Östra Ölands fria horisont

 Efter en del ganska efterhängset mejlande är det med en viss tillfredställelse jag som första blogg i Sverige kan scoopa med det exakta antalet myndigheter och hur många anställda de har; jag började intressera mig för saken för flera år sedan; här är nu resultatet.

Som ni minns visste inte ens regeringen hur många myndigheter Sverige har, därför tillsattes en utredning inom Statskontoret; det som återges här är den avslutande tabellen med alla myndigheter. Ni ser själva hur mycket som kan skäras bort och vilka besparingar som är möjliga - detta återkommer jag till, men kom gärna med er egen lista över allt det onödiga som denna pysselregering gett oss i sin godhet.

Antalet anställda inom byråkratin uppgår till 230 976 personer, sex-sju procent av samtliga anställda i landet är alltså myndighetspersoner. Ökningen har varit oerhört snabb de senaste fem åren - vi har sedan år 2000 fått 1 588 fler myndighetspersoner.

Jag är ingen anarkist, en oväldig och effektiv byråkrati är folkets och den  enkla människans  främsta skydd tillsammans med ett väl fungerande polisväsende; men det vi ser här, det är to much:

Förteckning över samtliga statliga myndigheter 

2005-05-31 

MYNDIGHET Antal 

DOMSTOLAR  

ARBETSDOMSTOLEN 1 

ARRENDENÄMNDERNA HYRESNÄMNDERNA 12 

HOVRÄTTERNA 6 

HÖGSTA DOMSTOLEN 1 

KAMMARRÄTTERNA 4 

LÄNSRÄTTERNA 23 

MARKNADSDOMSTOLEN 1 

PATENTBESVÄRSRÄTTEN 1 

REGERINGSRÄTTEN 1 

TINGSRÄTTERNA 62 

SUMMA DOMSTOLAR 112 

AFFÄRSVERK  

AFFÄRSVERKET SVENSKA KRAFTNÄT 1 

LUFTFARTSVERKET 1 

SJÖFARTSVERKET 1 

SUMMA AFFÄRSVERK 3 

UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR  

BLEKINGE TEKNISKA HÖGSKOLA 1 

DANSHÖGSKOLAN 1 

DRAMATISKA INSTITUTET 1 

FÖRSVARSHÖGSKOLAN 1 

GÖTEBORGS UNIVERSITET 1 

HÖGSKOLAN DALARNA 1 

HÖGSKOLAN I BORÅS 1 

HÖGSKOLAN I GÄVLE 1 

HÖGSKOLAN I HALMSTAD 1 

HÖGSKOLAN I KALMAR 1 

HÖGSKOLAN I SKÖVDE 1 

HÖGSKOLAN I TROLLHÄTTAN/UDDEVALLA 1 

HÖGSKOLAN KRISTIANSTAD 1 

HÖGSKOLAN PÅ GOTLAND 1 

IDROTTSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1 

KARLSTADS UNIVERSITET 1 

KAROLINSKA INSTITUTET 1 

KONSTFACK 1 

KUNGL. KONSTHÖGSKOLAN 1 

KUNGL. MUSIKHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1 

KUNGL. TEKNISKA HÖGSKOLAN 1 

LINKÖPINGS UNIVERSITET 1 

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET 1 

LUNDS UNIVERSITET 1 

LÄRARHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1 

MALMÖ HÖGSKOLA 1 

MITTUNIVERSITETET 1 

MÄLARDALENS HÖGSKOLA 1 

OPERAHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1 

STOCKHOLMS UNIVERSITET 1 

SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET 1 

SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA 1 

Fortsättning Universitet och högskolor 

TEATERHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1 

UMEÅ UNIVERSITET 1 

UPPSALA UNIVERSITET 1 

VÄXJÖ UNIVERSITET 1 

ÖREBRO UNIVERSITET 1 

SUMMA UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR 37 

MYNDIGHETER I MYNDIGHETSKONCERNER  

ARBETSMARKNADSSTYRELSEN/ARBETSMARKNADSVERKET 1 

EKOBROTTSMYNDIGHETEN 1 

KRIMINALVÅRDSSTYRELSEN/KRIMINALVÅRDSVERKET 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I ESKILSTUNA 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I GÄVLE 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I GÖTEBORG 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I HÄRNÖSAND 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I JÖNKÖPING 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I KALMAR 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I KARLSTAD 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I MALMÖ 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I STOCKHOLM 1 

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I UMEÅ 1 

LANTMÄTERIVERKET 22 

LOKALA KRIMINALVÅRDSMYNDIGHETERNA + 

TRANSPORTTJÄNSTEN 36 

LOKALA POLISORGANISATIONEN (LÄNSPOLISMYNDIGHETER) 21 

LÄNSARBETSNÄMNDERNA 20 

RIKSARKIVET OCH LANDSARKIVEN 8 

RIKSPOLISSTYRELSEN 1 

SKATTEVERKET 1 

SKOGSSTYRELSEN 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN DALARNA-GÄVLEBORG (WX) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN JÖNKÖPING-KRONOBERG (FG) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN MELLANNORRLAND (YZ) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN MÄLARDALEN (ABCDU) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN NORRBOTTEN (BD) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN SÖDRA GÖTALAND (KLMN) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN VÄRMLAND-ÖREBRO (ST) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN VÄSTERBOTTEN (AC) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN VÄSTRA GÖTALAND (OPR) 1 

SKOGSVÅRDSSTYRELSEN ÖSTRA GÖTALAND (EH) 1 

STATENS KRIMINALTEKNISKA LABORATORIUM 1 

SÄKERHETSPOLISEN 1 

SUMMA MYNIDIGHETER I MYNDIGHETSKONCERNER 135 

MYNDIGHETER UTAN EGEN PERSONAL  

ALKOHOLSORTIMENTSNÄMNDEN 1 

ARVSFONDSDELEGATIONEN 1 

BERGSSTATEN 1 

CENTRALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN 1 

DELEGATIONEN FÖR FOLKSRÄTTSLIG GRANSKNING AV 

VAPENPROJEKT 1 

EKONOMISKA RÅDET 1 

FIDEIKOMMISSNÄMNDEN 1 

FONDEN FÖR FUKT- OCH MÖGELSKADOR 

(SMÅHUSSKADENÄMNDEN) 1 

FORSKARSKATTENÄMNDEN 1 

FÖRSVARETS UNDERRÄTTELSENÄMND 1 

GRANSKNINGSNÄMNDEN FÖR FÖRSVARSUPPFINNINGAR 1 

Fortsättning Myndigheter utan egen personal 

HÖGSKOLANS AVSKILJANDENÄMND 1 

ILO-KOMMITTÉN 1 

JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN 1 

KRIGSFÖRSÄKRINGSNÄMNDEN 1 

KRIMINALVÅRDSNÄMNDEN 1 

KÄRNAVFALLSFONDENS STYRELSE 1 

LAGRÅDET 1 

LOKALA SÄKERHETSNÄMNDER VID KÄRNTEKNISKA 

ANLÄGGNINGAR 5 

NOTARIENÄMNDEN 1 

NÄMNDEN FÖR ELEKTRONISK FÖRVALTNING 1 

NÄMNDEN FÖR HEMSLÖJDSFRÅGOR 1 

NÄMNDEN FÖR LÖN TILL RIKSREVISORER 1 

NÄMNDEN FÖR RH-ANPASSAD UTBILDNING 1 

NÄMNDEN FÖR STYRELSEREPRESENTATIONSFRÅGOR 1 

NÄMNDEN MOT DISKRIMINERING 1 

OLJEKRISNÄMNDEN 1 

PARTIBIDRAGSNÄMNDEN 1 

REDERINÄMNDEN 1 

REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I GÖTEBORG 1 

REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I LINKÖPING 1 

REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I LUND 1 

REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I STOCKHOLM 1 

REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I UMEÅ 1 

REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I UPPSALA 1 

REGISTERNÄMNDEN 1 

RESEGARANTINÄMNDEN 1 

RIKSDAGENS ARVODESNÄMND 1 

RIKSDAGENS VALPRÖVNINGSNÄMND 1 

RIKSDAGENS ÖVERKLAGANDENÄMND 1 

RIKSVÄRDERINGSNÄMNDEN 1 

RÄTTSHJÄLPSNÄMNDEN 1 

SKATTERÄTTSNÄMNDEN 1 

SKILJENÄMNDEN I VISSA TRYGGHETSFRÅGOR 1 

SKOLVÄSENDETS ÖVERKLAGANDENÄMND 1 

STATENS ANSVARSNÄMND 1 

STATENS NÄMND FÖR ARBETSTAGARES UPPFINNINGAR 1 

STATENS PERSONADRESSREGISTERNÄMND 1 

STATENS TJÄNSTEPENSIONS- OCH GRUPPLIVNÄMND 1 

STATENS UTLANDSLÖNENÄMND 1 

STATSRÅDSARVODESNÄMNDEN 1 

STYRELSEN FÖR SAMEFONDEN 1 

STÄNGSELNÄMNDEN 1 

SVENSKA FAO-KOMMITTÉN 1 

SVENSKA UNESCORÅDET 1 

TALTIDNINGSNÄMNDEN 1 

TJÄNSTEFÖRSLAGSNÄMNDEN FÖR DOMSTOLSVÄSENDET 1 

UTRIKESFÖRVALTNINGENS ANTAGNINGSNÄMND 1 

VETERINÄRA ANSVARSNÄMNDEN 1 

ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR HÖGSKOLAN 1 

ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR TOTALFÖRSVARET 1 

SUMMA MYNDIGHETER UTAN EGEN PERSONAL 65 

ALLMÄNNA FÖRVALTNINGSMYNDIGHETER  

ALLMÄNNA PENSIONSFONDERNA 6 

ALLMÄNNA REKLAMATIONSNÄMNDEN 1 

ARBETSGIVARVERKET 1 

ARBETSLIVSINSTITUTET 1 

ARBETSMILJÖVERKET 1 

ARKITEKTURMUSEET 1 

BANVERKET 1 

BARNOMBUDSMANNEN 1 

BOKFÖRINGSNÄMNDEN 1 

BOLAGSVERKET 1 

BOVERKET 1 

BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET 1 

BROTTSOFFERMYNDIGHETEN 1 

CENTRALA STUDIESTÖDSNÄMNDEN 1 

DATAINSPEKTIONEN 1 

DJURSKYDDSMYNDIGHETEN 1 

DOMSTOLSVERKET 1 

EKONOMISTYRNINGSVERKET 1 

ELSÄKERHETSVERKET 1 

EXPERTGRUPPEN FÖR EU-FRÅGOR 1 

EXPORTKREDITNÄMNDEN 1 

FASTIGHETSMÄKLARNÄMNDEN 1 

FINANSINSPEKTIONEN 1 

FISKERIVERKET 1 

FOLKE BERNADOTTEAKADEMIN 1 

FORSKNINGSRÅDET FÖR ARBETSLIV OCH SOCIALVETENSKAP 1 

FORSKNINGSRÅDET FÖR MILJÖ, AREELLA NÄRINGAR OCH 

SAMHÄLLSBYGGANDE 1 

FORTIFIKATIONSVERKET 1 

FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA 1 

FÖRSVARETS MATERIELVERK 1 

FÖRSVARETS RADIOANSTALT 1 

FÖRSVARSMAKTEN 1 

FÖRSÄKRINGSKASSAN 1 

GENTEKNIKNÄMNDEN 1 

GLESBYGDSVERKET 1 

GRANSKNINGSNÄMNDEN FÖR RADIO OCH TV 1 

HANDELSFLOTTANS KULTUR- OCH FRITIDSRÅD 1 

HANDIKAPPOMBUDSMANNEN 1 

HARPSUNDSNÄMNDEN 1 

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS ANSVARSNÄMND 1 

HÖGSKOLEVERKET 1 

INSPEKTIONEN FÖR ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN 1 

INSPEKTIONEN FÖR STRATEGISKA PRODUKTER 1 

INSTITUTET FÖR ARBETSMARKNADSPOLITISK UTVÄRDERING 1 

INSTITUTET FÖR PSYKOSOCIAL MEDICIN 1 

INSTITUTET FÖR RYMDFYSIK 1 

INSTITUTET FÖR TILLVÄXTPOLITISKA STUDIER 1 

INSÄTTNINGSGARANTINÄMNDEN 1 

INTEGRATIONSVERKET 1 

INTERNATIONELLA PROGRAMKONTORET FÖR 

UTBILDNINGSOMRÅDET 1 

JUSTITIEKANSLERN 1 

JÄMSTÄLLDHETSOMBUDSMANNEN 1 

JÄRNVÄGSSTYRELSEN 1 

KAMMARKOLLEGIET 1 

Fortsättning Allmänna förvaltningsmyndigheter 

KEMIKALIEINSPEKTIONEN 1 

KOMMERSKOLLEGIUM 1 

KONJUNKTURINSTITUTET 1 

KONKURRENSVERKET 1 

KONSTNÄRSNÄMNDEN 1 

KONSUMENTVERKET KO 1 

KRISBEREDSKAPSMYNDIGHETEN 1 

KUNGL. BIBLIOTEKET 1 

KUSTBEVAKNINGEN 1 

LIVRUSTKAMMAREN, SKOKLOSTERS SLOTT OCH HALLWYLSKA 

MUSEET 1 

LIVSMEDELSEKONOMISKA INSTITUTET 1 

LIVSMEDELSVERKET 1 

LOTTERIINSPEKTIONEN 1 

LUFTFARTSSTYRELSEN 1 

LÄKEMEDELSFÖRMÅNSNÄMNDEN 1 

LÄKEMEDELSVERKET 1 

LÄNSSTYRELSEN I BLEKINGE LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I DALARNAS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I GÄVLEBORGS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I HALLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I JÄMTLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I JÖNKÖPINGS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I KALMAR LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I KRONOBERGS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I NORRBOTTENS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I SKÅNE LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I SÖDERMANLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I UPPSALA LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I VÄRMLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I VÄSTERBOTTENS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I VÄSTERNORRLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I VÄSTMANLANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I ÖREBRO LÄN 1 

LÄNSSTYRELSEN I ÖSTERGÖTLANDS LÄN 1 

MEDLINGSINSTITUTET 1 

MIGRATIONSVERKET 1 

MODERNA MUSEET 1 

MYNDIGHETEN FÖR INTERNATIONELLA ADOPTIONSFRÅGOR 1 

MYNDIGHETEN FÖR KVALIFICERAD YRKESUTBILDNING 1 

MYNDIGHETEN FÖR SKOLUTVECKLING 1 

MYNDIGHETEN FÖR SVERIGES NÄTUNIVERSITET 1 

MYNDIGHETEN FÖR UTLÄNDSKA INVESTERINGAR I SVERIGE (ISA) 1 

NATIONALMUSEUM MED PRINS EUGENS WALDEMARSUDDE 1 

NATIONELLT CENTRUM FÖR FLEXIBELT LÄRANDE 1 

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 1 

NATURVÅRDSVERKET 1 

NORDISKA AFRIKAINSTITUTET (NAI) 1 

NÄMNDEN FÖR OFFENTLIG UPPHANDLING 1 

OMBUDSMANNEN MOT DISKRIMINERING PÅ GRUND AV SEXUELL 

LÄGGNING (HOMO) 1 

OMBUDSMANNEN MOT ETNISK DISKRIMINERING (DO) 1 

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET 1 

POLARFORSKNINGSSEKRETARIATET 1 

POST- OCH TELESTYRELSEN 1 

Fortsättning Allmänna förvaltningsmyndigheter 

PREMIEPENSIONSMYNDIGHETEN 1 

PRESSTÖDSNÄMNDEN 1 

RADIO- OCH TV- VERKET 1 

REGERINGSKANSLIET 1 

REVISORSNÄMNDEN 1 

RIKSANTIKVARIEÄMBETET 1 

RIKSBANKEN 1 

RIKSDAGENS OMBUDSMÄN JO 1 

RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN 1 

RIKSGÄLDSKONTORET 1 

RIKSREVISIONEN 1 

RIKSTRAFIKEN 1 

RIKSUTSTÄLLNINGAR 1 

RYMDSTYRELSEN 1 

RÅDET FÖR EUROPEISKA SOCIALFONDEN I SVERIGE 1 

RÅDET FÖR FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSSAMARBETE INOM 

EU 1 

RÄTTSHJÄLPSMYNDIGHETEN 1 

RÄTTSMEDICINALVERKET 1 

SAMARBETSNÄMNDEN FÖR STATSBIDRAG TILL TROSSAMFUND 1 

SAMESKOLSTYRELSEN 1 

SAMETINGET 1 

SMITTSKYDDSINSTITUTET 1 

SOCIALSTYRELSEN 1 

SPECIALPEDAGOGISKA INSTITUTET 1 

SPECIALSKOLEMYNDIGHETEN 1 

SPRÅK- OCH FOLKMINNESINSTITUTET 1 

STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK UTVÄRDERING 1 

STATENS BIOGRAFBYRÅ 1 

STATENS BOSTADSKREDITNÄMND 1 

STATENS BOSTADSNÄMND 1 

STATENS ENERGIMYNDIGHET 1 

STATENS FASTIGHETSVERK 1 

STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT 1 

STATENS FÖRSVARSHISTORISKA MUSEER 1 

STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT 1 

STATENS HAVERIKOMMISSION 1 

STATENS HISTORISKA MUSEER 1 

STATENS INSTITUT FÖR KOMMUNIKATIONSANALYS (SIKA) 1 

STATENS INSTITUT FÖR SÄRSKILT UTBILDNINGSSTÖD 1 

STATENS INSTITUTIONSSTYRELSE 1 

STATENS JORDBRUKSVERK 1 

STATENS JÄRNVÄGAR 1 

STATENS KONSTRÅD 1 

STATENS KULTURRÅD 1 

STATENS KVALITETS- OCH KOMPETENSRÅD 1 

STATENS KÄRNKRAFTINSPEKTION 1 

STATENS LJUD- OCH BILDARKIV 1 

STATENS MARITIMA MUSEER 1 

STATENS MUSEER FÖR VÄRLDSKULTUR 1 

STATENS MUSIKSAMLINGAR 1 

STATENS PENSIONSVERK 1 

STATENS RÄDDNINGSVERK 1 

STATENS SKOLVERK 1 

STATENS STRÅLSKYDDSINSTITUT 1 

STATENS UTSÄDESKONTROLL 1 

STATENS VA-NÄMND 1 

STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT 1 

Fortsättning Allmänna förvaltningsmyndigheter 

STATENS VÄG- OCH TRANSPORTFORSKNINGSINSTITUT 1 

STATENS VÄXTSORTNÄMND 1 

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 1 

STATSKONTORET 1 

STYRELSEN FÖR ACKREDITERING OCH TEKNISK KONTROLL 1 

STYRELSEN FÖR INTERNATIONELLT UTVECKLINGSSAMARBETE 

(SIDA) 1 

STYRELSEN FÖR PSYKOLOGISKT FÖRSVAR 1 

SVENSKA INSTITUTET 1 

SVENSKT BIOGRAFISKT LEXIKON 1 

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING 1 

SVERIGES METEOROLOGISKA OCH HYDROLOGISKA INSTITUT 1 

TALBOKS- OCH PUNKTSKRIFTSBIBLIOTEKET 1 

TOTALFÖRSVARETS FORSKNINGSINSTITUT 1 

TOTALFÖRSVARETS PLIKTVERK 1 

TULLVERKET 1 

TURISTDELEGATIONEN 1 

UNGDOMSSTYRELSEN 1 

UTLÄNNINGSNÄMNDEN 1 

VALIDERINGSDELEGATIONEN 1 

VALMYNDIGHETEN 1 

VERKET FÖR HÖGSKOLESERVICE 1 

VERKET FÖR INNOVATIONSSYSTEM 1 

VERKET FÖR NÄRINGSLIVSUTVECKLING 1 

VETENSKAPSRÅDET 1 

VÄGVERKET 1 

ZORNSAMLINGARNA 1 

ÅKLAGARMYNDIGHETEN 1 

ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR STUDIESTÖD 1 

SUMMA ALLMÄNNA FÖRVALTNINGSMYNDIGHETER 200 

SUMMA SAMTLIGA MYNDIGHETER 552 

Till detta lägges den primär och sekundärkommunala byråkratin, minst lika stor, vilket innebär att antalet byråkrater, in toto, uppgår till mellan tio och 15 procent av den totala arbetskraften i landet.

Uttalandet från Irans president, att Israel skall utplånas från jordens yta och judarna köras i havet tonas nu ned av iranska diplomater och även av en svensk analytiker på UD : Det som presidenten sade var inget nytt, det har Iran sagt i 27 år.

Det nya är att presidenten är så oerfaren att han säger det högt och tydligt, men det är inget att bry sig om.

Det nya är emellertid tre saker : a) att Irans president säger det högt, judarna skall utrotas, b) vi har snart kärnvapen, 3) vi har medlen att skicka iväg dessa kärnvapen, missiler nämligen.

Det är i kombination med det övriga som uttalandet måste ses. Jag kan inte finna något yttrande sedan 30-talets Tyskland som så klart redogör för inställningen till judar, som är så hatiskt. Ni som läst på denna blogg tidigare vet att ayatollah Khomeini hade judehatet som en grundbult för sitt tänkande. Men han hade inte kärnvapen.

---------------

Nu läggs Lars Adaktussons Agenda ner, tack för det som varit. Agenda har för mig varit det enda lilla andningshålet i stats-tv:s trista utbud, kunnigt och kompetent. Eftersom Adaktusson även ställt knepiga frågor till socialdemokratiska makthavare har han ansetts högervriden.

---------------

350 journalister bevakar s-kongressen, TV24 sänder dygnet runt. Socialdemokratin behöver ingen egen press, den har redan 150 tidningar och två heltäckande tv-kanaler; Marita Ulvskog är en större mediamogul än Berlusconi - när hon klatschar med piskan ylar 350 journalister samtidigt.

---------------

Förslaget att anställda skall få betald tjänsteledighet för att söka ett nytt jobb visar att ingen av de nuvarande makthavarna någonsin haft ett arbete i privat sektor. En anställd som vill byta jobb gör det ofta inom det arbetsområde

där han/hon redan finns, alltså söker den anställde ett jobb i ett konkurrerande företag. Skall arbetsgivaren sålunda finansiera ett sådant avhopp till en konkurrent ?

---------------

För skulle alla fåglar vara ute och promenera, det kallades sprätthöns, nu skall alla fåglar tvingas vara inne.

---------------

Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist. Jag tror att det skedde sedan jag lovat sända honom den avslöjande kommunistboken, men jag har inte fått iväg boken än och efter detta är det ju meningslöst, han är ju inte längre kommunist, så jag behåller boken.

Problemet är alltså inte längre att han kallar sig kommunist utan att majoriteten av partimedlemmarna gör det, inklusive den nya ordföranden för juniorkommunisterna, en tjej. Unga tjejer på vänsterkanten tycks vara värst och mest radikala nuförtiden; förr var det åtminstone kombinerat med lite fria sexvanor, vilket man kunde betrakta som en ursäkt, tröst och en viss kompensation, men inte ens det förekommer längre, så vad har killarna för sig egentligen i dessa kretsar ?

Blir det inte jävligt trist?

Jag föreslår att alla som kallar sig kommunister men som vill avsvärja sig beteckningen och tron samlas på Sergels torg och där unisont skriker NEJ när frågan ställs : Är ni kommunister ? Lovar ni att aldrig kalla er så? JA. Har ni fingarna korsade bakom ryggen? NEJ. Sist kommer jag med en kluring. Är ni trogna Lenin har ni porträtt av Lenin hemma? Mummel, mummel.

---------------

När jag ser ungdomens bilder av Che Guevara tänker jag på en scen ur Andersons tjocka och ikonografiska Che-biografi : Che tyckte väldigt mycket om att skjuta själv vid avrättningarna. Även under svåra förhållanden i ångande djungler kunde han tillfredställa detta sitt behov av fiendeblod. På nära håll. Med en revolver.

Han hade sitt tjänsterum med fönster så att han kunde se ut mot pradon, muren där avrättningarna skedde; han njöt av det. Gick han ut själv och satte dit nackskottet? Det gjorde han nog. Che var Castros Himmler/Eichmann.

Pg: 602 83 42 - 1

I en av försvarsmaktens tidningar såg jag för ett tag sedan uppgifter om ett luftvärnsregemente som vi sänt över till Estland eftersom detta land anses behöva ett sådant luftförsvar medan samma regemente hos oss betecknas överskottsmaterial, surplus med ett nedsättande ord.

Med alla fordon och kärror ställda på rad var detta luftvärnsregemente en kilometer långt; vi har alltså skänkt bort det, all denna eldkraft.

När jag går in och tittar på FMV:s hemsida finns det långa bildkavalkader över det som sålts ut ur försvaret och det som är under försäljning : det är helikoptrar, lastbilar, motorcyklar, minsvepare och andra mindre kustförsvarsfartyg, det är mängder av annan utrustning som spadar, hackor, gasmaasker, tankar för bränsleförvaring, elaggregat, yxor, skärmmössor, tält, You name it.

Nu skall allt väckt. Det är omodernt.

Jag känner igen alla prylarna från de mobförråd där vi utrustades som värnpliktiga, men så fina fordon som nu vräks ut, det hade vi inte.

Även med risk att i den politiska bloggvärlden framstå som en dåre och en försvarsfanatiker/nostalgiker vill jag säga följande : Det som sker är på gränsen till det stupida; det är en sorts nationell självmordsbenägenhet som vi som nation tycks vara ensamma om; hur kan vi tillåta att detta sker, att vi gör oss helt urarva på grundläggande försvarsmaterial ?

Vad ska vi ersätta värnpliktsarmén med? Fyra battle groups om 6 000 man, vilket ungefär räcker till att försvara Öland, men inte mycket mer.

Jag har förgäves försökt få reda på hur mycket försvarsmaterial som sålts ut, hur många man vi kan ställa på benen, beväpnade och stridsberedda med omedelbar verkan om något ont faller på, men detta har jag sökt efter förgäves, hittills.

Värnpliktsarmén hade vi av två skäl. Det första skälet för dess existens var att vi kunde massmobilisera i händelse av fara, den var kanske inte så mördande effektiv, men vi var många och vi hade goda vapen och vi verkade i en terräng som vi kände eftersom vi var rekryterade till våra landskapsregementen. Det andra skälet för värnpliktsarmén var att nationen genom den sammansvetsade ungdomen, när alla uthärdade samma plåga, nöje för en del, stärkte vi försvarsviljan, vilket jag tror verkligen blev fallet. Att höra en ölänning tala om sitt regemente, Kungl Kronobergs regemente, och dess officerare är att lyssna till en stilla kärleksförklaring - jag tror inte att en sådan som Leni Björklund kan förstå det, man måste ha varit med.

En dag under ett repmöte sade kompanichefen till oss när vi satt runt brasan och grillade korv efter övningen. Grabbar, det vet ni, om det blir krig, om vi mobiliserar och inget funkar, så ska ni ta er hit, till denna gran där vi nu sitter. OK, sa vi alla, och det kändes tryggt, vi var lite som Band of Brothers.

I dag hade en stor värnpliktsarmé med tolv månaders tjänstgöring varit det mest effektiva instrumentet för etnisk integration och förståelse för varandras olikheter, det hade sammansvetsat ungdomarna ty inget förenar mer än lumpen - kronans uniform skiljer inte på svart och vit. Detta har vi frivilligt gjort oss av med.

Varför tror vi att den tusenåra freden är här? Jag begriper det inte? Varför vill vi inte försvara oss - en nation utan försvarsinstinkt har ingen framtid,

Värnplikten har djupa historiska rötter i vårt land; den var sprungen ur  häradet och hundaret redan på vikingatid, ur landskapsrekryteringen, ur indelningsverket, som så småningom blev till den allmänna värnplikten under kloka politiker. Nu är i princip den allmänna värnplikten avskaffad även om vi låtsas att den finns kvar bland de Potemkinkulisser som vi rest runt om oss som försvarssköldar.

Med detta sagt far vi nu till blomsterhandeln och köper allhelgonakransar till gravarna; alla träd lyser i höstens färger runt om kyrkogårdarna, solen skiner, det är nio grader varmt.

Ibland säger min dotter till mig : Nån dag kunde du väl vakna och vara på gott humör och tänka som så, i dag skall jag bara säga och skriva snälla saker.

Men hur skall det gå till när man hör sådant som jag hörde strax innan jag lade mig ner för att läsa i går kväll, det var i Rapport, det var den svenske ambassadören i Bosnien som intervjuades om den 18-årige svensk som nu sitter häktad för att han tänkte spränga sig själv i luften tillsammans med många oskyldiga.

Ambassadören svarade så här och nu citerar jag fritt :

Det är klart att pojken mår dåligt, han sitter ju i ett utländskt fängelse.

Och så kräver dom att man skall vakna och känna sig snäll; andra kanske; inte jag.

För min del skulle jag gärna vilja förse 18-åringen med en gubbe dynamit, en tändhatt, tändstickor och lite stubintråd och säga : S´il vouz plait, monsieur. Om du trängtar efter ditt muslimska paradis, ambassadören säger att du är djup troende, så sätt igång. Gå ut på fängelsegården och blås dig själv till hällvittet eller paradiset, men se till att få det gjort.

De flesta tror väl att självmordsbombare och terrorister av Al Qaida-typ är smartingar, som lurar oss alla. I själva verket är det intellektuella puckon,  stundom rent efterblivna, som glömmer mobiltelefoner under inbrott, som inte fattar att man kan fastna på en övervakningskamera, eller som det terroristiska superpuckot som sprängde under WTT-tornen år 1993. Det var en hyrd lastbil som lastats med sprängämnen och som sprängdes under tornen, som ni säkert minns. Den store organisatören av dådet gick efter sprängningen till biluthyrningsfirman och krävde pengarna tillbaka och gjorde gällande att bilen hade stulits. Varpå han direkt åkte dit.

Terrorister är Jönssonligan men inte anförda av snälle Sickan utan av en elak Dynamit-Harry.

SOSSEKONGRESS : Den kommande veckan kan den som så önskar få sitt lystmäte av spännande socialdemokratisk ideologi; precis som i det gamla DDR, Sovjet och liknande avsomnade stater eller Nordkorea och Kuba nu för tiden sänds den socialdemokratiska kongressen direkt i stats-tv:n; det börjar i dag klockan 14 och därefter är det direktsändningar i en vecka framåt, oredigerade sändningar direkt från kongressen, allt live i tv 24. Som en liten aperitif och som en smakförstärkare kan man redan kl 13 i statsradion i dag, lördag, lyssna till en intervju med ungdomsförbundets ordförande. Därjämte är det utlovat  rapporter varje timme i statsradion samt fylliga sammanfattningar i Rapport och Aktuellt varje dag. Statstv och statsradio har satsat rejält denna gång och bevakar med en stab av 100 man plus tekniker.

Varje borgerlig tidning har dessutom sänt minst en medarbetare till kongressen.

Därmed kan det garanteras att minsta nyans och skiftning i föräldraförsäkringens utformning inte går svenska medborgare förbi.

För att fullkomna bilden av denna underbara politiska tilldragelse kommer det av och till under veckans gång att återfinnas kommentarer till den spännande händelseutvecklingen på kongressen på denna blogg och andra. 

Redan nu kan det börja spekuleras om de olika pamparnas placering på podiet, om talarordningen och vilka som kommer och inte kommer till kongressen, vilka som är inne och på väg upp och vilka som är ute och på väg ut ur  partihierarkin, allt sådant av största betydelse för svenska folkets välmående och hälsa. 

Om vi nu tar ministern Lena Hallengren, den bleka och blonda, så kan hennes framtid uträknas på placeringen nära eller långt från statsministern, sju platser bort, då vet vi att hennes dagar snart är räknade och att det enda som återstår för henne är en post som generaldirektör, arma kvinna, hon är dock småbarnsmor, men så grym är politiken.

Ridån har gått upp - Kongressen kan börja: Upp trälar uti alla stater...

Som ett a propos till det ovanstående tog jag del av en undersökning från Göteborgs universitet om journalisters politiska val. 30 procent av journalisterna är kommunister, ungefär lika många röstar socialdemokratiskt och mellan 10 och 18 procent röstar på miljöpartiet. Det ger oss en journalistkår som till nästan 80 procent röstar vänster. Och ändå klagar socialdemokraterna över att de inte har någon press. I själva verket behärskar det maktägande partiet varenda tidning, själva nyhetsflödet, inte ledarsidorna, men det som betyder något, det viktigaste av allt, nyhetsflödet. På varenda tidning sitter det en gatekeeper, som antingen är miljöpartist eller kommunist. Dessutom behärskar partiet journalisternas fackförening, Journalistförbundet. (En historia från detta fack : redaktionens snyggaste och mest välklädda kvinnliga medlem frågade det lokala facket varför hon aldrig fick stöd från  facket i nån enda fråga. Hon fick till svar av klubbordföranden : Vi skulle nog ha hjälpt dig om du inte vore så förbannade snyggt klädd - en journalist skall nämligen enligt koden se ut som han eller hon vore nyligen upphittad på en parkbänk).

Så nu vet ni alla, med Lars Gustafssons ord, vem som i Sverige har problemformuleringsprivilegiet.

Och varför det känns som det känns, ser ut som det gör och varför ni får veta en del men inte annat, det som är värt att veta.

VÄDRET : 10 grader varmt, solsken, vad vissnat var blommar till för en kort stund. Den långdragna hösten har åstadkommit en färgprakt av sällan skådat slag, lönnarna och lindarna brinner i soluppgången som sker över den gamla Tegelängen; i går besprutade Anticimex vårt gamla obebodda 1700-tals hus med ett starkt gift mot husbock, som börjat ge sig på bjälklaget - jag riktigt njuter av att dessa vidriga odjur som gett sig på  min egendom nu går en kvalfyll död till mötes; jag kanske inte är riktigt normal som känner så, eller vad tror ni. Att sakna medkänsla med husbockar kanse tyder på en defekt personlighet ?

Homosexuella får naturligtvis leva tillsammans med vem de vill; även en häst går bra för min del, klassiskt citat efter Ohrbach.

Men varför de skall tvinga sig på kyrkan har jag aldrig förstått. Jag har heller aldrig förstått varför man måste tycka om denna samlevnad och anse den för naturlig. Man och kvinna, små barn och till sist barnbarn, det är livets mening, om det nu finns någon mening alls. Homosex is not my cup of the.

Jag har vidare aldrig begripit hur denna homosexfråga, som är ytterst marginell och  som endast berör tiondelar av procent i befolkningen, kunnat så placera in sig i centrum av all samhällsdebatt - detta vore ämne för en avhandling i lobbying. Hur gick det till.

I mitt yrke som journalist har jag stött på en och annan representant för den organiserade homolobbyn. Något mer påflugset och aggressivt möter man sällan, påhängsna, alltid med en färdigskriven cirkulärinsändare som omedelbart måste in i tidningen; till JK har jag också blivit anmäld för att tidningen tog in ett referat av Åke Greens predikan i Borgholm.

Pastor Green skall nu upp i Högsta Domstolen för sin antihomopredikan; det sker den 9 november.

Greens predikan, som kan läsas på nätet, var en klassisk helvetespredikan, så som det lät för 100 år sedan i bönehusen. Vår ovana både vid Bibelns mustiga formuleringar och vid det talade Bibelordets kraftfulla innehåll sände chockvågor - jag för min del ser på denna predikan som ett modernt inlägg i en lång predikotradition - den borde K-märkas.

Nu är alla så övertygade om att Green kommer att frias i HD, men se det tror inte jag. Han kommer att fällas så att allmogen kippar efter andan i bönehusen, det är nog redan klart med det. Bögeriet välsignat både av kyrkan  och HD.

OLJA FRÅN SADDAM : Denna blogg kan i dag avslöja att även Grönköpingsföretaget, multinationella F:a Östberg Låsar och Tänger(w ww.f:a.ostberglasar@tanger.grkp.se)  dragits in i olja för matskandalen. I utbyte mot ett antal låsar och tänger erhöll den grönköpingska multijätten ett fat irakisk olja, som tyvärr spilldes ut i Bergska sjön när tunnan rullades ombord på bogserbåten Nalle. Förre förrädaren Peterzohn misstänks ha förmedlat affären och han söks nu av polisman Paulus Bergström, som lovat att med Kvastens hjälp sopa rent i vart skandalhörn  på F:a Ostberg Lasar och Tanger, som företaget numera heter för att kunna få en sajt på internet via de breda band som dragits från Gökmassivet, under Bergska sjön och ända bort mot Trosa.

De bilder som kablas ut från det jordbävningsdrabbade Pakistan är hjärtslitande, men FN tycks vädja förgäves om hjälp så när vintern kommer svälter och fryser tusentals barn ihjäl.

Katastrofer inträffar förr eller senare och med jämna mellanrum; det är egentligen oerhört märkligt att FN  inte uppmärksammat detta fenomen av regelbundenhet och under den 60-åriga historien byggt upp hjälpfonder av pengar, tält förnödenheter och personal som kan användas vid katastrofer- varför måste varje jordbävning-tsunami-vulkanutbrott mötas med panik från  världssamfundet. Varför finns inget förberett ? Men under Kofi Annan har FN förvandlats till en organisation utan betydelse, allt insvept i en oljig rök av mutor. Eftersom Kofi Annan är gift med en svenska är han därigenom heligare än påven och kan inte kritiseras, men i själva verket är han ganska oduglig och tyvärr verkar det passa alla.

Pakistan är ett muslimskt land och man funderar över varför inte muslimer kommer till muslimers hjälp; för att stödja varandra har de ju annars för vana att spränga kristna, judar och andra fiender i luften, men någon samlad muslimsk hjälp till Pakistan har man hört ett ord om. Tänk till exempel om Saudiarabien sade så här : Denna vecka producerar vi olja enbart för att hjälpa Pakistan : en veckas oljevinster går oavkortat till våra muslimska bröder som drabbats av jordbävning, men så gör de likafullt icke. En sådan generositeten skulle väl minska antalet guldkranar i shejkernas badrum, så det får vara.

Och var har vi de muslimska bröderna i Al Qaida, inte ett öre, inte minsta bomb detonerad, icke minsta skurkstreck till stöd för muslimska bröder - all hjälp förväntas istället komma från de hatade kristna i det fördömda västerlandet - märkligt att se på bilderna hur tonvis med hjälplådor som det står USA stämplat på regnar ner från helikoptrar över områden där USA är den  store Satan i vanliga fall; någonstans i detta muslimska hyckleri har vi också svaret på den svaga respons som hjälpvädjandena fått i Sverige och annorstädes.

Till detta kan läggas : Pakistan är ett av världens mest militariserade länder med en jättelik armé, väl beväpnad, arméofficerarna är en kast, en extremt välavlönad elit som dessutom förfogar över långdistansmissiler och kärnvapen. Det förefaller då aningen märkligt att ett sådant land inte på egen hand kan organisera hjälptransporter till sina döende medborgare.

SVENSKA FÖRSVARET : Den svenska försvarspolitiken är för närvarande utlämnad åt destruktiva krafter, från måndag till tisdag är det oklart vad som gäller; den svenska officerskåren tycks vara så kuschad av politikerna att den inte vågar knysta; Öb Syrén knogar på, alltid lika korrekt, hur länge håller han masken? Vi har överlämnat denna nationella ödesfråga till politiska kufar inom tre partier, Håkan Juholt, Peter Eriksson och Lars Ohly, alla ledda av överkufinnan själv, Leni Björklund - tänk er själva, det är år 1942 och landets försvarsminister heter inte Sköld utan Leni Björklund. Hilfe !

I alla dessa förvirrade direktiv om nedskärningar som nu korsar luften i försvarspolitiken skulle i varje fall jag vilja veta några basic facts : Hur många man kan armén mobilisera just i denna minut om något ont fölle på oss, antal örlogsfartyg, antal flygplan, antal haubitsar etc ? Har vi ett kustförsvar - det sägs att armén snart inte består av mer än 3 500 man, vilket ungefär skulle räcka till att ställa upp en eller två man per kilometer svensk kust,  inkluderat vikar, skär och öar med vilka kusten är fullspäckad. Vilka bevakar hamnar, flygplatser, kärnkraftverk, telestationer, master etc ?

Alltså : hur ser det ut nu, denna dag, den 28 oktober år 2005.

Kan vi försvara oss eller skall vi förlita oss helt på all den diplomatiska skicklighet som Laila Freivalds och Pierre Schori begåvats med ?

Det föreligger krav från den borgerliga oppositionen på Bosse Ringholms avgång. Varför det ? Är det inte istället helt underbart med ett exempel på ett livs levandes hyckleri; allt samlat i en enda person; sådant älskar vi, låt honom sitta kvar, länge. Är det för övrigt inte märkligt att en liten skrutteklubb som Enskede IK överhuvudtaget kan hålla sig med anställda tränare - man misstänker en hel hoper skattepengar här. 

Snart mina vänner får vi nog reda på att Bosse Ringholm skåpsuper.

---------------

Irans nye premiärminister vars namn är så konstigt att jag inte vill uppta tiden med att ta reda på stavningen säger att Israel skall utplånas från kartan, judarna köras i havet med mera sådant. I de flesta fall tror vi väl att sådant blodigt prat mer är uttryck för en mental åkomma och inget att fästa sig vid, men är det någonting som det judiska folket fått lära sig är det att lita på vad antisemiterna säger; det de säger att de vill göra verkställs också, förr eller senare. Försök att sätta dig in i israelernas situation : Om vi hade en kärnvapenmakt med långdistansmissiler strax intill, som dagligen förklarade att vi skall väck från jordens yta. I förrgår dog fyra israeler i en terrorattack på en marknad. Israel är under konstant attack och den israeliska återhållsamheten är beundransvärd.

Ibland undrar jag om det finns någon mer än jag i hela landet som stöder Israel; jag vet ingen tidning som helhjärtat ställer upp för Israel och själv känner jag mig ganska ensam.

---------------

Den politiske chefredaktören Per Dahl på tidningen Barometern är i blåsväder sedan en av hans ledare med stöd för Maria Carlshamre, vilken han lät mejla till henne i förväg som en uppmuntran, läckt ut till folkpartiet, men jisses, om man mejlar till en politiker via partiet är ju detta ett öppet mejl; alla mejl är öppna överallt; det är bara att gå in och titta; vi talar nu om företag och organisationer.

Nej, det är inte frågan, den stora frågan är istället varför en journalist/skribent överhuvudtaget underställer en artikel en politiker för yttrande, uppmuntran eller ej. Kan inte politikern hia sig till tidningen kommer ut ?

Fotnot : Hia sig, småländska, ta det lugnt.

---------------

I går såg jag den olidligt politiskt korrekte kd-politikern Anders Wijkman i TV8, det är nåt lismande över karln som jag inte kan med, som stör mig genom TV-rutan. Wijkman, som jag härmed utnämner till Europas ledande jetsetekolog, vill nu att handeln med utsläppsrätter skall ner till individnivå : Om jag äter ekologiska morätter får jag rätt att köpa lite mer bensin, etc. Det är så typiskt med denna överbetalde jetsetekolog, som på en vecka bränner mer flygbränsle än vad jag gör av med under hela livet, att ställa krav på mig, vad jag äter och kör för bil. Om Wijkman slutade flyga till världens alla ekologkongressen skulle förmodligen växthusgaserna minska med 0.5 procent.

---------------

Alla talar om växthusgaser och vad farliga de är. Stäng dessa eländiga växthus, det är min mening, nu när de visat sig hur förödande de är.

---------------

VÄDRET : Sydostvinden ligger mot Öland, det blir 15 grader varmt, därmed kan man räkna med stort inflöde av fåglar mot södra Öland och Ottenby. Jag vill därför uppmana alla alarmjournalister att ge sig av mot Ottenby för att vara först med det första viruset.

Jag brukar aldrig läsa vad Carl Hamilton babblar fram i sina krönikor i Aftonbladet, trist brödskrivande, men i TV8 är han bra, verkligt bra som programledare, skärpt, rolig och mycket intelligent. En fullpoängare kom häromkvällen a propos fågelflunsan :

Till alla journalister. En and som flyter ovanpå vattnet med huvudet under vattenytan är inte död, den äter.

För övrigt har jag aldrig läst en enda krönika av Linda Skugge, ej heller av de andra arga töserna, en heter Kaminzki, tror jag. Jag är väl lite manligt pryd ty jag blir så generad när flickor säger könsord eller när de snusar och har sig. Jag vill inte att söta flickor ska va så. Flickor ska inte ha sig.

Linda Skugge, hörde jag, har betalt för sitt bloggande, inte de andra på Expressen, därför har de slutat blogga i ren avundsjuka. Jag, som också är oavlönad och skriver för att det är kul, slutar blogga nu.

Inget kontroversiellt i dag, bara nostalgica. Now the time have come, the Walrus said, to talk of many things.

Torsten Ehrenmark på DN, den legendariske journalisten, skrev i ett tillbakablickande kåseri att han av outgrundlig anledning föddes i Lindesberg av alla platser på jorden; själv är jag född, icke i Lindesberg, men väl i Karlskoga på gränsen mellan Värmland och Närke där de har en härlig värmländsk intonation på dialekten blandat med den gnälliga närkingskan, vilket har präglat mig i åtskilliga avseenden. Jag inbillar mig att jag är värmländskt humoristisk, men att jag stundom gnäller som en närking. Efter lång tid på Öland är jag också vresig och sturig som en ölänning efter mötet med en expert från länsstyrelsen.

Men det var inte om detta jag ville orda utan om den tekniska utvecklingen under ett liv. På Värmlandsposten i Kristinehamn där jag satte mina första outplånliga spår i tidningsläggen såg jag en flattryckspress i arbete : en  stor arm slamrade runt, grep tag i ett pappersark, dängde det mot tryckytan och så var ett ark tryckt och så gick det på. När jag skulle ut på ett uppdrag fanns ingen kamera så jag fick springa och köpa en, det blev en Yaschica med 6x6 film ty Rolliflex var för dyr, den ansågs vara kameravärldens Rolls Royce och dylik lyx fanns det inga pengar till. Alla tidningar jag hittills varit på har gått framåt, utom Värmlandsposten. Den är nerlagd sedan länge. Men där skrev jag in mig i yrket.

Med den nyinköpta kameran fotograferade jag ett tyskt par med husvagn som campade på stadens campingplats; det ansågs ytterst märkvärdigt med tyskar så långt norrut som i Värmland. Alltså måste det uppmärksammas.

Knattret från skrivmaskiner, klichémaskinens väsande, fssssss-pust, fsssss-pust när nålen for fram över plastytan, lukten  av cigarettrök och trycksvärta, ljuden från sätteriet, den brådska som låg i luften överväldigade mig när jag första gången kom in på redaktionen. Jag var fast. Hooked on a feeling. Det var så.

Med detta vill jag alltså ha sagt att jag sett en flattryckspress i levande livet, vilket förbinder  mig med 1870-talets journalister, som bör ha stått och stirrat på samma press som jag, fascinerade som jag över den väldiga armen, men hur drevs den då, med ånga för el fanns ju inte ?

Jag lärde mig snabbt alla de nödvändiga orden : typometer, punkter, nonpareille, mellisar, cicero, luft, pinnar och nedhäng på rubriken, girad låda i ram runt texten. Snabbt kunde jag sätta en rubrik med jämn utgång, som den här, som jag hämtar ur ett senare skede i livet, min Småländska sejour :

Tipspromenad

i Väckelsång

Den går jämnt ut på 14 p, mittel, 1 sp. Mittel var den största rubrik som kunde sättas på en blysättmaskin, andra rubriker sattes för hand i kastet.

Som en av de få levande vet jag hur många pinnar som går in på 2 sp fet Bodoni, kurs., 36 p.

Jag insåg också  snabbt vilket utomordentligt allverktyg typometern var : den skar kaffebrödet till morronfikat, den delade pizzorna på kvällen, man kunde smaska den i redaktionsbordet när man blev arg över att rubriken inte gick in för att man räknat fel på pinnarna och när det kliade på ryggen var det bara att köra den innanför skjortan och vispa runt över skulderbladen. Om jag vore poet skulle jag skriva en dikt till typometern. Nu skulle väl journalisternas arbetsmiljöombud förbjuda ett sådant ohygieniskt instrument. Den vore ett ämne på fackliga kurser.

Men, ack min typometer, vart tog du vägen ? 

Jag tror inte man kan bli en riktigt journalist utan någon kännedom om typometern. Även en ytlig typometerkunskap danar den unge mannen och kvinnan med journalistambitioner. Det fanns inte så många kvinnor på redaktionerna när jag började, högst två, den ena skötte lätta sidan med mat. och stickrecept, den andra fanns på korrekturet. Alla roliga historier knycktes ur Metallarbetaren.

Forts...

Centerpartiet lade på måndagen frivilligt en kvarnsten om halsen vägande 1.8 miljarder kilo - centertidningarna såldes, familjesilvret skingrades; nu återstår för Göteborgs-Posten och de övriga köparna att stycka bytet och skära åt sig de bästa bitarna.

Alla centerpartister på gräsrotsnivå var emot denna affär, tunga lokala centerpartister var kritiska eftersom de insåg att detta politiska hyckleri, att sälja ut de egna tidningarna och öka mediekoncentrationen kan innebära en politisk katastrof för ett decentraliseringsparti. Det rent sovjetiska hemlighetsmakeri under vilket affären gjordes upp torde sakna motsvarighet, en mer nonchalant attityd mot hundratals anställda än den centern visat upp är det svårt att tänka sig, partiet uppträdde som den sämste rövarkapitalist.

Centern kommer att få äta upp sin egen tidningsgalenskap och sin girighet sked för sked; det kan bli den lilla tuva som stjälper lasset, partiet ramlar ur riksdagen, sitter där med 1.8 miljarder kr och kan övergå till att bli ett riskkapitalbolag på börsen istället. Centerkapital AB, inte dumt.

Med denna gigantiska förmögenhet på banken får man förutsätta att centerpartiet nu avsäger sig alla krav på partistöd, lokalt, regional och på riksnivå - varför skall miljardärer komma och gräva i de lågavlönades plånböcker efter stöd. Från och med nu bör alltså centern finanisera sin egen verksamhet.

Alla som varit emot presstödet kan också tacka centern; skälen att ha det kvar föreligger inte längre.

NOLL MEDLEMMAR : Statsvetaren Olof Petersson i SNS Demokratiråd säger på DN Debatt att de politiska partierna,  om medlemsutvecklingen fortsätter, år 2017 kommer att ha noll medlemmar, en nollvision så god som någon. Detta medlemsras urholkar basen för vettiga rekryteringar och vi riskerar att få viktiga samhällsposter, som riksdagsmannaskapet, besatta med personer ur the lunatic fringe, konstiga jeppar med udda idéer, enfrågeskallar som driver en enda sak, bögeri, djurskydd, strålskräck, etc, som Maria Carlshamre, Robinson-Janne, kommunisten Kalle Karlsson, Peter Eriksson; ja, ni känner de rara exemplaren - deras tid är snart här. Klokt folk drar sig undan.

NÄSTA LARM BLIR BRUMMET : Jag vet vad som kommer att bli nästa miljölarm : Brummet.

Har ni inte hört brummet, det som ligger som en infraljudmatta över samhället. Många har hört brummet för det finns överallt enligt en insändare jag läst.

Infrabrummet, som är oerhört störande, kommer från det moderna samhället : Datorer, kraftverk, 3G-master, elstolpar, gasverk - kort sagt, det är ett utflöde ur själva civilisationen och de som inte trivs med den hör brummandet, blir sjukskrivna, går in i väggen, tappar farten och går ner för räkning.

I Tyskland finns, upplystes det i insändaren, en förening mot Brummet : Gesellschaft gegen die Brummentonen mit ein Aktionsplan - jawohl.

Die Brummentonen sind da, was sollen wir machen ?

SOSSE-KONGRESSEN : För mig är det helt obegripligt att ett politiskt parti, som inte har en enda fräsch idé att komma med kan röna sådant mediaintresse, som nu inför sosse-kongressen i Malmö. Två totalt betydelselösa politiska frågor står i centrum : Pigavdrag och hur föräldrarna skall ta ledigt när barnet föds.

Nåt mer ointressant och samhällslikgiltigt har jag svårt att tänka mig än just detta, men inför dessa politiska adiafora går media in i spinn. Varför ?

Rektorn för daghemmet Pyttan i Kalmar har förbjudit de små pojkarna att ta med sig leksaksgevär, plastpistoler och träsvärd till dagis; naturligtvis finns det inga sådana nödvändiga tillbehör för pojklekarna på detta politiskt korrekta dagis så därför måste småbarnsföräldrarna sjäva kompensera den kommunala bristen på adekvata leksaker för små busiga grabbar.

Feministfascisterna blir genast upprörda, ränner till rektorn och så är alla grabblekarna vips förbjudna på detta dagis, vilken eländig kärring till rektor, en fullständigt lealös karl, som vi säger på Öland. En sådan vill jag inte betala med min kommunalskatt, var vänlig dra av 30 öre på varje hundralapp.

--------------

CITAT UR SEBASTIAN HAFFNERS BOK EN TYSK MANS HISTORA:

”Under fruktansvärda hotelser begär denna stat av denna privatperson att han skall uppge sina vänner, lämna sina väninnor, överge sina åsikter, anta föreskrivna tänkesätt, hälsa på annat sätt än vad han är van vid, äta och dricka annat än det han tycker om, använda sin fritid till sysselsättningar som han avskyr, ställa sin person till förfogande för för äventyr han inte vill vara med om, förneka sitt förflutna och sitt jag och framförallt visa den yttersta entusiasm och tacksamhet inför allt detta...”

---------------

BLOGGDECKARE , kapitel 1 :

Det regnade, och det regnade. Det bara öste ner, ett kallt regn som svepte in allt i sin väta, regnet omfamnade naturen, trängde ner i den, ner i jorden, allt var blött och det regnade och regnade. Ett  fruktansvärt väder att fira Valborg i, tänkte Johan Ehrensvärd, journalist, när han vek av från 136:an upp mot Borgholms slottsruin. Vindrutetorkarna svepte men höll inte rent, värmefläkten bara immade igen, hela bilen. Han såg nästan ingenting.

Slottet syntes inte, de strålkastare som vanligen lyste upp slottet från håll lyste som små fladdriga stearinljus i regn-nerstörtningen; han hade aldrig varit med om något liknande.

Växthuseffekten, tänkte han. Det är nog växthuseffekten som får det att regna så in i hällvitta. Hällvitta sa man över hela Öland, inte helvete utan just hällvitta.

Inne på Slottsgården samlades scouterna och försökte tända de facklor som i sin tur skulle antända den stora rishög som kommunens gubbar dragit dit under hela våren, ett  väldigt samlande av torra julgranar och skräp från hela Ölands norra mot med samlarfärder lång ner i det södra.

Efter ett oändligt långt tal av fullmäktiges  ordförande kom scouterna i långa led ut ur slottsruinen, alla med en fackla i handen, de gick mot rishögen och sjöng med ljusa klara röster Sköna maj välkommen, röken från Lions korvgrillar frestade Johan, det luktade så gott.

Scouterna började slänga sina facklor i den väldiga rishögen, en, två, tio och så hundratals. En kommunalarbetare kom till hjälp med en dunk dieselolja, det flammade till och så tog sig den väldiga rishögen med ett dån, det small ett skott och ut ur elden for en projektil - en burk hårspray, och en till, och en till, som kanonkulor.

Johan tuggade på Lionskorven för tio kronor, han beställde en till. Han stod tio meter från den väldiga rishögen.

Han tyckte att han hörde ett gny, inifrån elden...! Vad hörde han ?

Forts...

Det klagas över att Sverige blivit en fristad för internationella krigsförbrytare och att polisen inte kan få fast dem. Men om vi inte förmår gripa de inhemska brottslingarna, vad skulle då tala för att vi kan gripa de internationella ?

---------------

Efter avslöjandet av SSU:s bidragsfusk i Kalmar län blomstrar kulturlivet ? Hur då ? Jo, nu finns det  helt plötsligt 500 000 kr till, och allt har destinerats till kulturen.

---------------

Politiker har visioner dessa dagar, och allt är nollvisioner : noll olja, noll döda i trafiken, noll döda åldringar i fallolyckor, noll av allting - jag har också en nollvision : noll kronor i skatt och statlig nollkoll på oss medborgare.

---------------

Här en tidsbild från Ölands södra udde, den del av  Sverige som är farligast att vistas i ty där kan H5N1 dyka upp när som helst, alltså fågelflunsan : Eftermiddagssolen ligger lågt, Långe Jan som en grafisk bild i soldiset, vattnet isande blått, en frisk vind, betande får och hjortar och tusentals vitkindade gäss, som snattrar på stränderna. Det är så betagande vackert att det känns inne i kroppen.

---------------

Jag funderar : Fågelskådning är ändå ett smalt särintresse, allt detta ringmärkande tjänar inte längre något vettigt syfte, det är mest en plåga för fåglarna, som efter en tusenmilaresa finner sig insnärjda i människonät vid södra udden. Detta måste upphöra, likaså måste de enorma avspärrningarna som tjänar detta meningslösa ringmärkande tas bort och människan bör tillåtas få vandra i dessa underbara marker; detta skall inte bara vara förbehållet ett litet särintresse : Befria Öland från fågelskåderiets olidliga tvång.

---------------

Hur journalister alltid intar statens och det makthavande regeringspartiets påbjudna ståndpunkter, ja, helt indoktrinerats av detta tänkande, framgick på söndagskvällen när den annars så självständige Lars Adaktusson i Agenda frågade Junilistans Nils Lundgren om dennes skattefuskeri, alternativt skattebluffande.

Nils Lundgren svarade lugnt att han ingalunda skattefuskat, däremot har han en tvist med skattemyndigheten : han godtar inte deras bedömning av ett avdrag. Nils Lundgren uppmanade alla medborgare att inte rakt av godta myndigheternas beslut.

Där knep han några procent till av väljarna och Adaktusson kom helt av sig.

---------------

Jag gjorde ett sådant avdragsförsök en gång, jag provade nämligen att i deklarationen dra av min dyra dykardräkt med all annan undervattensutrustning. Jag tog mig vatten över huvudet där, det blev nej. Istället blev jag upptaxerad för att jag fick min egen tidning där jag jobbade gratis.

---------------

BLOGGDECKARE : 

Som alla andra journalister funderar jag på att skriva en deckare. När jag ser hur rik Liza Marklund blivit på sina illa skrivna historier blir jag extremt avundsjuk - hon är ju mångmiljonär efter fem böcker. Jag har skrivit tio, ingen av dem deckare, och blir bara allt fattigare.

Problemet är att jag saknar fantasi. Jag kommer på en strålande deckaröppning, men sedan kör jag fast.

Min idé är nu att skriva den första bloggdeckaren. Jag skriver det första kapitlet, den som har ett uppslag därefter skriver sitt kapitel och så går det vidare tills allt är klart. Någon som är intresserad ? Jag återkommer med första kapitlet inom kort om någon hakar på. Vi delar på pengarna.

NY BOK:

David Cecarani : Adolf Eichmann. Byråkrat och Massmördare. Wahlström & Widstrand. 531 sid, ill.

Inför ockupationen av Österrike hade byrå IVd4 inom RSHA, som sorterade under SD, där Adolf Eichmann var anställd, konstruerat ett stort hjul inuti vilket en man kunde sitta på en liten pall - hjulet var ett stort kartotek med namnen på alla judar i Österrike,

Detta är en bild ur Cecaranis bok, som tyvärr inte förklaras närmare. Vem hade uppfunnit detta hjul, vem var dess geniale upphovsman, Eichmann? Användes det i andra länder där Eichmann etablerade sig under krigsåren? Tyvärr, läsaren får icke veta något mer om detta ruskiga jude-hjul. Men det är en bild ur boken som etsat sig fast mer  än allting annat, en sådan där ruskig detalj som liksom en doft, en melodislinga eller några rader ur en dikt kan säga mer om en historisk period än en hel bok.

Andra bilder ur boken som också präglats in hos mig är de staplar och väggstora diagram över judetransporterna samt den europeiska karta med alla tåg inritade som fanns i några rum på byrå IVb4, som Eichmanns avdelning omdöptes till efter krigets början. Ordnung muss sein när man utrotar...

Cecarani har en annan uppfattning av Eichmann än den som Hanna Arendt ger uttryck för i den klassiska boken Adolf Eichmann i Jerusalem. Hanna Arendt beskriver Eichmann som en betydelselös kugge, en man utan färg, en trist typ, ganska ointelligent som lyder överheten blint. Denna uppfattning av Eichmann har präglat vår uppfattning om honom ända sedan hennes bok kom ut strax efter rättegången. Cecarani ger en annan bild av Eichmann : han saknar ingalunda humor, han är inte färglös och dum utan snarare listig och intelligent, vilket han visar under rättegången. Han kommer ingalunda från någon tysk underklass med hämndbehov utan från välordnade borgerliga förhållanden, snäppet över medelklass.

Och Eichmann var ingen liten kugge i ett väldigt utrotningsmaskineri - han var själva kuggen, den som drev runt alltihop. Han kunde till och med trotsa Himmler och sätta andra nazihöjdare på plats; han var stilig, elegant och mycket självmedveten när han struttade omkring i sin svarta SS-uniform, han utstrålade makt.

Boken ger tyvärr inga svar på, inte ens en antydan om varur Eichmann hämtade sitt blinda judehat. Själv förnekade han envist att han hatade judar, att han blott verkställde order, men det finns så många belägg för judehatet att den förnekelsen faller platt till marken - i själva verket var han som besatt av sitt judehat, men varför. Varför hatade han så ? Vem som helst hade väl gett upp mördandet redan 1943 när det stod klart att Hitler skulle förlora kriget, inte Eichmann, han drev på tågen ända tills det totala nederlaget. När tågen inte gick längre drev han i väg de ungerska judarna till fots på en dödsmarsch i snö och kyla.

Boken om Eichmann går från A till Ö, från uppväxten, ungdomsåren, karriären inom nazistpartiet, giftermålet med Vera, Wannse-konferensen, judeutrotningen och massmördandet (Eichmann kom på användandet av Zyklon B-gasen), flykten till Argentina, infångandet 1960, rättegången, domen och hans avrättning.

Eichmanns flykt till Argentina liksom Veras och barnens resa till honom ett par år senare gick förunderligt enkelt. Trots att han var internationellt efterlyst kunde han leva tämligen öppet i Argentina under Juan Peron, en nazisympatisör. Han byggde sig en egen villa på en billig och vattensjuk mark och levde där ett borgerligt familjeliv under små ekonomiska förhållanden.

Vad jag aldrig har begripit är dessa massmördares fruar och barn. Efter kriget visste fru Vera allt som sin man, det hade stått i alla tidningar vilken massmördare han var. Likväl trotsar hon faran och beger sig till Argentina för att vara vid sidan av sin man, en avslöjad massmördare. Någon som förstår det ? Det var samma sak för massmördaren i Treblinka, Franz Stangl; hans fru stod troget vid han sida alla år.

I hemlighet fick Vera Eichmann hälsa på sin make strax innan han avrättades, en gest av humanitet från staten Israel, något som Eichmann aldrig visade sina offer när han drev dem på tågen med piskor och schäferhundar med destination österut, till gaskamrarna.

Cecarani ägnar inte många rader åt Vera Eichmann, men hon är en lika stor gåta som sin make, kanske större.

David Cesaranis detaljrika Eichmann-bok kommer att bli ett standardverk tack vare sin detaljrikedom och historiska exakthet; ett fylligt litteraturregister höjer bokens värde.

Men inte ens Cesaranis överväldigande historiska kunskaper förmår kasta ljus över det mest problematiska i judeutrotningen : hur gick ordergivningen till : Från Hitler, till Himmler, till Göring, till Heydrich, till Eichmann och från Eichmann vidare ut på fältet ? Inte ett enda papper finns om denna process, inte ett enda ord har bevarats, likväl har det skett, att ett helt folk nästan utrotades på order. Eichmann själv sade sig ha medverkat till att fyra miljoner judar gasades ihjäl och två miljoner dog av andra orsaker. Med ett sådant livsverk bakom sig skulle han gladeligen hoppa ner i sin grav, som han sade vid krigsslutet.

Finansminister Per Nuder gick nyligen till riksdagen med statsverkspropositionen dinglande i ett snöre, ty numera finns denna summering av utgiftsexplosionen i landet samlad på en CD, och den återfinns därför som pdf på www.regeringen.se

På de avslutande sidorna i statsverkspropositionen finns en tabell över alla onödiga utgifter, som vi skattebetalare tvingas bekosta. Inom loppet av tio minuter sparade jag ett par hundra miljarder åt oss själva genom att stryka bort allt det onödiga.

Vi behöver starta om, väcka upp den svenske patienten som doktorn gör med en halvdöd genom att släppa på ström i defillibratorn, patienten rycker till och vaknar upp till ett nytt liv.

Om vi gör det som jag här föreslår kommer Sverige att bli en nation som sprudlar av företagsamhet; vi kan exempelvis sänka alla skatter med 50 procent.

Här följer den slanka svenska statsbudgeten, den med getingmidja :

Mediepolitiken avskaffas (presstödet), sparar 600 miljoner kr.

Inga pengar till samepolitik och rennäring, sparar 67 miljoner kr.

Stödet till politiska partier tas bort, sparar 170 miljoner kr.

Expertgruppen för eu läggs ned, sparar 28 miljoner kr.

Utgiften för trängselskatt i Stockholm spolas på direkten, sparar 1.3 miljarder kr.

Försvaret halveras, det räcker med 5 battlegroups, flyget ersätts med robotar och förarlösa plan, sparar 21 miljarder kr.

Internationella biståndet halveras, sparar 13 miljarder kr. Vi skall däremot vara världsbäst på katastrofhjälp och överföra en del av försvarets materiel dit. Vid en stor katatsrof skall Sverige alltid vara först på plan.

Barnombudsmannen och alla andra statliga propagandaombudsmän skrotas, sparar minst 200 miljoner kr.

AMS läggs ner, sparar 70 miljarder. Detta är den tunga besparingen.

Åtgärder för jämställdhetspolitik (Ohrbach-projekt) förbjuds i en ny lag, sparar 38 miljoner kr.

Studiestödet överförs till bankerna, sparar 21 miljarder kr. Banker i konkurrens svarar för studielånen, CNN läggs alltså ner.

Statens biografbyrån har tittat färdigt, sparar 33 miljoner kr.

Filmstödet stoppas omedelbart - Hobert får göra sin kalkonfilmer med egna pengar, sparar 289 miljoner kr.

Sen är det nåt som jag krafsat med en penna, jag tycker det står stöd till ”krmscfcnek”, jag begriper inte riktigt vad jag skrivit, men jag lägger ner det, sparar 52 miljoner kr.

Ungdomspolitiken upphör, sparar 147 miljoner kr.

Folkrörelsepolitik behövs inte, sparar 528 miljoner kr.

Regionpolitiken skrotas, sparar 8.1 miljarder kronor.

176 miljoner kr till konsumentpolitiken drar jag in.

Eu-bidraget på 28 miljarder får vi behålla eftersom vi omedelbart skall lämna eu.

De samlade utgifterna är på 767 miljarder. Är det någon som tror att Sverige stannar om vi gjorde de besparingar som jag här föreslår ?

Lägg märke till att jag inte gett mig på stora utgiftsområden som socialförsäkringar och familjepolitik. Det finns alltså utrymme för ännu mer jättelika ingrepp, vilka alla skulle skapa ett bättre land, egna inkomster och friare medborgare med lust att starta egna verksamheter. En grov bedömning är att en halvering av statsutgifterna vore möjlig att genomföra på två eller tre år, och allt skulle bara bli bättre.

Men för politikerna bleve det bedrövligt, de finge nämligen inte mycket att säga till om.

FÅGELFLUNSAN : Denna sjukdom tycks kalla fram de värsta stollarna och de bereds nu stort spaltutrymme. Sålunda föreslår en en som jag uppfattar det fullständigt förvirrad person i Expressen, att högtalare med fågelljud skall sättas upp längs hela svenska kusten; när änder och gäss närmar sig skall högtalarna dras upp till högsta volym. Folk skall klä sig i gummidräkter med påklistrade fjädrar och försöka likna gäss och på så sätt locka undan dem, det kan också ske med mindre flygplan som är målade så att de liknar gäss.

Kan detta vara allvar? Skojar karln och jag fattar ingenting, eller är han en verklig freak?

Får jag för min del bidra till stolligheterna genom att föreslå att vi alla dansar fågeldansen...dabadabadaa, dabadadaa dabadabadaaaaaa

Maria Carlshamre avgår inte från Europaparlamentet i Bryssel. Det är ingen nyhet för alla som läser denna blogg, det skrev jag redan för en vecka sedan. Folkpartiet uppmanar henne visserligen att avgå i enlighet med en ganska självklar praxis : den som sitter i en lagstiftande församling kan inte själv vara dömd för brott.

Detta sjävklara krav betyder emellertid ingenting för Carlshamre, för, som hon själv sade i en radiointervju, ”hon upplever inte, känner inte” att domen skulle ligga i vägen för hennes världsförbättrande ambitioner i EU. Allt blir således en fråga om hennes subjektiva upplevelser.

Jag tror för min del att det handlar om en annan sak : Money. Hon drar för närvarande in ungefär 150 000 kr i månaden, ta detta gånger fyra år, är lika med 4.8 miljoner kr, plus pensionsförmånerna.

För detta skulle jag kunna bita huvet av skam en gång om dan. D är lätt, fråga Maria Carlshamre.

CENTERN : På måndag fullbordas, om planerna går i lås, det största politiska hyckleriet i Sverige någonsin. Då skall centerns partistyrelse sälja partiets tidningar för 1.7 miljarder kronor.

Det parti som förespråkar decentralisering medverkar till en mediekoncentration av sällan skådat format; köpare är antingen Orkla, Scibstedts, G-P eller Gota Media, alla stora koncerner.

Centerns partisekreterare Jöran Hägglund, som för varje gång han framträder förefaller allt mer korkad, säger att centern skall bilda ett riskkapitalbolag för pengarna; centern som politiskt parti skall alltså verka på kapitalmarknaden i den särskilt farliga sektorn, lysande Sickan. Det andra förslaget är att centerns ombudsmän skulle få incitamentspengar, ju fler röster desto högre lön.

Varför inte ge pengarna till väljarna direkt ? Det är mitt förslag. Nu är det så mycket nollor i 1.7 miljarder att jag blir alldeles snurrig när jag börjar dividera. Men jag tror att om centern ger varje svensk som röstar på partiet 1 000 kr kan partiet få 1.7 miljoner röster och därmed bli största parti i riksdagen.

Jag anser detta vara genialt uttänkt av mig, inte minst med tanke på att det är lördagsmorgon, grått och regnigt och att fågelflunsan ligger och lurar i varje fågellort vid Ölands södra udde. Alarmistiska tidningar som Barometern, Expressen och Aftonbladet har nu upprättat stora fältläger vid udden och håller öppet dygnet runt; de bevakar intensivt varje fågelskit. En del journalister ur teamen har ålagts hålla ett vakande öga på eventuella blågröna alger, dubbellarm vore kuckumaffens.

Jag kan tipsa dem om en annan fara på Öland : Lite norrut från udden ligger ett hus med Sveriges högsta värden av radon, byggt direkt på gammal alunskiffer, fullständigt livsfarligt. Där bodde en man i hela sitt liv, han rökte och drack, åt fett fläsk och motionerade aldrig; han blev 98 år.

Centern för att avsluta med det : Det kan istället bli så att centern sitter med 1.7 miljarder kronor, men utan representation i riksdagen. Att för centern som småfolkets parti gå in i en valrörelse med 1.7 miljarder på ett konto är förödande för trovärdigheten; folk röstar inte på ett sådant parti. Istället för att göra sig av med tidningarna borde centern snabbt göra sig av med partisekreteraren.

ALF ENERSTRÖM : Jag fick ett brev häromdagen och jag vet inte varför. Men i detta brev stod att Palmehataren Enerström, som greps i en lägenhet under konstiga omständigheter, nu sitter på mentalklinik där han tvångsmatas med neuroleptika så att han är alldeles nerdrogad. Sant eller falskt, jag vet inte ? 

MONEY TALKS : Mer Money Talks. Den väldige tänkaren och socialisten Noam Chomsky, vars storhet jag aldrig förstått, vars dödande tråkiga böcker jag aldrig orkat igenom, angriper ständigt det anonyma kapitalet, ända tills nu. För nu har denne socialistikon plötsligt bildat Chomsky-fonden med sin dotter och en skattejurist som fondmedlemmar, allt för att komma undan skatt. Fonden är på två miljoner dollar Tänk att angrepp på kapitalismen kan vara så lönande; han måtte älska den i hemlighet.

Chomsky tar 12 000 dollar för en föreläsning och det kostar pengar att ladda ner från hans sajt, en snål typ med andra ord.  Anledningen till att hans böcker är så långrandiga vet jag nu, han skriver dem inte, han talar in dem; han återger alltså sina föreläsningar i oredigerat skick. Tänk då på att denna blogg är gratis, skriven och redigerad.

När jag jobbade som journalistutbildare brukade jag ta in en del föreläsare; alla, från statsministern ner till minsta expert på socialstyrelsen, nöjde sig med högskolearvodet, som inte var dåligt. Den ende som vi var tvungna att säga nej till på grund av hans ekonomiska anspråk, som var långt utöver högskolearvodet, var socialisten Nordal Åkerman; det har han nog glömt, men inte jag. Vi brukade berätta detta som en lustighet vid kaffet.

---------------

Postgiro för denna blogg : 602 83 42 1.

Jag brukar inte ha för vana att kommentera de kommentarer som skrivs in på denna blogg eftersom jag tycker att jag inte behöver ha det sista ordet jämnt; jag brukade förhålla mig på samma sätt till insändarna i tidningarna. Tidningen måste inte alltid ha sista ordet, insändarskribenten kan gott få det; det finns nämligen inget som retar folk mer än när en tidning slår till med sista ordet mot en insändarskribent som inte mer får komma till tals.

Men Håkan som så oförsonligt kommenterade min blogg om Pensionsbluffen måste jag säga några ord till. Håkan har ju rätt, vi som haft förmånen att skriva i tidningarna och haft tillgång till radio och tv har, som Håkan påpekar, ingått i den paradigmatiska ideologiproduktionen med ett evinnerligt vänsterperspektiv; de allra flesta av oss (dock ej jag) röstar antingen på kommunisterna, miljöpartiet eller socialdemokraterna.

Journalisterna som grupp har de senaste 40 åren i symbios med en svällande, politiskt styrd, arrogant statsmakt skapat denna socialstat, som nu spyr ut sina medborgare, det är inget folkhem längre, det är folkhemskt land vi lever i.

Vi skördar nu vår egen tystnad i pensionsbluffen. Jag undrar om det skrivits en enda kritisk rad om det nya pensionssystemet, som är en verklig kvinnofälla, eller om Göran Perssons överförande av hundratals miljarder av svenskarnas pensionspengar till statsbudgeten - ett formidabelt bedrägeri, århundradets blåsning, ens omnämnt  i någon undersökande journalistdrapa. Istället handlar det om Enskede IK:s utbetalning av lite milpengar hit eller dit, direkt löjligt.

Efter möten med socialstatens offer, efter att ha lyssnat till 100-tals berättelser, den ena mer skakande än den andra, är det min bestämda uppfattning att folket självt skall hantera sina pengar utan statlig inblandning annat än för en  liten avgift till militär, polis, vägar och domstolar.

Först betalar du skatt på lönen, men vad du inte ser är följande :

10. 21 procent i avgift för ålderspension.

1. 7 procent i avgift för efterlevandepension.

10. 15 procent i sjukförsäkringsavgift.

0.68 procent i arbetsskadeavgift.

2. 20 procent i avgift för föräldraförsäkringen.

4.45 procent i arbetsmarknadsavgift.

3. 07 procent i allmän löneskatt.

Detta är den löneskatt du betalar, den dolda skatten som kallas arbetsgivaravgifter. Dessa avgifter har du avstått från i löneutrymme, det är dina pengar.

Låt oss nu räkna :

Du jobbar i 40 år. I fast penningvärde kan vi anta att du tjänat 300 000 kr om året. Löneskatten är en tredjedel av din lön. På 40 år har du tjänat in 12 miljoner kr. Om du nått fått sätta av pengarna själv i en fond privat förvaltad hade du haft ett kapital för egen del på en fem-sex miljoner kr med antagen tillväxt på två procent om året.

Fem-sex miljoner som varit dina i en fond på ett privat försäkrinsgbolag. Inte illa. Du hade varit kung. Nu är du knappt en hundskit i mötet med socialstaten : Vill du ha sjukersättning förnedras du, när du får pension vid 65 blir du blåst, när du behöver vård får du stå i kö.

Med Margret Thatcher utbrister jag : I want my money back.

I varje fall är jag helt övertygad om att privata ekonomiska lösningar på livets alla områden hade gett mig en mer tryggad tillvaro, men som Wigfors påpekade, eländet fördrages bättre om det delas av alla.

STORT FÅGELLARM : Enligt alarmistiska meddelanden i alla tidningar har nu fågelinfluensan äntligen nått Ottenby på södra Öland, platsen där man i snart 60 år räknat fåglar, en totalt meningslös uppgift eftersom vi redan var vart alla fåglar flyttar.

Men nu är änderna på väg in med flunsan, de bajsar på stränderna och ställer till det, prover tas och paniken ligger på lur. Den moderna människans behov av fasa och skräck är därmed för tillfället tillgodosett; minsta fågellort är dödlig och snart kommer giftiga alger att smeta in Ölandsstränderna. Med en sådan gift- och viruskombination blir Öland en fasansfull plats och den fria horisont ni ser på bilden här ovan är utblicken över ett skräckens landskap.

Okunniga och alarmistiska journalister som fått slag på ett gift och som jagar i flock över stock och sten är som en lavaström, omöjliga att stoppa. Tider skola stunda, undergången är nära. Tro mig. Jag har varit med men lugnat ner mig en del, men först efter att jag fyllde 50.

Nobelpriset i litteratur till dramatikerpigonen och vänstertoken Harold Pinter har väckt en pinsam internationell uppmärksamhet, och, som Knut Ahnlund påpekat, devalverat detta förnämliga pris för överskådlig framtid - efter Fo, Jelinek och Pinter går det inte längre att ta det på allvar.

Jag har själv sett en Pinter-pjäs. Det var när jag var ung och radikal, mest motvalls, och inte ens det hjälpte mot detta sömnpiller, så dålig var den. Eftersom jag tidigare sett Becketts I väntan på Godot med Per Oscarsson och Jan-Olof Strandberg in huvudrollerna, en omskakande teaterupplevelse, helt oförglömlig, kunde jag jämföra mästaren med hans epigon och kopiatör.

Jag väntar nu på Pinters Nobeltal, det kan bli en cause celèbre; jag hoppas han försvarar sina politiska idoler i talet : Stalin, Slobodan Milosevic, Castro, Kim Il Sung och att han vräker ur sig sitt USA-hat inför all den världsnobless som samlats - då går ridån ner för priset och det genomgår den välförtjänta metamorfosen från internationellt pris till ett provinsiellt Stockholmspris, som angår några få.

För min del finner jag det obegripligt varför inte en stor berättare som Norman Mailer belönas.

Vad som skulle kunna återupprätta litteraturprisets anseende vet jag inte; förmodligen mår det bästa av en time out. Vad som är mycket märkligt med alla dessa konstiga pristagare är att Horace Engdahl, som det är så intressant att lyssna till när han talar om litteratur och som är så extremt kunnig, inte förstår eller har kraften att ta priset ur dess formsvacka, om uttrycket tillåts, för trots allt är ju litteraturpriset också en nationell angelägenhet, nåt att vara lite stolt över, att vi som land för en kort stund står i världens strålkastarsken.

Rädda priset med Mailer. 

Gitta Sereny kan vara ett annat och fräscht alternativ. Ingen har som hon utforskat världens och den enskilda människans ondska i djupa och gripande böcker.

EICHMANNS VÄLDIGA JUDEHJUL : Några nätter har jag ägnat åt David Cecarinis mäktiga och nyutkomna biografi över Adolf Eichmann (Wahlström & Widstrand). En bild ur denna bok som etsat sig fast är denna : När Adolf Eichmann kom till Österrrike  1938 som chef för RSHA:s avdelning för judefrågor hade han  med sig ett egenhändigt konstruerat kartotek : Det var ett  hjul med massor av fack som rörde sig på en axel, hjulet var så stort att en man kunde sitta inuti hjulet på en pianopall och på begäran blixtsnabbt plocka fram kortet på vilken jude som helst i hela Österrike - en genial uppfinning, som jag aldrig sett har attribuerats Eichmann - judehjulet, ett nödvändigt redskap för en människosorterare. Jag får mardrömmar av denna bild eftersom den innehåller så mycket.

Mer sägs inte i boken om detta hjul, men jag vill veta mer, finns det kvar, vart tog det vägen ? Användes det i andra sammanhang, följde det med Eichmann på hans resor kors och tvärs i Europa ?

Tänk vad Eichmann kunde ha åstadkommit med personnummer, pc och en databas. Mer om denna bok följer.

När andra världskriget led mot sitt slut förklarade Winston Churchill, som också hade ett hett temperament, att hela naziledningen i Tyskland skulle fångas in, radas upp mot en mur och saklöst skjutas - någon rättegång ansåg Churchill inte att det behövdes. Stalin tyckte på samma sätt.

I Nazityskland härskade gangsters, inte statsmän. Skjut de galna hundarna.

USA:s president Roosvelt lyckades dock kyla ner den överhettade Churchill, och så kom Nürnbergrättegången till - den var ett amerikanskt initiativ, domaren var amerikansk och amerikansk domstolspraxis tillämpades.

Några bland historiens värsta mördare fick en objektiv rättegång med tillgång till allt det material som åklagarsidan förfogade över, de anklagade fick själva välja sin advokater. Det gick mycket korrekt, formellt och civiliserat till.

Inte heller Herman Göring erkände domstolens befogenhet att döma honom.

Fick naziförbrytarna en rättvis rättegång ? Ja, så långt det var möjligt. Men summan av kardemumman blev ändå att de värsta förbrytarna hängdes, Speer klarade sig med ett nödrop men hade de fakta vi känner nu om Speer då varit tillgängliga hade han också hängts; Streicher gick till galgen och sade innan han hängdes upp : Det är judarnas fel alltihop; vid det föregående intelligenstestet hade det visat sig att Streicher, den värsta judehetsaren i Nazityskland, var påfallande korkad.

Får Saddam en rättvis rättegång, en fråga som tycks bekymra svenska media mer än Saddams brott. Ja, efter omständigheterna får han en rättvis rättegång och åter är det USA som ser till att den internationella rättvisan har sin gång.

Det är givet att man kan finna en rad juridiska formaliteter att kritisera runt rättegången, men på det stora hela taget måste det väl anses vara ett enormt demokratiskt framsteg för Irak att kunna döma den egna tyrannen. I söndags röstade irakierna om den nya författningen och de gick till valurnorna i större omfattning än vad svenskarna gjorde i eu-valet, mer demokrati i Irak således än i Sverige. Nu tar Irak itu med den egna tyrannen.

Ska Saddam dömas till döden ? Det avgör det irakiska folket ? Bör han dömas till döden? Ja, varför inte. Inte mig emot; jag skulle inte sörja och inte heller tycka det vore särskilt uppseendeväckande om irakierna vill ha det så. Snarare naturligt.

Själv sprängde han sina offer med dynamit, sprutade dödskemikalier på dem, tuggade sönder dem i särskilda människotuggar där fångarna matades ner med fötterna först eller så satte han dem att dö i den heta irakiska solen instängda i stålrör.

Det svenska alternativet är väl att han skall sitta på öppen anstalt med frigång och äldreförsörjningsstöd när han kommer ut efter 1.5 år, fri tandvård och synundersökning - nog plirade han lite, Saddam, när han kom ut i ljuset och han hade uppenbarligen dålig munhygien, vilket innebär att han bör omfattas av tandvårdsreformen för äldre i den händelse han kommer till oss. Inshalla.

Jag har under senare tid haft tre kollegor på tråden, personer i min ålder, alla har jobbat inom sektorn media/utbildning/kultur. De har alltså några år kvar till pensionen, så nu börjar det verkligen bli intressant vilken summa som står där på den sista raden i det röda kuvertet.

Först ringde BJ :

Har du sett i röda kuvertet ?  Det här är ju inte klokt. Jag skall enligt vad det står där inte få mer än 11 800 kr i pension per månad. Hur f...n ska jag klara mig på det, hyran för lägenheten är ju snart uppe i 11 000 kr. Var i h....e har alla pengarna tagit vägen ?

Jo, du BJ, jag vet att du har en ganska stor gräsmatta vid din sommarstuga, plöj upp, sätt potatis, det lär du behöva. Får jag komma och hämta en hink då och då ? Jag har nämligen fått mig tilldelat samma allmosa som du, 11 800 kr.

ÅS ringde :

Ja, men det här är ju inte klokt, jag får 12 000 i månaden. Jag vet inte vad jag skall ta mig till. Hur ska vi kunna betala huset ?

Sälj huset, det är det som är meningen.

IK ringde, kulturanställd med låg lön :

Jag tjänar knappt 17 000 i månaden. Jag är  53 år, vet du att vissa månader får jag ringa hem till gamla mamma i Jönköping och be att få låna några hundralappar för att klara mig. Och pensionen, har du sett röda kuvertet, jag får knappt 11 000 kr i månaden.

Vi upplever nu den stora pensionsbluffen, systemet har blåst oss på pengarna, alla miljoner vi betalt in, var är pengarna ?

Skandiaskandalen är en viskning i vinden mot denna gigantiska pensionsbluff genomförd av staten.

Var i glödheta helvetet är mina pengar ? Hur har staten kunnat förskingra dessa gigantiska summor, redovisning, tackar.

Jag tror inte längre på kollektiva system i statens regi; i alla de kollektiva statliga system som jag närmat mig eller begärt hjälp av har jag mötts av misstroende, förnedring, snålhet, översitteri parat med underdånighet mot överordnade och rent fjäsk; jag har också funnit en ångest i systemen, och vad värre är, de fungerar inte, de är tröga och har en startsträcka som är milslång; de är också hämndgiriga, den som kritiserar spottas ut och kan förföljas i årtionden.

Ett exempel : Vi hade inbrott i vår villa, det stals för 70-80 000 kr. Det gjordes ingen teknisk undersökning eftersom summan var för liten. Nu har man gripit en person för inbrotten, men eftersom ingen teknisk undersökning gjordes kan den misstänkte inte bindas vid brotten utan går fri.

Polisen funkar inte i vår vardag.

Däremot fungerade privata Länsförsäkringar där bemötandet var oerhört vänligt, och vi får våra pengar.

Privata Falck Security fungerade, kom direkt och kollade larmen.

Försäkringskassan som jag tvingats in i mot slutet av mitt yrkesverksamma liv fungerade inte, den sårade, kränkte, misstänkte, samkörde register, efterforskade privata telefonsamtal för att sänka mig ännu djupare ner i depressionsgropen - denna viktiga samhällssektor var ingen serviceenhet utan en stasiliknande myndighet för människokontroll.

Om det vore möjligt skulle jag vilja ta ut alla mina till systemet inbetalade skattepengar och investera dem i privata lösningar på alla livets områden.

Anlita staten och du blir blåst.

Det är nollgradigt, vacker jultomtefrost över hela nejden, solen är på väg upp och jag funderar över mitt pensionbsbelopp, 11 800 kr i månaden. Hur skall jag klara mig ? Bilen måste jag sälja, det är helt klart, vi kan inte ha två bilar. Satellitabonnemanget på CNN, FOX, TV8 måste jag slopa, där är det 300 kr i månaden, jag måste sluta köpa kvällstidningar och DN och SvD, internet måste jag behålla även om det kostar 350 kr i månaden, kan inte leva utan internet, papper till skrivaren kanske jag kan sno åt mig på tidningen om jag låtsas komma in och hälsa på då och då. Jag måste helt sluta köpa böcker och Riojan får jag ersätta med kärringfylla, Gredos, rött eller vitt, en liter, 50 spänn. Man är halvdöd dan efter, bara ligger och dåsar, sånt sparar pengar.

I sista hand får vi sälja huset.

Detta är min framtid, men som det heter, hälsan är det viktiga och man får glädja sig åt det lilla, att Göran och Anitra har ett gods att krypa in i. Brasvärme, sjöutsikt, en god Rioja, dyrvin till det kärleksgnabbande paret, sånt värmer att tänka på, ni vet : Görans Lycka är Hela Folkets Lycka. Skam den som tänker illa därom.

FI:S KAMPSÅNG 

Jag har hittat FI:s kampsång på nätet, en underbar dikt. Den som skrivit den har stärkt sina aktier hos Horace Engdahl; det är utöver Jelinek, bättre än Pinter, genialare än Dario Fo, starkare än Toni Morrison, mera episkt än, ja jag vet inte vad. Det är stor dikt. Den sjunges på melodin Helan går eller Solen glimmar. Jag har ocskå lagt märke till att den kan sjungas till den studenikosa snapsvisan Höj nu glaset till din mun och drick ur din fyllefyllehunn. Jag tror nog att även Knut Ahnlund faller till föga för denna poesi.

SNUBBE GUBBE JÄVLA MAN
FÖRSTÖR VÅR VÄRLD HELT UTAN SKAM
VÅLDTAR, KRIGAR, SLÅSS OCH FÖRSTÖR
FATTA ATT DU INTE KAN ELLER BÖR
TA MIG PÅ FITTAN NÄR DU BLIR KÅT
ELLER PÅ BRÖSTEN NÄR LUSTEN FALLER PÅ
JAG HATAR DIG DU JÄVLA MAN
DU TROR DU VET DU TROR DU KAN
ALLT OM KVINNOR ALLT OM VÅRA LIV
MEN DU VET INGET SÅ TA ETT JÄVLA KLIV
TILL SIDAN, TILL KANTEN, STÄLL DIG VID RANDEN
RAMLA I, DET SKITER JAG I
VÅR NU ÄR DET VÅR TUR,
DET HÄR ÄR VÅR REVANSCH
VI SKA VISA DIG,
NU TAR VI VÅR CHANS
DU GAV DIG ROLLEN SJÄLV SOM GUD SÅ JÄVLA PATETISKT,
JAHA SÅ DU HAR KUK ÄR DET SKÄL NOG ATT TVINGA PÅ MIG IDEAL
FÖR DIN EGNA SKULL OCH EGNA JÄVLA VÄLBEHAG
JAG SKA VISA ATT JAG KAN, BÄTTRE ÄN DIG
ÄVEN FAST JAG ÄR EN 'KORKAD, LITEN TJEJ'
SNUBBE, GUBBE JÄVLA MAN
BÄST DU BÖRJAR SPRINGA
FÖR HÄR SER DU EN KVINNA
SOM HATAR DIG SÅ MYCKET
VI SKA SLITA DIG I STYCKEN 

Någonting har hänt med våra folkvalda och politiker överhuvudtaget; jag minns forna tiders riksdagsmän som hedersknyfflar, förståndiga karlar ty det var mest karlar, som man hade en väldig respekt för, dels på grund av deras naturliga auktoritet, dels och mest berodde det nog på deras klokskap förvärvad under en långt yrkesverksamt liv - dåtidens riksdagsmän och politiker var ett positivt urval ur befolkningen.

Nu undrar jag om inte det förhåller sig tvärtom : många politiker synes vara ett negativt urval ur befolkningen; det är i många fall rena knäppgökar, som gör politisk karriär. Förr hade man dem ringandes i redaktionstelefonerna nästan varje dag, den handfull stollar som man alltid fick avvisa, de hade antingen någon briljant idé på gång som de ville lansera eller också var det allehanda klagomål - stollekretsen var liten men intensiv och alla kände till den. Jag minns en av dem som hade uppfunnit en bilmotor som kunde köras på grankottar. Han hade monterat en stor tratt på biltaket, ett rör gick ner till motorn. I tratten matade han ner kottar. Jag vill se under huven, sade jag eftersom jag är en undersökande journalist. Det får du inte, svarade han. Jag tror att en sådan man har en säker framtid i miljöpartiet.

Denna stollekrets  har nu definitivt flyttat in i politiken - och den gör kometkarriär.

Ta till exempel ordföranden i Liberala Ungdomsförbundet i Kalmar län, en 25-årig man, inte särskilt snygg, ganska ful egentligen, med långt lingult hår. Han är feminist säger han och därför ställer han nu upp som Kalmarbygdens Lucia. I dag koketterar han på bild i alla lokala tidningar och han är med i TV. Jag för min del vill ha en vacker kvinnlig Lucia med ljuvlig sångröst, som skrider fram med ljus i hår, och små stjärngossar och pepparkaksgubbar, så som det alltid har varit. En långhårig karl i särk, det är ju vämjeligt. Är jag primitiv nu?Ingår jag i könsmaktsordningen ? Ja det kan ni ge er tusan på att jag gör. Vi är väl inte så många karlar kvar där i denna utmärkta ordning... de faller ur den ene efter den andre...

När jag började min journalistiska bana hade vi inte   skrivit en rad om en sådan löjeväckande figur som den manlige Lucian, ty han hade på den tiden icke varit politiker utan ingått i stadens allmänna stollekrets.

Det räcker för övrigt att scanna över riksdagsmotionerna för att få ställt i blixtbelysning vad jag talar om.

Robinson-Janne (s), som av någon anledning kallas Lill-Pölsan, vill förbjuda jakt och han vill stoppa alla cirkusföreställningar eftersom ”djuren för ett kringflackande liv”.

Gudrun Schyman, k och fi, kräver att alla världens kvinnor skall få fri abort i Sverige. Ett annat av hennes krav är att alla kvinnor skall bo så att de har nära till stadens trevliga njutningar.

Lotta Hedström i mp har ett förslag om att det inte skall finnas någon åldersgräns alls för val till riksdagen. Jag vet inte hur långt ner i åldrarna hon vill gå, men skall femåringar kunna inväljas ? Det säger hon inte.

En riksdagsman kräver promillegräns för cykel. Hur ska man då ta sig hem efter en vinafton hos goda vänner en halv mil bort ? Finns det något underbarare än att cykla hem lite vinlummig tidigt en sommarmorgon, solen går upp fåglarna kvittrar både utanför och inne i skallen...

Tokerierna fortsätter med Karin Pilsäter, fp, som anser att Gustav Vasa var en tyrann; ner med 6 juni:

”Motivering

För det första är den 6 juni inte någon bra dag att fira. Den 6 juni år 1523 blev Gustav Vasa kung i Sverige. Riksbyggaren, bokbålsarrangören, tyrannen och klosterbrännaren Vasa skapade nationen Sverige, av detta kom den Svenska flaggans dag den 6 juni. Den 6 juni 1809 fick Sverige förvisso också regeringsformen, men det är få som förknippar detta med valet av dag.

Många andra länder firar sina nationaldagar till minne av självständighet från ofrihet och förtryck, såsom den 17 maj, då våra västliga grannar blev fria, från både danskar och oss svenskar. 4 juli för USA och 14 juli för Frankrike är andra exempel på att nationaldagen firas till minne av att ofrihetens och förtryckets ok har kastats. Någon sådan befrielsehistoria har inte Sverige. "Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden" är snarare en hyllning till den tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation.

För det andra bör antalet allmänna helgdagar snarast begränsas. Det finns alltför många sådana. I ett modernt och dynamiskt arbetsliv och ett mångkulturellt - i vid bemärkelse - samhälle kommer de allmänna helgdagarna att spela en allt mindre gemensam roll. Att göra en dag till allmän helgdag betyder inte att den automatiskt blir en gemensam ledig dag, eftersom stora delar av samhällsmaskineriet måste fungera med "business as usual" oavsett om skolbarnen skickas hem eller inte. Däremot undergräver det möjligheten att fira olika typer av helgdagar och högtider som är viktiga i olika grupperingar.

För det tredje innebär denna extra helgdag att slutet av våren ytterligare styckas sönder för skolor och annan verksamhet. Nationaldagen kan väl i stället vara en dag som många skolor kan tycka passa bra som examensdag.

Sist, men absolut inte minst, vårt sammanlagda arbetsdeltagande behöver emellertid öka. En helgdag kostar samhällsekonomin omkring 0,15 procent av BNP. Det betyder i nuläget omkring 4 miljarder kronor, varav omkring 65 procent skulle tillfalla den offentliga kassan, dvs. över 2,5 miljarder kronor. För dessa pengar skulle man kunna genomföra kraftfulla förbättringar i stöd och omsorg till de mest utsatta funktionshindrade eller ge en radikal förbättring av hushållskassan för de ekonomiskt mest trängda pensionärerna.

Den demografiska utvecklingen ställer stora krav på omställning av Sverige. Friår och förtidspensionering måste ersättas av kreativa idéer som skapar förutsättningar för mer produktion. Arbetsinsatserna bland befolkningen i yrkesverksam ålder måste öka. Ett första viktigt steg i den omorienteringen vore att av principiella och ekonomiska skäl avveckla den allmänna helgdagen den 6 juni.”

Karin Pilsäter (fp)

Är det någon som efter detta betvivlar min karaktäristik av stollekretsen och min åsikt om vart den flyttat in och vart den numera gör en lönsam karriär.

Är det meningsfyllt att läsa böcker, blir man klok, god, snällare, upplyst eller bara mer inskränkt och uppblåst ? Jag vet inte, men om någon är bokmissbrukare är det jag : biografier, historia, språk, samhälle, det är min last; när jag dör får arvingarna tömma mitt hus med gaffeltruck.

Jag vet människor som aldrig läst en bok, aldrig en tidning, men som klarat sig strålande.

En 75-årig kvinna jag känner, en vital, glad, humoristisk kvinna, vacker för sina 75 år på ett konstigt sätt, mer åt det gulliga hållet, men ändå - hon har inte läst många böcker, det försäkrade hon mig, men de få jag läst det är de väsentligaste, sade hon.

Vilka frågade jag nyfiket ?

Jo, Gunnar Syréns bok om hur man kryddar brännvin och journalisten Johnny Holbergs sällsynta bok med titeln Det brinner på Öland, en bok om 50-talets pyromanifeber.

Behöver man ha läst mer ? Är inte detta det väsentligaste, frågade hon ?

Jo, egentligen har du rätt.

Då kan jag nämna att Gunnar Syrén var en framstående officer, överstelöjtnant i armén; han bodde i Borgholm efter pensioneringen. Han skrev en del rent historiska böcker och avhandlingar samt den lilla klassikern om brännvinskryddning. I den kan man läsa hur man gör sig ”en redig kronobergare”. Gunnar Syrén, som avled häromåret, var för övrigt fader till dagens överbefälhavare, som kan behöva taga sig många rediga kronobergare för att kunna stå ut med den försvarsröra politikerna ställt till.

Johnny Holberg var journalist och jobbade på Kvällsposten. Han bevakade Öland under den stora pyromanfebern på 1950-talet och skrev därefter denna klassiker : Det brinner på Öland, som inte går att få tag i längre, och om man hittar den kostar den flis, över ett tusen kronor, minst.

I mina hemtrakter finns en loppishandlare som säljer böcker, allt för en femma, ingenting mer, ingenting mindre.

Han sålde en riktig dyrgrip till mig för fem kronor, det var en originalupplaga av Mannen utan väg. 

Jag sade till honom att han var på väg att göra en miserabel affär varpå han svarade :

Det gör inget för jag läser inte böcker.

Nähä, varför inte ?

Nä, det behövs inte, sa han och drog ett bloss på en söndertuggad cigarett. Jag har inte läst en bok på 28 år. Jag har aldrig känt för böcker, liksom.

Men tidningar då, det läser du väl.

Nä, har inte läst en tidning på 34 år, senaste var Barometern, på 60-talet tror jag, jag minns inte.

Men du har åsikter om allt, det har jag märkt, trots att du inte läser.

Ja, är inte det märkligt, att jag vet så mycket.

Hur kan det komma sig ?

Ja, hur ? Jag lyssnar knappt på radio heller, ser inte på TV, men kunskapen kommer till mig, den finns i luften och runtom... Nu ska du höra, den där förbannade Bush...

OK, då kör vi...

I Anders Sundelins spännande och välskrivna bok om spionen Stig Wennerström finns ett häpnadsväckande avslöjande/påstående, som inte väckt den debatt det förtjänar och jag begriper inte varför. Är det en sammansvärjning, är det en konspiration jag är på spåren ?

Jag läste boken när den kom ut, och har läst den igen för en tid sedan.

I debatten om Wennerström har det spekulerats i möjligheten att han hade en medhjälpare, högt uppsatt - en mullvad inne i systemet, femte mannen om ni vill, som sir Roger Hollis i brittiska MI5.

Sensationellt nog utpekas en sådan mullvad i Anders Sundelins bok - en av landets högsta officerare igenkändes som Wennerströms hemliga besökare.

För att stilla min nyfikenhet har jag talat med Anders Sundelin om saken och om detta sensationella påstående väckt någon uppmärksamhet.

Nej, inte alls. Statsradion vågade inte ens sända inslaget där Sundelin intervjuades om just denna passage i boken. Ingen annan journalist (eller myndighet; här förelåg misstanke om allvarlig brottslighet) har heller brytt sig om denna påstådda spionskandal och velat undersöka den.

Betänk : Wennerström spionerade i ett 20-tal år. Han fick den ena känsligare tjänsten efter den andra och till slut blev han nedrustningsexpert hos Alva Myrdal. Sunt förnuft säger att han hade medhjälpare, liksom spionklåparen Bergling, som mot slutet av sin eländiga bana placerades bredvid kassaskåpet med de hemligaste handlingarna, och lämpligt nog intill en kopiator.

Anders Sundelin föreslog att jag skulle ta mig an gåtan med Wennerströms högt uppsatte medhjälpare, men jag har tyvärr inga som helst kontakter i branschen utan läser mest vad andra skriver om spioneri, det fascinerar mig som en deckare. Men, i min kunniga läsekrets kanske det finns någon som begriper varför Sundelins utpekande av landets högste officer som Wennerströms medhjälpare aldrig nämndes med ett ord i den allmänna debatten.

IRAK : I jämfört med de svenska eu-valen var Iraks omröstning om ny konstitution en formidabel succé med över 60 procents valdeltagande. Iraks folk har nu, tack vare USA, bestämt hur hur landet skall styras. Under omröstningen dödades fem USA-soldater av en vägbomb. Finns det något annat land i historien, som skickat ut sina soldater på ett så riskfyllt uppdrag, inte med syftet att erövra och härska, utan med ambitionen att skapa demokrat och frihet ?

Över dessa fem USA-soldater borde världens demokratier, kanske FN, resa ett frihetsmonument med deras namn ingraverade. USA har för att skapa demokrati och frihet i Irak offrat 1 975 soldater.

Samtidigt frågas det i den statsradio jag tvingas lyssna till varje morgon om Saddam kan få en rättvis rättegång.

Det är på gränsen till inverterad rasism. Varför skulle irakier inte kunna arrangera en rättvis rättegång. Saddam får den rättegång han förtjänar, rättegången hålls i Irak, det irakiska folket dömer. Vad mer krävs ?

STATLIG FÖRFATTARLÖN : Den statliga författarlönen har jag tidigare behandlat på denna blogg; det är enligt min mening ett sjukt system, ett förlegat system och ett system som inbjuder till den mest motbjudande nepotism. I Expressen på söndagen finns ett helt uppslag om författarfonden och dessa löner. Dessutom finns en hel del tiggarbrev från ”stora” svenska författare till fonden återgivna. Det förekommer många direkt servila tiggarbrev, men det mest svassande från författaren Ernst Brunner. Ingen författare vill stå på egna ben utan fjäskar för fonden för att få livstidslön - stora författare tagna med kalsingarna nere.

Jag vill påpeka att jag länge bråkat med denna fond eftersom den inte velat tillerkänna mig som ”liten författare” biblioteksersättning utan pengarna har stulits och stoppats in i fonden.

Nu har jag emellertid fått 1 600 kr i biblioteksersättning för det gångna året och jag måste erkänna att jag också snyltat på fonden och för en del år sedan erhöll jag ett ganska stort stipendium, 20 000 kr. Det är inte pengarna jag är emot, det är fonden, om ni förstår. Så länge fonden finns får den gärna ge mig stipendium varje år, men vi skall inte ha en fond i detta land vilken försörjer statsförfattare, det är värre än DDR.

Vissa av de författare som fått livstidslön, vilket är pengamässigt att jämföra med nobelpriset i litteratur, har ju knappt skrivit en enda läsbar bok, en del är redan  miljonärer, andra har tiggt sig till lönen, ett vämjeligt system helt enkelt.

Det jag har frågat och fortsätter att fråga är vilken rättslig status fonden har, är det en statlig myndighet, är det en ideell förening, vad är det ?

Randat blandat denna söndagsmorgon när solen går upp blodröd över Öland, när dimman lättar, lönnen lyser blodröd och gräsmattan täcks av frost.

Statsvetarprofessorn Bo Rothstein skriver på DN Debatt hur märkligt tyst det är bland journalisterna efter det synnerligen allvarliga hotet från statstjänstefeministen Gunilla Ekberg mot journalisten Evin Rubar. I det avslöjande tv-programmet om feminismen utbrast ju Ekberg som ni minns i allvarliga hotelser mot journalisten när hon trodde kameran var avstängd. Journalisten skall stå utan statens skydd om hon utsätts för våld, löd hotet från departementstjänstemannen.

Ingen reaktion, inte från journalistkåren, inte från JK, inte från ministern på departementet, inte från någon. Hotet anses naturligt för en tjänsteman att tillgripa mot en kritisk journalist, som levde vi i Guatemala.

Rothstein är förvånad. Varför är han det ? Jag tror för min del att det bara är en tidsfråga hur länge till den kritiske professorn får skriva på DN Debatt.

Låt mig ta några exempel på den journalistiska anpassligheten, som gör, det är jag övertygad om, svensk journalistik till en av de mest maktfega och undfallande i Europa.

1. Stats-tv:s kontinuerliga filmande av statsministern i hemlighet utfört på betald arbetstid av en av stats-tv:s reportrar Erik Fichtelius; detta hemliga filmande, detta fursteporträtt anses naturligt. I England hade hela BBC:s ledning samt fursten själv tvingats avgå efter en sådan överenskommelse med stats-media. I Sverige, inte ens moderaterna protesterar.

2. En tjänsteman på könsministeriet kan förfalska handlingar om feministorganisationer och projekt och på dessa få ut 1.8 miljoner kr. Detta sker i hjärtat av statsapparaten, i statsrådsberedningen. Två ministrar har med egen hand undertecknad de förfalskade dokumenten och betalt ut pengarna. Inte ett pip från oppositionen.

3. Den svenska eu-journalistiken, kåserande, ytlig, banal, intetsägande.

4. Utrikesrapporteringen, exempelvis från Irak. Den som lyssnar på statsradion får uppfattningen att valet inte kan tas på allvar, att ett demokratiskt val i Irak måste leda till inbördeskrig, att Sunnimuslimerna, som utgör en minoritet, ca 10 procent, har någon slags självklar rätt att tillgripa våld mot en författning som de eventuellt har skäl att ogilla, att 90 procent av befolkningen skall finna sig i våldet från den lilla gruppens sida. Att den irakiska omröstningen skulle ha något slags värde överhuvudtaget kan man inte finna i statsradions/tv:ns rapportering.

BLOGGERIET : Nån proffstyckare i Stockholm har tröttnat på att blogga, vips är bloggen död, ack hur enfaldigt; bloggen har bara börjat. Det är ungefär lika korkat som att säga att internet är en död papegoja eller en tillfällig fluga.

Men naturligtvis kommer det att bli så, att bloggare faller ifrån, de som inte har nåt att säga och saknar passion, men nya kommer till och andra etableras allt fastare, som viktiga röster i samhällsdebatten.

Och stor blir man som bloggare om man som Hjörne på GP varje dag skriver något om en katt, alltså Emilie, min älskade lilla katt.

En dag strax före jul hade jag stekt två kilo strömming och lagt in i lök och ättikslag, gudomligt gott. Jag ställde allt att svala sig på diskbänken. När jag åter kom in i köket satt Emilie uppflugen på diskbänken och med höger tass fiskade hon upp strömmingarna ur ättikslagen : hon hade fått i sig allt och hade därvid blivit fyrkantigt kompakt, magen var som en liten ballong. Efter detta låg hon bara och dåsade sig genom julhelgen, liksom jag, skink- och glöggstinn, men utan strömming.

ERLANDERS DAGBOK : Ett hittills inte uppmärksammat avslöjande av stort format förekommer i dagboken från år 1952, det år då DC:3:an sköts ner av ryssarna. Regeringen tycks ha varit fullkomligt ovetande om vad DC:3-an höll på med och på ett ställe utbrister Erlander : ”Hammarskjöld (minister) berättade igår om ett samtal han haft med Åkerman (hög militär), som var mycket skrämmande. Hammarskjöld hade mer pro forma frågat om det fanns några sannolikheter för att flyget lämnat uppgifter till Amerika för att kompensera radarköpen. Till hans stora häpnad svarade Åkerman att det var möjligt. Dock endast markuppgifter. Inga från DC 3:an och att ryssarna kunde veta detta var inte uteslutet. Det skulle onekligen vara för djävligt om de förbannade militärerna vore ute nu igen, det skulle betyda mycket stora risker för oss och svårigheter”, noterar Erlander den 2 augusti 1952.

Det var alltså militären som orsakade denna katastrof. Ryssarna i sin tur kände till allt eftersom en svensk officer, Wennerström, hade läckt alltihop till Sovjet. Wennerström har således minst åtta liv på sitt samvete och borde ha fått sitta livet ut i en trång cell där varken sol eller måne lyste istället för att släppas så att han kunde gå omkring fri och oberörd och överklasshoppa på Östermalm under många år; nu är han väl för gammal, men för några år sedan syntes han provsmaka så elegant vid vid delikatessdiskarna.

Folkpartiets eu-parlamentariker Maria Carlshamre har dömts för bokföringsbrott; i Sverige är detta en mycket allvarlig sak hur bagatellartat brottet än är till sitt innehåll. Ty detta är ett brott mot staten och sådana brott är allvarligare än dödsmisshandlar, rån eller våldtäkt. Brott mot staten kan ge flera år; en dödsmisshandel i värsta fall ett års fängelse, men i Kalmar utdömdes bara åtta månader för en extra grym misshandel - detta brott är således ingenting mot förbrytelsen att lura staten på en krona.

Under ett års tid har Maria Carlshamre genomgått ett mediadrev, manats att ta time out av partiledningen, men vägrat.

Hon har nu kämpat sig fram till en av de mest näringsrika köttgrytorna i världen, den står i Europaparlamentet. Varför skulle hon någonsin lämna den utan att sleva färdigt madatperioden ut ? Jag hade inte gjort det, hon kommer säkert inte att göra det heller.

TAGE ERLANDERS DAGBOK : I Röda Korsets boklåda kan man göra fynd. Häromdagen påträffade jag Tage Erlanders Dagbok 1952, uttolkade och utgivna av hans son. Boken kostade mig fem kr, och den är ny. Det är bra att dagböckerna ges ut och kanske är sonen den ende som kan läsa Erlanders kråkfötter, hemskt vad Tage skrev illa, det ser mest ut som en slags hemmagjord stenografi, men ur principiell och vetenskaplig synpunkt är det väl tveksamt om en son skall ge ut sin faders dagböcker, i all synnerhet i detta fall när det rör sig om oerhört viktiga dokument för vår nutidshistoria från en av dem som skapade den. Vissa känsliga partier har sålundas strukits, en del namn återges bara NN, PP etc. En källskriftsutgivning är en källskriftsutgivning och då skall allt med, det är en vetenskaplig princip som aldrig får frångås, men här har det skett, vilket sänker dagböckernas stora värde.

Hur som helst, det är högintressant läsning. Vad man slås av är tre saker : 1. Tage Erlander var hypokondriker, varje dag hade han någon krämpa som plågade honom eller kära Aina, men  han var mycket omtänksam och så fort någon var sjuk ringde han och hörde sig för och lämnade goda råd, ett rörande drag. Han var också mycket självkritisk och tvivlade på sig själv och sina insatser. 2. En stor del av tiden under 1952 gick åt för att  diskutera olika landshövdingeutnämningar, det var ett stort riv och slit efter dessa poster. Fortfarande så?  3. Ärligheten, uppriktigheten är påfallande. Efter en Italienresa upptäcker Tages hustru Aina, som han höll mycket kär, att utrikesförvaltningen betalat en del av det som rättmätigen borde betalats av henne själv, hon blir allvarligt störd av detta och tycker det är fel. Fortfarande så i statsrådsberedningen? 4. Det blir en fjärde punkt också, och den gäller jordbruksförhandlingarna. Regeringen lade sig i detalj i både priset på fläsk och mjölk intill sista öret, ett öre mer för mjölken diskuterades i timmar, vilket verkar helt främmande i dag.

KATTEN EMILIE : Lilla Emilie var en förnäm katt. I allt vad hon företog sig låg det klass och stil : Hon gick med grace, som en adelsdam för länge sedan, en del av dagens kvinnor klampar fram som grävlingar i fotriktiga skor, så icke Emilie, när hon åt slafsade hon inte, hon drack ljudlöst och hon hade en förmåga att med en dödande föraktfull blick och en lätt knyck på nacken säga att : Nu är det nog, detta är under min värdighet.

Emile, en katt med status och stil. Detta sagt med anledning av den nedanstående riksdagsmotionen, som icke alls berör min katt.

”Motion till riksdagen 2005/06

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Kattens status i samhället

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att höja kattens status i samhället.

Motivering

Under sommarmånaderna fylls platserna hos de ideella djurskyddsorganisationerna som sysslar med omplacering av katter. Antalet förvildade katter tycks också öka i vårt samhälle. Bakom varje hemlös katt finns i princip ett djurskyddsbrott. Enligt lagstiftningen om tillsyn över hundar och katter är varje kattägare skyldig att utöva tillsyn i erforderlig omfattning.

Kattens status är generellt sett mycket låg i vårt samhälle. Det finns inga krav på obligatorisk identitetsmärkning av katter och inte allt för sällan så kan man se annonser om att katter bortskänkes.

Enligt min mening är det angeläget att kattens status stärks i samhället. Först då kan de problem som finns med hemlösa katter få sin lösning. Enligt min mening bör möjligheterna att stärka kattens status genomlysas. Genomlysningen bör också omfatta hur hemlösa katter bäst skall tas hand om samhället. Ytterst är det sista ett statligt ansvar, eftersom hemlösa katter som upphittas omfattas av hittegodslagstiftningen. Lämpligheten av att en katt skall betraktas som ett hittegods bör också genomlysas.

Stockholm den 26 september 2005

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Hur riksdagen skall gå tillväga för att höja kattstatusen i landet begriper jag inte, vad skall den göra ? Jag föreslår inrättandet av ett nytt statligt verk, Statens institut för kattfrågor, förlagt till Katthult i Astrid Lindgrens hemtrakter, med en kattgeneraldirektör i spetsen och Bill och Bull som inspektörer.

Denna riksdagskvinna tycks för övrigt vara besatt av djurfrågor. Hon vill bland annat ha flygande polisiär djurbesiktning och hon ville heller inte att djur skall dödas för nöjes skull inför publik. När och var sker sådant ?

Får man trolla fram en kanin ur hatten, fru Lundin ?

Det är sånt här som sänker riksdagens anseende, totalt knäppgökeri.

Jag får ofta mejl från Föreningen Grävande Journalister med inbjudan till olika kurser; mejlen är kul så fortsätt skicka. I mejlen får man reda på det sista skriket inom journalistiken, man kan gå på kurs så att man är á la mode - den senaste inbjudan gäller en kurs som skall lära journalister att hålla ordning på sina papper, snygga och prydliga skrivbord alltså, som hos en handläggare på Försäkringskassan (Nu fick jag allt till det.)

Detta får mig att minnas forna tider skrivbord på centralredaktionerna - Oh forna tiders skrivbord fyllda av kaffemuggar, fimpar, hopknölade teleprinterremsor, gömda typometrar, saxar som alltid låg underst i högen, pizzakartongerna, gamla svartvita bilder framplockade ur arkivet, aldrig återförda, snuset i papperskorgarna och allt det andra redaktionsmöget, blylukten och skramlet från sätteriet tillsammans med dofterna från sedimenten på redigeringsbordet - ahh, det var tidning det. Eja vore jag där.

Skrivbord jag minns, nummer 1 : Harry Hjörne på GP. Han syntes knappast bakom skrivbordet på grund av pappershögarna. När vi unga slyngeljournalister kom för att intervjua honom som del i vår utbildning började han forska i högarna, se där sade han, min smörgås med prickig korv, den tappade jag bort i går här på skrivbordet. Sedan berättade han hur GP hade blivit så stor och rik. Det berodde för det första på katten, som jag nämnt tidigare och för det andra hade välmågan sin orsak i att man skrev på båda sidorna av papperet när man satt och skrev rubriker på redaktionen. Den som sett en redaktör under arbetet med att försöka åstadkomma en snitsig rubrik vet att armarna går som på en väderkvarn, papperen med misslyckade rubriker bara virvlar omkring efter att ha blivit utslitna ur skrivmaskinen fast bara en eller två rader är skrivna på papperet.

Så icke på GP, där skrev man till och med på baksidan av alla papper. Fyllde dem till sista centimetern.

Så har min tidning blivit rik, sade Hjörne, som alltid delade ut en extra månadslön vid juletid till alla medarbetarna - var har alla dessa tidningsägare tagit vägen, de som gav tidningarna färg och must. Nu är det mest profithungrande koncerner.

Skrivbord jag minns nummer 2 : Berndt Ahlqvist på Östra Småland. Han kom som ett yrväder om våren till tidningen efter en annan ganska begåvad redaktör, Lars Engquist. Berndt anlände till engquistens nystädade skrivbord, men snart hade pappershögarna nått engquistska dimensioner och till och med överträffade dem. En dag kom redaktionens sekreterare in till Berndt och sade till honom, att här är alla dina papper som du måste skicka in till patent- och registreringsverket eftersom du skall vara ansvarig utgivare här och inte bara skriva. Du skall ock vara administratör. Suck.

Okay, sade Berndt och lade papperen i en hög på skrivbordet där de snart överlagrades av böcker, urrivna artiklar ur allehanda ekonomitidskrifter etc. Utgivarpapperen dök upp först efter fem år i en tryckfrihetsprocess då det uppdagades att vi saknat ansvarig utgivare alla dessa år.

Berndt Ahlqvist var visserligen rörig på skrivbordet, men jag kan garantera att i huvudet var det ordning. Han är en av de mest begåvade journalister jag stött på, att sitta en kväll och diskutera med honom var som att befinna sig på ett spännande akademiskt seminarium och man gick därifrån klokare och förståndigare; och så skrev han som ingen annan gjort på Östran före honom, så det ekade ut över landet.

LO-basen Gunnar Nilsson lär ha sagt : En Ahlquist har vi råd med i rörelsen, men banne mig inte två. 

Som ni förstår av detta är jag för röriga skrivbord och mot kliniskt rena : kreativitet och röriga pappershögar tycks hänga ihop; att hitta i högarna borde läras ut, inte hur man gör sig av med röran ty det kan man alltid överlämna till de efterkommande.

USAMA KROSSAD AV ALLAH : Expressen rapporterar på grundval av vad som kan läsas i indiska tidningar att Usama bin Laden är död, krossad till döds under jordbävningen då hans grotta rasade samman. Tänk om det vore så, att Allah med sitt allsmäktiga finger tryckte samman bin Ladens grotta så att superterroristen därvid klämdes ihjäl som en kackerlacka; Allahs hämnd är fruktansvärd i så fall.

FÖRSÄKRINGSKASSAN : Den som vill ta del av ytterligare en skakande berättelse om ett iskallt möte med Försäkringskassan kan läsa prästens Allan Willnys debattinlägg på ledarsidan i dagens Barometern : www.barometern.se. Även på ledarplats kommenteras inlägget.

Med tillstånd från artikelskribenten publiceras denna artikel ur Ölandsbladet.

Ny Kalmarbok

”Öländsk kalk byggde staden”

- Av Anders Marell, Störlinge -

anders.marell@klt.nu

Nu finns den, Kurt Lundgrens nya historiska bok, med den långa titeln 'De gick hungriga, nästan nakna och barfota. Historien om hur Calmars oövervinnliga fästning byggdes på Kvarnholmen.'.

Den här gången handlar det, som bokens undertitel meddelar oss, om hur Kvarnholmen gjordes till en stark fästning och också om hur man innanför de nya försvarsanläggningarna byggde upp den nya staden Kalmar. Vi får också fördjupade insikter i skeendet när det medeltida Kalmar revs. Rivningen bedömdes nödvändig eftersom annars en anfallande fiende kunde finna eldlä där. Boken är inte bara ett måste för varje kalmarit, även öländska patrioter finner mycket att läsa.

Det är obildat att erkänna det, men jag har nog huvudsakligen förknippat försvaret av Kalmar med Kalmar Slott. Så var det ju i Borgholm. Att den egentliga fästningen under 1600-talet förlades till Kvarnholmen är svårt att föreställa sig idag när man rundar Ångkvarnen och ger sig ut mot Kattrumpan. Men så var det. På något ställe i Lundgrens bok diskuterade man t.o.m. att riva slottet eftersom det låg i vägen. Gudskelov gick det dock inte så långt.

Ren källforskning

Det har sagts förr, men det förtjänar att sägas en gång till. Kurt Lundgren skiljer sig från bestsellerhistorikerna genom att han publicerar resultaten av ren källforskning. Det han skriver om är inte blott och bart en omstöpning av sådant vi redan känner till. Det är mestadels helt och hållet ny kunskap han ställer till vårt förfogande.

 En bok som bygger på källorna är naturligtvis beroende av dessa källors kvalitet och utförlighet. I början är framställningen kanske litet mera rapsodisk, givetvis beroende på att källorna inte är lika utförliga. Men från och med bilderna i mitten boken är det tempo, det kan jag lova. Långa avsnitt är rent spännande sammanställda och följer ett sammanhängande förlopp.

En varudeklaration och samtidigt en liten varning utfärdar författaren i förordet:

”Jag är medveten om hur jag skriver och att det som finns på sidorna i mina böcker är oerhört faktaspäckat, uppfyllt med svåra ord och att texten ställer krav på en viss bildning. Men jag har odlat denna stil medvetet; jag lägger mig alldeles intill källmaterialet med alla dess detaljer.”

Den löpande texten varvar 1600-talsspråket i modifierad 2000-talsform med Lundgrens säkra öga för de humoristiska inslagen i källtexterna. ”Det var eviga lamentationer” skriver han i stället för 'klagomål'. På vintern satte man dödgrävaren som utkik över Kalmarsund. Jorden var igentjälad, så han var sysslolös: ”…oavlönad stod han och glodde ut över det frusna Kalmarsund”, säkerligen till ingen nytta, ty vilka fiendefartyg kom seglande under sådana förhållanden? 

Vidriga förhållanden

Ett av de för författaren (och det borde det också vara för läsaren) viktigaste inslagen i boken är de många konkreta beläggen på de vidriga förhållanden under vilka soldater och arbetare levde. Boken huvudtitel är en sammanfattning av hela boken. Nakenheten beläggs i ett citat från slutet av 1630-talet, medan skolösheten beläggs några decennier senare. Hungriga var människorna nästan jämt. Vad som inte fick plats i boktiteln var att det var så många som var så ofta och så länge och så allvarligt sjuka. 

Trots alla umbäranden lyckades man åstadkomma förvånansvärda prestationer. På flera ställen uttrycker författaren sin beundran för borgerskapet i Kalmar som lyckas bygga upp den nya staden på Kvarnholmen under de förhållanden som rådde. Kanske 1600 till antalet fick invånarna till stånd en vacker stad, så småningom med en domkyrka av hög internationell klass.

För dagens människor finns många slutsatser, delvis paralleller att dra. Bäva månde de goda borgarna i Borgholms innerstad om dagens kommunledning gripit till samma metoder som i dåtidens Kalmar för att få dem att stenlägga gatan framför husen. Där var det inget huttlande, minsann!

Följderna som fästningsbygget och Kalmars handelsmonopol hade för Öland och ölänningarna utreds också i boken. Ett kapitel handlar om den öländska stenhandeln och protesterna mot tvångsleveranser till Kalmar. Danskarnas härjningar på Öland och C/Kronans undergång ses i nya perspektiv.

ADT-Digitaltryck i Borgholm har som vanligt gjort ett proffsigt arbete och framförallt Jens Arnér skall berömmas för de fina omslag han gör, med säker uppfattning av färg och form.

Ingenting skrivet på denna blogg har fått så många kommentarer som inlägget med rubriken Små killar blir kärringar på dagis. Det var åtskilliga bu och fy, men också ett och annat instämmande : jag står emellertid fast vid min åsikt : den sossedrivna genuspedagopgiken är ett förödande ingrepp busiga grabbars integritet och det gör små fröknar av dem, vilket alltså är meningen med hela propagandaprogrammet; inte ens Sovjet kunde åstadkomma en så heltäckande indoktrinering.

Marie Söderqvist skriver i Expressen hur hennes lille ettårige grabb älskar grävskopor, vilket denna kloka kvinna anser naturligt för en liten grabb. Min journalistkompis hade en liten glad treårig kille som varje dag frågade om det var torsdag i dag ? Varför frågade han så ? Jo, varje torsdag kom sopbilen och då fick han hoppa upp i knäet på sopföraren och åka med runt ett par kvarter, sittandes vid ratten! Varje torsdag mycket tidigt på morgonen ställde sig den lille grabben vid elementet, höll sig i det och försökte titta ut samtidigt som han oavbrutet sade : Sopebilen, sopebilen, kommer snart. Han är vuxen nu, blev nåt akademiskt, astronom eller matematiker.

Ingelstorpsskolan, en lantbruksskola, hade en mycket välbesökt utställning i våras, där fanns allt från små gulliga kaniner till prisbelönta kor, jättestora grisar och väldiga jordbruksmaskiner.

Kaninerna skuttade omkring i sina burar, långörade, kortörade, ulliga och lockiga, små och stora men alla oerhört gulliga, vilket lockade hundratals småflickor, men inte en enda pojke. En mamma försökte tubba sin lille son att ägna sig åt kaninerna, men han tittade hela tiden åt andra hållet : Ute på fältet plöjde nämligen en jättelik traktor med åtta hjul; pojken slet sig loss från kaningullet och sprang ut mot traktorn varunder han hela tiden ropade : taktor, taktor, taktor.

Vi var ute och gick med syskonbarnen, en flicka och en pojke. Från marken hade de plockat upp varsin pinne : Flickan i femårsåldern använde pinnen som brödkavel och lekte baka, baka liten kaka medan pojken, ett år äldre sprang, omkring och sköt indianer med sin pinne, som förvandlats till gevär.

Det är generna, dumbom.

Det blir inte män längre utan FI-fjantar; och glöm inte bort, män utan manlig identitet kan bli mycket otrevliga typer.

För övrigt är det en paradox att det anses önskvärt att kvinnor tillägnar sig manliga egenskaper medan samma egenskaper förnekas män.

VÅLDTÄKTEN SOM INTE VAR : Under den gångna veckan har en lokaltidning oavbrutet skrivit om en våldtäkt som skulle ha drabbat en 15-årig flicka utanför ett dansställe. Indignerade tidningsrubriker har stått som spön i backen och journalisterna har skrivit med rasande frenesi; det har till och med i den allmänna upphetsningen drivits fram en naninsamling mot våldtäkt, som om någon vettig människa skulle vara för...

Stor sak i det, nu visar det sig att flickans berättelse var påhitt, men namninsamlingen, som nu är uppe i 5 000 underskrifter, skall likväl överlämnas till regeringen och Thomas Bodström. Det gör ingenting att händelsen som vi protesterar emot aldrig har ägt rum. säger initiativtagaren till listan, en gymnasist. Med en sådan inställning till verkligheten kommer han att gå långt i politiken, och man får en känsla av att han redan  befinner sig där.

”Varsågod, herr justitieminister, här är  5 000 namn som protesterar mot en händelse som aldrig ägt rum.”

Detta blir ju extremt löjligt och är ägnat att skada alla andra manifestationer mot våld.

NY BOK 

Bent Jensen : Gulag och glömskan. Rysslands tragedi och västvärldens minnesförlust under 1900-talet. Förord av professor Kristian Gerner. Natur och Kultur, 580 sid,ill.

Samtidigt som jag sätter mig för att skriva dessa rader om dansken Bent Jensens tegelsten om det ryska folkets tragedi under 70 år hör jag fragment ur onsdagens partiledaredebatt. Vad jag hör är en mycket aggressiv och uppeldad Lars Ohly som med uppenbar tillfredställelse citerar några raader ur Kommunistiska Manifestet. Även om man satte denna bok i händerna på Lars Ohly och även om han läste den två gånger skulle han förmodligen ändå kalla sig kommunist ty han är behäftad med en blind fläck, en slags mental deformitet som fått honom att någonstans under vägen att tappa empatin.

Hans känsloliv upprörs endast av abstraktioner, aldrig av människor som består av kött och blod. Men han skall få boken av mig så får vi se vad som händer.

Jag vet inte var i denna bok man som läsare/recensent skall ta sin utgångspunkt eftersom allt är lika skakande. Vad Bent Jensen gjort är att han i detalj går igenom 70 års kommunistisk historia; han är oerhört beläst, han kan ryska och läser dokumenten på originalspråken och han  citerar flitigt ur dem. Det visar sig att kommunisterna var lika flitiga byråkrater som nazisterna; de dokumenterade oerhört noggrant alla sina grymheter, massavrättningar och brott. Jensen gör olika försök att fastställa antalet människor som föll offer för kommunismens oavbrutna blodbad, men det är oerhört svårt att nå fram till ett exakt antal och egentligen spelar det ingen roll, 23 miljoner eller 30 miljoner, brottets enorma omfattning blir varken mer eller mindre med miljoner hit eller dit.

Jensen ser den ryska revolutionen 1917 som en statskupp genomförd av en liten hänsynslös partibildning kallad bolsjevikerna, några tiotusental. De griper makten och påbörjar omedelbart terrorn mot befolkningen : först de politiska moståndarna, tsarfamiljen, sedan bönderna,därefter de politiska motståndarna igen, så kommer kollektiviseringen, den framkallade hungersnöden, Moskvaprocesserna, det blir ett kort avbrott för kriget, och så drar det igång på nytt.

Jensen har ett långt kapitel där han frågar vad de intellektuella i Danmark visste ? Svaret var och är att de visste allt. Ända från revolutionen och framåt, men de teg och de löpte med, exakt som kommunisterna och de vänsterintellektuella i Sverige.

Gulag och glömskan är 580 sidor exakt dokumentation av ett oerhört blodigt kapitel i världshistorien, kanske aldrig överträffat, inte ens under germanernas rövartåg mot Romarriket. I Sovjet tillgrep en liten kommunistisk elit alla den moderna statens medel och metoder mot den egna befolkningen.

Och där står alltså Ohly i riksdagen och citerar ur Manifestet. Han koketterar med att han är kommunist, det är vämjeligt. Jag kommer i morgon att sända boken till Lars Ohly. Jag lägger den i en brun Jiffypåse och sänder den till hans rum i riksdagshuset. Han får den gratis av mig. Jag hoppas att han läser den. Jag ringer och frågar honom efter 14 dagar hur han nu ser på kommunismen när han läst boken, följ Lars Ohlys spännande avkommunistiseringsprocess.

Vem är det egentligen mest synd om : Tiina Rosenberg, Susanne Linde eller mig ?

Susanne Linde skriver på DN Debatt, var annars ?, att hon minsann också är förföljd för att hon är sjukskriven och med i nya partiet FI. Medan Tiina Rosenberg bara varit förföljd några veckor har Linde fått stå ut med hackandet under ett halvår. Tiina säger att hennes situation är outhärdlig, och det bara efter sex veckor. Tänk då på Linde som haft det outhärdligt ett halvår och dessutom släpar sig fram utbrändssjukskriven medan Rosenberg verkar frisk som en nötkärna. Inte heller har Linde fått stöd för sina lidanden i något festglatt homopridefirande. Nej, grå och trist är hennes dag.

Så vill jag då kasta in mig själv i denna lidandesekvation. Men jag då, förföljd av försäkringskassan efter en stroke, förhörd och pinad under handläggaren, korsförhörd om både telefonsamtal och deklarationsblanketter, var hamnar jag ? Är det inte lite synd om mig, kan våra lidanden jämföras i tid, intensitet och omfång. Jag är för min del övertygad om att medlidande i homopridefestivaler aldrig kommer att omfatta personligheter av min sort, liksom Linde får jag söka medlidande där jag kan finna den. I ett avlägset hörn, i skogen, i den mörka garderoben... Eller genom lamentationer på bloggen.

HÄRLIGT AKADEMIBRÅK : Lycklig den tidning som har Knut Ahnlund som medarbetare, den gubben slår det gnistor om varje gång han skriver något i SvD; vid ett tillfälle skrev han något hyggligt om en av mina historiska böcker, så det är klart att jag gillar   karln; dessutom är han så underbart intelligent, otidsenlig och motvalls att jag i honom  känner en förebild. Och hans språk, lyssna till detta underbart formulerade anatema :

”Nobelpriset till Elfriede Jelinek har ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid. Det rör sig om ett monomant och enkelspårigt författarskap, en textmassa som synes hopskyfflad utan spår av konstnärlig strukturering.

Dess parasitiska karaktär är uppenbar. Under det knappa år som gått sedan denna pysraket damp ner i ett förvirrat kulturetablissemang runt Europa, avfyrad från en vår en gång årligen till centrum förvandlade avkrok, har reaktionen mest varit tystnad eller korta undflyende kommentarer.”

Så skriver en polemisk mästare.

EMILIE : Katten Emilie fångade svalor på följande sätt. Hon gick ut och spatserade provocerande på gräsmattan vid den tid då svalorna flög ut och in under takpannorna. Svalorna svirrade runt huvudet på henne. Hon lade sig ner och sov med ena ögat öppet. Svalorna svirrade på allt närmare. Helt plötsligt for hon upp som en stålfjäder och fångade en svala i luften; denna svala åt hon sedan upp under stor njutning.

VÄDRET : Fyra grader, solsken, jag tittar ut på min smutsiga Renault; det är en talande Renault. Innan jag far iväg talar den om för mig med datorröst, att en lampa är trasig, att det saknas vatten i behållaren, att det är nåt malfunktion nånstans samt att jag ska sätta på mig bilbältet; den är värre än en tjatig mamma. Undrar om den är konstruerad av folkhälsoinstituet?Hur får man tyst på den, kan man köra in en skruvmejsel nånstans och bara vrida om...

Att få tillträde till akademiska studier i dag är som för en kamel att komma genom ett nålsöga - dagens högskolor och universitet exkluderar begåvningarna. Fyraårig teknisk gymnasieutbildning, särskild matte och svåra kursen i franska premieras inte. Istället ges sådana ambitiösa studenter inte tillträde till universiteten; de spärras ut för att det fattas en tiondels poäng - marginella poäng som inte har minsta prognosvärde för hur de akademiska studierna skall lyckas.

Behörighet till universitetsstudier skall vara just det och inte ett poängräknande av tiondelar som försenar de akademiska studierna med år.

Likaså är doktorandutbildningen förfallen både i kvalitet /det räcker att läsa en avhandling, särskilt genusdrivna sådana/ och i volym eftersom bara rika studenter eller sådana som kan ”fixa” forskaranslag når fram i det nuvarande systemet.

Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, bloggar och lamenterar över att det i regeringspropositionen fastslås vad universiteten skall skriva in som mål, nämligen följande : ”Universiteten skall i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att kommande och nuvarande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö ekonomisk och social rättvisa.” I detta regerings-Cronskougeri saknar jag orden fred och jämlikhet. Glömde di dessa saker ?

Kåre Bremer tycker ett sådant angivande av mål för universiteten är fullständigt onödigt och ett ingripande i universitetens frihet.

Men snälla goa rektorn, universiteten har ingen frihet längre, styrelser och ordförande vid praktiskt taget alla högre utbildningsanstalter är befolkade med politruker utnämnda av andra politruker (s) - en gigantisk universitetsnomenklatura; s-regeringen har dessutom utsett ett par tusen professorer vilka bemannar styrspakarna vid institutionerna och som utgör ett kompakt stöd. I själva verket kan man säga att universiteten är de ideologiska slagfält där det makthavande partiet tvingat till sig alla strategiska punkter i terrängen, personellt, pengamässigt kombinerat med möjligheten att styra forskningen åt vilket håll som helst, att till exempel slösa statliga resurser på ren lappri, som genusforskningen.

Om Bremer vore radikal och en riktigt samhällsfiende skulle han inte klaga över detaljer utan kräva total frihet för universiteten - egenförvaltning utan politisk inblandning överhuvudtaget. Varför skall regeringen a) utnämna professorer b) utnämna styrelsen och dess ordförande och c) varför skall regeringen utse rektor ?

NOBELPRISET I LITTERATUR : Detta pris är det enda som man kan ha en uppfattning om, de andra, kemi, fysik, medicin, begriper man ju inte : det är alltid någon liten avslöjad molekyl, som inneburit ett genombrott, ungefär som när DN hade följande rubrik då en professor Jing från Kina fick Nobelpris för nån liten helt osynlig tusendels atom : ”Professor Jing fick priset för ingenting.” Fyndigt.

Jag förstår mig emellertid på nobelpristagarinnan Elifride Jellinek, hon fick priset för ingenting i fjol, och det tycker också akademiledamoten Knut Ahnlund, han hoppar av i protest. Jag försökte mig på att läsa Jellinek, omöjligt och ett slavarbete som Ahnlund säger.

Jellinek skämde ut Nobelpriset, men ännu värre var att ge det till Dario Fo. 

Här kommer några förslag på Nobelpristagare i litteratur, vilka har den goda egenskapen att de går att läsa:

. Gitta Sereny

. Graham Greene (om han inte är död, är han det?)

. Norman Mailer

. Paul Auster

. Tomas Tranströmer (självklart)

. Holländarn vars namn jag glömt som skrivit tjocka saker.

VÄDRET : Svår dimma, fyra grader. Har öppnat kuvertet med nya taxeringsvärdet. Huset har inte gått upp just någonting så nu är man sur för det.

”Årets julkalender i radio är en klassisk saga fylld med spänning och

dramatik, kryddad med en stor dos humor. Vi  får följa Myran och Anansi på

deras jakt efter Den Mytiska Medaljongen i den lilla norrländska byn

Ödebygd. Medaljongen är förtrollad och har gjort alla myter, legender,

platser och figurer som byns innevånare bär inom sig levande. Byborna kommer

från världens alla hörn och snart skjuter det upp både egyptiska pyramider,

engelska riddarborgar och regnskogar. Barnen tycker först att allt är

spännande och roligt men inser att förtrollningen hotar att ödelägga hela

byn. Nu gäller det att hitta medaljongen och bryta förtrollningen innan det

är för sent!”

Detta är årets Julkalender. Hjälp, jag blir galen, samma elände varje år. Varför duger inte Viktor Rydbergs tomte, en del änglar, Teskedsgumman, Astrid Lindgrens julberättelser, julevangeliet, Jesusbarnet i krubban, snö på granarna, skidspår mot evighetens synrand, detta är ju oerhört exotiskt. Årets Julkalender förefaller att bli en urtrist schablon i raden av trista kalendrar. Mina barnbarn har aldrig följt en kalender, blott den då Teskedsgumman gavs i repris.

Teskedgumman kan vevas varje år. Jag skall ge radion och tv:n ett hemligt budskap : Det blir nya barn framför radio och tv, varje år... somaliska barn, egyptiska barn, vita barn och färgade barn - de kommer alla att älska Teskedsgumman, antingen den går i radio eller tv. Och så vill de bara ha mer och mer av Astrid Lindgren, och av Pippi och Loranga och Findus, liksom vi vuxna som av den  högste givits gåvan att förbli tämligen barnsliga. Sådana udda människor säger att det roligaste de sett var när Skrållan puffade Ruskprick och Knorrhane i vattnet.

Efter det stora talet om kriget mot terrorn som president Bush höll i Ronald Reagan-byggnaden den 5 oktober kunde man kanske förväntat sig ett eller annat instämmande i det retoriska mästerstycket från demokratiska stater och statsmän, men inte - i Sverige endast pinsamma mästrande fördömanden i media.

Min känsla av presidentens ensamma kamp, han har knappt halva USA med sig och hela Europa emot sig med undantag av lilla Danmark och nya Polen, är ett dèja vu av Churchill i mitten av 1930-talet, några är innan själva helvetet brakade löst, då han stod helt allena som en gammaltestamentlig profet.

Eftersom ingen annan citerar ur talet skall jag göra det:

”The murderous ideology of the Islamic radicals is the great challenge of our new century. Yet, in many ways, this fight resembles the struggle against communism in the last century. Like the ideology of communism, Islamic radicalism is elitist, led by a self-appointed vanguard that presumes to speak for the Muslim masses. Bin Laden says his own role is to tell Muslims, quote, "what is good for them and what is not." And what this man who grew up in wealth and privilege considers good for poor Muslims is that they become killers and suicide bombers. He assures them that his -- that this is the road to paradise -- though he never offers to go along for the ride.

Like the ideology of communism, our new enemy teaches that innocent individuals can be sacrificed to serve a political vision. And this explains their cold-blooded contempt for human life. We've seen it in the murders of Daniel Pearl, Nicholas Berg, and Margaret Hassan, and many others. In a courtroom in the Netherlands, the killer of Theo Van Gogh turned to the victim's grieving mother and said, "I do not feel your pain -- because I believe you are an infidel." And in spite of this veneer of religious rhetoric, most of the victims claimed by the militants are fellow Muslims. ”

JUNILISTAN : Lite blogg- och ledarläsande i tidningarna i kölvattnet på Junilistans förklaring att den deltar i valet nästa år möts mestadels med lite nedsättande kommentarer : det blir nog inget stort av det där. Någon felaktigt bokförd summa i Nils Lundgrens självdeklaration blir en stor sak, likaså en grumlig formulering om aborter får alla radikalfeminister att rasa, folk är inte arga längre, de rasar.

Jag tror att Junilistan underskattas. I de politiska kretsar där det stockholmska tidningsfrälset rör sig är eu inget stridsämne, alla är där eu-fanatiker, men hemma på våran gata, där jag bor, i bonnhålorna, där är eu inte bortglömt; alla man talar med avskyr eu och de flesta vill lämna denna superbyråkrati. Bönderna på Öland och öns yrkesfiskare har fått se levebrödet plockas ur munnen av eu : förbud för torskfiske, sockerbetsodlingen hotad liksom odlingen av bruna bönor och lök. Sosseministrar kommer och går på de öländska åkrarna, far hem till Stockholm och glömmer alltihop. Finns det ingen som talar för Sverige längre ? I det engelska parlamentet ropade Amery till Chamberlain under en av de stora krigsdebatterna 1940 :

”Speak for England.” Varvid tumult utbröt och regeringen tvingades avgå.

Jag vill säga samma sak : ”Speak for Sweden.” Någon gång !

Jag tror att Junilistan har fattat det.

Eu är en sprängfråga, särskilt inom KD och centern, men även moderaterna har en stor grupp som i hjärtat avskyr eu, ca 30 procent skulle jag tro. I KD och centern är det mer än hälften som jag tror kan tänka sig att rösta på Junilistan på grund av eu; därmed lever dessa två partier farligt nära fyraprocentsspärren nästa år  - en kvalificerad gissning är att ett av dem slås ut i valet. Virrvarret i vpk och ett FI som drar år sig en och annan procent plus Sverigedemokraterna, som också kan plocka marginella röster liksom allehanda pensionärs- och sjukvårdspartier gör 2006 till ett rysarval. Min valprognos :

S : 34 procent

M : 18 procent

FP : 11 procent

VPK : 5 procent

MP : Kommer inte in

KD : Kommer inte in

JUNILISTAN : 15 procent

Sex procent som fördelas på FI, SD, Sjukvårdspartiet, Pensionärspartiet etc. Bortkastade röster i vårt eländiga valsystem.

Därmed blir den parlamentariska situationen helt ohanterlig. Moderaterna tar då sitt samhällsansvar och bildar regering med socialdemokraterna : Das grosse koalition.

EMILIE : Om nätterna bodde katten Emilie i vår öländska väderkvarn; när man kom hem med bilen sent om kvällarna glimmade det ett par gröngula kattögon genom springorna i den gistna kvarnväggen; ibland gick jag ut mitt i natten och lyste med en ficklampa mot kvarnen. Ögonen glimmade. Emilie kunde ligga där och reflektera hela natten. Vad tänker en katt på ? Tänkte hon, att snart är det första frukost inne hos snälla lundgrens, planerade hon för dagen som skulle komma eller fanns hon bara till, i sig själv ?

Jag funderar på en barnbok om Emilie. Då sa min cyniske kompis : Det skulle vara en modern barnbok då. Han skissade så här:

Emilie är steriliserad av elaka människor, hennes vän  Pigge igelkott är lesbisk, Kalle Kanin är transvestit och ekorrarna Sudden och Snurre är ett homopar på väg att flytta isär till varsitt träd. In i detta drama kommer helt plötsligt den vasstandade illern Tina, ja nu får ni fantisera vidare själva...

Det är bara fem grader varmt och mulet, vi har fått nya taxeringsvärdet. 

Jag hade lovat mig själv att aldrig mer skriva ett ord till som på minsta sätt kunde tolkas som att jag gav mig in i invandrardebatten; skälen för denna starka tveksamhet är :

a) Vips blir man misstänkt för att vara xenofob, rasist och allmän mörkergestalt. Hur det har kunnat bli så vet jag inte, men jag lägger en hel del ansvar för sakernas eländiga tillstånd på media och det politiska etablissemanget.

b) Man väcker så många kompletta stollar till liv.

Men det är söndagsmorgon, solen skiner över Kalmar och Öland, min nya bok om Kalmar stads historia är ute på marknaden och ser fin ut och jag är på allmänt gott humör, frånsett att jag som alla andra undrar vad tusan det tog åt Mellberg framför eget mål i går kväll, han tog ner bollen med handen  i det egna straffområdet, man kan bli galen  för mindre.

Det går ett snack på stan om invandringen. Det sägs att år 2020 kommer antalet invandrare att uppgå till 50 procent av befolkningen. Sant, falskt, en skröna eller vad är det ? Likaså sägs den muslimska gruppen ha ökat till flera miljoner; hur många muslimer det kommer att finnas i Sverige år 2020 går det emellertid inte att få reda på eftersom det är förbjudet för SCB att statistikföra religiösa grupper, märkligt men sant.

Jag inleder denna statistikredovisning med ett vänligt svar från SCB, en verkligt god statlig myndighet av gammalt klassiskt svenskt snitt; sådana myndigheter gillar jag, myndigheter som drivs av faktasökande och oväld, inte de nya genompolitiserade propagandamegafonerna.

Från SCB i mejl till mig :

Med en enkel framskrivning av andelen utrikesfödda, linjär utveckling från 1980 och framåt, blir den drygt 30 procent år 2100 och skulle bli  50 procent 2200.

Vi kan inte göra prognoser över antalet muslimer. Religiös tillhörighet är en känslig uppgift, som inte får samlas in eller användas i statistik utan uppgiftslämnarens tillåtelse. 

Läs gärna en rapport där en framskrivning för befolkningen uppdelat på 

svensk och utländsk bakgrund, prognosen går fram till 2020. Rapporten 

finns i pdf-format på vår hemsida: 

http://www.scb.se/templates/publdb/publikation____2725.asp&plopnr=968 

Hälsningar

Karin Lundström

Enheten för Demografisk Analys och Jämställdhet

Tabellen:

Tillväxten i befolkningen är större bland de utrikes födda vilket 

medför att andelen utrikes födda ökar från knappt 11 procent vid 

millenniumskiftet till 15 procent 2020. 

Antal och andel personer födda utomlands  

År Antal (tusental) I procent av folkmängden 

1900   36    0,7 

1930   62    1,0 

1950   198   2,8 

1960   300   4,0 

1970   538   6,7 

1980   627   7,5 

1990   790   9,2 

2000   969   10,9 

Prognos   

2010   1 269   13,7 

2020   1 489   15,3 

Personer födda utomlands och personer födda i Sverige med båda 

föräldrarna födda utomlands brukar ibland föras samman till en 

grupp benämnd ”utländsk bakgrund”. 

Från 1980 till 2000 har andelen av befolkningen med utländsk bak- 

grund ökat från 9 till 14 procent. Enligt prognosen kommer andelen 

att öka till 21 procent år 2020. 

Där har ni alla fakta. År 2020 kan, beroende på olika definitioner av begreppet invandrare, mellan 15 och 21 procent vara ”invandrare”  eller personer med utländsk bakgrund.

Därmed torde förvillelsen 50 procent vara vederlagd, det handlar istället om ca 20 procent, en femtedel av befolkningen.

Andelen muslimer i Sverige vid denna tidpunkt kommer vi aldrig att få veta eftersom SCB inte får statistikföra religiös tillhörighet, ett förbud som borde upphävas eftersom religiös tillhörighet, what so ever,  är ett samhällsfenomen som måste kunna diskuteras på grundval av odisputabla fakta och inte baseras på tro och gissningar.

ANNA HEDBORG : Jag såg henne häromkvällen intervjuad av Åke Ortmark i TV8; hon satt där, stor, tung, fyrkantig - ett monument över ideologisk orörlighet och total stabilitet, fortfarande socialist, som när hon i ungdomen ansåg att brödbak i hemmet var detsamma som stöld från samhället : den som bakar hemma undandrar samhället både inkomster och arbetsinsats, en stöld således; hon sade det, det minns jag, på ett sätt som vore det hennes egna penningar som undanhölls genom det antisocialistiska bullbakandet.

När Göteborgs-Postens legendariske ägare och redaktör Harr Hjörne tillfrågades om hur det komma sig att hans tidning så raskt kunnat gå från ingenting till att bli en stor och framgångsrik tidning, svarade han att det berodde mest på hans katt.

Folk älskar att läsa om katter och därför skrev Harry Hjörne varje dag några rader om sin katt i det dagliga kåseriet Små, små ord av kärlek,

Jag har nu fått för mig att samma framgångsrecept kan tillämpas på modernt bloggeri : besöksfrekvensen kanske ökar rejält varje gång man skriver om en katt; därför dessa följande rader, vilka möjligen också kan ses som en rehabilitering för den kritik jag rättmätigt fått för en viss bitterhet mot socialstaten. Hur som helst med detta och stor sak i det.

EMILIE : Så hette våra katt när vi bodde i den lilla Ölandsbyn; först troddes det allmänt att det var en kattpojke född, alltså Emil, det var dock en kattflicka, då fick det bli Emilie. Efter de första kullarna om 18 eller fler kattungar blev Emilie steriliserad av byns veterinär, ett ingrepp som jag inte tror berövade henne livets glädjeämnen i mars månad för då strök det alltid om kring en mängd hankatter i trädgården, en helvild från Mittlandsskogen, vilken gick under namnet Gestapo; den hade ett öra bortrivet, var ruggig och ful i pälsen och fullständigt hatisk mot människor.

Emilie kom till oss sedan ordinarie husse och matte flyttat ca två mil från byn. Emilie medtogs men återvände till sin hemmaby tre gånger. Då fick hon vara kvar och utvalde mig och min fru till ny familj. En katt är fäst vid platsen, inte människorna, men det vet inte moderna människor. En katt struntar fullkomligt i människorna runt omkring. Om en elak häxa trollade så att jag förvandlades till en människa så liten som en mus tror jag att Emilie skulle fånga in mig, leka en stund med mig och sedan slita mig i stycken och äta upp mig. Som hon gör med fåglar och möss.

Varje morgon kom Emilie in, fick sitt torrfoder och en skål med mjölk. Det fick bli torrfoder varje dag eftersom min fru är kvackelmagad och hon kan inte stå ut med lukten från kladdet i en Whiskasburk.

Efter första frukost sov Emilie några timmar och gick sedan till andra frukost hos grannen där det vankades leverpastej och grädde.

Hon blev av detta ätande ganska kompakt i kroppen, men blank och mjuk i pälsen, hon var/är närmast fyrkantig; svansen är borstig och står rakt upp, färgen helsvart med fyra vita tassar och vitt runt nosen. Helt oemotståndlig med andra ord. Hon är på pricken lik katten på ett Tudorbatteri.

Vi tittade alltid på TV tillsammans. Hon spann i mitt knä och när något outsägligt tråkigt kulturprogram gick i TV (alltid på TV1 mellan 20 och 21, jag kallar det döda tv-timmen) snarkade jag och spann Emilie. En sådan timme vaknade jag till av ett flertal ilskna bett i baken, på skinkorna. Jag for upp, Emilie for upp. In på toaletten, ner med byxorna : jag försökte spegla bakdelen i väggspegeln men  det funkade inte, drog därför väggspegeln av spiken och förde in spegeln mellan benen så att jag fick en överblick av den  bakre regionen; ingenting där, ingen ting här, men betten fortsatte.

Veterinären sa att det var fågelloppor, som spridits från Emilie till mig. Jag smorde in mig i Rensåpa och duschade, Emilie fick antilopp-piller; jag tog också ett par av hennes piller och så var vi båda botade.

Vad som förvånar mig oerhört är att någonting som inte syns kan bitas så förgjordat - att det överhuvudtaget är möjligt för mikrovarelser att åstadkomma smärtsamma sting i människans hud, som för ett sådant minikryp måste framstå som en tjock presenning. Men jag är ömhudad, det har ni märkt.

Forts följer...

Fotnot : Kvackelmagad är ett öländskt dialektord som betyder att man lätt känner äckel och blir illamående.

UR VERKLIGHETEN  : Våra goda vänner ringer och berättar att de i dag tidigt på morgonen på väg till tåget plockade upp en tonårig flicka som vinglade omkring och vinkade till de få bilar som passerade. Flickan hade varit på gymnasiedisco under natten, druckit alldeles för mycket så att polisen omhändertog henne och satte henne i en fyllecell. Polisen hade ringt föräldrarna under natten men pappan var full så han kunde inte hämta sin dotter, modern hatade sin tonåring så där fanns heller ingen hjälp. Där står alltså denna tonåring ensam och nästan halvnaken, med kvarvarande fylla i kroppen, utkastad från fyllecellen med orden : Du får ta dig hem bäst du kan. Det var fyra grader varmt i morse, hon hade på sig ett tunt kortärmat linne och ett par nerhasade jeans, gympadojor, det var allt.

Denna tonåriga tös behöver kramas, inte bestraffas. Vad ska det bli av henne ? Vad gör hon i kväll, i vilket sällskap hamnar hon? Var finns föräldrarna ? Vad får hon för uppfattning av vuxenvärlden ?

Johan Norberg på Timbro har genom en undersökning visat att folk är väldigt okunniga om omvärlden; de flesta tror att allting är på väg att gå åt skogen. Alla medialarm, från förekomsten av dödliga fotvårtor, över ehec och fågelinfluensa till dödliga giftalger längs norra Öland, har skrämt slag på folk.

Precis som min kära mamma hinner folk bara läsa rubrikerna och misstolkar dem åt det grövsta. När hon väl tagit in en rubrik var det nästan omöjligt att övertyga henne om något annat för hon hade ju läst det; när diskussionerna med kära mor drog igång vid köksbordet i min ungdom gick min far alltid ut i garaget och mekade med bilen. Jag tror också att han tog en hutt under huven, tände pipan med Tiger Brand-tobak, rött paket med en mycket randig tiger på. Finns Tiger Brand i dag ?

Jag erinrar mig en undersökning om kunskapsnivån hos eleverna på amu-kurser som genomförts i min egen hemtrakt, sydöstra Sverige.

En fråga löd så här : Du har 100 kronor. Du måste nu betala 13 procent av den summan. Hur många kronor måste du lägga ut ? Hälften visste det inte.

En annan fråga löd : Vi antar att du befinner dig i Oskarshamn. Du vill resa till Paris. Åt vilket håll reser du ? Åt söder, norr, väster eller åt öster ? Över 30 procent svarade att de måste resa norrut för att komma till Paris.

Ordförståelsen var noll i denna undersökning. Ord som incitament, fokusera och till och med en så näraliggande sak som begreppet generell löneförhöjning missförstods. De flesta levde i den föreställningen att en generell löneförhöjning innebar ”extra mycket, generöst” etc.

MUSLIMSTOLLERIER : Middle East Media Watch meddelar att en fatwa (dödsdom) utfärdats mot muslimer som spelar fotboll. Det är endast tillåtet att spela fotboll för en muslim om spelet innebär fysisk träning för att hålla formen inför Jihad, det heliga kriget.

Fatwan :

Man får icke spela inom planens fyra linjer eftersom icke troende spelar så.

Ord som mål, straff, offside etc får inte användas eftersom icke troende muslimer använder dem.

Den som spelar och utsätts för till exempel en ojuste tackling skall fortsätta spela. Röda och gula kort får inte förekomma under matchen eftersom alla fel under en match måste avdömas i en islamitisk domstol.

Det får inte finnas elva spelare i ett lag eftersom judar, kristna och amerikaner spelar fotboll med detta antal spelare. En islammatch måste antingen ha fler eller färre spelare.

Du får inte ha fotbollskläder utan måste spela i vanliga kläder eller pyjamas; det får inte vara en färgglad pyjamas ty den påminner om icke troendes färger.

Du måste spela med det enda syftet att skaffa kondis till det heliga kriget.

Matchen får inte vara i 90 minuter eftersom icke troende spelar så.

Halvlekar är förbjudna av samma skäl.

Man får inte fira segern, åter av skälet att firar det gör alla otrogna.

Det behövs ingen domare under matchen eftersom judarna och de kristna har det.

Matchen får inte spelas inför publik. Om nån tittar på skall han inbjudas att spela med så att han blir i god form till det heliga kriget.

Fira inte segern. Dra er tyst tillbaka och förbered det heliga kriget, Jihad.

Den som gör mål får inte bli omkramad av de andra spelarna. Om du blir om kramad spotta kramaren i ansiktet.

Målet får inte bestå av en järnställning med tre stänger, det skall bara vara två så att muslimerna inte påminns om de despotiska internationella fotbollsreglerna.

Under matchen får spelare inte utbytas ty så sker hos de icke troende.

VÄDRET : Dimma och 7 grader varmt. Lyssnar till justitieminister Bodström i radio och slås av hans märkliga intonation när han talar, staccato utan svängningar, så här : Detärnödvändigattvittnenkanframträdainfördomstolenochattdetinteska behövavararäddaförattframträdabådemednamnoch     adress.  Utredningenssyftemåstevaraattkommaframtillll                   enklarslutsats.

Jag blir så fascinerad att jag inte hör vad han säger. Att lyssna på honom är som att höra skarvdunket när man åker tåg. Det finns där, men ändå inte.

Jag har nu läst ansvarskommitténs förslag till regionindelning av Sverige, två utredningar, den ena, själva huvudutredningen på ca 100 sidor och den andra, mer kulturgeografisk, på ca 40 sidor. /www.sou.gov.se/ansvar/.Låt mig genast säga att det är två oerhört intressanta utredningar, ambitiösa och av bästa akademiska sort, ganska lättlästa, klara och rediga i tanken. Som en beskrivning av de nuvarande samhällsproblemen är det oöverträffade översikter.

Det är emellertid omöjligt att inse fördelarna med ett splittrat Sverige i nio ganska självständiga regioner, vilka jag antar skall komma att att styras av antingen direktvalda eller indirekt valda regionparlament i enlighet med Bryssels önskemål om ett regionernas Europa - i den eviga fredens intressen skall ju de krigiska nationerna slås sönder, brytas upp och på sikt förintas, det är målet.

Ansvarskommittén betonar tillväxten som den viktigaste faktorn för en regionalisering. Varför just nio regioner skulle leda till ekonomisk tillväxt förblir en gåta trots allehanda försök att övertyga. I den större utredningen diskuteras också något som måste vara viktigt eftersom det finns med; jag anser för min del att det är det allra viktigaste, nämligen den nationella identiteten. Är vi svenskar i första hand, värmlänningar och ölänningar i andra och Gårdbybor i tredje hand; finns det för övrigt en regional identitet ? När någon frågar dig säger du då att du är från Västra Götalandsregionen eller säger du att du kommer från Mölndal ? Svaret är givet.

En intressant karta indelar Sverige på ett annat sätt : efter våra huvudsakliga dialekter; det blir då en fem-sex regioner : Norrlandsmål, Uppsvenska, Rikssvenska Dalmål, Sydsvenska etc. Enligt min mening vore en indelning av Sverige i språkregioner lika rationell som nioregionersförslaget.

Hemma på våran gata, där jag bor, i Kalmar län, har vi erfarenhet av regionstyre genom Regionförbundet i Kalmar län. Det har blivit en pappersproducerande politisk myndighet (31 politiker som sammanträder en gång i månaden) samt en ständigt svällande byråkrati. Detta regionförbund har nu funnits sedan 1997, en period under vilken denna landsända förlorat tusentals jobb och den rankas nu som den sämsta företagsregionen i landet. Det visar att politisk styrning snarare motverkar än främjar den ekonomiska utvecklingen.

Den nuvarande länsindelningen från 1634 kan behöva justeras, till exempel bör det skapas ett sydostlän, men det är inte mer politik vi behöver utan mindre. Jag vill också att landet i sin utveckling över tiden håller samman i sina historiska indelningar, landskap och län, där vi har vår historiska grund. 

För en eu-skeptiker måste därför svaret på Ansvarskommittén förslag bli : Om makt skall gå någonstans är det till kommunerna, om landet skall styras effektivt är det på landskapens/länens indelningsgrund, vi måste säga nej till alla förslag att inordna oss i regionernas Europa.

När jag ser alla de regioner som Bryssel vill inordna oss i framkallas inför mina ögon en karta från skoltiden ur Historisk Atlas : Det sönderhackade Tyskland år 1848 före Bismarck. Vad som sedan följde vet vi : 150 år av förödande krig; nu skall hela Europa tyskifieras, balkaniseras.

RANDAT BLANDAT : Åh, min kära professor Tiina, har du nu fuskat med avhandlingen också, vilket en statsvetare påstår i Expressen.

Varje inställsam fjäsketidning, varje politiskt korrekt radioprogram, till och med Morgonandakten, hörde jag nyss, måste denna vecka innehålla något om Ramadan. Det är som sutte det en Herre i Himmelens sal med en stor högtalare ropandes till sina flitiga skrivhjon : Skriv om Ramadan. NU. Alla på en gång och samtidigt. Jag måste säga att efter 40 år i journalistyrket vet jag ändå inte hur denna kollektiva disciplineringsprocess upprätthålls.

Jag läser engelska tidningar dagligen. Ingen av dem har haft en rad om Ramadan. Vilka konstiga tidningar.

Eu hade tänkt sig att införa regler och förordningar som ålade arbetsgivaren att skydda de anställda mot solljus. Varje dag skulle företagen mäta hur mycket solljus som kom in på företaget. Förslaget har stoppats, men det kommer igen i annan form.

Det finns så många konstiga myndigheter att det bara snurrar i skallen; man tror helt enkelt inte att det är möjligt. Visste ni till exempel att det finns en särskild myndighet som heter Miljömålsrådet med den enda uppgiften att kolla och mäta om regeringen uppfyller de miljömål den satt upp.

Den socialdemokratiska regeringen sätter upp miljömål. Sedan skapar regeringen en myndighet för att avläsa hur man lyckats. Regeringen granskar regeringen. Detta är groteskt. Jag letar efter deleteknappen, bort, bort, bort...

Fotnot : Ordet randa är vanligt på redaktionerna. Att randa betyder kort och gott att skriva. Nu slutar jag randa.

Det finns en konspirationsteori, som anger orsaken till att Israel beslöt att lämna Ghazaremsan med alla bosättningar; den har lanserats av David Frum och går ut på följande : Genom att lämna Ghaza ville israelerna och Sharon demonstrera vilket kaos och helvete som skulle utbryta om inte Israels ordnande han övervakade denna lilla sandiga landremsa.

Det ser ut som om Frum har fått rätt. Det råder nu förhållanden i Ghaza som påminner om inbördeskrig, polisen är i uppror, förhållandena är fullständigt kaotiska - ur denna politiska soppa kan vad som helst växa fram.

Varsågoda, problemet är ert - vad ska eu, det korrupta FN och arabvärlden göra åt saken. Det var ju ni som krävde det.

Det tar emot för en eu-skeptiker att rekommendera nya länder till denna organisation, men om Turkiet välkomnas in i värmen är det märkligt att inte Israel får samma erbjudande.

Varför hör man aldrig talas om att Israel, denna kämpande demokrati, så västerländsk i alla sina nationella yttringar, inbjuds till det europeiska bordet ? Om ett land kunde berika eu vore det väl Israel. Israels närvaro inom eu vore också en gest av värme och förlåtelse för vad vi européer gjorde mot det judiska folket för bara 60 år sedan.

DAGENS NYHETER : Den som följer denna blogg vet att jag är en ivrig förföljare av DN Debatt, som jag kallar överhetens klotterplank - där tillåts inga avvikande röster. I dagens DN blir denna klotterplankskaraktäristik rent komisk. Gunnar Ågren och ytterligare någon chef vid Statens Folkhälsoinstitut, en av dessa fullständigt onödiga och dyra statliga opinionsmyndigheter, berättar i en extremt lång drapa om vad det står i årsrapporten från institutet.

Ursäkta, som sahlinskan ständigt säger, vad har en sådan oredigerad rapport på DN Debatt att göra ?

Har Ågren fått DN-arvode för rapporten, kanske var det därför den i själva verket publicerades, fick medförfattaren arvode och hur stort är det ?

MUSLIMGNÖL : I gårdagskvällens debattprogram med Lennart Persson var det stort muslimgnöl, alla är så förföljda, alla  muslimer är uppenbarligen offer för en svensk hatkampanj; men ursäkta igen : Denna regering har förföljt den kristna religionen i 70 år och avskaffat den från alla skolscheman.

Varför skulle just islam undgå det svenska samhällets allmänna religionsförakt, har den en särställning här ?

I själva verket är det ju så att islam får bygga moskéer i Sverige, men vi får inte bygga kyrkor i Saudiarabien och om jag reser till Mekka som kristen och troende blir jag halshuggen. Islam är en verkligt tolerant religion, det vet vi alla.

Det är varken kristna, buddhister, hinduer, zorastriter, kopter, judar, ufo-troende och dyrkare av svart materia i rymden som spränger civilia i luften med bomber i ryggsäckar, det är fanatiska muslimer.

FATWA : Har ni tänkt på det groteska i situationen att det långt nere i Libanon sitter en skäggig imam och utfärdar en fatwa, en dödsdom, mot den både inbilske och korkade Runar Sögard, att vi låter det ske, att regeringen inte säger någonting och att de allra flesta accepterar det med inställningen, det skiter väl jag i... Runar är korkad, javisst, men han är dock svensk medborgare.

Det händer underliga saker, sådant som man nästan inte kan tro på, rena surrealismen. I dag angrips jag på Aftonbladet Debatt av en läkare från Gävle vid namn Johnny Karlsson; han är avbildad i vit rock, med stetoskop och övriga läkartillbehör - helt klart är den bild som illustrerar artikeln en läkare, och eftersom artikeln illustreras med just denna personbild borde den väl avbilda dr Johnny Karlsson, inte sant ? Det är vad man ser och vad man tror. Jag har inget emot angreppet, tycker det är lite kul, men var lite förvånad över vulgariteten och simpelheten i angreppet, det ovårdade språket etc, det kommer ju ändå från en läkare...

Men flera har ringt och mejlat och sagt att läkaren Johnny Karlsson från Gävle inte existerar, det finns helt enkelt ingen läkare med det namnet.

Varför illustreras då artikeln med en läkare ? Jag begriper det inte; har han uppgett falsk identitet, seglar han under piratflagg, ståtar han med lånta fjädrar ? Vem är verklighetens Johnny Karlsson ? Vems ärenden går han ?

Jag har aldrig angripit läkarkåren, tvärtom, det är Försäkringskassan jag klubbar på med all kraft.

Däremot skulle jag önska att riktiga läkare deltog i debatten och att de lämnade sin syn på Försäkringskassans metoder. Det handlar här om sekretess, förtroende, läkaretik mellan en patient och den behandlande doktorn - ofta är detta ett finstämt samspel som kassans kontorister, manliga eller kvinnliga, i sin okunnighet

inte förstår sig på utan klampar in in utan medicinsk kunskap.

Jag har till dags dato mottagit 50-60 mejl, kanske ett 100-tal telefonsamtal, det är insändare i tidningarna, debatten i Aftonbladet omfattar i dag inte mindre än 79 inlägg, och de fortsätter att strömma in. Folk kommer fram till mig och tackar och vill att jag skall skriva mer - alla uppskattar att jag berättar om mina möten med kassan, alla utom låtsasläkaren Johnny Karlsson; var kommer han ifrån, hur dök han upp och  hur kan han tala med en sådan myndighetston. Jag söker en förklaring till detta. Några som ringt om falske Johnny har anat argan list och konspirationer; jag är mer jordbunden och avvaktar en förklaring.

Det allra mesta jag hört hittills har gjort mig oändligt sorgsen; att det förekom så mycket enskilt lidande i förhållandet till våra myndigheter, en sådan förnedring och överträffar allt vad jag kunnat föreställa mig. Det har flera gånger hänt att folk som ringt mig börjat gråta när de berättat om sina erfarenheter.

Jag tvekar inte att kalla detta myndighetsfascism utövad av en hjärtlös socialstat, som utlovat sina medborgare trygghet men som i själva verket inte erbjuder annat än rotlöshet och otrygghet, och detta till ett oerhört högt ekonomiskt pris. Var i själva glödheta, som smeden sa, finns alla pengarna ?

Till alla de vänner som ringer mig, jag vill kalla dem vänner, brukar jag säga så här och ta mitt eget exempel :

Jag har under ett mer än 40-årigt yrkesliv betalt in ca 1.5 miljoner kr i landstingsskatt, ca 600 000 kr i försäkringsavgifter; detta har varit min försäkringspremie som jag erlagt utan att knota år efter år.

Jag har alltså 2.1 miljoner kr till godo på mitt vårdkonto.

It´s pay back time.

Så här ska du alltså säga till Försäkringskassan : Bekymra er inte om pengarna, det är mina pengar, så det är bara att betala ut så länge jag är sjuk.

Och låt er inte nedslås. Slå istället tillbaka så ska du se att du mår bättre.

Jag gick länge och skämdes för att jag hade fått en stroke, jag skämdes för att jag inte kunde gå ordentligt, att jag gick med rullator under några månader, att jag sluddrade lite och spillde när jag drack, att jag ständigt svettades.

Jag har kommit över det och jag tackar egentligen Försäkringskassan i Kalmar för att den till slut hade malt ner mig i en grop där det enda sättet om man inte skulle gå under i leran och muddret var att kravla sig upp och över kanten och slå tillbaka.

NY BOK : Mitt i all denna försäkringssoppa har jag från tryckeriet fått den bok jag skrev innan allt detta drabbade mig. Den heter ”De gick hungriga, nästan nakna och barfota. Så byggdes Kalmars oövervinnliga fästning.”

Boken beskriver hur Kalmar stad byggdes på Kvarnholmen, det är en nästan 400-sidig sak med kartor. Jag har efter bästa förmåga försökt att berätta om det enkla folkets, soldaternas, levnadsvillkor. Det jobbade tusentals knektar och fångar på Kalmar stads vallar under obeskrivliga förhållanden.

Boken omfattar perioden 1639-ca 1860.

www.aftonbladet.se/

Där fortsätter debatten om Försäkringskassan med ett härligt angrepp på min person av en dr Karlsson; man blir riktigt upplivad av sånt och mitt i all vimlighet på stridshumör. Försäkringskassan väckte mig ur min strokeslummer och gav mig tillbaka det gamla temperamentet; dom brukar säga så här : Du har kort stubin.

Kort stubin. Dumheter. Jag har ingen stubin alls. Här är det omedelbar antändning.

JUNILISTAN : I dag på morgonen ett riktigt obehagligt angrepp på Nils Lundgren från moderaterna. I radion beskylldes Lundgren för antisemitism av moderate Gunnar Hökmark. Ser man på, där rök det ett par procent av väljarna för moderaterna.

FRUNTIMMERSFASCISM : Det finns något som kan kallas fruntimmersfascism eller med ett finare ord, feminismfascism. I senaste numret av den statsfinansierade tidskriften Genus ifrågasätts i en artikel den utökade föräldraledigheten för män ”eftersom det är ett problem i arbetet mot mäns våld”. Alltså: Ju mer ledigt en pappa får desto mer tid har han att slå sina barn. ”Pappors våld måste därför integreras i arbetet.”

I samma tidskrift kan man också läsa att kvinnor sörjer mer än män när någon anhörig dör samt att Döda män hyllas mer än kvinnor i nekrologer.

Tidningen En rolig halvtimme finns inte längre, jag läser Genus istället. I den är det alltid nära till ett gott skratt, för oss män, alltså.

VÄDRET : Brittsommar över trädgården, asken har fällt nästan alla sina löv, lönnen lyser eldrödsgul i solskenet. Tack vare värmen växer gräset fortfarande och de rabarberfrö jag satt gror och ger blad fast det är i oktober. Om Gud vill får jag uppleva en vår till : då skall jag ha en gurkodling längst bort, ett rabarberstånd mitt i gräsmattan, tre blomsterhorvor med krasse, malva och en del örter. Jag skall en horva med högt svajigt buffelgräs, 1.5 meter högt, omgivet av rosbuskar. Jag har dessutom fröer från plantor som ser ut som palmer som jag skall plantera som en häck mot cykelvägen, ungefär mitt i trädgården.

Fotnot : Ordet horva kan behöva en förklaring. Horva är ett öländskt dialektord för en liten åkerlapp.

Moderaternas sanslösa dribblande med ersättningsnivåerna i de olika försäkringssystemen var den första spiken i den borgerliga kistan, den i vilket allt hopp om en borgerlig valseger jordades. Förre moderatledaren Bo Lundgrens fixering vid skattesänkningar var åtminstone rationell politik; Reinfeldts anpasslighet och sossevelande politisk mystik, och för oss som vill ha en ny regering, inte för att det skall bättre, för det blir det inte, det kan till och med bli sämre, men demokratiska skäl nödvändiggör en ny regering, för alla oss är Reinfeldt inte annat än en belastning för närvarande.

Spik nummer två i den kista som innehöll  begravda förhoppningar om en borgerlig valseger var Junilistans förklaring på måndagen att listan deltar i valet nästa höst.

Eftersom 30 procent av svenska folket vill lämna eu och en majoritet av folket hyser stark eu-skepticism i största allmänhet fångar Junilistan upp en betydandedel av valmanskåren. Partitroheten är visserligen stark, men bortåt 15-18 procent av rösterna  kan nog Junilistan räkna på - om den kan hålla undan stollarna.

Därmed blir den parlamentariska ekvationen synnerligen svårlöst; ingen lär före valet få syna korten hos Nils Lundgren, grå, trist, nära 70-årsåldern, föga karismatisk men publikknipande ändå på ett märkligt sätt, ganska sympatisk, lågmäld, med en torr akademisk humor - KD och Centern torde ha anledning känna en viss oro. Det är partier som är internt splittrade i eu-frågan, båda kan åka ur riksdagen på grund av junilistan.

Nya feministpartiet kan vi räkna bort ty där har den totala fruntimmers-oredan utbrutit Toktanter ur överklassen de flesta av dem.

Låt oss skissa på följande parlamentariska läge :

Socialdemokraterna 35 procent av rösterna.

Moderaterna 18 procent.

Junilistan 17 procent.

Folkpartiet 13 procent.

Miljöpartiet 4.5 procent.

Centern 4.5 procent.

KD åker ut.

Vilken regering skall kunna bildas på ett så sammansatt parlament; det blir i varje fall spännande.

På denna blogg avslöjades för en tid sedan att Smålands Akademi var så till den milda grad feg, politiskt korrekt, inställsam och skamlös att den inte vågade ge Viktor Rydbergpriset till en av våra stora intellektuella, Per Ahlmark; det kan blott vara i mörka Småland, i Tutarydarns hemtrakter, som det kan anses kontroversiellt att ge ett pris till Per Ahlmark.

Saken föranledde ett längre omnämnande i Smålandsposten och  epigondrapa i Jönköpingsposten där kulturredaktören Yvone Teifflel skrev, själv beryktad som sekreterare i Smålands författarsällskap, som på politisk order från gamle sossepampen Thage G Petersson lyfte ur ett kapitel ur en bok skrivet av docenten Dag Sag Sandahl; Teiffel är upprörd över Akademiens beteende och glömmer sin egen skam.

Smålands Akademi skall sprida glans men består oss mest med pinsamheter. Akademiens hemsida är inte uppdaterad på flera år och gamla avgångna ledamöter hänger där kvar som om ingenting hänt, Akademien svarar inte på mejl eller brev, och någon telefon finns uppenbarligen inte. I dess krets finns personer som inte med bästa vilja i världen kan anses ha tillfört Småland någon ära, varken i tal, gärningar eller skrift. Det är helt enkelt obegripligt varför de sitter där.

Är det inte lika bra att lägga ner denna låtsasakademi, som uppenbarligen tillkommit  i ett enda syfte, att med lånad akademiglans lysa upp i småländskt mörker. 

Fotnot : Tutarydare använder jag som beteckning på mörksens män. Tutaryd ligger mellan Ljungby och Växjö - där är det kolmörkt.

Jag vet inte längre hur man skall bära sig åt för att bli en farlig samhällsfiende, som utmanar systemet; den moderna människans åsiktseklektisism/postmodernism med inriktning på omedelbar behovstillfredställe på alla kroppens områden har gjort henne till ett rö för vinden. Jag undrar om det under historiens gång funnits en mer lättmanipulerad befolkning än nu, en människa utan värderingar är tom och kan fyllas med vad som helst.

Samhällsfarlig är den som uppfyller budorden i denna katekes för underklassen; den är både en beskrivning av ett beteende samt en uppfordrande uppmaning att bli sådan. Ty då blir du farlig, då utmanar du systemet. Den människa som beskrivs här nedan blir helt enkelt livsfarlig.

KATEKES FÖR UNDERKLASSEN:

1. Jag tror på det livslånga äktenskapet. Jag vill vara trogen min hustru/man för jag älskar henne/honom.

2. Jag vill att vi skall ha flera barn och att vi skall uppfostra dem tillsammans inom familjen, inom släkten. Jag vill att mina barn skall få lära känna mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar. Jag tror att släktsammanhållningen ger oss alla en stor styrka och trygghet.

3. Jag kommer aldrig att tvinga in mina små barn på dagis.

4. Jag vill att mina barn skall känna tryggheten av en kristen fostran, jag vill att de skall döpas och konfirmeras.

5. Jag vill att mina barn skall uppfostras inom vår kulturkrets.

6. Jag tror på Gud och känner en trygghet däri.

7. Jag anser att livet är en gåva och jag är emot aborter.

8. Jag vill att vi skall behålla landets suveränitet och jag anser att nationen är mer än de värderingar som präglar dagens tillfälliga styresmän och makthavare.

9. Jag anser att förankring i en hembygd ger oss starkare fäste i en global tid.

10. Jag hyser en stark misstro mot all överhet och vill befinna mig så långt borta från den som möjligt.

11. Mer än allt värderar jag friheten; det starka samhället är min fiende. Jag vill ha ett svagt samhälle, men en stark stat. 

12. Jag har två årslöner sparade på banken. Det är mina dra-åt-helvete-pengar.

KALKONBOK : Jag har letat på olika antikvariat på nätet men inte lyckats få tag på vice riksbankchefens Villy Bergströms bok om Kim Il Sung från 1971. I dag ser jag till min glädje att Sofia Nerbrand citerar ur boken i sin kolumn i SvD; det verkar vara årtiondets kalkonbok och eftersom jag sparar på sådana får jag utöka ansträngningarna. I hyllningsboken till blodtörstige Kim figuerar också Kurt Wickman, Arne Gadd, Mats Hellström, alla (s). För vice riksbankschefen var boken emellertid ingen ungdomsförsyndelse, karln var över 30 år gammal när han skrev den, vilken eländig diktaturkramare, han och de övriga. Tips om boken mottages.

Att skriva så i 30-årsåldern som Bergström gjorde visar på en blind fläck i intellektet, en slags intellektuell störning; det är helt enkelt inte riktigt normalt, och sådant blir sannerligen inte  bättre med åren, och nu styr han landets räntepolitik. Jisses.

FRIÅRET : Tunga fackliga organisationer går emot friåret. Arbetsförmedlingen skall syssla med att förmedla jobb, inte ledighet, lyder fackets kritik. Varför det ? Låt oss travestera Wigfors : Ledigheten fördrages bäst då den delas av alla... Och snart är vi där...

DN Debatt är ju som alla vet, och som undersökningar visar, överhetens klotterplank - det är mestadels de ideologiproducerande myndigheternas företrädare, regeringsmedlemmar, LO-och TCO-ledningen etc, som skriver på klotterplanket.

Några enskilda, från mängden avvikande röster, får aldrig komma i tryck; jag har försökt någon gång, nu senast med kritiken mot Försäkringskassan, men alltid återfått den insända artikeln med vändande post, vändande mejl kanske man skall säga nu för tiden.

Vad som är ytter ytterst intressant, och som DN väljer att avslöja av egen kraft, efter att första ha blivit tillfrågade, givetvis, är att de flesta myndighetsföreträdare, som skriver får betalt.

Först sitter alltså barnombudsmannen Lena Nyberg och med hjälp en hoper experter på sin egen myndighet randar hon ihop en opinionsdrapa, eller kanske är det nån på myndigheten  som skriver, och för detta får hon ett väl tilltaget arvode ( 5 000 kr ?) av DN, jackpot. Lön och DN-arvode samtidigt.

Men hur betalar DN alla dessa uppropsartiklar ? Vissa sådana kan ju ha 20-30 namn under sig... Det blir dyrt.

NYA KLASSEN :  Gamle Karl Marx och hans klassindelning hör man aldrig nåt av nu för tiden; gamla klasser förgår, nya uppstår. Uppdelningen i kapitalägare och egendomslösa/proletärer är obsolet. Vi har fått nya indelningar/klasser.

ÖVERST den nya herreklassen utan kapital men med fullständig kontroll av statens betalningssystem, utsuget ur de arbetande klasserna och företagsamheten genom exploaterande och extrem beskattning. Denna nya herreklass utgörs av socialdemokratins ledning, regeringen med ministrarna, de resurskontrollernade ämbetsverken och de fackliga organisationernas ledningar. De viktigaste myndigheterna är Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och AMS. Alla dessa återfinns med sina motsvarigheter på regional nivå, ofta med personer ur högborgerligheten och de adliga klasserna som chefer; de har här funnit nya folkgrupper att hunsa efter det nya samhälets nya tjänstehjonsstadga. De skrider enligt egna traditioner till verket med nöje, vissa chefer i dessa kontrollerande regionala myndigheter uppträder som små feodalherrar och kräver att bli uppvaktade av underordnad personal på sina bemärkelsedagar, till exempel på 40-årsdagen då chefen  anser det naturligt att gratulanterna står i kö och att myndigheten betalar kalaset. De flesta infinner sig också.

Kontrollen av statens resurser kombineras med en stenhård utnämningskontroll till alla ledande ämbeten både på riksnivå och regionalt; politisk pålitlighet, följsamhet slår ut alla andra meriter, till exempel kompetens eller erfarenhet.

Den fordom ideologiproducerande kyrkan, det beståendes väktare, kungahus, militär och polis, allt detta, även officerskåren, har sjunkit ner i underklassgrupperna; till och med ända ner i botten, dåligt avlönade och hunsade.

Ideologiproduktionen, som håller massorna i schack, sker vid nya statliga verk vars enda uppgift är att skapa de rätta åsikterna. Universiteten är genompolitiserade, professorna inte längre professorer utan regeringstillsatta. I denna ideologiproduktion ingår också de större tidningarna, stats-tv och stats-radio. Nya konforma åsikter prackas på folket, som aldrig gör motstånd; det behövs varken batonger eller tortyrkammare i den nya staten, vi hålls på plats ändå genom outtalade order, som alla förstår.

Jag uppskattar detta övre, resurs- och åsiktskontrollerande skikt till ca 50 000 personer. I det inkluderar jag ledningarna för samtliga politiska partier.

Denna lilla grupp härskar över tjänsteklassen/den hunsade klassen, som består av :

Två miljoner i offentlig sektor.

Två miljoner i privat sektor. I denna klass inkluderar jag kapitalägare, stora och medelstora föreag och deras ägare och alla anställda.

Två miljoner arbetslösa, sjukskrivna, invandrare, flyktingar på drift, ensamstående kvinnor med barn, lönebidragsanställda, kort sagt det som Marx kallade lumpenproletariatet; i detta proletariat återfinns nu också poliskåren, officerskåren och kyrkans företrädare. Att uprätthålla detta nedersta samhällskikt börjar bli för dyrt och därför pressas det nu under allt större tryck ut ur samhällskroppen genom att betalningskranarna skruvas åt.

Det som förr höll samman underklassen, barnen, familjen, den starka solidariteten inom släkten och gruppen är nu upplöst av nyskapad ideologi,  genom tvångsomhändertagande av barn på statliga dagis, förskolor etc, genom upplösning av äktenskapet som institution. Äktenskapet har ersatts av lösa samlevnadsformer som helst bör likna det som sker i dokusåpor. Man har ställts mot kvinna, kön mot kön, inte klass mot klass, så praktiskt. Man kunde tro att Feministiskt initiativ vore ett beställningsverk av Herreklassen.

Underklassen starka band, släkten/familjen, de egna barnen,  gruppen, det som en gång gjorde den oövervinnlig, finns inte längre, den är en rotlös hop utan varken släkt- eller klasskänsla som kan hunsas hur som helst.

De enda som bjuder motstånd i denna underklass är invandrarna, starkt sammanhållna i familj- och släktband och i de etniska grupperna. Har dom inte råd med mobiltelefoner så tar dom ett halvdussin. Så gör aldrig det hunsade svenska folket.

Det nya samhället ser ut som en gräddtårta : tre klasslager, alla lika stora och ovanpå denna tårta en liten kompakt marzipanklick i form av en röd ros.

Under mitt journalistiska yrkesliv, som varat i 45 år, har jag skrivit tiotusentals artiklar; de flesta är bortglömda och sedimenterade i tidningsläggen, ett halv dussin har väckt uppmärksamhet, men inte så till den milda grad som den debattartikel jag skrev om mig själv och mitt möte med Försäkringskassan : telefonen har ringt oavbrutet, mejlen har strömmat in och på Aftonbladet Debatt har det hittills kommit ca 59 inlägg, de flesta delar samma erfarenhet som jag.

Jag har uppenbarligen rört vid en mycket öm punkt i samhällskroppen. Jag tror att politikerna borde lyssna lite bättre, ta del av debatten och därifrån dra vissa slutsatser - sjukdom är ingen enkel sak.

Här är några röster som nått mig; det är direkta citat :

“Dom gråter därinne. Vilka ? Ett par som kassan tar sjukpenningen ifrån.”

“Dom tvingade på mig sjukersättning. Jag visste inte vad det var så jag sade ja. Veckan efter blev jag uppsagd från mitt ordinarie arbete, lämna in det som tillhör företaget och lämna oss. Inte ens uppsägningstiden fick jag mig tillgodo utan sparkades direkt.”

Inifrån Försäkringskassan har kommit reaktioner:

“Kassan saknar personal för sina svåra uppgifter, därför har man tagit in kontorspersonal utan utbildning och satt dem att handlägga dessa svåra frågor.”

“Försäkringskassan har fått order att till varje pris minska sjukskrivningarna. Det spelar ingen roll var de sjukskrivna hamnar, de skall ut. Sålunda drar kassan in sjukpenningen även på välstyrkta läkarintyg, läkarna är följsamma och vågar inte knysta. De sjukskrivna som kastats ut går till arbetsförmedlingen, men de är för sjuka för att arbeta så då mister de även arbetslöshetskassan. Vad som återstår efter denna ultimata förnedring är socialbidrag.”

“Konsultläkarna gör vad Försäkringskassan säger.”

“Den så kallade rehabiliteringen finns bara på papperet.”

“Den sjuke mår dåligt också psykiskt och kan inte försvara sig.”

“Jag har sett så många gå ut från Försäkringskassan, de var sjuka när de kom, ännu sjukare när de gick ut.”

“Alla chefer är ålagda att kasta ut de sjuka ur tabellerna. Var de sedan hamnar har ingen som helst betydelse.”

“Även läkare som är experter och forskare vid stora universitet, till exempel i fibromyalgi, förkastas av Försäkringskassan som kvacksalvare.”

Efter att ha skickat in läkarintyhg på läkarintyg till Försäkringskassan, som alltid drev på och drev på med inkvisitoriska frågor, hände detta för denna kvinna; hon orkade inte längre:

“Så igår bröt jag ihop! Det blev helt enkelt för mycket! Jag började skaka och hacka tänder, må illa och magen vände sig ut och in.

Jag var på rätt väg ända tills försäkringskassan ringde och trakasserade mig på nytt.”

Jag vill åter påpeka att jag inte skriver detta för min egen skull, jag klarar mig nog, visserligen är kroppen svag och bräcklig efter det som hänt mig, men jag har inte förlorat mitt förstånd, min empati och skrivförmåga. Jag vill ge röst åt en grupp som misshandlas systematiskt. Egentligen var det detta jag blev journalist för, och man kan säga att jag hittat hem.

Mitt enkla förslag är följande : Den rättsobalans som råder mellan myndigheten, med alla resurser, och den enskilde utan några resurser och bara sin sjukdom, skall balanseras upp genom att den sjukskrivne vid mötet med den allt inhumanare Försäkringskassan skall garanteras juridisk/medicinsk kompetens i form av ett biträde. Det är en rättegång som rör den enskildes försörjning och livsmöjlighetger, då skall det också finnas en advokat/expert till hjälp för den av kassan anklagade individen.

“Det har hänt nåt kusligt med mitt parti, som jag trott på, socialdemokraterna. För ett par år sedan sa dom att det inte fanns nåt fusk. Nu är vi alla fuskare. Jag är en utarbetad chauför. Nu skiter jag i det partiet och jag säger det till alla. Jag kommer att rösta bort dom, faen vad jag är besviken.”