Perssons godshyckleri gör mig illamående
TV8 med Robert Aschberg som programledare och den kunnige politiske journalisten Anders Jonsson som analytisk kommentator ägnade i går kväll en hel timme åt statsminister Perssons boende : Man ondgjorde sig dels över Sagerska palatset där statsministern bor, dels över Harpsund, som också är statsministerns residens, men i grunden en donation som statsminister Erlander efter mycket vånda tog emot, men snart trivdes han där.
Att landets statsminister bor lite ståndsmässigt är väl helt OK, det vore genant för nationen att bjuda in andra länders statsöverhuvuden till Folkets hus och en varm korv med bröd. Lika lite kan man väl klaga på statsministerns lön, drygt 116 000 kr i månaden, en usel lön jämförelsevis, men så har statsministern inga besparingar heller. Han har, trodde Stig-Björn Ljunggren, bränt slantarna på sina byten av fruar, sånt är dyrt om alla skall hållas på gott humör.
Säkerhetsaspekten är en annan viktig del av skälen för att hålla landets statsminister med en central bostad, som låter sig Säpobevakas; så man kan inte gnöla över Sagerska, Harpsund eller lönen, det vore småttigt.
Vad som däremot är ett ideologisk hyckleri av ett format så man dånar är Perssons bygge av godset vid sjön Båven, i strid med kommunens naturvårdsplan, i strid med regeringens riktlinjer och framförallt i strid med den jämlikhetsideologi som detta parti ständigt tröttar oss medborgare med.
Statsministerns broder Bengt Persson bygger. Han bad reportern dra åt helvete när hon närmade sig det nya godskomplexet; allt var ytterst hemligt, och vackert blir det, ritat av stadsarkitekten i Flen. Men hemskt vilken ilsken brorsa statsministern har, helt humorlös och otrevlig.
Här, som en godsherre med eu-bidrag, skall Persson gå hand i hand med Anitra i skogens pelarsal där varje daggdroppe speglar livets komplexa sammansättning; här kan han skåda Gud på ryggen och när han sätter sig ner att deklarera kan han tacka Gud för att godset med all sin skog betraktas som en rörelse så att han därmed kan göra massor av smaskiga avdrag. Just denna del av affären, den viktigaste, hade TV8 missat - jag skulle tippa på att Persson kan göra underskottsavdrag med en halv miljon om året, kanske mer, vilket innebär att han bor gratis på denna 18-miljonersinvestering. Detta är själva uträkningen, skattekalkylen, godsherrens godsavdrag, som Gyll, Stenbeck, Stenhammar och de andra godsherrarna. Gärna en pelarsal i skogen men först ett rejält underskottsavdrag.
Upprörd? Jag? Visst är jag det. Inget stör mig mer än hyckleri, detta gnissel i den stora glipan mellan vad man säger och vad man gör.
Det äcklar mig i själva verket.
ANDERS JOHANSSONS BOK : Som ni ser gör jag lite reklam för Anders Johanssons debattbok om invandring och mångkultur. Anledningen till att jag puffar för boken är att ingen tidning i hela landet kommer att skriva ett enda ord om den, ty den är för kontroversiell. Men enligt min mening kan allt diskuteras, islamsk fascism, aborter (jag är emot), invandring, mångkultur, dödsstraff (jag är för i vissa fall), kvinnopräster, brottslighet, straffskalor, politiskt hyckleri (se ovan), dagis, betyg - ja, vad ni vill. Inget ämne får uteslutas ur diskussionen i ett demokratisk samhälle. Inte ens homosex; jag stöder pastor Greens rätt att säga vad han vill.
Det måste vara tillåtet att på ett vettigt sätt säga det man tänker, till exempel detta :
Det var ett förskräckligt ältande om fastemånaden Ramadan i radio och överallt - Ramadan är ju ingen höjdare för Ica och Konsum om man säger så : Man ska ju svälta hela månaden, inte glufsa i sig skinka och julmust som i den härliga julemånaden. Eja vore vi där - Karin Franssons julbord på Hotell Borgholm, det är annat än Ramadan det.
SOSSESLUT : Pust och stön. Äntligen är sossekongressen över och 350 journalister kan åka hem, ett väldigt uppbåd som hade Öresundbron hade störtat in.
Jag kan inte upptäcka att kongressen uträttat just någonting. Det närmast abnorma intresset hur man och kvinna skall fördela barnaledigheten är väl den största pseudofråga som tänkas kan. Gäsp. En trött kongress, uppblåst av media och 350 journalister, är äntligen över - en spänd förväntans upplösning i intet