Varför firar ni inte EU ?

Varför kommer ni inte när jag ringer i klockera ? frågade Hasse Alfredsson i en klassisk sketch om pastor Jansson.

Bläddrar i lokaltidningarna efter nyheter om EU:s nationaldag, den som enligt fördraget skall firas den 9 maj - den dagen inföll i går. Jag såg inte en enda EU-flagga, i tidningarna finns inte minsta lilla notis om något EU-firande någonstans. Dagen gick obemärkt förbi. Och varför skulle den firas i ett land som inte ens firar sin egen nationaldag med någon särskild kläm och fart : lite flaggutdelning, tut och blås, ett intetsägande tal inför ett 20-tal personer, sedan är det slut. Det blir inte bättre därför att dagen blivit röd och att annandag pingst stulits från folket - vi pingstnostalgiker önskar denna dag tillbaka och kommer att fira den i tysthet på måndag. Härmed startar jag KKFÅAAP - kampgruppen för ett återinförande av annandag pingst.

I en cirkulärartikel skriver miljöpartisten Ywonne Ruwaida (Taxi-Ruwaida, ni minns) att succén fortsätter för friåret och att människor verkligen är värda denna livskvalitetsreform. Tio procent av personalen på AMS är enligt uppgift sysselsatt med att administrera friår för 8 000 personer, vilket innebär att detta måste vara en av de dyraste reformerna någonsin. Jag vill veta vad hela detta stolleprojekt kostar och lovar återkomma i saken.

Med tilltagande ålder har mitt intresse för trädgård allt mer tilltagit. Vad jag planterat, nyfikna ? Här kommer det : tomatfrö som jag petat ur levande tomater, paprikafrö som jag också petat ur, en svindyr tuva med stäppgräs som kostade 100 spänn, en liten påse med svingelgräsfrö, som kostade 34 kr. När jag öppnade påsen fanns det bara 17 frö i påsen, de kostade alltså två kr styck. En pelargon, som frusit samt krukor med allehanda frö som jag glömt namnet på. Jag bryr mig inte så mycket om vad växterna heter, jag går efter om de ser vackra ut på påsen, och det gör de alltid.

Jag har en tam koltrast som hoppar mellan benen på mig och en halvtam ekorre som brukar sitta i en alm och titta på mig samt kvarterets alla katter som städse ligger på muren och storögt betraktar mig. Jag har en åkgräsklippare som ständigt får punktering, ett helt garage med trädgårdsverktyg som jag ärvt. Jag vill så mycket, jag är så lat. Det är precis som i det militära på I 11 i Växjö : soldaten inom mig var en stridis men den naturliga instinkt som dominerar min personliget kommenderade alltid lediga, vila.

För trädgårdsintresserade meddelas följande vårfakta : natten på Öland och i Kalmar innebar frost. Nu är klockan 8.15 och detär tolv grader varmt. Björkarnas löv är stora som musöron, körsbärsträdet blommar, det har kommit en del nya gröna skott på den vresalm som jag trodde var död, gräsmattan behöver slås för första gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: