Winberg, Wachenfeldt och trolltanten
Margareta Winberg var verkligen magnifik när hon i söndagskvällens TV-program om tokfeminsimen fick spela ut för fullt. Som en voluminös gudinna satt denna blonda valkyria på en stor stol, insvept i lager av lätt svävande tyg som föll fritt om henne och ner mot och över stolskarmarna; jag tror bilderna var inifrån hennes residens i Brasilien. Hon talade inte, hon utlät sig över ämnet. Till det mer anmärkningsvärda hörde hennes övertygelse att det är den politiska majoriteten som skall ange vilka teoretiska metoder och utgångspunkter som den samhälleliga forskningen vid universiteten skall utgå ifrån.
Plötsligt stod det helt klart varför majoriteten av alla som sitter i universitetens styrelser och majoriteten av rektorerna rekryterats på socialdemokratiska meriter : rekryteringen har skett för att bevaka och befrämja att ett visst forskningsperspektiv skall råda - nya små högskolor, fega som attan (Örebro), skall veta att inrätta sig i ledet - sålunda leds Kalmar högskola av en aktiv socialdemokrat, styrelsens majoritet är socialdemokratisk.
Behovet av kontroll är därmed stort. Jag vet. Jag har varit utsatt för den winbergska kontrollapparaten. Könsminister Winberg hade varit på södra Öland och hållit ett fördrag vari hon gick till attack mot Evert Taube för hans visa Flickan i Havanna : den var en könsmaktsordningsvisa tillsammans med mycket mer som Taube diktat ihop. Hon ville dikta om Flickan i Havanna till Gubben i Havanna, tror jag. Hur som helst, detta komiska föredrag var en given utgångspunkt för en raljant betraktelse i Ölandsbladet.
Dagen efter ringde hennes pressekreterare Zoran Alagic till mig för att tala om för mig hur vred och sur Winbergskan blivit på denna raljanta artikel. Jag frågade den tjänstvillige Alagic, som märkligt nog, fel, typiskt nog, varit journalist på statsradion om han brukade ringa till DN och SvD och meddela ministerns sinnestillstånd med anledning av den ena eller andra artikeln. Det brukade han inte göra, sådana åthutningar var exklusivt till för små tidningar som Ölandsbladet när de tog sig ton. Jag kände in i märg och ben att detta samtal, som i och för sig slutade i skämtsam ton, hade en iskall underström av hot : hade det funnits sanktionsmöjligheter vore jag satt i fängelse en tid, skickad till Norrland för skogshuggning eller intagen på psykklinik för medicinering. Var denne Alagic tagit vägen vet jag inte, men det finns så många stövlar i detta samhälle som behöver slickas rena att jag tror nog att Alagic funnit sig ett nytt par att blanka upp.
Vilken härlig trio : Winberg, roksordföranden Wachenfeldt samt trolltanten från Hardangervidda, Eva Lundgren (no connection, no relation). Tokfeminismen fick plötsligt tre ansikten, något att relatera till för oss alla. Jag återkommer till min bestämda psykologiska tes, att några terapeuteiska samtal med en erfaren terapeut, man eller kvinna, säkert skulle hjälpa dessa kvinnor att komma över sina manstrauman, som låser fast deras liv i evigt hat - man kan se det, de mår inte bra, de ser härjade ut, särskilt trolltanten Lundgren.
Nu undrar ni förstås varför Margareta Winberg var på södra Öland av alla platser på jorden och där angrep Evert Taube. Jo, saken är den att på södra Öland bor tjocka släkten, bl a Anna Hedh, socialdemokraten ni minns, som stod på 31:a plats på s-listan och som lyckades kryssa sig till EU-parlamentet - de två är släkt på något vis. Så långt som till södra Öland sträcker sig alltså den politiska maktens intrigerande fingrar : alla är släkt och vänner och ingifta eller på annat sätt ingökade med varandra i ett oöverskådligt nätverk, som ser ut som ett kopplingsschema för ett stort ställverk, det samhälleliga ställverket.
100 miljoner kronor av skattepengar kommer i år att delas ut till roks, att spenderas av Wachenfeldt och Lundgren - inget att klaga på - vidskepelse måste få kosta. Ingen vet ännu hur dyr tokfeminismen kan bli.
Plötsligt stod det helt klart varför majoriteten av alla som sitter i universitetens styrelser och majoriteten av rektorerna rekryterats på socialdemokratiska meriter : rekryteringen har skett för att bevaka och befrämja att ett visst forskningsperspektiv skall råda - nya små högskolor, fega som attan (Örebro), skall veta att inrätta sig i ledet - sålunda leds Kalmar högskola av en aktiv socialdemokrat, styrelsens majoritet är socialdemokratisk.
Behovet av kontroll är därmed stort. Jag vet. Jag har varit utsatt för den winbergska kontrollapparaten. Könsminister Winberg hade varit på södra Öland och hållit ett fördrag vari hon gick till attack mot Evert Taube för hans visa Flickan i Havanna : den var en könsmaktsordningsvisa tillsammans med mycket mer som Taube diktat ihop. Hon ville dikta om Flickan i Havanna till Gubben i Havanna, tror jag. Hur som helst, detta komiska föredrag var en given utgångspunkt för en raljant betraktelse i Ölandsbladet.
Dagen efter ringde hennes pressekreterare Zoran Alagic till mig för att tala om för mig hur vred och sur Winbergskan blivit på denna raljanta artikel. Jag frågade den tjänstvillige Alagic, som märkligt nog, fel, typiskt nog, varit journalist på statsradion om han brukade ringa till DN och SvD och meddela ministerns sinnestillstånd med anledning av den ena eller andra artikeln. Det brukade han inte göra, sådana åthutningar var exklusivt till för små tidningar som Ölandsbladet när de tog sig ton. Jag kände in i märg och ben att detta samtal, som i och för sig slutade i skämtsam ton, hade en iskall underström av hot : hade det funnits sanktionsmöjligheter vore jag satt i fängelse en tid, skickad till Norrland för skogshuggning eller intagen på psykklinik för medicinering. Var denne Alagic tagit vägen vet jag inte, men det finns så många stövlar i detta samhälle som behöver slickas rena att jag tror nog att Alagic funnit sig ett nytt par att blanka upp.
Vilken härlig trio : Winberg, roksordföranden Wachenfeldt samt trolltanten från Hardangervidda, Eva Lundgren (no connection, no relation). Tokfeminismen fick plötsligt tre ansikten, något att relatera till för oss alla. Jag återkommer till min bestämda psykologiska tes, att några terapeuteiska samtal med en erfaren terapeut, man eller kvinna, säkert skulle hjälpa dessa kvinnor att komma över sina manstrauman, som låser fast deras liv i evigt hat - man kan se det, de mår inte bra, de ser härjade ut, särskilt trolltanten Lundgren.
Nu undrar ni förstås varför Margareta Winberg var på södra Öland av alla platser på jorden och där angrep Evert Taube. Jo, saken är den att på södra Öland bor tjocka släkten, bl a Anna Hedh, socialdemokraten ni minns, som stod på 31:a plats på s-listan och som lyckades kryssa sig till EU-parlamentet - de två är släkt på något vis. Så långt som till södra Öland sträcker sig alltså den politiska maktens intrigerande fingrar : alla är släkt och vänner och ingifta eller på annat sätt ingökade med varandra i ett oöverskådligt nätverk, som ser ut som ett kopplingsschema för ett stort ställverk, det samhälleliga ställverket.
100 miljoner kronor av skattepengar kommer i år att delas ut till roks, att spenderas av Wachenfeldt och Lundgren - inget att klaga på - vidskepelse måste få kosta. Ingen vet ännu hur dyr tokfeminismen kan bli.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: