Försvaret - Håkan Juholts tänkande
Försvarsfrågor är helt ointressanta, tycks det. På denna öppna blogg kommenteras det flitigt, men aldrig när jag skriver om försvaret; antingen håller alla med eller också är det jag skriver så ur takt med tiden och otidsenligt att folk inte anser det fruktbart med en kommentar. Jag vet inte.
Hur som helst med den saken : Jag fortsätter försvarsdebatten och utgår från två söndagstidningar, Aftonbladet där Herman Lindquist skriver och DN där försvarsberedningens ordförande Håkan Juholt (s) intervjuas.
Eftersom jag råkar känna Håkan Juholt och har arbetat tillsammans med honom under ett par år kan jag säga att han är en glad och trevlig person, en trivsam och god arbetskamrat men att just han skulle ansvara för den nationella ödesfrågan om försvarets framtid övergår normal fattningsförmåga, åtminstone min. För att kunna göra en omvärldsanalys varpå vår nationella säkerhet skall baseras är jag inte säker på att Juholt är den rätte, han saknar den intellektuella bredd och det djup samt den beläsenhet och mognad som krävs för denna fordrande uppgift, det räcker inte med några ideologiska klyschor sammanfösta slumpvis på basis av tidningsartiklar.
Håkan Juholt har fått för sig, och det framgår av intervjun, att praktiskt alla framtida hot kommer över internet, och att hoten ligger i attacker mot betalningssystem, elförsörjning etc, vilka kan hackas. Miljöhoten är ett annat fenomen han tagit till sig; av de nya hoten följer, har han tänkt ut, att det inte behövs ett konventionellt försvar : bort med bygdeförbanden, lägg ner armén, marinen och kustförsvaret, vi behöver datasoldater.
De nya hoten finns förvisso, men de har lagts till de redan existerande militära hoten, inte reducerat dem. Vi lever alltså i en farligare och mer fientlig miljö än vi gjorde för låt oss säga 40 år sedan. Det gäller att kunna två tankar, kanske tre, i huvudet samtidigt.
En utblick över Juholts fredliga värld är ganska skrämmande för en försvarsrealist :
Ryssland vaknar till och upprustar, eu skakas av inre oroligheter, Balkaneländet fortsätter och kan bli värre, Syrien-Iran-Israel-Irakkomplexet, terrorismen, Indien-Pakistan-konflikten, separatisttendenser i Spanien, England, flyktingfrågorna, Kina som ett framtida hot; etc etc.
Detta är läget och i den situationen skulle vi alltså inte behöva en armé som kan skydda gränser och territorium. Vi leker med elden anförda av den glade gamängen Håkan Juholt och hans vapendragare Leni Björklund.
I Aftonbladet skriver Herman Lindquist om den svenska nedrustningens historia. Det är en naturlag, Sverige avrustar alltid strax före världsomfattande konflikter : Före första världskriget, före andra världskriget och så den omfattande försvarsslakt som pågår nu och som aldrig någonsin under Sveriges historia varit mer omfattande. Alla våra mobförråd har sålts ut, till exempel.
Maxim I : Sverige nedrustar, kriget är nära.
Maxim II : Pessimisterna har alltid rätt.
Maxim III : Den som inte gjort väpnad värnplikt vet inte vad det handlar om.
Maxim IV : Geopolitiken är evig, länderna ligger där de ligger.
Maxim V : Mao hade rätt, makten växer ur en gevärspipa och världen är livsfarlig.
Si vis pacem, para bellum.