Östra Ölands fria horisont

Skattebördan på varje svensk som är lycklig nog att ha ett arbete uppgår i dag till 63 procent; det extrema skattetrycket förklarar varför det inte blir några nya jobb i den privata sektorn att tala om; skattetrycket förklarar också varför vi halkar bakåt i välfärdstabellerna och varför landet håller på att bli ett avskräckande exempel internationellt : vad hjälper det om den offentliga ekonomin är i ordning (det är den inte) när den privata är nära ett sammanbrott och när 40 procent av befolkningen tvingas till bidrag, när arbetslösheten är drygt 20 procent.

Den pågående försämringen av kronans värde accelererar denna process; barn förstår det: en lägre värderad krona leder inte automatiskt till tillväxt utan till krav på skatteökningar eftersom statens inkomster realt sett faller - den bekymmerslösa attityd som Persson uppvisar är därför antingen baserad på okunngighet eller så är den en bluff helt enkelt.

Den lågt värderade kronan holkar också ur pensionssystemet och får Bromsen att rycka allt närmare; drömmen om en bekymmersfri pensionärstillvaro i Spanien ryker också - vem kan leva där på en svensk svältpension? Inte ens billigt vin hjälper till att upprätthålla en sådan fattigmanstillvaro - men svensken betraktar fortfarande Spanien och Italien med någon slags överseende attityd; nästan som vore det u-länder.

Det är de underliggande basekonomiska faktorerna som sänker kronans värde, inte spekulanterna; de är bara symptomen på sjukan ungefär som febern vid en kroppslig infektion.

När skattetrycket i Sverige nu nått den absurda nivån av 63 procent kan man säga att 63 procent också motsvarar den offentliga sektorns andel av BNP.

Inte ens länder under krig har haft så omfattande offentlig sektor som Sverige har i dag - The Nanny State, som skall pyssla med allt, har skapat både otrivsel och ekonomiskt förtryck.

Under andra världskriget när USA slogs på krigsfronter över hela världen, hade mobiliserat miljontals man och varven på löpande band producerade fartyg, och fabrikerna kanoner, flygplan och tanks, vid denna tid använde USA 40 procent av BNP för krigsansträngningen; England 55 procent.

När denna väldiga, världshistoriska amerikanska krigsansträngning, inklusive det miljardslukande Manhattanprojektet, hade nått sitt maximum var skatteuttaget från den enskilde i USA 19 procent.

Jag säger det igen : 19 procent.

För min del har jag en enda fråga att ställa till Per Nuder : Var tar alla pengarna vägen; i vilket svart håll skyfflas de ner?

Den helt förödande ekonomiska politiken i Sverige gentemot företagarna och de nya jobben illustreras bäst av dessa tokförslag : det eviga företagsansvaret vid sjukdom, rätten för deltidsanställda att gå upp till heltid, friåret (som om landet behöver mer ledighet när den reella arbetslösheten är 20 procent).

Ur brusselsjournal.com; dess ledande artikel i dag, lördag :

”Why are the Scandinavian countries doing such a bad job, despite their Protestant work ethic and devotion to duty? The main cause is the essence of the nanny state: its very high tax level. Between 1990 and 2005 the average overall tax burden was 55% in Finland, 58% in Denmark and 61% in Sweden. This is almost one and a half times the OECD average.”

”In 1970, Sweden’s level of prosperity was one quarter above Belgium’s. By 2003 Sweden had fallen to 14th place from 5th in the prosperity index, two places behind Belgium. According to OECD figures, Denmark was the 3rd most prosperous economy in the world in 1970, immediately behind Switzerland and the United States. In 2003, Denmark was 7th. Finland did badly as well. From 1989 to 2003, while Ireland rose from 21st to 4th place, Finland fell from 9th to 15th place.”

”Together with Italy, these three Scandinavian countries are the worst performing economies in the entire European Union. Rather than taking them as an example, Europe’s politicians should shun the Scandinavian recipes.”