Koncernägda tidningar rena vänsterblad
Det moderata ideologifumlandet och flykten från egna fundamentala värden tror jag öppnar slussarna till Junilistan, och moderaterna kan se fram mot ytterligare ett katastrofval : Fredrik Reinfeldt blir politikern som dansade en sommar och en höst.
Och när man ser mannen bakom denna ideologiska frigörelse från alla konservativa grundvärden (”hurra för de svenska kollektivavtalen”), Anders Borg, med ring i örat och en chiq hästsvans - en ickelyssnande besswerwisser - tror jag att moderata väljare och potentiella sådana lämnar de moderata valfållorna en masse.
Om det finns ett borgerligt alternativ måste det åtminstone kunna ge en antydan om ett annat samhälle, ett friare samhälle, en mer öppen ekonomi och en mänsklig frigörelse ur bidragsträsk och arbetslöshet - med sin inställsamma ideologiska helomvändning tror jag att moderaterna helt har fördärvat chanserna till borgerlig valseger; detta förstår också Göran Persson som nu flörtar både med fp och centern.
Ett parti som inte tror på någonting är inget alternativ i politiken. Jag förstår inte att moderaterna traskat in på den väg som leder till en rent engelsk situation - den situation som råder för det ständigt lika tilltufsade torypartiet, som inte har en bestämd uppfattning om någonting, ett parti som ingen bryr sig om - i det politiska mörkret måste man kunna se en fyr blinka, i dimman måste man kunna höra mistluren.
Junilistan kommer också att föra in eu i centrum av den politiska debatten, och kniper därmed en stor mängd röster från borgerliga eu-kritiker, som vandrar hemlösa för närvarande : potentialen för Junilistan tror jag kan vara ca 20 procent av rösterna; den parlamentariska situationen efter valet kan därmed bli oerhört spännande. Min prognos är också att moderaterna ”peakat” och nu bär det utför ner mot 15 procent igen.
TIDNINGAR UTAN ÄGARE : Vid sidan av den massiva politiska politiseringen av hela samhället som socialdemokraterna ägnar sig åt genom utnämningspolitiken är omvandlingen av Tidningssverige det nästa viktigaste. Det finns snart inga privatägda tidningar kvar, inga rörelseägda heller. En uppköpsvåg utan motstycke av privata tidningar har skett; in med dem i stora koncerner och konglomerat där de avidentifieras. Och när ägarmakten inte längre finns som en person/familj tar de politiskt medvetna redaktionerna över, och eftersom 80 procent av journalistkåren står till vänster om socialdemokratin och till 30 procent är rent kommunistisk har vi fått en rad propagandablad, som visserligen på ledarplats kan vara borgerliga, men som till sitt hela innehåll är rena vänsterprodukter - det går knappast att skilja till exempel högertidningen Barometerns nyhetsvärdering från Flamman eller Aftonbladet - alla stora borgerliga tidningar i koncerner är lika varandra in till förväxling i hur de vinklar, vad de skriver om och hur tidningens allmänna upplägg ser ut.
Socialdemokraterna behöver ingen egen press - de har tagit över den borgerliga. Sålunda hade borgerliga tidningar både tre och fyra medarbetare på plats under den socialdemokratiska kongressen.
Referat från borgerliga partiers årsmöten och liknande tas inte in längre i de stora regionala tidningarna.
Koncernslukandet av privata tidningar och den allmänna slätstrukenhet och vänsteraggressivitet det medför ökar intresset för bloggar, som sticker ut och formulerar sig väl; ja, bloggarna kan till och med bli en demokratiskt mycket nyttig konkurrent till tidningarna.
Min allmänna tes är att tidningar skall antingen vara lokalt ägda av föreningar och organisationer eller också skall de ha en privat ägare/familj - annars finns ingen balans och de som gapar mest på redaktionerna tar över när ägarmakten är anonym; man kan också som en allmän regel, och dessbättre, sätta likhetstecken mellan koncernägande och minskad upplaga.