väldigt samlande av torra julgranar och skräp från hela Ölands norra mot med samlarfärder lång ner i det södra.
Efter ett oändligt långt tal av fullmäktiges ordförande kom scouterna i långa led ut ur slottsruinen, alla med en fackla i handen, de gick mot rishögen och sjöng med ljusa klara röster Sköna maj välkommen, röken från Lions korvgrillar frestade Johan, det luktade så gott.
Scouterna började slänga sina facklor i den väldiga rishögen, en, två, tio och så hundratals. En kommunalarbetare kom till hjälp med en dunk dieselolja, det flammade till och så tog sig den väldiga rishögen med ett dån, det small ett skott och ut ur elden for en projektil - en burk hårspray, och en till, och en till, som kanonkulor.
Johan tuggade på Lionskorven för tio kronor, han beställde en till. Han stod tio meter från den väldiga rishögen.
Han tyckte att han hörde ett gny, inifrån elden...! Vad hörde han ?
Forts...