Östra Ölands fria horisont

Vem vann debatten mellan Persson och Reinfeldt frågas det överallt ? Svaret är självklart. Statsminister Göran Persson kommer att vinna alla debatter och i slutänden vinner han också valet. Ni undrar varför ? Så här ligger det till :

Medan Fredrik Reinfeldt som ni själva hörde och såg uttryckte verklig sympati för den 1.5 miljoner människor som är i arbetsför ålder och därför tvingas leva på bidrag är Göran Persson iskall inför denna enorma mänskliga tragedi, ty han ser detta bidragskollektiv som sitt röstunderlag : ju fler bidragsförsörjda, desto bättre. Göran Persson har ingen avsikt att avskaffa denna hord av bidragsförsörjda människor, varken nu eller i framtiden : de tillhör honom och hans parti, de är hans strategiska valreserv, som alltid kommer att kunna mobillseras.

Minst tio-femton gånger under debatten spikade Göran Persson fast med sjutumsspikar denna tes : Om ni väljer den borgerliga alliansen kommer era bidrag att sjunka med ett par tusen i månaden, och detta upprepades och upprepades. Inför denna skräckinjagande hotbild började till och med Reinfeldt att sväva lite på målet, han kunde kanske tänka sig att inte röra bidragsnivåerna.

Jag har tidigare skrivit att normal demokrati inte är möjlig att genomföra i ett land där ett stort politiskt parti så ohämmat hotar en stor grupp röstande och i sista omgången köper deras röster; det handlar här om 1.5, kanske bortåt två miljoner röstande som är utsatt för köpslagan och hot från socialdemokraterna.

Den svenska demokratin handlar då inte längre om ideologier, om argumentens bärkraft, om väsentliga problem för landet, valrörelserna handlar istället om vem som bjuder mest.

Och i den genren, vem hotar bäst och bjuder mest, är socialdemokratin oslagbar. Demokrati och normala politiska maktskiften är inte genomförbara längre i Sverige.

Framåt augusti nästa är de stora grupperna av bidragsförsörjda människor ordentligt uppskrämda av Göran Persson : 1.5 miljoner människor ser framför sig hur alliansen kommer att rycka brödet ur munnen på dem. De kommer nästan alla att rösta på Persson; den strategiska röstreserven har gjort sitt; nu måste socialdemokratin bara se till att hålla den bidragsgrupp tillräckligt stor fram till valet 2010.

Jag är ett manligt djur, grrr, grrr. Åtminstone känner jag mig så när jag står och drar i startsnöret på gräsklipparen som aldrig går igång. Det är som om den känner på sig att gräset måste klippas och att den därför kan djävlas. De manliga hormonerna rinner till, jag hotar gräsklipparen med skroten, sparkar på den, svär åt den, svetten rinner, jag drar och drar i snöret - visst är vi män djur, vi måste medge det. Så kommer min milda kvinna ut på trappan och frågar : Är det bensin i ? Va ? Näe, det va det inte. Jag åker till macken, kommer fram och har glömt dunken. Letar reda på en tom oljeflaska i en sopsäck och fyller den med en liter bensin, går in och betalar, köper en kvällstidning, läser den medan jag går till bilen, sätter mig i bilen och kör hem, utan bensin. Gräsmattan är inte klippt än. Jag ger tusan i alltihop, lördagseftermiddagen är gången och det börjar regna. Jag lägger mig och läser en bok om Rasputin. Där kan ni snacka om ett djur, de ryska adelsdamerna och borgarkvinnorna älskade det, stod i kö...