Brott mot staten värre än mord - Riksdagsknäppgökeri
Folkpartiets eu-parlamentariker Maria Carlshamre har dömts för bokföringsbrott; i Sverige är detta en mycket allvarlig sak hur bagatellartat brottet än är till sitt innehåll. Ty detta är ett brott mot staten och sådana brott är allvarligare än dödsmisshandlar, rån eller våldtäkt. Brott mot staten kan ge flera år; en dödsmisshandel i värsta fall ett års fängelse, men i Kalmar utdömdes bara åtta månader för en extra grym misshandel - detta brott är således ingenting mot förbrytelsen att lura staten på en krona.
Under ett års tid har Maria Carlshamre genomgått ett mediadrev, manats att ta time out av partiledningen, men vägrat.
Hon har nu kämpat sig fram till en av de mest näringsrika köttgrytorna i världen, den står i Europaparlamentet. Varför skulle hon någonsin lämna den utan att sleva färdigt madatperioden ut ? Jag hade inte gjort det, hon kommer säkert inte att göra det heller.
TAGE ERLANDERS DAGBOK : I Röda Korsets boklåda kan man göra fynd. Häromdagen påträffade jag Tage Erlanders Dagbok 1952, uttolkade och utgivna av hans son. Boken kostade mig fem kr, och den är ny. Det är bra att dagböckerna ges ut och kanske är sonen den ende som kan läsa Erlanders kråkfötter, hemskt vad Tage skrev illa, det ser mest ut som en slags hemmagjord stenografi, men ur principiell och vetenskaplig synpunkt är det väl tveksamt om en son skall ge ut sin faders dagböcker, i all synnerhet i detta fall när det rör sig om oerhört viktiga dokument för vår nutidshistoria från en av dem som skapade den. Vissa känsliga partier har sålundas strukits, en del namn återges bara NN, PP etc. En källskriftsutgivning är en källskriftsutgivning och då skall allt med, det är en vetenskaplig princip som aldrig får frångås, men här har det skett, vilket sänker dagböckernas stora värde.
Hur som helst, det är högintressant läsning. Vad man slås av är tre saker : 1. Tage Erlander var hypokondriker, varje dag hade han någon krämpa som plågade honom eller kära Aina, men han var mycket omtänksam och så fort någon var sjuk ringde han och hörde sig för och lämnade goda råd, ett rörande drag. Han var också mycket självkritisk och tvivlade på sig själv och sina insatser. 2. En stor del av tiden under 1952 gick åt för att diskutera olika landshövdingeutnämningar, det var ett stort riv och slit efter dessa poster. Fortfarande så? 3. Ärligheten, uppriktigheten är påfallande. Efter en Italienresa upptäcker Tages hustru Aina, som han höll mycket kär, att utrikesförvaltningen betalat en del av det som rättmätigen borde betalats av henne själv, hon blir allvarligt störd av detta och tycker det är fel. Fortfarande så i statsrådsberedningen? 4. Det blir en fjärde punkt också, och den gäller jordbruksförhandlingarna. Regeringen lade sig i detalj i både priset på fläsk och mjölk intill sista öret, ett öre mer för mjölken diskuterades i timmar, vilket verkar helt främmande i dag.
KATTEN EMILIE : Lilla Emilie var en förnäm katt. I allt vad hon företog sig låg det klass och stil : Hon gick med grace, som en adelsdam för länge sedan, en del av dagens kvinnor klampar fram som grävlingar i fotriktiga skor, så icke Emilie, när hon åt slafsade hon inte, hon drack ljudlöst och hon hade en förmåga att med en dödande föraktfull blick och en lätt knyck på nacken säga att : Nu är det nog, detta är under min värdighet.
Emile, en katt med status och stil. Detta sagt med anledning av den nedanstående riksdagsmotionen, som icke alls berör min katt.
”Motion till riksdagen 2005/06
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Kattens status i samhället
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att höja kattens status i samhället.
Motivering
Under sommarmånaderna fylls platserna hos de ideella djurskyddsorganisationerna som sysslar med omplacering av katter. Antalet förvildade katter tycks också öka i vårt samhälle. Bakom varje hemlös katt finns i princip ett djurskyddsbrott. Enligt lagstiftningen om tillsyn över hundar och katter är varje kattägare skyldig att utöva tillsyn i erforderlig omfattning.
Kattens status är generellt sett mycket låg i vårt samhälle. Det finns inga krav på obligatorisk identitetsmärkning av katter och inte allt för sällan så kan man se annonser om att katter bortskänkes.
Enligt min mening är det angeläget att kattens status stärks i samhället. Först då kan de problem som finns med hemlösa katter få sin lösning. Enligt min mening bör möjligheterna att stärka kattens status genomlysas. Genomlysningen bör också omfatta hur hemlösa katter bäst skall tas hand om samhället. Ytterst är det sista ett statligt ansvar, eftersom hemlösa katter som upphittas omfattas av hittegodslagstiftningen. Lämpligheten av att en katt skall betraktas som ett hittegods bör också genomlysas.
Stockholm den 26 september 2005
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Hur riksdagen skall gå tillväga för att höja kattstatusen i landet begriper jag inte, vad skall den göra ? Jag föreslår inrättandet av ett nytt statligt verk, Statens institut för kattfrågor, förlagt till Katthult i Astrid Lindgrens hemtrakter, med en kattgeneraldirektör i spetsen och Bill och Bull som inspektörer.
Denna riksdagskvinna tycks för övrigt vara besatt av djurfrågor. Hon vill bland annat ha flygande polisiär djurbesiktning och hon ville heller inte att djur skall dödas för nöjes skull inför publik. När och var sker sådant ?
Får man trolla fram en kanin ur hatten, fru Lundin ?
Det är sånt här som sänker riksdagens anseende, totalt knäppgökeri.