Sture Eskilsson - mannen som ändrade tidsandan
NY BOK
Sture Eskilsson : Från folkhem till nytt klassamhälle. Ett högerspöke berättar. 455 sidor, illustrerad, inb. (Fischer & Co)
-----------------
I en tidigare blogg har jag berättat att jag en dag mötte ett bekant ansikte inne på biblioteket i Kalmar, efter en stunds funderande kom jag på vem det var : Sture Eskilsson, SAF:s kände ideolog. Vad gjorde han i Kalmar mitt på blanka förmiddagen ? Det visade sig senare när jag läste en intervju i Barometern (som min egen dotter gjort; hon är också journalist), att Sture Eskilsson flyttat till Kalmar för att vara nära den underbart vackra golfbanan Ekerum på Öland.
Hyllad blev förstås Eskilsson i moderata Barometern medan socialdemokratiska Östra Småland omedelbart kastade sig över Eskilsson och kallade honom högerspöke, dock med en viss humor och med lite värme.
I Dillbergs Bokhandel på stadens Storgata ligger stora travar med Eskilssons memoarer och på en skylt har det textats lite lokalpatriotiskt : Författaren är från Kalmar, men det är han inte, han delar samma födelsestad som jag, nämligen den alltid lika förbisedda men vackra staden Kristinehamn, gemenligen kallad ”Lusasken”. Där jag gick i det högre allmänna läroverket som jag hatade in i märgen, men så gick det också åt pipsvängen där, men det är en helt annan historia.
Det är en utomordentligt fascinerande bok Sture Eskilsson skrivit om sitt liv, från ungdomens studieår i Uppsala till livet som anställd på SAF och de turbulenta åren 1968-1990 då Sture Eskilsson genom intelligens, analytisk förmåga, en fast politisk värdegrund och allmän politisk bildning lyckades med det som ingen annan åstadkommit förut : att vända en hel tidsanda.
Hur det gick till berättas i steg för steg över de 455 sidorna och det blir för komplicerat att gå in på men startpunkten var den ”hemliga promemoria” han skrev för SAF-ledningen i början på 70-talet; det är nog den mest diskuterade ”hemliga” handlingen vi har i Sverige.
Om tre eskilssonska egenskaper skall nämnas, vilka ledde till framgång, så är det dessa:
. En fast och djupt grundad övertygelse om att äganderätten och fria företag är det fundament varpå ett demokratiskt samhälle vilar.
. Analytisk förmåga, att kunna bena ut frågeställningarna och förmågan att skapa alternativ.
. Envishet, kontaktnätet och förmågan till nätverksbyggande i Sverige och utomlands. Vid något tillfälle säger han till SAF-ledningen att han vill inte ha pengar för ett år, han vill ha pengar år efter år för den långsiktiga planen, annars är det ingen mening att satsa något alls; han får som han vill. Det bestående som Eskilsson skapat är förstås tankesmedjan Timbro med en helt oundgänglig bokutgivning, det är Cityuniversitetet och den 4-oktoberrörelsen och den gigantiska manifestationen mot löntagarfonder.
Efter den uppvisningen av företagarnas beslutsamhet den där historiska oktoberdagen vågar inte socialdemokratin ta ordet fonder eller socialism i sin mun. Detta är en avgörande ideologishistorisk insats, ett paradigmskifte.
Det slaget är nu vunnet.
I boken sker en del uppgörelser med näringslivets höjdare, bl a den hyllade f d Volvochefen Pehr G Gyllenhammar. Eskilsson erinrar om Gyllenhammars alla misslyckade företagsprojekt, å jisses vilka fiaskon, man har glömt dem alla, och hans undfallenhet inför s-makten. Avklädd sina fjädrar på detta vis ser Gyllenhammar ut som en knottrig kalkon in på sitt bara skinn.
Även den ledning som nyligen avgått inom Svenskt näringsliv kritiseras för sin mazarinoptimism i överläggningarna med s-regering och kanslihus; det blir bara kaffe och mazariner, ett gruppfoto och sedan händer absolut ingenting. Det är för passivt, för inställsamt, för lite ideologiskt, säger Sture Eskilsson.
Det tragiska är, att det inte finns ett SAF längre som kan vara en motvikt till propagandamaskinen LO; det finns heller ingen kanslihushöger att knyta an till : regeringen är ett jämngrått järngäng, inte särskilt begåvat, men makthungrigt och hänsynslöst i alla sektorer, ta bara utnämningspolitiken där s-kadrar tillsätts på löpande band i hela statsförvaltningen; den är nu ett enda AMS där varje anställd ner till vaktmästeriet har rätt partibok. För min del anser jag att den nuvarande regeringen är den sämsta landet någonsin haft. Jag tror att Eskilsson skulle dela den uppfattningen, men det innebär inte att den inte kan vara farlig för äganderätten framöver. Moderaternas ideologiska krumelurer gör i varje fall mig djupt bekymrad.
Men vem skall då samla företagarna för att vrida tidsandan rätt ? Det finns ingen; Eskilsson, snabb i tanken och accepten av det nya, hoppas på bloggarna.
Kort sammanfattning av omdömet : En måstebok för den som har minsta intresse för modern politisk historia. Julklappen giva sig självt detta år.