En gång till : Pensionsblåsningen
Jag var på pensionsmöte i går kväll. Försäkringskassan hade kallat alla i de aktuella åldrarna, från 60 till 65 förstod jag.
Mötet hade symboliskt nog förlagts till lokaliteterna vid Norra Kyrkogården : Samlingslokalen till höger, krematoriet till vänster; till den högra lokalen var vi inbjudna denna gång.
Eftersom jag tidigare på försäkringskassans prognossajt på nätet tagit fram min egen pension, som blir 11 800 kr i månaden, vet jag det som behöver vetas, men jag gick dit ändå. Tre av mina kollegor har också prognostiserat sig och kommit fram till samma summa som jag : 11 800 kr i två fall, lite drygt 12 000 kr i de tredje fallet; alla har vi haft tämligen mediokra löner inom akademisk undervisning och media.
Men att pensionen skulle bli så extremt usel hade ingen av oss räknat med - för min vän i Stockholm återstår bara att flytta från storstaden med en sådan svältpension, den kan man inte leva på när hyran är 10 000 kr i månaden.
När den generation jag tillhör får upp ögonen för denna gigantiska pensionssvindel är jag inte säker på att det blir något uppror; man får väl bränna sin egen bil.
I det nya systemet finns också ”bromsen”. Den slår till när det inbetalade pensionsbeloppet understiger vad som betalats in, vilket innebär att varje person som tillförs systemet utan att först ha betalt in sin del i det belastar alla andra och ökar risken för att deras pensioner skall sänkas. Nu är det inte långt från att detta sker. Vilka som kommer in i systemet utan att betala först vet ni redan; jag säger det inte, jag klagar inte, men så är det konstruerat. Rättvist? Knappast.
Dessutom, som en deltagare påpekade under mötets gång, har regeringen Persson fört ut minst 270 miljarder ur pensionsfonderna utan att betala igen summan, vilket är detsamma som stöld ur vår generations inbetalningar.
Jag hetsade i vanlig ordning upp mig, blev känslosam så att både föreläsaren och publiken stönade och min fru sparkade mig på benet.
Den stora pensionsblåsningen. Ett enda parti var emot - vänsterpartiet. Det tar emot att erkänna det, men vänsterpartiet hade rätt. Om Ohly lägger korten skickligt har han en stor röstpotential, eller om Junilistan upptäcker det - då blir det en politisk raket.
VÄDRET : 10 grader varmt, solen skiner. Billiga lagerbärsträd från Växer, 10 kr, planterade. Alla löv är fallna från träden; stormen rister takplåten.
FOTBOLLSFIASKOT : Varken Henke Larsson, Fredrik Ljungberg eller Zlatan hade behagat komma till fotbollsgalan för att ta emot folkets fina priser. Det är ju botten av förakt. Jag kan aldrig föreställa mig att Gunnar Nordahl, Green eller den gamla fotbollsadeln överhuvudtaget hade betett sig så; den hade både fotbollskunnande, folkvett och stil.
En fotbollsspelare hela gärning kan heller inte överblickas förrän han eller hon lämnat fotbollen - det behövs något mer än just teknik för att bli en stor idrottsman, som Bobby Charlton och Ingemar Stenmark blivit och Björn Borg är på väg att bli - en helgjuten personlighet i vars uppträdande det finns ett mått av ödmjukhet och medkännande.
BESTÄLLNINGSPROGRAM FRÅN EU : Jag kan inte anvhålla mig från några kommentarer till Erika Bjerströms söndagstv från Bryssel.
I söndags satt det en bedagad dam med blont hårsvall vars namn jag glömt och sade till oss att vi alla skulle leva enligt den europeiska modellen och att hon i varje sektor av europeiskt liv skulle intervenera och tvinga in regler framtagna i Bryssel: Det var riktigt skrämmande att lyssna till, upplyst despoti. Inga kritiska frågor, inga egna undersökningar, detta är beställningsprogram från Bryssel; oerhört symptomatiskt för den svenska fjäskejournalistiken gent emot eu. Lite småmys på en krog med makthavare inför en tvkamera, hur kan detta passera utan kritik? Nån som förstår?