Östra Ölands fria horisont

När jag sitter och bläddrar i nyutgåvan av Per Ahlmarks klassiker från 1994 ”Vänstern och tyranniet - Det galna kvartsseklet” (Timbro) rinner minnena till från egna erfarenheter av tokvänstern i universitetsvärlden. Visserligen var det galna kvartsseklet mer galet på 1970-talet än vad det är nu, mer intensivt stolligt om man kan säga så, men visst fortsätter galenskapen, och det märkliga är att dess företrädare är desamma nu som då. Den fullkomligt förintande intellektuella avrättning som Per Ahlmark genomför på författaren Jan Myrdal har inte fått denne att lägga ner pennan och att dra sig undan i ett hörn med den intellektuella skammen; nej, Myrdal är ständigt lika vital och finner fora för publicering. Ehnmark, Enquist et al ser man fortfarande av nästan dagligen, dèja vu var gång, men ny i gänget är den ständigt pratande multikommentatorn Göran Greider, medias nya socialistiska kelgris. Åh, giv oss en Göran Greider-fri månad, en Greider-fri zon någonstans för oss som lyssnar på radio.

Men det var om egna minnen av vänsterns galenskap det skulle handla. Det är en blåsig marseftermiddag i Lund på 70-talet. På väg hem från statsvetenskapliga institutionen passerar jag Domus. Där står Lasse i hörnan och säljer Proletären. - Köp Proletären. Stöd folket kamp, arbetarmakt, klass mot klass, ropar Lasse och tittar uppfordrande. - Nej, tack Lasse, säger jag. Jag har läst den förut, den är ouhärdligt tråkig, långa artiklar, illa skrivna, tät text och ständiga upprepningar.

Lasse kollar in mig. Ögonen blir på något sätt kalla och ormsmala som glipor i ansiktshuden; han säger :

Du bör veta en sak, när vi tar makten är de första som vi skall hänga i lyktstolparna sådana som dig, borgarfascister, de intellektuella på den kanten.

Jamen, Lasse, ska du hänga mig för att jag inte läser din tidning ?

Det kan du ge dig faen på

Lasse är fortfarande universitetslärare; han undervisar i hur samhällen fungerar, statskunskap kallas det.